Så här ser våra vardagsmorgnar ut: 06.45 ringer väckarklockan. Jag vaknar och väcker alla andra. Caj går ner och kokar gröt, jag ammar Edda, får de andra att klä på sig, flätar några flätor, påminner om sängar som ska bäddas och gardiner som skall halas upp, sen går vi ner och äter gröt, vi äter alltid gröt inne i veckorna (om vi inte har försovit oss). Caj dukar undan frukosten och är hemma med Lovis och Edda medan jag cyklar med Idun till förskolan. När jag kommer hem lägger jag Edda i vagnen på terrassen. Om det är vår tur att föra Lovis och hennes bästis L cyklar Caj iväg med dem, annars går han ut och sköter om djuren. Jag sätter mig vid datorn och skriver. Förmiddagarna är ganska pålitliga som skrivtid, minst en timme får jag, ibland till och med tre. Just åkte min hemuppgift till Litterärt skapande iväg med
e-post. Det var svårt, men nu är det gjort och jag ska fortsätta skriva annat.
Nästa Litt.skap.-träff är om ett par veckor. Det blir roligt. Fast vi vet fortfarande inte hur vi ska arrangera det hela, ska hela familjen komma med till Åbo eller åker bara Edda och jag? Tanken på att åka med husvagn får vi nog skippa, det är för kallt. Kommer det snö har vi inte en chans utan vinterdäck på vagnen och alla campingar har visat sig vara stängda. Vi börjar vara så många i familjen att vi inte täcks bjuda in oss som övernattningsgäster så där bara hos våra vänner och bekanta och det är dyrt och fullbokat på hotellen. Men.
Det är Iduns födelsedag den där lördagen. Det känns lite fräckt att åka iväg från henne då. Dessutom skulle det vara så skönt att kunna lämna Edda med de övriga i familjen en del av kurstiden så jag skulle få skriva i lugn och ro.
30 september 2013
29 september 2013
Det givna valet
Nästan allt jag skriver numera innehåller minst en psykopat.
Jag undrar vad det säger om mig.
Jag undrar vad det säger om mig.
Hemgjord deodorant
De allra flesta deodoranter innehåller aluminium. Nu som då cirkulerar info om att man hittat samband mellan bröstcancer och aluminium i deodoranter, huruvida det stämmer eller inte vet jag ej, men det skadar aldrig att vara försiktig.
Eftersom jag är en svettig typ kan jag inte bara sluta använda deodorant. Det finns deodoranter utan aluminium, men de flesta försöker bara överrösta svettlukten med en annan doft, och det fungerar verkligen inte särskilt bra. Så läste jag på Marias blogg om hur man gör sin egen deodorant. I perioder har jag testat med bara kallpressad kokosolja, det har visserligen fungerat rätt bra det också, men jag ville testa något som i alla fall har lite doft. Nu råkade jag inte ha Tea tree oil hemma, så jag tog några droppar eterisk bergamottolja som blivit över en gång när vi kokade eget schampo. Fungerar lika bra.
Så här ser receptet ut (kopierat från Marias blogg)
½ dl matsoda
½ dl majsstärkelse (typ Maizena)
5-6 msk kokosolja på burk
5-20 droppar eterisk olja
Blanda ihop de torra ingredienserna. Blanda sedan ihop oljorna sinsemellan. Blanda ihop allt. Klart.
Jag hällde upp min deodorant i två urtvättade glasburkar. På sommaren när det var varmt skiktade den sig och var jobbig, men nu har den betett sig alldeles utmärkt i ett par månader, jag smörjer in lite i vardera armhålan efter att jag tvättat mig på morgonen och det fungerar minst lika bra som vilken butiksdeodorant som helst.
Eftersom jag är en svettig typ kan jag inte bara sluta använda deodorant. Det finns deodoranter utan aluminium, men de flesta försöker bara överrösta svettlukten med en annan doft, och det fungerar verkligen inte särskilt bra. Så läste jag på Marias blogg om hur man gör sin egen deodorant. I perioder har jag testat med bara kallpressad kokosolja, det har visserligen fungerat rätt bra det också, men jag ville testa något som i alla fall har lite doft. Nu råkade jag inte ha Tea tree oil hemma, så jag tog några droppar eterisk bergamottolja som blivit över en gång när vi kokade eget schampo. Fungerar lika bra.
Så här ser receptet ut (kopierat från Marias blogg)
½ dl matsoda
½ dl majsstärkelse (typ Maizena)
5-6 msk kokosolja på burk
5-20 droppar eterisk olja
Blanda ihop de torra ingredienserna. Blanda sedan ihop oljorna sinsemellan. Blanda ihop allt. Klart.
Jag hällde upp min deodorant i två urtvättade glasburkar. På sommaren när det var varmt skiktade den sig och var jobbig, men nu har den betett sig alldeles utmärkt i ett par månader, jag smörjer in lite i vardera armhålan efter att jag tvättat mig på morgonen och det fungerar minst lika bra som vilken butiksdeodorant som helst.
28 september 2013
Tavelbrist
En av de saker jag aldrig kommer till är att hänga upp tavlor på väggarna. Tänkte på hur dåligt Jeanette Bonnier skulle trivas hos oss (alla som tittade på förra veckans Skavlan minns kanske att hon tycker det är obehagligt att vistas i rum utan konst på väggarna, samt att hon köpte sin första Picasso som tolvåring) och på att jag gärna skulle hitta några fina prints eller vykort som skulle pigga upp väggarna lite. Så: shoot! Eftersom jag inbillar mig att ni har en massa väggprydnadsleverantörstips vill jag gärna att ni delar med er av dem i kommentarsfältet.
(Resultatet av det här inlägget är verkligen win-win eftersom jag antingen får en massa tips eller får känna mig jättenormal då ingen annan heller har finheter på väggarna.)
(Resultatet av det här inlägget är verkligen win-win eftersom jag antingen får en massa tips eller får känna mig jättenormal då ingen annan heller har finheter på väggarna.)
