Plus och minus
På plussidan
- När jag skrattar och ammar samtidigt börjar Edda ofta också skratta fast hon inte har en aning om vad som är roligt
- Lovis och Idun är så stora och förståndiga och kapabla att sköta saker själva numera och det blir bara lättare hela tiden. Jag ser framför mig hur det här snart har utvecklats till att vi är en grupp människor som har trevligt tillsammans istället för två föräldrar som bara lagar mat, städar och uppfostrar minimänniskor.
- Det är snart litt.skap-helg igen, hurra!
- Heidi kunde ta emot mig och Edda i Åbo, så nu får vi bo på gångavstånd till Arken
- Idun har kalas för sina klasskamrater på torsdag och snart får jag börja baka. Hon har gett detaljerade önskemål (exempel: chokladcupcakes med jordgubbar och vaniljkräm, ovanpå ska det vara både choklad- och vaniljglasyr och guldglitter. De här önskemålen skulle jag aldrig gå med på om jag inte tyckte det var så otroligt kul att baka.)
- Jag var på jumppa igår och var ute på en promenad igen, jag mår alltid lite bättre när jag rör på mig.
På minussidan
- Jag är sjukligt irriterad på några flugor som surrar omkring här -men för lat för att hämta flugsmättan
- Det känns som om jag inte gör särskilt mycket fast jag egentligen gör massor, eller åtminstone tillräckligt. Lägg ner kraven, människa!
- Jag började veckan med att få nåt fel i nacken när jag skulle vända mig om i sängen, till all lycka fick jag tid till kotsättaren i morgon, så kanske det hinner reda upp sig.
- Jag var vaken mellan 02 och 03 i natt, helt utan orsak. Eller först vaknade jag och var tvungen att byta på Edda, ammade henne och sen vände hon sig för första gången från rygg till mage, vilket var lite intressant (att hon passade på att göra det nattetid, alltså. Idag har vi inte sett skymten av vändningar, däremot är hon hemskt intresserad av att suga på sina händer och att hålla i sina fötter)
- Jag har ätit oändligt mycket godis på sista tiden. Det är hemskt gott. Men inte särskilt nyttigt.
- Ni har skrivit en massa intressanta kommentarer på sista tiden som jag gärna vill svara på men jag kommer inte till skott. Förlåt!
Jag måste bara säga att själv hade jag jätteofta låsningar i nacke, skuldror när jag ammade. Alltså så ont att jag inte kunde lyfta ett lillfinger. Det försvann av sej själv om några dagar, men det var hemskt. Det enda som hjälpte mej att bli av med det var träning. Nu har jag tränat mångsidigt och har inte haft såna där helveteslåsningar på en längre tid. Hoppas du snart slipper ditt!
SvaraRaderaNu har jag börjat yoga en kvart varje morgon. Få se om det blir bättre. Men jag tror det, det känns redan lite bättre...
Radera