Jag är som känt en ganska dålig konsument. Vid minsta tvivel låter jag bli att slå till. Det går bra för det mesta, fast det är ju inte så kul de gånger jag faktiskt behöver något (ett plagg t.ex.) men är alldeles för kräsen för att köpa något, och därför använder något som verkligen har sett sina bästa dagar ännu en gång.
Ett exempel: jag har haft planer på att köpa en ny vinterjacka i år. Den jag använder mest är reparerad många gånger, den är ett impulsköp från H&M anno 2004 (jag minns det här eftersom Caj var i Australien. Jag minns också att den kostade 25€ eftersom den var på rea) och jag har använt den varenda vinter sedan dess. Varenda. Den börjar bli lite sliten och ser rätt trist ut, men kommer jag mig för att köpa en ny? Nä. Det är så jobbigt.
Nåja. Idag pratade vi om det här, min käre make och jag, och jag drog upp en grej som jag var säker på att jag berättat för honom många gånger, men jag hade fel!!! (Gissa hur sällan det händer numera att jag har nåt nytt från mitt liv innan Caj att komma med, vi börjar ha gått igenom det mesta vid det här laget.)
Det var en jul för länge sedan. Jag tror det kan ha varit 1990 eller så. Jag hade fått fina julklappar, vattenfärger (jag har dem fortfarande kvar kommer jag på nu, haha, och barnen har nästan använt upp dem. Bra där!) och olika pysselsaker, säkert nån bok eller så. Och lite pengar. Pengarna bestämde jag mig för att använda för den enda saken jag saknade: färgpennor. Så jag gick till Halpa Halli, köpte ett paket färgpennor, gick ut och konstaterade att nu har jag allt. Och den där tillfredsställelsen över att ha allt var jätteskön. Jag saknade inget. Jag längtade inte efter att få äga nånting mer på hela jorden. Det var en fantastisk känsla som jag egentligen rätt enkelt skulle kunna hitta tillbaka till om jag bara försökte, har jag på känn.
För egentligen är det bara att bestämma sig. "Nu har jag allt. Nu behöver jag inget mer." Om du tänker på saken stämmer det förmodligen. De flesta grejer är rätt så onödiga, de som verkligen är nödvändiga har du antagligen redan. Sen när du har insett faktum tror jag du är rätt lycklig.
Precis. Men böcker, nya pocketböcker, oöppnade och doftande kan jag inte låta bli. Pengarna ryker iväg.
SvaraRaderaMin svaghet är ju pennor. Och pappersprodukter. Men det är ju inte så att jag inte kan LEVA utan dem. Just nu har jag ett enormt behov av att sanera här hemma, jag vill göra mig av med ALLT vi inte använder. Men sen skriver jag om det istället för att skrida till verket...
RaderaSå sant Malin!
SvaraRaderaVinterjackor på rea från H&M skola ej underskattas, jag har också en från 2006 (kostade 25 euro) som jag fortfarande använder.
SvaraRaderaSe där! Jag undrar vilken av jackorna som ger upp först! (Hoppas ingen av dem ger upp, nånsin!)
RaderaTror att vi är rätt lika du och jag, på den här punkten :) Brukar hemskt sällan gå omkring och längta efter saker att köpa, och också då när jag vill ha eller "behöver" något kan det ta rätt lång tid innan jag verkligen köper det, om alls... men i motsats till dig har jag inget alls behov av att göra mig av med det jag har (även om jag inte heller orkar vara så väldigt organiserad). Det finns massor av "skräp" här hemma i källaren och i garderoberna, men känner inte mycket stress av det heller... ibland kommer man ihåg att man redan har något som man behöver, och så går man och gräver fram det. Men så klart finns det också sånt som är helt onödigt att spara på. Det får man slänga sen när man flyttar, eller verkligen behöver få mer plats för saker som ska sparas... Men känner ingen stress alls av det. De där sakerna är nu bara där...
SvaraRaderaVad skönt att du inte stressar över vad som finns i gömmorna. Jag längtar verkligen efter att få reda upp allting ordentligt så att inget onödigt tar upp plats. Vi började igår genom att sortera bort kläder och fortsatte idag med att gå igenom våra cd-skivor. Det är jätteskönt, jag riktigt känner hur irritationen släpper för varje grej som hamnar i loppispåsen.
RaderaMina best buys när det kommer till kläder och dylikt är en jacka jag köpte för 20 e våren 2007 innan vi flyttade till Hfrs, en skejtarvariant som är vatten- och vindtät (upptäckte jag senare) och dyker upp varje vår och höst. Enda orosmomentet är att den ska bli så sliten att den går sönder.
SvaraRaderaDu behöver inte oroa dig, det mesta går ju att reparera! Ett tips: om dragkedjan far kan du föra den till sömmerskan som finns i samma hus som Ellen bor i, där reparerade vi Iduns halar-dragkedja, och det var det värt.
Radera