8 oktober 2011

Idolen

Vi följer inte med i Idol i år. Men klippet med Moa Lignell som sjunger When I Held Ya har vi råkat snubbla över och lyssnat på många gånger. Hon är duktig (fast jag har ingen aning om hur det går för henne i tävlingen).

Idun och Lovis har en hang-up på Moa Lignell och kan lyssna på klippet hur många gånger som helst. I torsdags när deras kompis var här förevisade de stolt youtube-klippet, som om Moa var deras alldeles egen upptäckt, och förekom Anders Bagge genom att uppmana sin kompis att titta extra noga, "sen när han sätter fingrarna så här, då börjar alla skratta."

Igår låg Idun och jag på sängen och kramades och hon viskade förtroligt. "Tänk mamma, om jag skulle vara den där Moa Lignells barn". Det är så sött! Det är säker så som ett barns förälskelse i någon tar sig form, det ultimata vore att vara någons barn.

(Idag uttryckte hon också en önskan om att Eva i Fem Myror skulle kunna vara hennes storasyster)

(När jag tänker på det önskar hon byta ut sin befintliga familj med jämna mellanrum. Borde jag bli orolig över att vi inte riktigt fyller hennes kriterier? Haha)

4 kommentarer:

  1. moa e fenomenal!dina flickor har bra smak :)om ni int ha hört hennes version av "make you feel my love" så tycker ja ni ska göra de, finns på youtube :)

    /Malin

    SvaraRadera
  2. Kollade in den, hon är duktig, men hennes egen låt är fortfarande min favorit :)

    SvaraRadera
  3. jämför med er festivalbild från ljuvliga 2002 här nedan, inte konstigt att barnen snappar upp ett visst utseendemässigt släktskap:) (har du också haft rastan eller drömmer jag?) som när J stannar och vinkar åt svarthåriga sextonåringar som hänger ut genom fönstret till ungdomsgården mittemot vårt hus...

    SvaraRadera
  4. Jo det finns ju något där... Men jag har aldrig haft rastor.

    (fast i hemlighet drömmer jag lite om det. Det skulle bara bli lite mycket när Caj också har.)

    Härligt att J känner ett släktskap med svarthåriga sextonåringar. Framförallt kul att han känner ett släktskap med sextonåringar, det är som när min lillebror var typ fem och hälsade på ett gäng mopedister på torget med orden "Hej Stora pojkarna, jag heter Jonas!"

    SvaraRadera