Mina dagar går ut på det här: bära Edda, skriva text, radera text, packa, gräla med våra stora barn samt diskutera igenom grälen i efterhand (något de avskyr) för att reda ut vad som gick fel. Pust. Och allt det där vardagliga som inte tar slut ens fast vi är två som gör det: mat, tvätt (å nej, inser nu att jag igen har glömt att hänga en maskin som jag startade för ett par timmar sen) och disk.
Hinner inte tänka, orkar inte blogga. Mina dagar ser likadana ut, bortsett från lördagen som vi tillbringade i Vasa hos Jonas och Saija på middag. Syskon, kusiner, barn med sina kusiner och småkusiner och Saijas bröder och kusiner och eurovisionsomröstning och -tippning och absurda mängder godis och chips (alla tog med tillräckligt för ett helt kompani). Jag var vaken ända till klockan två (jag vet inte när det har hänt sist... däremot vaknar jag ju den tiden, nästan, ibland). (I övrigt har vår pakt att gå och lägga oss nio funkar rätt bra. Fast nu är jag på övertid! Måste gå!)
I alla fall har jag tänkt på en sak idag som jag vill fråga om:
Vad förväntar ni er att era barn ska göra i hushållet? Och hur gamla är de?
(Det kan hända att jag har ställt frågan förr, men här finns säkert nya läsare och de som varit med ett tag och eventuellt redan svarat på denna fråga kanske befinner sig i en ny sits nu) Varsågoda, kommentarsfältet är ert!
Vi har en 6 åring och en 9 åring och en 4 åring. Dom två äldsta ska plocka ur/i diskmaskin varje dag och sätta sakerna på sina rätta platser. Minstingen har till uppgift att hämta posten varje dag och sätta sakerna på sina rätta platser. Alla 3 ska ta bort och hänga upp tvätten. Vi har stora problem med att dom ska städa sina rum. Det ska vi ta tag i med i sommar.
SvaraRaderaDuktiga barn!
RaderaJag känner att jag har ganska låga krav på mina barn, men en sak jagär noga med är hur de uppför sej mot andra. De ska tacka om de får något, säga förlåt om de gjort något dumt och komma direkt när jag hämtar från kompisar och säga tack för idag och hejdå. Barnen är 10,8,6. Hemma måste de plocka av bordet när de ätit och de måste städa undan alla leksaker varje dag. Kläder måste äldsta själv vik in i skåpet eller sätta i smutskorg. Ibland måste de också hjälpa till med att handla eller föra ut sopor.
SvaraRaderaJag tycker inte det låter som så låga krav! Och inte för höga heller. Men det är ju rätt stor skillnad mellan 6-åringen och 10-åringen, ökar ansvaret med åldern eller hålls mängden uppgifter ungefär på samma nivå?
RaderaVåra barn är 5 och 3 och har inga obligatoriska sysslor. Ibland ber jag dem hjälpa med något och oftast vill de. Ibland säger de nej och då är det också okej. Jag vet att jag borde ta tag i detta i något skede, men så länge jag själv är hemma (och de dessutom är så pass små) tycker jag det kan vänta ännu lite.
SvaraRaderaDet är ju lättare så länge de vill. Mina vill inte. Ibland nog, men oftast inte. Och jag tycker de är så stora nu att de nog kan ta lite ansvar också för sånt som hela familjen drar nytta av.
RaderaJust nu får varje unge bo i sitt eget val. Det betyder att ett rum definierar sin värd. Ibland tänds en insikt hos värden. Den brukar jag förstärka med att nicka allvarligt. Följande dag ser rummet ofta lite större ut...
SvaraRaderaDet är ju en städfilosofi enligt tant mittiprick. Men gör ni föräldrar ALLT annat då, alltså tvättar, städar, kokar och diskar? hur orkar ni?
RaderaBarnen 10, 8 och 5. De måste ta ansvar för sina egna morgon- och kvällssysslor. Allt annat händer mer eller mindre av sig självt. Äldsta håller bra reda på sina saker och har spontant börjat hjälpa till där det behövs. Mellersta är en råddfia och ibland tar vi storstädning tillsammans och reder upp allt på hennes bord. Yngstas saker åker omkring på golvet i flickornas rum, dem plockar vi upp när vi blir inspirerade. Både äldsta och mellersta har också börjat bära ut soppåsar. Och kläder till bykkorgen och från torkstället in i skåpet - det brukar hända som samarbete, jag som initiativtagaren och de utför som de tycker att det behöver göras. Ibland är kläderna bara kastade in i skåpen osv.. Men jag tror starkt på växande till insikt mer än obligatoriskt utförande på befallning - alla har fått uppleva hur saker bara tappas bort och sedan hittas när man städar. Och de börjar spontant städa ibland för att känna lite feng shui :) Diskmaskinen sköter jag själv, det är bara enklast så.
SvaraRaderaDet låter så harmoniskt. Åh!
RaderaHaha, nå du vet hur det ligger till med harmonin hos oss sådär allmänt taget!
