Nu är det dags för en tävling igen. För igår på loppis hittade jag en av mina favoritböcker,
Korpens sång, av Per Nilsson.
När jag läste Korpens sång första gången var jag kanske fjorton eller femton år gammal. Jag sommarjobbade på biblioteket, boken var bara en bok av många i högen böcker jag släpade hem. Föga anade jag att jag skulle falla så totalt som jag gjorde. Efter jobbet satte jag mig på trappan till mitt barndomshem och uppslukades helt. Jag hade bara ett par timmar på mig, ett glapp mellan arbetsdagens slut och vaktandet av två små barn, som jag sysslade med på måndagskvällarna den sommaren, så jag sneglade på klockan med jämna mellanrum och läste, läste, läste. Där fanns spänning, livsvisdom och romantik. När jag kom hem från barnvaktandet fortsatte jag läsa och läste ut boken någon gång under natten.
Sedan dess har jag läst och lånat ut den många gånger. Att kunna bygga upp en intrig och ett persongalleri lika övertygande och inspirerande som Per Nilsson är ett eftersträvansvärt författarmål. Han har skrivit många bra böcker. Men frågan är om inte den här är den allra bästa.
Jag har den redan i min bokhylla och vill gärna att någon annan också skall få den. Så nu lottar jag ut mitt loppisexemplar.
För att delta i utlottningen skriver du ner ett av dina tidigare bokminnen i kommentarsfältet nedan. Jag ser fram emot att få läsa ditt svar! Tävlingstiden går ut fredagen den 21.10. Lycka till!
Okej, för att ge någon annan en chans så ska jag inte delta i den här tävlingen! :) Men tack för boktipset, ivf!
SvaraRaderaHaha, om det här blir den enda kommentaren jag får på det här inlägget är boken din. Oavsett om du vill ha den eller inte :)
SvaraRaderaJamen då ligger jag bra till här! :)
SvaraRaderaI lågstadieåldern var jag medlem i Pollux hästbokklubb och slukade en massa hästböcker. Pollux hade en bokserie som hette Fullblodsserien, som handlade om livet på ett fullblodsstuteri och tävlingsstall. Jag har läst så många av de böckerna (fanns åtminstone över 20) att de miljöer jag byggt upp i min fantasi, där böckerna utspelar sig finns starkt kvar ännu. Skulle vara mycket intressant att läsa en av dem igen för att återuppleva lite magisk galoppspänning.
Ah, bokfrälst som jag är kan jag inte låta bli. Jag har en bok som följt mig sedan tidig tonår och det är ingen litterär höjdare alls. Intressant nog har det också varit min mors favvobok, får se vad mina chixs tycker om ett par år. Den heter Det står i stjärnorna och är skriven av Evi Boegenäs. Ah, den boken har Det.
SvaraRaderaIda
När jag var ca tolv år läste jag böcker av Charles Dickens. Oliver Twist tyckte jag speciellt mycket om. Det som tilltalade mig var att det var en saga som kändes sann, men var långt från min verklighet, med spänning, dramatik, grymhet men också kärlek. Mina barn har också läst och tyckt om den. En riktig klassiker!
SvaraRaderaMippe
Jag kan berätta om mitt bokspöke! Jag kan inte lämna böcker olästa. Det är för mig helt omöjligt. Oberoende hur dålig en bok är, eller hur besviken jag blir, kan jag inte lägga den ifrån mig innan den är utläst.
SvaraRaderaMEN, det finns ett undantag! En bok som förföljer mig... Sinuhe Egyptiern har jag aldrig klarat av att komma igenom... Jag läste typ de första 15 centimeterna men sen gick det inte mer. Det gick INTE. Och som den boken förföljer mig! En vacker dag skall det lyckas, men inte just nu... Just nu vinner jag hellre din bok och läser den :)
Jag minns när jag läste "ondskan" första gången. Det torde ha varit i högstadiet. Den gjorde intryck på mig och jag minns den ännu. I gymnasiet gillade jag Peter Hoegs "Fröken Smillas känsla för snö". Och nu funderar jag på Kafka och på om man verkligen behöver läsa klassiker, om man missar något om man inte läser dem i vuxen ålder.
SvaraRaderaH. Eva (som snart ska få barn och redan från tidigare är mor till de bästa av söner).
