Det kan vara våren. Det kan också vara det att jag nästan bara läser, skriver och surfar på nätet dagarna i ända (och utför hushållssysslor, men det är lite tråkigt, så det räknas inte) som gör att det puttrar och pyr. Jag känner att jag borde göra något. Skapa något. Hitta på något konkret, som syns. Måla en tavla. Skriva en sång. Trycka ett tyg. Rita ett nytt mönster. Bygga något.
Men jag får inte ändan ur vagnen. Jag har fastnat i ett en ödestriangel: läsaskrivasurfaläsaskrivasurfa.
Hur tar man sig ur en sån?
Fast jag tycker att läsaskrivasurfa räknas som att göra nåt. Annars är jag också illa ute.
SvaraRaderaKlart det räknas. Men det SYNS ingenstans, det är väl bara det. Det börjar kanske vara dags att använda sig av printern så jag kan hålla i resultatet av min möda.
SvaraRaderaJag tror att jag vet vad du menar. Det pittrar i mej av lust att GÖRA men jag gör inte. Sedan pittrar det lite mera, lite mera. Jag är ganska så frustrerad.
SvaraRaderaAtt skriva ÄR att göra något Malin!!
SvaraRaderaMen du kan ju också göra som jag. Ta ut mönster till något, dra ut alla tyger på golvet och sen låta alltihop ligga där nån vecka innan du städar bort det igen...
Linnea: jo precis! Men nu när jag tänker på det brukar det ofta vara så här om vårarna
SvaraRaderaMaria: Jo det är absolut att göra något, även om jag stampar på stället med mina långa texter. Det är väl det att jag förr i tiden fick så många olika saker till stånd, medan det just nu inte finns några konkreta och estetiska bevis på att jag har åstadkommit något...
(Och så där som du gör med tyger och sånt, det gör jag ofta :) Det känns bra just i den stunden när man drar fram allting och tänker sig att man skall utföra stordåd!)