24 september 2013
Barn och fritid
Jag är rädd för att våra barn skall vänja sig vid att allt är schemalagt, både skola och fritid. Jag vill undvika att de tycker att de inte har något att göra om de inte har något inbokat.
Detta läsår har de två fritidsaktiviteter var, Idun är med i en konstskola (balatako), båda har börjat med truppgymnastik och Lovis har börjat i församlingens barnkör. Jag vet att åtminstone Idun gärna skulle göra fler saker. Men jag stretar emot. Jag tycker det är jätteviktigt med tid att bara vara hemma. Och det är verkligen inte som att de har tråkigt när de är hemma, de leker, både ute och inne, ställer till med butik, kontor, vad de nu råkar komma på. (Idag har de t.ex. stickat hela dagen.) Men Idun är så ivrig, skulle helst börja i alla klubbar, genast, samtidigt (som jag, ungefär) och tycker att allt låter roligt. Lovis är medveten om att hon förlorar tid hemma om hon är med i för många klubbar, och det vill hon inte.
Det enda man har är tid, det skriver Pia ofta om på sin blogg. Jag tänker mig att barnen ska få rå om sin tid själva, att de inte skall behöva ha aktiviteter inplanerade hela tiden utan att de själva skall kunna leka vad som faller dem in just då. Att de ska få äta i lugn och ro, att vi skall hinna läsa godnattsaga varje kväll och att de skall få tid att komma på egna idéer. Samtidigt finns det ju så mycket som låter roligt. Karate, dans, matlagningsklubb, ja, allt möjligt som vore roligt att hoppa på. Jag är tämligen övertygad om att vi har valt ett sätt som passar oss, men nu undrar jag: hur tänker ni om den här saken? Är det ni eller barnen som bromsar aktivitetsmängden? Hur många aktiviteter kan man ha per vecka om man är barn? Har ni som har äldre barn sett positiva effekter av mycket "dötid"?
Detta läsår har de två fritidsaktiviteter var, Idun är med i en konstskola (balatako), båda har börjat med truppgymnastik och Lovis har börjat i församlingens barnkör. Jag vet att åtminstone Idun gärna skulle göra fler saker. Men jag stretar emot. Jag tycker det är jätteviktigt med tid att bara vara hemma. Och det är verkligen inte som att de har tråkigt när de är hemma, de leker, både ute och inne, ställer till med butik, kontor, vad de nu råkar komma på. (Idag har de t.ex. stickat hela dagen.) Men Idun är så ivrig, skulle helst börja i alla klubbar, genast, samtidigt (som jag, ungefär) och tycker att allt låter roligt. Lovis är medveten om att hon förlorar tid hemma om hon är med i för många klubbar, och det vill hon inte.
Det enda man har är tid, det skriver Pia ofta om på sin blogg. Jag tänker mig att barnen ska få rå om sin tid själva, att de inte skall behöva ha aktiviteter inplanerade hela tiden utan att de själva skall kunna leka vad som faller dem in just då. Att de ska få äta i lugn och ro, att vi skall hinna läsa godnattsaga varje kväll och att de skall få tid att komma på egna idéer. Samtidigt finns det ju så mycket som låter roligt. Karate, dans, matlagningsklubb, ja, allt möjligt som vore roligt att hoppa på. Jag är tämligen övertygad om att vi har valt ett sätt som passar oss, men nu undrar jag: hur tänker ni om den här saken? Är det ni eller barnen som bromsar aktivitetsmängden? Hur många aktiviteter kan man ha per vecka om man är barn? Har ni som har äldre barn sett positiva effekter av mycket "dötid"?
23 september 2013
Psst, här kommer världens hetaste tips!
Bor du i Vasa och letar efter en lägenhet? Jag har världens hetaste tips! Min bror och min svägerska, Jonas och Saija alltså, skall flytta och säljer sin übermüsiga trea, fem minuters promenad från Vasa centrum.
KLICK.
Det här är ett riktigt kap! Ja, rentav ett fynd! I denna bostad har jag nämligen haft många trevliga stunder med sprakande brasor, dignande matbord, trevliga diskussioner, dop, kalas, fester och så vidare. Och om jag har haft det är det nästan garanterat att också DU kommer att få det. Om du köper bostaden och flyttar in, alltså.
Så där. Få se vem av er som hinner först!
Lycka till!
(Jag föreställer mig att det kommer bli en svettig kapplöpning.)
KLICK.
Det här är ett riktigt kap! Ja, rentav ett fynd! I denna bostad har jag nämligen haft många trevliga stunder med sprakande brasor, dignande matbord, trevliga diskussioner, dop, kalas, fester och så vidare. Och om jag har haft det är det nästan garanterat att också DU kommer att få det. Om du köper bostaden och flyttar in, alltså.
Så där. Få se vem av er som hinner först!
Lycka till!
(Jag föreställer mig att det kommer bli en svettig kapplöpning.)
22 september 2013
Årets sista
Nu är vi inne eftersom vi höll på att bli uppätna av små, vita knott (vad ÄR det för något som surrar omkring, minns inte att jag har märkt av dem förr). Edda sover på gården, dagens andra tvättomgång virvlar omkring i tvättmaskinen och barnen leker kontor. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. (Det finns alltid så mycket att göra att jag oftast blir handlingsförlamad och börjar läsa istället.)
21 september 2013
Tio vegetariska tips
Mia och Eva bad om tips på vegetariska rätter. Här kommer tio stycken!
- Först ute: mitt standardtips på vegetarisk lasagne. Gott, enkelt och snabbt.
- Ratatouille med fetaostcreme. Gör ris, bulgur eller quinoa till.
- Tomatsoppa med gott bröd.
- Mannagrynsgröt. Receptet står på paketet.
- Morotsplättar (stek dem som små biffar, ät med potatis och lingonsylt)
Recept som jag fick av min kompis Linda i början av 2000-talet - Lottas spanska soppa (också en tomatsoppa, men helt olik den högre upp i listan) ur boken Kärlek, oliver och timjan.