Det tog hemskt länge för denna lilla filosofiska drömmare att fästa uppmärksamheten på vad diverse lärare ville få intutat i mitt virriga lilla huvud och lärde mej elementära saker som att läsa och skriva. Plötsligt en dag, i en sjukhuskafeteria i Vasa kom genombrottet: jag klarade skrivuppgiften jag fått i läxa och upptäckte att jag kan nu läsa. Jag var 9 år. Från en extremitet till en annan (och sådan är ännu mitt sinnelag och lynne) gick jag från icke-läskunnig, icke-intresserad, icke-kapabel att fästa min barnsliga uppmärksamhet vid detta besynnerliga fenomen mina klasskompisar redan övat ett par år till att fullkomligt sluka böcker! På rasterna närapå bodde jag i skolbiblioteket och var speciellt besatt av alla astronomiböcker. Jag bad alltid mamma att ta mej till antikvariatet så jag fick med mej en till fin, röd Wahlströms hästbok. Det var nog när jag hade 19 påbörjade böcker i hög bredvid sängen som jag insåg att jag måste i alla fall lite börja behärska mej,- att månne inte fem böcker i taget räcker helt ordentligt?
SvaraRaderaJag läser fortfarande om mina favorit-ungdomsböcker med jämna mellanrum, och då framför allt Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Den premiärläste jag i tretton-fjortonårsåldern, och jag har nog aldrig blivit så influerad och inspirerad av en bok: den fick mig till exempel att skaffa en liten kassettbandspelare som man kunde banda in saker med, bara för att en av huvudpersonerna fångade upp så mystiska ljud på sin. Den gjorde mig också plötsligt väldigt intresserad av köksfönstrets alla blommor, för i boken fanns ju en blomma som liksom meddelade sig med omvärlden... Det gick så långt att min kompis och jag länge lekte en lek där hennes saint paulia kom med märkliga budskap åt oss beroende på hur många blommor den fick. Det var faktiskt väldigt spännande.
SvaraRaderaÄn idag älskar jag hur de övernaturliga elementen i den boken aldrig blir för fåniga, och hur Gripe aldrig med våld tvingar fram rationella förklaringar. Underbar bok.
Oj! Ja! Tordyveln flyger i skymningen har jag också tänkt skriva! Jag gick på sjuan (eller åttan). Vi skulle skriva bokrecension. Jag kunde inte välja vilken bok jag ville läsa. Sen blev det, några dagar innan recensionen skulle vara klar, Tordyveln flyger...(fast den kändes lite för tjock(jag skulle gärna ha läst den tunnaste av tunna böcker...)) och jag sögs med i boken direkt! Jag läste och läste, långt in på natten. Började höra konstiga ljud i huset. Det knäppte och knakade. Det lät som om någon rörde om med en sked i en kaffekopp i köket, någon hasade uppför trappan. Jag kollade, där var ingen. Jag föreställde mig någon som hade bott i huset tidigare. Skrämmande men också facinerande!
SvaraRaderaOch nu kommer ju boken som film om något år! Blir spännande att se hurdan film det blir (om jag nu går och ser den...) ps. jag har för många böcker, så jag är inte med i tävlingen, jag ville bara skriva om min bokupplevelse!
Vad härliga läsminnen ni har.
SvaraRaderaHanna: Jag har också haft hästboksperioder. Hästen från Kurdistan var en favorit.
Ida: Det står i stjärnorna har jag aldrig hört om, tack för tipset!
Mippe: Det ÄR viktigt att berättelsen övertygar. Men jag har min gräns och vill inte läsa om hur mycket sorg som helst...
Evis: oj stackars dig! Du måste ju bli tvungen att läsa en massa dåliga böcker då? Jag ger upp genast en bok inte faller mig på läppen, jag har inte tid att traggla igenom tråkigheter. Men: jag har också Sinuhe som bokspöke, jag började på den när jag var gallerivakt vid Rådhusgalleriet men kom av mig i och med studentskrivningarna och har aldrig kommit ikapp igen. En dag skall jag slutföra den, och det beror på att jag tyckte den var bra medan jag höll på!
Eva: Nog är Kafka intressant och tankeväckande på sitt sätt, men man slukar inte t.ex. Processen. Så det beror väl på i vilket syfte man läser, för att underhålla sig eller för att allmänbilda sig...
Jenny:
Fem böcker samtidigt: inga problem. Man skall läsa som det behagar en!
Josefin: jag tycker också jättemycket om Maria Gripe och läser om favoriterna med några års intervall. Men just Gripe börjar det vara ett tag sedan nu... tack för påminnelsen!
Heidi: Det är just det där suget efter berättelsen som jag mest av allt är ute efter när jag läser. Det är jättebra om man blir bildad på kuppen, men att bli helt uppslukad av en parallell värld är ändå det som gör att jag går igång på att läsa.