2 juni 2013

Explosionen

Invånarökningen i Staffansnäs är explosionsartad, Caj och jag är de enda som inte fått vår unge än. Utöver Pox fem kycklingar har både Ärtans och Prippis ägg också kläckts (de har åtminstone 6 kycklingar var), småfåglarna som byggt bo i taknocken på hönshuset har fått ungar (det piper hysteriskt därifrån), skatparet Scatman och Batman i tallarna har (antagligen) ungar och idag spanade Caj in en liten gråsparvsfamilj som tillbringade eftermiddagen i vårt potatisland i flera omgångar, så vi antar att de också bor på vår tomt. Man borde tydligen vara bevingad för att få barn här i trakten.

I morgon skall vi på ett nytt ultraljud. Även om jag gärna vill träffa vårt barn hoppas jag att det inte blir igångsättning (fostervattenmängden har varit på mindre sidan) utan att förlossningen kommer igång av sig själv. Gärna snart. Helst i natt.

Trots att jag nästan storknar av värmen nattetid njuter jag desto mer under dagarna. Jag har suttit ute i flera timmar idag i min sköna stol, läst två och en halv bok, tittat på barnen som badat i den uppblåsbara poolen och spanat in Pox som tagit sina kycklingar på en lärorik promenad. Alltså det är fascinerande att se hur hon undervisar dem i sandbad och födointag, hon kluckar och har sig för att de ska följa efter henne, och det gör de, de samlas alla kring hennes huvud när hon pickar i jorden och så gör de lika, på några millimeters avstånd så att det helt säkert ska bli rätt. Fniss.

3 kommentarer:

  1. Nej vad härligt. Det skulle minsann vara en syn när hönor lär upp sina kycklingar. Livets skola. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen en syn, man kan sitta länge, länge och följa med i intrigerna i hönsgården. Alla borde ha höns. Alla.

      Radera
  2. Jag känner mig jätte "stadsbo" när jag läser detta (härliga) inlägg. För jag har ju knappt ens sett en höna i mit snart 40-åriga liv. Minns ännu hur chockad jag var när jag i vuxen ålder såg en sugga på en lantgård. Suggan vägde typ 250kg och var stor som en val. Där inne i stians skumrask låg den på sidan och plirade på oss med sina små lömska grisögon. Jag som alltid trott att grisar blev stora som en hund ungefär. Brrrr.
    Hoppas er bebis kommer till världen snart!
    -Mor Elsa

    SvaraRadera