Anti-talents

Igår var jag alltså på anti-talents till After Eight. Det var så jätteroligt! Jättejättekul, verkligen, mycket häftigare än jag hade anat. För något händer när folk lägger pretentionerna och allvaret åt sidan. Inte så att det blev en tävling i vem som var sämst på sin grej, nej, snarare så att de som uppträdde passade på att testa sådant de kanske beundrade hos nån annan, utan att någon -varken de själva eller publiken- förväntade sig något överhuvudtaget av framträdandet. Det var otroligt hur folk bara bjöd på sig själva, steg upp och uppträdde, utan att det behövde vara välinövat eller fantastiskt eller ens bra. Publiken hurrade, skrattade och jublade bara för att man vågade.

Jag spelade digeridoo. Det kan jag inte alls, och jag fick inte ett enda vettigt ljud ur den fast jag försökte fem gånger. Någon steg upp och avslöjade att hon alltid velat kunna beatboxa, men att hon inte kan. Hon gjorde det ändå, alla tjoade fast det inte alls lät som när proffsen gör det.  En susande visselkör steg upp på scenen (försök själv vissla Den blomstertid samtidigt som du ler), likaså en kvinna som alltid hade velat kunna göra Cup Song-movsen, utan att lyckas. Hon lyckades inte nu heller. Alla applåderade hennes försök. Lisen och Patrik hade bildat en jazz-duo enkom för kvällen där de spelade piano och saxofon med stort patos, utan noter och utan att kunna sina instrument. Och Ellen, åh, hon var SÅ modig och karaokade med Kate Bushs Wuthering Heights (lyssna på den, den är jättehög och ursvår, men hon gjorde det ändå. Och titta på videon, jag hade inte sett den tidigare och skrattade väldigt mycket åt Kates moves). Ja och så var det gruppen finska utbyteselever som dansade spontanbalett, caféarbetarna som underkänts i tyska och ändå uppträdde med Rammstein och Malin som översatte en Gustav Fröding-dikt till finska (alla som vuxit upp på väldigt svenskspråkiga orter i Österbotten kan gissa hur lätt det var, haha).

Grattis och tack till Ida-Lina som ordnade evenemanget. Jag konstaterar det igen: på After Eight händer det alltid oväntade och intressanta grejer. Nästa gång jag går på Culture Club är om några veckor när det är dags för Words and Beats. Det blir säkert också kul!