- Byt ut köttet i vilken rätt som helst mot quornfärs eller quornfiléer, det finns i citymarkets frysdisk och är jättegott! I boken Husmorsorna finns ett gott recept på quornsås som vi brukar köra:
Ur Husmorsorna - Och det här receptet var också gott (bytte ut kycklingfiléerna mot quorn-dito):
Ur Husmorsorna - Spenat- och broccolisoppa med blåmögelost och pinjenötter.
Ur boken Varma och kalla soppor - Gör vegetarisk pizza istället för pizza med kött, det är om inte ännu godare, så minst lika gott. Skiva zucchini och svamp, låt marinera i en vinäger-oljeblandning i minst 1/2 h (ha i lite salt och peppar och vitlök också så blir det gott, samt lite basilika) du kan också blanda i oliver. Sen gör du pizza som vanligt, kavla ut degen, bre på tomatsåsen, sprid ut grönsakerna, toppa både med fetaost och vanlig, riven ost och grädda. Jättejättegott!
En dålig affär
Jag var just en sväng till Blossoms lagertömning. Jag köpte en fin lampskärm och en underklänning från second hand-ställningen. Underklänningen var riktigt fin, mörkrosa och ljusrosa i två lager och kostade 18€, vilket jag tyckte var ett helt okej pris eftersom jag tog för givet att den var av något av de märken som brukar säljas vid Blossom (de flesta andra kläder på ställningen var Odd Molly) och som i vanliga fall kostar rätt mycket. Klänningen passade och jag var jättenöjd med mitt köp ... ända tills jag kom hem, petade bort prislappen och såg att den var från KappAhl.
Jag brukar akta mig för att handla saker av bara farten, i synnerhet på ställen där man kan dras med i något slags köphysteri bara för att saker och ting förmodas vara billiga. Nu hade jag i och för sig väldigt bråttom, Caj skulle bort med bilen och där var massor av folk, så jag skådade inte klänningen i varje söm. Trots detta var varken klänningen eller lampskärmen oöverlagda köp, jag vet att jag kommer använda båda.
Men ändå känner jag mig grundlurad. Främst för att jag har svårt att tro att en underklänning på KappAhl skulle kosta 18€ ens som ny. Men också för att jag verkligen inte hade väntat mig att Blossom skulle sälja begagnade KappAhl-kläder (till överpris) på sin lagertömning.
Sedan börjar jag fundera, vad är det egentligen som gör att man tycker något är värdefullt? Jag har verkligen aldrig sett på mig själv som särskilt märkesfixerad, ofta syr jag kläder själv, handlar på loppis eller på H&M. Ändå fick den lilla lappen i nacken med ordet "KappAhl" mig att känna mig som om jag gått på en nit. Jag tyckte nämligen att klänningen var värd sina aderton euro ända tills jag såg vad den var för märke. En KappAhl-klänning skall inte kosta mycket, en Blossom-klänning är jag beredd att betala mer för, fast jag bevisligen inte ser nån skillnad på dem. Helt idiotiskt.
Kanske det är bäst att fortsätta som jag brukar, med att låta bli att handla kläder. Särskilt lycklig blir jag ju inte av att shoppa, direkt.
Jag brukar akta mig för att handla saker av bara farten, i synnerhet på ställen där man kan dras med i något slags köphysteri bara för att saker och ting förmodas vara billiga. Nu hade jag i och för sig väldigt bråttom, Caj skulle bort med bilen och där var massor av folk, så jag skådade inte klänningen i varje söm. Trots detta var varken klänningen eller lampskärmen oöverlagda köp, jag vet att jag kommer använda båda.
Men ändå känner jag mig grundlurad. Främst för att jag har svårt att tro att en underklänning på KappAhl skulle kosta 18€ ens som ny. Men också för att jag verkligen inte hade väntat mig att Blossom skulle sälja begagnade KappAhl-kläder (till överpris) på sin lagertömning.
Sedan börjar jag fundera, vad är det egentligen som gör att man tycker något är värdefullt? Jag har verkligen aldrig sett på mig själv som särskilt märkesfixerad, ofta syr jag kläder själv, handlar på loppis eller på H&M. Ändå fick den lilla lappen i nacken med ordet "KappAhl" mig att känna mig som om jag gått på en nit. Jag tyckte nämligen att klänningen var värd sina aderton euro ända tills jag såg vad den var för märke. En KappAhl-klänning skall inte kosta mycket, en Blossom-klänning är jag beredd att betala mer för, fast jag bevisligen inte ser nån skillnad på dem. Helt idiotiskt.
Kanske det är bäst att fortsätta som jag brukar, med att låta bli att handla kläder. Särskilt lycklig blir jag ju inte av att shoppa, direkt.
20 september 2013
Trevligheter? Anyone?
Jag har varit grymt irriterad idag. Varför vet jag inte. Jag frågade Caj. Han kom på rak arm på en lista med en massa orsaker. Alla stämde.
Dagens plus är att jag har kokat äppelmos och bakat en äppelpaj. Samt att jag äntligen sydde en kudde som jag klippte till i förrgår (det tog kanske fem minuter att utföra. Oskojat. Fattar inte varför jag har dragit ut på det.)
Ja ja. Jag hoppas att morgondagen blir bättre.
Under tiden: kan nån berätta något trevligt så jag blir glad?
- Jag är trött
- Jag läste mitt manus idag och insåg att de idéer jag haft är alldeles för löst byggda och inte är trovärdiga, jag får planera om, tänka igenom helheten och i värsta fall börja från noll
- Så fort jag försöker göra något blir jag avbruten
- Jag har motionerat för lite
- Jag hade (just då alltså) väldigt lågt blodsocker
- Alla i familjen drar fram grejer utan att städa efter sig
- osv osv osv
Dagens plus är att jag har kokat äppelmos och bakat en äppelpaj. Samt att jag äntligen sydde en kudde som jag klippte till i förrgår (det tog kanske fem minuter att utföra. Oskojat. Fattar inte varför jag har dragit ut på det.)
Ja ja. Jag hoppas att morgondagen blir bättre.
Under tiden: kan nån berätta något trevligt så jag blir glad?
