26 mars 2012

Såga tillbaka

När jag hade skrivit ut alla mina hittills skrivna manussidor, gått igenom dem och strukit hela grundidén var jag ändå inte säker på om jag gjort rätt. För jag kunde inte släppa den där tanken. Jag konsulterade min man, berättade om de två alternativa händelseförloppen (ett galet, lite oväntat och väldigt svårt att få att stämma, ett tryggare alternativ som inte är lika överraskande men kanske just därför mer trovärdigt) och kom fram till att jag återvänder till den första idén trots allt. Jag måste lita på att min hjärna räcker till för att skriva det här. Det mesta löser sig medan jag hittar på. Visst måste det vara så? Och den ursprungliga idén är roligare att grunna på, det vet jag eftersom jag vaknade mitt i natten och låg och funderade på hur saker och ting hänger ihop. Och kom på en massa saker varav jag säkert redan glömt hälften, det är så jobbigt att börja skriva ner saker när man halvsover.

Just nu har berättelsen fler frågetecken än svar. Men bara jag upptäcker allt det där man behöver veta och kan svara på frågorna tror jag det går bra.


5 kommentarer:

  1. Klart du ska gå på den idé som väcker hjärnan mitt i natten. Då är det ju den du vill reda ut och bli utmanad av. Så ta den, tycker jag.

    SvaraRadera
  2. Ja! Och det som är roligare ska man alltid välja. Det där fixar du.

    SvaraRadera
  3. Skall man inte ha ångest när man skapar? Då blir det bra. Eller är det bara en legend...

    SvaraRadera
  4. Nä, jag tror inte alls att ångest är nödvändig. Tvärtom: det som är roligt är man ofta bra på. Men det fattar man inte själv för det är bara så himla kul.

    SvaraRadera
  5. Mia: jo. Egentligen är det ju självklart, faktiskt. Tur att jag tog mitt förnuft tillfånga!
    Karin: exakt. Ingen ångest behövs. Det är en onödig myt. Ibland får man kanske lite ångest, men avsaknaden av ångest betyder inte alls att man inte kan leverera.
    Linnea: det äR bara en legend!

    SvaraRadera