Jag funderar på att göra olika saker (åka till Tammefors eller Yli-Ii och hämta en ny, alltför dyr bil, åka och hälsa på till folks villor, ordna nån hejdundrande, spontan fest bara för att träffa lite folk) men det mesta strandar på att vi ju faktiskt skall ta det lugnt nu och inte utsätta oss för smittor och för mycket uttröttande program. Nog hinner vi sen. Men jag har tagit det så lugnt hela graviditeten att det känns som om stiltjen bara fortsätter. Det är bra på ett sätt eftersom jag fortfarande lider av foglossning, speciellt när jag stiger upp från matbordet känns det ibland som om mina ben håller på att falla ur mitt bäcken. (Hoppas verkligen det bara är en känsla.) Men det är också lite enformigt och tråkigt, det känns som om min livsbubbla har blivit för liten.
Ja, här händer ju inte särskilt mycket. Jag ammar, eller sitter i soffan med Edda i famnen och läser. Lagar lite mat, plockar i och ur diskmaskinen. Pratar med familjen. Överväger att gå ut, men minns sen att kombinationen amning+blåst eller spädbarn+myggor inte är särskilt angenäm.
Vi försöker bära Edda så mycket som möjligt. Oftast är hon i nåns famn, i min eller Cajs eller barnens. Caj sa häromdagen: tänk vad skönt det måste kännas om man alltid får vakna i en famn, sen sover man en stund igen, och varje gång man kikar upp och kollar läget finns det en stor, trygg person där som håller i en. Mycket sant.
 |
| Hej hej, säger Edda. Fotot taget av min ena moster |
Och jag som inte har haft tid för läsande har alldeles missat ert mirakel! Grattis till er alla!
SvaraRaderaSnart får ni post.
RaderaCharlotte: tack, trots mitt gnällande ovan är vi SÅ glada över vår Edda. Hon är alldeles bedårande liten och fast jag egentligen tycker att spädbarnstiden är den jobbigaste tiden att vara förälder njuter jag av den mer än de tidigare gångerna.
RaderaMinna: HURRAA! Jag hoppas du har packat ner dig själv i ett kuvert och hoppar ut i ett moln av konfetti i morgon när jag öppnar brevlådan!
RaderaDet är verkligen härligt att hon får vara i famnen hela tiden. Våra barn som är födda på våren har vägrat att sova i vagnen under sommatiden därför att de har velat vara i famnen eller i bärselen hela tiden...Denna sommar känns annorlunda än de tre senaste därför att jag känner mycket mer frihet därför att vårt minsta barn är redan 3 år. Jag var så tacksam för att vi fick det fjärde barnet men det var nog lite jobbigt att bli igen van vid att man är så bunden. Man kan bara acceptera det och komma ihåg att det är en väldigt kort tid.
SvaraRaderaJa, det ÄR en väldigt kort tid och det var nog med den vetskapen som vi vågade oss på att försöka utöka familjen ytterligare. Vi är bundna några år nu igen, men vi vet också att det går ganska fort sist och slutligen. Redan efter fem, sex år kommer vi att vara mycket friare igen, och bäst av allt är ju att vi får en till person i familjen, och DET uppväger alla eventuella nackdelar med råge!
RaderaÅåå vad ni ska mysa, gosa och bara ta dagen som den kommer! Ni hinner roadtrippa och festa sen. Leva i nuet, plinga i mikron när man är hungrig, läsa den goda boken och bara ligga och snusa på den lilla som doftar så underbart gott!
SvaraRaderaBebisnackar är ljuvliga :) Vi hinner göra allt det där andra sen. Och vi fick två trevliga spontanvisiter idag som gjorde att dagen blev riktigt bra!
RaderaNån gång snart (då arbetslägret är slut?) ska jag komma med en fläkt från den stora världen (HAHAHAHA!)och beundra det lilla underverket.
SvaraRaderaJaaa, kom Sara! (och ALLT, ALLT är stora världen då man jämför med radien jag rör mig inom just nu.)
RaderaOoo så roligt att se lilla Edda på bild, vi har ju varit borta från internet i många dagar nu så vi har missat en hel del uppdateringar! På den här bilden liknar hon Caj, hur som helst så ser man direkt att hon hör till er familj! Det skall bli roligt att se henne i verkligheten, hoppas vi får till det snart!
SvaraRaderaJa visst är ni hemma från er resa nu? Vi kanske kommer ut till Purmo nån dag så får Edda och Lisa börja jobba på sin livslånga vänskap, hehe. Eller så kommer ni hit. (Jag hoppas alltså också att vi ses snart!)
RaderaKan så känna igen mig i det du skriver. Då Adam föddes 6.6 för 3 år sedan så blev jag otroligt rastlös efter en vecka, jag mådde bra, bebisen var lätt att vara med och vi var alla bara hemma hela tiden och jag fick så tråååkigt. Vi åkte till Tammerfors 2 nätter då A var 4 veckor, för jag ville oxå på sommarsemester. Gick väl bra, men blev inte alls ngn drömresa. Var otroligt mera påfrestande att inte vara hemma i bubblan. Bebisen var liten, storebror trotsade, massor med folk och +32 grader i skuggan. Vi stannade så många gånger för att amma vid vägkanten. Så efter det var jag mer än nöjd att vara vid villan, hemma och bjuda över vänner. Var nog flera som tyckte vi var tokiga som åkte iväg, men jag bara måste slippa, med facit i hand så hade väl de rätt och jag lite fel ;)
SvaraRadera