19 september 2013
Långsiktiga löften
På nyårsafton 2011 avlade jag ett löfte om att bara börja köpa kött som haft ett värdigt liv innan döden. Det höll inte alls, vi åkte till Martinique strax efteråt och där hade vi varken råd eller möjlighet att vara nogräknade. Jag kände mig lite misslyckad.
Men häromdagen insåg jag att jag, ett och ett halvt år efter löftet, faktiskt ganska långt lever upp till det jag bestämde mig för. Vi har helt slutat köpa mat-kött i butiken (alltså kött i större mängder som ska användas till maträtter). Någon enstaka gång kan vi köpa lite skinka eller något annat pålägg, men också det händer alltmer sällan. Vi äter en höna nu som då (sammanlagt har vi väl slaktat sex stycken sen vi började med höns för två år sedan, så vi äter inte heller kyckling särskilt ofta) och resten av köttet köper vi av en bekant med ekojordbruk. Vi äter kött ungefär en gång i veckan (ibland två gånger, ibland inte alls). Och det går väldigt mycket av sig själv på något sätt. Vi anstränger oss inte för att komma på rätter som inte innehåller kött utan de flesta rätterna i vår repertoar är vegetariska.
Slutsats: man ska inte låta sig nedslås av att inte nå stora mål med en gång. Ibland händer det av sig själv, bara man ger det lite tid.
Men häromdagen insåg jag att jag, ett och ett halvt år efter löftet, faktiskt ganska långt lever upp till det jag bestämde mig för. Vi har helt slutat köpa mat-kött i butiken (alltså kött i större mängder som ska användas till maträtter). Någon enstaka gång kan vi köpa lite skinka eller något annat pålägg, men också det händer alltmer sällan. Vi äter en höna nu som då (sammanlagt har vi väl slaktat sex stycken sen vi började med höns för två år sedan, så vi äter inte heller kyckling särskilt ofta) och resten av köttet köper vi av en bekant med ekojordbruk. Vi äter kött ungefär en gång i veckan (ibland två gånger, ibland inte alls). Och det går väldigt mycket av sig själv på något sätt. Vi anstränger oss inte för att komma på rätter som inte innehåller kött utan de flesta rätterna i vår repertoar är vegetariska.
Slutsats: man ska inte låta sig nedslås av att inte nå stora mål med en gång. Ibland händer det av sig själv, bara man ger det lite tid.
18 september 2013
Överkursen
Jag fick en snilleblixt: tänk om jag skulle läsa Harry Potter för barnen till kvällssaga (inte hela så klart, så ambitiös är inte ens jag). Vi lade oss på sängen och började läsa.
Jag läste tills jag fick huvudvärk. Framförallt för att historien går VÄLDIGT långsamt framåt när man läser för en sjuåring och en som är nästan sex. Jag fick stanna och förklara nästan varannan mening. "Mamma vem var den där Dursley? När börjar det handla om Harry Potter? Är han dum, den där med skägg? Är den där Dursley dum eller snäll? Eller mittemellan? Vad betyder Dursley? Vad betyder mister? Alltså vem var den där Dursley nu igen?" Jag kämpade på. Barnen kämpade. Men nä, vi fick nog konstatera att det är bäst att vänta några år med Harry Potter ännu och återgå till något enklare.
Personligen, just nu, röstar jag på Max Nalle.
Jag läste tills jag fick huvudvärk. Framförallt för att historien går VÄLDIGT långsamt framåt när man läser för en sjuåring och en som är nästan sex. Jag fick stanna och förklara nästan varannan mening. "Mamma vem var den där Dursley? När börjar det handla om Harry Potter? Är han dum, den där med skägg? Är den där Dursley dum eller snäll? Eller mittemellan? Vad betyder Dursley? Vad betyder mister? Alltså vem var den där Dursley nu igen?" Jag kämpade på. Barnen kämpade. Men nä, vi fick nog konstatera att det är bäst att vänta några år med Harry Potter ännu och återgå till något enklare.
Personligen, just nu, röstar jag på Max Nalle.
16 september 2013
Dagens nyheter
Dagarna har en tendens att bara glida mig ur händerna numera, men i går kväll bestämde både Caj och jag några grejer vi skulle få undan idag och vi lyckades båda med våra projekt. Det känns mycket tillfredsställande.
Jag fick bland annat ihop två och ett halvt kapitel på ett manus jag håller på med nu (bok nummer tre i serien om Patrik och Pensionärsmakten). Man vet förstås aldrig hur mycket jobb det är kvar, men hittills har jag sju kapitel (som jag eventuellt får skriva om många gånger innan de blir bra). Jag har bara en vag känsla för vad som kommer att inträffa, hoppas det går att sy ihop det till något som fungerar. Jag är verkligen urusel på att planera berättelserna i förväg. Som tur är brukar det lyckas ändå, bara jag kämpar lite.
I helgen hade vi skördefest. Det var roligt. Och gott! Vi åt upp två tuppar och en höna (vi gjorde Kentucky Fried Chicken av dem), potatis ur eget land, en god sallad där tomaterna var odlade i vårt växthus, tsatsiki, majonnäs av våra egna ägg och öl som Caj har gjort. Jonas och Saija hade med sig en himmelsk svampsoppa och gott bröd och Hanna och Vicci hade gjort en läcker äppelpaj. Det är bra med skördefest, jag inser förresten i skrivande stund att det nästan är som Thanksgiving, för man känner sig så väldigt tacksam över maten man äter (mycket tacksammare när man har kämpat och odlat den själv, dessutom).
Edda har blivit tre månader. Hon sover fortfarande som en kung, mellan åtta och tio timmar på raken nattetid. Om hon sover åtta timmar somnar hon i allmänhet om direkt efter att jag har ammat henne, vilket gör att jag får sova länge och gott, förutsatt att jag lägger mig i tid (vilket inte är så enkelt alla gånger). Natten till idag vaknade hon till min förvåning både vid 23.00 när vi gick och lade oss och vid 04.00 och hon hade lite svårt att somna om igen efteråt, båda gångerna. Jag kände mig handfallen -jag har ju glömt bort hur man gör med ledsna bebisar som inte kan somna. Och så blev jag lite rädd -tänk om den här underbara första tiden är slut nu och hon börjar vakna jätteofta? Jag minns nämligen fortfarande hur det känns att ha ett barn som man inte alls har samma sovtakt som. Det är hemskt.
