Vi funderade fram och tillbaka när vi skulle gifta oss. Vi var öppna för alla alternativ, utom kanske att behålla våra respektive namn. Vi ville ha ett gemensamt.
Efter många om och men beslöt vi oss för att Caj skulle ta dubbelnamn. Caj delar sitt pojknamn med en massa människor han inte är släkt med, i Finland är det bara min släkt som heter som den gör. Det som är synd är att vi inte heter helt lika, folk minns aldrig vem som heter vad, i vilken ordning namnen kommer. Fast det är helt logiskt. Caj tog dubbelnamn och då hakas det nya namnet sist på hans tidigare namnrad.
Först var det ovant att ha en man med dubbelnamn, men nu är vi hur vana som helst. Vilket bevisar att vi antagligen också hade vant oss vid vårt nästbästa alternativ: idag ångrar vi lite, lite att vi inte var modiga och bytte namn helt. Min farmors farfar hette Fågel, i och med en namnbytesrörelse i början av århundradet bytte hans barn namn till Fågelbärj och Fågelström. Fågel försvann. Men det är fint. Kort. Lite magiskt, tycker jag.
Malin Fågel.
Caj Fågel.
Lovis Fågel.
Idun Fågel.
Varför inte? Och visst kan vi byta fortfarande. Men att byta nu, plötsligt, känns lite underligt. Inte så nödvändigt. Mest en rolig grej.
Jag tror inte jag skulle orka förklara mig hela tiden, bara. Och det skulle jag antagligen bli tvungen att göra.
(Fast nu när vi har skaffat hönor och är så förtjusta vore det ju verkligen på sin plats att heta fågel, hihi.)
Pst. Hanna, vad var det den där galna familjen i Hemmets veckotidning hette, de som hade samma mönster på allt i sin inredning... minns du?
Nog är det ett magiskt namn, Fågel. Men du har rätt i att det säkert skulle bli ganska omständigt att byta nu. Och Klingenberg är ju också fint!
SvaraRaderaNamnfrågan är nog den största frågan jag grubblat över hittills i mitt liv, tror jag. Det är absolut inte oviktigt vad man heter. Det är så jäkla viktigt.
Jo, Klingenberg är också fint. Det får jag inte glömma. Malin däremot har tagit tid för mig att vänja mig vid. Det var antagligen därför jag tvekade inför att ge bort det namn jag gillar.
SvaraRaderaOch du har rätt, det ÄR viktigt med namn.
Alltså vet ni vad som är sjukt: att jag aldrig förr har hört nån använda begreppet "pojknamn" annat än i betydelsen pojknamn som Johan och Jens.
SvaraRaderaVad kul att du reagerade på det, för det var väldigt medvetet valt och instiftat för just det här inlägget. Logiskt sett borde det nämligen heta så. Men jag har aldrig heller hört det.
SvaraRaderaSjälvklart ska det heta så! Ringer Peter Englund NU och ber honom peta in det i SAOL.
SvaraRaderaJA! Tack för det goda samarbetet :) Bara att vänta på nästa utgåva nu då.
SvaraRaderaFågel är verkligen fint. Jag funderar också mycket på namn. Vi är ju inte gifta ännu. Dubbelnamn är otänkbart, enlund och eklund, haha. När jag funderat på alternativet att ta ett helt nytt, gemensamt namn så har jag också sneglat bakåt i släktet och hittade namnet Sparv på min farfars mamma som ogift. Sparv tycker jag är riktigt fint. Fast det känns lite fånigt och märkvärdigt att börja byta till ett sånt namn. Känns det som. Och på ett vis vill jag inte alls byta bort mitt namn, nog för att jag tycker det är hemskt fult men det är ju trots allt jag.
SvaraRaderaMen. Det skulle vara kul om familjen skulle heta lika. Dilemma, dilemma.
familjen Grönvid! som hade allting grönt och vitt...
SvaraRaderade ville heta Grönvit, men fick inte, så det blev -vid. glömmer det aldrig...
hk