RaderaVåra två äldre barn (6 och 4) har inte så mycket sysslor som de alltid gör. Ibland plockar de ur diskmaskinen. På uppmaning för de smutsiga kläder i tvättkorgarna. Då jag städar är det deras uppgift att plocka undan leksaker i sitt gemensamma rum så att det går att dammsuga. Fast under senaste läsår har jag oftast städat då 6-åringen är i förskolan och då blir uppgiften i regel för övermäktig för 4-åringen, så då plockar vi tillsammans. I ett annat rum har vi smålego, det ska de också plocka upp då där ska dammsugas (eller annars också), men det blir inte dammsuget varje vecka. Ibland för de ut roskispåsen. Men det som jag är noga med att de ska göra är att hänga upp ytterkläderna då de kommer in. Det fungerar nästan prickfritt med 6-åringen, medan 4-åringen ännu behöver påminnas. Efter maten ska de föra tallrik, bestick och glas till diskbänken. Åtminstone tillsvidare föredrar jag att själv plocka in i diskmaskinen, även om de ibland vill hjälpa till med det också. 1-åringen gör sitt bästa för att rådda till allt igen...
SvaraRaderaDet låter ungefär som här. Men nu tycker jag det börjar vara dags att öka på deras ansvar och delaktighet då Caj börjar jobba och jag fortsätter jobba och vara hemma med barnen. Vi måste hjälpas åt på nåt sätt. Överväger rigorösa scheman. Men fasar för inlärningsperioden.
RaderaIbland funderar jag också på den dagen då också jag ska dra hem brödfödan till detta hus. Det är så mycket som låter sig göras då jag är vårdledig (städa, tvätta + det mesta av andra vanliga hushållsysslor). Det var inte så värst annorlunda då jag jobbade, för det var ju "bara" halvtid och jag hann ändå mer än väl med det mesta hemma. Det blir en anpassning med två heltidsarbetande föräldrar. OM jag nu nånsin kommer att jobba heltid. Halvtid är toppen förutom då lönen kommer ;-). Jag kan förresten tillägga då jag läste ditt senaste inlägg att våra barn också dukar på bordet ibland. Det är förresten lustigt, om jag frågar om de vill hjälpa till att duka är svaret ofta nej, men om jag frågar om nån vill vara mathjälpare så blir det nästan konkurrens om vem av dem som ska få vara det just den dagen :-).
RaderaVåra snart 9 och 11 åriga töser har olika personligheter vilket förstås märks bra när det kommer till medhjälpandet. Äldsta flickan är jättebra på att hjälpa till med att fixa mat, baka och städar också undan (inte prickfritt men hon försöker). Hennes rum däremot är rätt råddigt och jag har också märkt att hon har svårt att veta hur man ordnar upp. Yngsta fröken är mera motsträvig till hushållsjobb men håller däremot både det egna rummet och klädskåpet i hyvens skick. Båda har egna bykkorgar i rummet där de lägger smutsiga kläder. Så var det kraven (eller önskemålen, hur man nu ser det). Vi vill att de städar och dammsuger de egna rummen en gång i veckan, om de struntar i det blir det inget godis. För övrigt har de inga uttalade uppgifter utan vi ber dem hjälpa till när det dyker upp något lämpligt. Ofta plockar de i och ur diskmaskinen, hänger kläder och åtminstone äldstingen hjälper ofta till med att skala potatis eller göra sallad. Överlag tycker jag de är till stor hjälp i hemmet, skönt eftersom jag ofta är ensam med dem.
SvaraRaderaÅ
Nå det där med personlighet och städande är ju verkligen ett kapitel för sig. Vi har faktiskt lite samma fördelning här inser jag, att den som är bättre på att städa åt sig själv är sämre på att delta i sysslor som berör hela familjen och tvärtom. Hm!
RaderaDå måste jag tipsa om krysslistor (eller klistermärken eller dylikt), de har fungerat som morötter hos oss. Barnen får tio cent per kryss och ett kryss motsvarar ungefär 15 minuters jobb. Det har vi hållit på med några år och ja, det var riktigt motigt till en början. Ibland har listorna legat glömda och så har vi återupptagit dem igen efter en tid. Nu är de så pass stora att de själva håller reda på kryss och tid. Varje vecka fakturerar de oss (inspirerade av deras mor, företagaren hehe) och vi betalar. Det blir ju liksom inte mera än typ en två euro per vecka och det ser jag som veckopeng. Så vi diggar listor, lite trevande när man ska börja på och det kräver tålamod. Men barnen brukar gilla, det blir ju konkret det som de gör.
RaderaÅ
Är ensam med min 12 och 8-åring. De plockar varje kväll undan det de lämnat i våra gemensamma rum. Smutstvätten för de i tvättkorgen, och rena tvätten viker jag, men de för själva sina högar till klädskåpen. Morgonmål och kvällsmat fixar de helt själva, de plockar undan efter maten, men diskmaskinen fyller/tömmer jag helst själv. De för ut soporna om man ber dem. De matar katterna vid behov. Sina egna rum får de sköta själva, om de inte dammsuger rummet varje vecka, drar jag bort 1€ från veckopengen. Detta funkar hos oss, och jag tycker de har tillräckligt med sysslor, så dom hinner med både läxor och kompisar också
SvaraRaderaDuktiga barn!
RaderaHar en nästan 14-åring och en 11-åring. De hjälper till med att dammsuga och tvätta wc när vi ber om det, ibland mot en liten betalning, men inte alltid. De viker själv in sina kläder i skåp och lådor och plockar upp efter sig på uppmaning (ibland behövs ett antal uppmaningnar, åtm när det gäller den yngre :) ) Vi har väl ett ganska slappt regemente, men det funkar för oss. Som föräldrar har vi turligt nog ungefär samma toleranströskel för en viss råddighet, vilket har sparat en del nerver genom åren.
SvaraRaderaEn hög tröskel för när det behöver städas har säkert räddat många familjer... jag tränar varje dag på det där och det blir bättre :)
Radera