Nå, halv åtta ikväll var alla barnen i säng och Edda somnade som en stock, så kanske gårnatten bara var en liten svacka. Och nu, återigen medan jag skriver, undrar jag hur intresserade ni egentligen är av det här. Kanske det finns nån med en bebis som vill läsa om Eddas liv och leverne. Något som däremot alla är intresserade av är att veta hur hon ser ut just nu. Så här:
Edda är en glad bebis. Det är väldigt roligt. Och pratsam! Hon berättar långa haranger med hög och röst och ett stundom mycket oförrättat tonfall. Hon är stark och spänstig. Hon finner sig inte i vad som helst, protesterar om något inte är som det skall, och är bra på att äta och sova och på att dregla ner sina kläder.
Sist men inte minst vill jag dela med mig av mitt allra bästa wordfeud-drag genom tiderna. På bilden hade jag inte placerat bokstäverna än, men jag gjorde det direkt efter att min motspelare hade lagt ut sina bokstäver och det godkändes! Hurra! Det kändes extra bra eftersom Hanna, Jonas och Saija klår mig gång på gång i detta ädla spel. Men skam den som ger sig!
Jag fick bland annat ihop två och ett halvt kapitel på ett manus jag håller på med nu (bok nummer tre i serien om Patrik och Pensionärsmakten). Man vet förstås aldrig hur mycket jobb det är kvar, men hittills har jag sju kapitel (som jag eventuellt får skriva om många gånger innan de blir bra). Jag har bara en vag känsla för vad som kommer att inträffa, hoppas det går att sy ihop det till något som fungerar. Jag är verkligen urusel på att planera berättelserna i förväg. Som tur är brukar det lyckas ändå, bara jag kämpar lite.
I helgen hade vi skördefest. Det var roligt. Och gott! Vi åt upp två tuppar och en höna (vi gjorde Kentucky Fried Chicken av dem), potatis ur eget land, en god sallad där tomaterna var odlade i vårt växthus, tsatsiki, majonnäs av våra egna ägg och öl som Caj har gjort. Jonas och Saija hade med sig en himmelsk svampsoppa och gott bröd och Hanna och Vicci hade gjort en läcker äppelpaj. Det är bra med skördefest, jag inser förresten i skrivande stund att det nästan är som Thanksgiving, för man känner sig så väldigt tacksam över maten man äter (mycket tacksammare när man har kämpat och odlat den själv, dessutom).
Edda har blivit tre månader. Hon sover fortfarande som en kung, mellan åtta och tio timmar på raken nattetid. Om hon sover åtta timmar somnar hon i allmänhet om direkt efter att jag har ammat henne, vilket gör att jag får sova länge och gott, förutsatt att jag lägger mig i tid (vilket inte är så enkelt alla gånger). Natten till idag vaknade hon till min förvåning både vid 23.00 när vi gick och lade oss och vid 04.00 och hon hade lite svårt att somna om igen efteråt, båda gångerna. Jag kände mig handfallen -jag har ju glömt bort hur man gör med ledsna bebisar som inte kan somna. Och så blev jag lite rädd -tänk om den här underbara första tiden är slut nu och hon börjar vakna jätteofta? Jag minns nämligen fortfarande hur det känns att ha ett barn som man inte alls har samma sovtakt som. Det är hemskt.
Nå, halv åtta ikväll var alla barnen i säng och Edda somnade som en stock, så kanske gårnatten bara var en liten svacka. Och nu, återigen medan jag skriver, undrar jag hur intresserade ni egentligen är av det här. Kanske det finns nån med en bebis som vill läsa om Eddas liv och leverne. Något som däremot alla är intresserade av är att veta hur hon ser ut just nu. Så här:
 |
| Lite allvarlig just här men ljuvlig och söt! |
Sist men inte minst vill jag dela med mig av mitt allra bästa wordfeud-drag genom tiderna. På bilden hade jag inte placerat bokstäverna än, men jag gjorde det direkt efter att min motspelare hade lagt ut sina bokstäver och det godkändes! Hurra! Det kändes extra bra eftersom Hanna, Jonas och Saija klår mig gång på gång i detta ädla spel. Men skam den som ger sig!
11 september 2013
Dagens roligaste musik
Allra roligast blir rimmen och Josh Groban+Elvis-anspelningen mellan 1:07 och 1:26 och den Flight of the Conchords -liknande svadan vid 3:15.
Jag älskar när man satsar hundraprocentigt på att göra musik med fåniga texter.
Jag älskar när man satsar hundraprocentigt på att göra musik med fåniga texter.
SAOL
När jag gick i gymnasiet kom en ny version av SAOL ut. Vi gjorde en gemensam beställning till skolan och jag har fortfarande min precis framför mig här vid skrivbordet.
Numera kollar jag ofta upp orden på nätupplagan, men tanken slog mig att jag kunde beställa den senaste versionen av SAOL i fysiskt format. På AdLibris står det så här om upplagan från 2006:
Exempel bland de ca 10 000 nya orden ord är biffig, sunkig, blogg, domänförlust, sudoku, dissa, flippa ur, pierca, skatteväxla, sommarprata, överbelåna.
Samtidigt har ca 5 500 föråldrade ord strukits, bland dem ehuruväl, begråtansvärd, brackaktig, budoarstämning, förbrytarfysionomi, herdinnedräkt, kuskpojke.
FÖRBRYTARFYSIONOMI! Hahaha. Vilket fantastiskt ord. Synd att det försvann. (Och tur att det finns kvar i min bok från 1998.)
Numera kollar jag ofta upp orden på nätupplagan, men tanken slog mig att jag kunde beställa den senaste versionen av SAOL i fysiskt format. På AdLibris står det så här om upplagan från 2006:
Exempel bland de ca 10 000 nya orden ord är biffig, sunkig, blogg, domänförlust, sudoku, dissa, flippa ur, pierca, skatteväxla, sommarprata, överbelåna.
Samtidigt har ca 5 500 föråldrade ord strukits, bland dem ehuruväl, begråtansvärd, brackaktig, budoarstämning, förbrytarfysionomi, herdinnedräkt, kuskpojke.
FÖRBRYTARFYSIONOMI! Hahaha. Vilket fantastiskt ord. Synd att det försvann. (Och tur att det finns kvar i min bok från 1998.)
10 september 2013
Dilemman och val
På torsdag, i övermorgon alltså, är det dags för förlagets höstfest. Jag har tackat ja. Jag har en plan för hur det ska lyckas, med bebis och allt. Men nu börjar jag tveka.
Eftersom jag har maten och Edda är liten kommer hon förstås med till Helsingfors, vilket gör att Caj också måste komma med om jag ska kunna gå på fest ensam. Han kommer. Om jag vill. Jag tror också att vi lyckas få barnvakt till våra stora barn om vi pusslar lite (okej, pusslar massor).
Orsaken till att jag hemskt gärna vill fara är att det här är ett av de få tillfällen när jag har möjlighet att träffa andra som är inblandade i bokvärlden. Som Pia och Maija, till exempel. Dem träffade jag förra året. Och Maria, Jenny och Peppe. I år vet jag att jag får träffa Ida-Lina som jag satt bredvid på kursen hela förra helgen. Och Heidi. Kanske Mia. Och en massa andra trevliga människor som jag gillar och gärna skulle mingla med. Dessutom vet man aldrig hur länge det tar innan jag får ut en bok igen. Om jag alls lyckas fler gånger.
Men. Att resa ner till Helsingfors på en blixtvisit tar tid. Det kostar en massa pengar. Jag har inget att ha på mig. Vi ska ha skördefest i helgen och har en del höns att slakta. Edda har rådgivningstid på torsdag. Det blir så trassligt och krångligt att genomföra det här att jag inte vet om det är värt det.
Jag kan ju göra vad jag vill. Det mesta går att förverkliga. Frågan är bara om det faktiskt är värt ansträngningen.
(En annan plan är att jag rätt och slätt bestämmer mig för att inte åka i år och jobbar hårt mitt manus, så kanske jag får ihop en bok och kan gå nästa år istället. Ja, så får det kanske bli.)
Eftersom jag har maten och Edda är liten kommer hon förstås med till Helsingfors, vilket gör att Caj också måste komma med om jag ska kunna gå på fest ensam. Han kommer. Om jag vill. Jag tror också att vi lyckas få barnvakt till våra stora barn om vi pusslar lite (okej, pusslar massor).
Orsaken till att jag hemskt gärna vill fara är att det här är ett av de få tillfällen när jag har möjlighet att träffa andra som är inblandade i bokvärlden. Som Pia och Maija, till exempel. Dem träffade jag förra året. Och Maria, Jenny och Peppe. I år vet jag att jag får träffa Ida-Lina som jag satt bredvid på kursen hela förra helgen. Och Heidi. Kanske Mia. Och en massa andra trevliga människor som jag gillar och gärna skulle mingla med. Dessutom vet man aldrig hur länge det tar innan jag får ut en bok igen. Om jag alls lyckas fler gånger.
Men. Att resa ner till Helsingfors på en blixtvisit tar tid. Det kostar en massa pengar. Jag har inget att ha på mig. Vi ska ha skördefest i helgen och har en del höns att slakta. Edda har rådgivningstid på torsdag. Det blir så trassligt och krångligt att genomföra det här att jag inte vet om det är värt det.
Jag kan ju göra vad jag vill. Det mesta går att förverkliga. Frågan är bara om det faktiskt är värt ansträngningen.
(En annan plan är att jag rätt och slätt bestämmer mig för att inte åka i år och jobbar hårt mitt manus, så kanske jag får ihop en bok och kan gå nästa år istället. Ja, så får det kanske bli.)
Hur urbana legender uppstår
"Mamma, en i min grupp sa att om man ser en svart-vit katt måste man spotta tre gånger på dess vänstra axel"
"Det tror jag inte stämmer"
"Okej, det KAN ha varit den högra"
"Det tror jag inte stämmer"
"Okej, det KAN ha varit den högra"
9 september 2013
Åh!
Hemma igen.
Vilken helg det har varit.
Det började ju som sagt inte så där strålande, men det blev så mycket bättre på lördag och söndag. Jag missade nästan ingenting för Edda var nöjd, också när hon var vaken.
Och Åh! Vad roligt det var. Och Åh! Vad begåvade alla är. Vilka texter!
Vi gavs tio eller tjugo minuter att skriva övningstexterna och alla bara sprutade ur sig mästerverk. Varje gång.
Alla skriver olika och alla skriver så bra. Tänk vilket privilegium att få vara med bland alla dessa strålande skribenter.
Så ja. Jag är nöjd och tacksam. Glad över att jag sökte in, glad över att jag kom in. Glad över att jag fick Hannele Mikaela Taivassalo som handledare, glad över att bilresorna med Ellen och Maja var så trevliga att tiden på vägen bara flög iväg. Och glad över att jag fick bo hos Jenni och luncha med Heidi. Och över att Edda verkar ha haft det åtminstone nästan lika bra som jag.
(Och ni skulle ha sett hennes min igår när hon fick syn på Caj. Jag har aldrig sett henne le så stort och så länge. Hon ville nästan krypa ur sitt eget skinn i ren och skär fröjd. Haha.)
Vilken helg det har varit.
Det började ju som sagt inte så där strålande, men det blev så mycket bättre på lördag och söndag. Jag missade nästan ingenting för Edda var nöjd, också när hon var vaken.
Och Åh! Vad roligt det var. Och Åh! Vad begåvade alla är. Vilka texter!
Vi gavs tio eller tjugo minuter att skriva övningstexterna och alla bara sprutade ur sig mästerverk. Varje gång.
Alla skriver olika och alla skriver så bra. Tänk vilket privilegium att få vara med bland alla dessa strålande skribenter.
Så ja. Jag är nöjd och tacksam. Glad över att jag sökte in, glad över att jag kom in. Glad över att jag fick Hannele Mikaela Taivassalo som handledare, glad över att bilresorna med Ellen och Maja var så trevliga att tiden på vägen bara flög iväg. Och glad över att jag fick bo hos Jenni och luncha med Heidi. Och över att Edda verkar ha haft det åtminstone nästan lika bra som jag.
(Och ni skulle ha sett hennes min igår när hon fick syn på Caj. Jag har aldrig sett henne le så stort och så länge. Hon ville nästan krypa ur sitt eget skinn i ren och skär fröjd. Haha.)
7 september 2013
Nummer ett
Det började ju så bra. Att åka ner till Åbo med liten bebis var ingen konst, hon sov hela vägen och jag körde hela vägen. När vi kom fram var hon vaken, nöjd och lycklig. Hon skrattade till och med högt för första gången ( jag har ett barn med extremt kittlig hals, upptäckte jag av en slump. Oh vilken fröjd att se när hennes ögon rullar tillbaka i huvudet av välbehag och höra ett skratt som bara väller fram. Ljuvligt!)
Klockan sex började kursen. Ungefär tio över hade fått Edda nog av dagens äventyr, hon gallskrek visserligen inte konstant men gnällde, kinkade och grät mer eller mindre i en och en halv timme. Det blev säkert ännu värre av att jag spände mig (bebisar blir nervösa av oroliga mammor) och när hon äntligen lugnade sig övergick kursen till en restaurangkväll. Men då gick Edda och jag hem, hon för att äntligen sova, jag för att gräva ner mig i känslan av misslyckande för en stund.
Ja, sen gick jag visserligen till sängs i tid men kombinerade det med veckans andra magkatarrsanfall och somnade inte förrän vid midnatt.
Såattja, det blev alternativ ett: kånka bebis. Jag hoppas innerligt att det går bättre idag. (Jag tror emellertid att vi är rätt långt ifrån underbarns-scenariot) Och jag hoppas att de övriga kursdeltagarna inte störs av att jag har Edda med mig.
Klockan sex började kursen. Ungefär tio över hade fått Edda nog av dagens äventyr, hon gallskrek visserligen inte konstant men gnällde, kinkade och grät mer eller mindre i en och en halv timme. Det blev säkert ännu värre av att jag spände mig (bebisar blir nervösa av oroliga mammor) och när hon äntligen lugnade sig övergick kursen till en restaurangkväll. Men då gick Edda och jag hem, hon för att äntligen sova, jag för att gräva ner mig i känslan av misslyckande för en stund.
Ja, sen gick jag visserligen till sängs i tid men kombinerade det med veckans andra magkatarrsanfall och somnade inte förrän vid midnatt.
Såattja, det blev alternativ ett: kånka bebis. Jag hoppas innerligt att det går bättre idag. (Jag tror emellertid att vi är rätt långt ifrån underbarns-scenariot) Och jag hoppas att de övriga kursdeltagarna inte störs av att jag har Edda med mig.
5 september 2013
Road trip
I morgon bitti kastar Edda och jag oss i bilen, plockar upp Ellen och Maja och kör iväg mot Åbo för första kurshelgen i Litterärt skapande. Så spännande.
Jag är på riktigt rätt nervös eftersom jag kommer att ha Edda med mig. Små bebisar kan vara ytterst oförutsägbara. Det värsta som kan hända är att hon är jätteledsen hela tiden och att jag missar hela kurshelgen och kånkar bebis istället, det vore oerhört synd, men i så fall får vi komma på något bättre system till nästa tillfälle (t.ex. att hela familjen kommer med.) I bästa fall lyssnar Edda ivrigt på kursinnehållet. Ställer jättesmarta frågor, svänger ihop riktigt briljanta texter och när de övriga kursdeltagarna häpet frågar av mitt underbarn hur det kan vara möjligt att en tvåmånadersbebis (okej, nästan tre, jag skall inte överdriva) kan producera texter med ett sånt djup, ja då rycker hon bara på axlarna och säger "allt jag kan, det har min mor lärt mig".
Jag är på riktigt rätt nervös eftersom jag kommer att ha Edda med mig. Små bebisar kan vara ytterst oförutsägbara. Det värsta som kan hända är att hon är jätteledsen hela tiden och att jag missar hela kurshelgen och kånkar bebis istället, det vore oerhört synd, men i så fall får vi komma på något bättre system till nästa tillfälle (t.ex. att hela familjen kommer med.) I bästa fall lyssnar Edda ivrigt på kursinnehållet. Ställer jättesmarta frågor, svänger ihop riktigt briljanta texter och när de övriga kursdeltagarna häpet frågar av mitt underbarn hur det kan vara möjligt att en tvåmånadersbebis (okej, nästan tre, jag skall inte överdriva) kan producera texter med ett sånt djup, ja då rycker hon bara på axlarna och säger "allt jag kan, det har min mor lärt mig".
4 september 2013
Så här i zucchinitider...
...tycker jag ni skall prova på den här enkla, läckra soppan som jag hittade på Pias blogg. Synnerligen läckert är det!
Kammobornias squashsoppa
1 gul lök
1 kg squash
smör
1 liter grönsaksbuljong
basilika
salt och svartpeppar
1 dl grädde
1 äggula
riven ost
Hacka löken och tärna squashen. Fräs
i en stor smörklick utan att det tar färg. Blanda i buljong och basilika och
smaksätt med salt och peppar. Låt sjuda i 5 minuter. Vispa ihop äggula och
grädde och häll i soppan men koka inte.
Servera med riven ost.
3 september 2013
Dubbelkoll
Senare på dagen kollar jag med Idun vilka yrken hon blir imponerad av.
"Kock".
Igen, det självklaraste i världen.
Okej.
Mästerkock får det bli.
"Kock".
Igen, det självklaraste i världen.
Okej.
Mästerkock får det bli.
Nya tider, indeed
Lovis mäter febern, jag sitter vid datorn på andra sidan väggen och försöker mejsla ut en barnbokskaraktär. Karaktären i fråga ser ut som en filmstjärna, har pilotglasögon och påminner om en åttiotalshjälte (solbränd och glansig, så där). Han presenterar sig och berättar att han tidigare har jobbat som pilot, detektiv och...
Jag: Lovis, kommer du på något yrke som barn kunde bli imponerade av?
Lovis: Jo. Kock!
Jag blir väldigt förvånad, och fiskar lite till.
Jag: Kommer du på flera?
Lovis: Ja... PYSSLARE! Det är bra.
Åh. Inte alls vad jag hade väntat mig. Nu vet jag inte hur jag skall gå vidare.
Jag: Lovis, kommer du på något yrke som barn kunde bli imponerade av?
Lovis: Jo. Kock!
Jag blir väldigt förvånad, och fiskar lite till.
Jag: Kommer du på flera?
Lovis: Ja... PYSSLARE! Det är bra.
Åh. Inte alls vad jag hade väntat mig. Nu vet jag inte hur jag skall gå vidare.
2 september 2013
Snabdikering
Edda vaknade plötsligt gallskrikande (det har aldrig hänt förr!) och var jätteledsen för något. Hon väckte Lovis som började gråta eftersom hon är väldigt förkyld och trött och inte kunde somna om. Jag försökte åtgärda alla problem enligt bästa förmåga.
Nu ligger Lovis i sin säng och försöker somna om med hjälp av en vetevärmare på magen (jag vet inte om det hjälper mot förkylning men eftersom hon trodde det kör vi hårt) och Edda ligger och morrar i sitt täcke och suger på sin napp och har små ljud för sig som tyder på att hon inte riktigt sover, men hon gråter inte längre.
Lugnet är alltså återställt, men inte alls lika fullkomligt som första gången. Jag är ingen kung längre, på sin höjd en liten rundlagd lakej som är sugen på kakor.
Nu ligger Lovis i sin säng och försöker somna om med hjälp av en vetevärmare på magen (jag vet inte om det hjälper mot förkylning men eftersom hon trodde det kör vi hårt) och Edda ligger och morrar i sitt täcke och suger på sin napp och har små ljud för sig som tyder på att hon inte riktigt sover, men hon gråter inte längre.
Lugnet är alltså återställt, men inte alls lika fullkomligt som första gången. Jag är ingen kung längre, på sin höjd en liten rundlagd lakej som är sugen på kakor.
Kungen
Caj åkte och klättrade. Jag är ensam med tre barn. På en halvtimme har jag nattat alla tre och nu sover de. Jag känner mig som en kung (och är för säkerhets skull väl medveten om att min regeringstid kanske blir kort).
Monza 1975
Jag har kanske i förbifarten yppat att vi har skaffat husvagn, precis som jag drömde om. Jag hade tänkt vänta med att visa bilder tills vi har pimpat den klart, men äh. Jag kan inte hålla mig. Det kanske kommer bilder sen när den är färdig. Men nu får ni en realtidsuppdatering.
Hittills har jag klätt om sofforna i ljusare tyger (de var mörkblå först) och sytt gardiner (rutiga istället för mörklila och mörkblå) till bakre delen av vagnen. Kvar på listan finns bland annat att byta ut golvmattan (heltäckningsmatta är fruktansvärt opraktiskt med tre barn, lättare med en slät variant man kan sopa av hastigt och lustigt) och kanske att tapetsera den pyttelilla toaletten för att göra den roligare. Vi ska också måla om de blåa detaljerna till en ljusare nyans, den som finns där nu är lite för murrig. Och så ska tavlor och annat krafs upp på väggen, vi ska lägga till en del lampor och sånt. Men den är nog rätt fin redan nu, vår Monza från 1975. Med palmer och allt!
Ja, en bättre och trevligare vagn hade vi nog inte kunnat hitta med vår budget. Och den är så begriplig och lättöverskådlig. Vi premiärsov i den i helgen och det gick riktigt bra. Nästa sommar planerar vi ta den på en långresa. Men vi ska nog prova den flera gånger först så vi lär oss vad som behöver åtgärdas och skaffas, vilka lösningar som är fiffigast och vad det lönar sig att satsa på när det gäller packningen. Har ni bra husvagn- och campingtips?
Hittills har jag klätt om sofforna i ljusare tyger (de var mörkblå först) och sytt gardiner (rutiga istället för mörklila och mörkblå) till bakre delen av vagnen. Kvar på listan finns bland annat att byta ut golvmattan (heltäckningsmatta är fruktansvärt opraktiskt med tre barn, lättare med en slät variant man kan sopa av hastigt och lustigt) och kanske att tapetsera den pyttelilla toaletten för att göra den roligare. Vi ska också måla om de blåa detaljerna till en ljusare nyans, den som finns där nu är lite för murrig. Och så ska tavlor och annat krafs upp på väggen, vi ska lägga till en del lampor och sånt. Men den är nog rätt fin redan nu, vår Monza från 1975. Med palmer och allt!
 |
| Vår husvagn. En liten, besiktningsfri vagn från 1975. |
 |
| Framåt ser det ut så här. Liten matplats som blir en dubbelsäng. |
 |
| Köket har kokplattor, diskho, kylskåp och förvaring. |
 |
| När man fäller ut allt möjligt ser det ut så här! |
 |
| Det finns ett klädskåp med lönnfack för vatten och gaskamin. |
 |
| Barnens säng ser ut så här när den är en soffa. |
 |
| Så här ser det ut när man stiger in. |
 |
| Toaletten är världens minsta. |
Ja, en bättre och trevligare vagn hade vi nog inte kunnat hitta med vår budget. Och den är så begriplig och lättöverskådlig. Vi premiärsov i den i helgen och det gick riktigt bra. Nästa sommar planerar vi ta den på en långresa. Men vi ska nog prova den flera gånger först så vi lär oss vad som behöver åtgärdas och skaffas, vilka lösningar som är fiffigast och vad det lönar sig att satsa på när det gäller packningen. Har ni bra husvagn- och campingtips?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)