Edda har blivit åtta månader. Det går vansinnigt fort det här, som sagt. Senaste nytt är att hon kan ställa sig upp på golvet och stå utan stöd. Hennes kroppskontroll är imponerande, hon faller nästan aldrig utan är jätteskicklig på att parera och balansera så att hon kommer sig ner så mjukt som möjligt (oftast sjunker hon ner på huk, bara). Hon räcks överallt ("vad hon har LÅNGA ARMAR" utbrast en av storasystrarna en morgon när Edda igen lyckades grabba tag i något som vi trodde vi placerat utom räckhåll.) Hon skrattar så hon kiknar, ofta, särskilt kul tycker hon att det är med överraskande ljud. Hon är väldigt förtjust i mig för tillfället, inte så att hon inte skulle trivas med andra, men hon kan inte se på mig utan att bli alldeles till sig, hon skrattar, flåsar som en hund, sträcker sig mot mig och kravlar sig frenetiskt genom luften för att ta sig till min famn. Det är väldigt smickrande, på många sätt.
Enda smolket i bägaren är att hon fortsättningsvis sover som en kratta. I natt var hon t.ex. vaken mellan kvart i tre och halv fem och var jätteledsen och arg av nån anledning. Och vi har kommit till det stadiet nu att vi inte ens paniskt försöker komma på vad som är fel längre, utan vi försöker bara smeka hennes rygg, säga ett lugnande "sov bara, nu är det natt" åt henne mellan varven, och i något skede, efter en timme eller två, eller tre, brukar hon somna om. Hon gråter inte alla nätter. Ibland är hon bara klarvaken och somnar inte. Och vissa välsignade guldnätter är det bara att lägga ner henne så somnar hon om. Men ja, man blir väldigt, väldigt, väldigt trött i längden.
Tänka sig, just som jag funderade hur andra föräldrar till 8-månaders bebisar har det! Här är det också ganska tungt nattetid. Kanske fyra-fem gånger per natt vaknar hon. Inte långa stunder i sträck, men man blir ju sååå slööööö dagtid av att vakna till titt som tätt på natten... Vill hon äta också då hon vaknar, eller är hon bara pigg när hon inte borde vara det?
SvaraRaderaOftast är det nog det att hon är pigg, vilket är jobbigare än om hon bara var hungrig. Men där mot morgonen är hon ofta hungrig och då kan hon ibland somna om efter att jag har ammat henne, men jag skulle vilja att hon sov först, färdigt, och åt sen. Men det är lite svårt att lyckas med. Nå, efter ett par år är det säkert bättre.
RaderaRoligt att läsa om henne, men tråkigt att ni blir så trötta. Krafter och tålamod till er! Blott en dag, ett ögonblick i sänder har varit mitt motto, när barnen har haft jobbiga perioder.
SvaraRaderaTack, jag försöker tänka på att ta bara ett ögonblick i sänder, och lite hjälper det nog.
RaderaKram Malin, vad fint det är att läsa om Edda och annat på din blogg. Här tar sömnlösheten också nu som då över med Alma 5 mån, främst för att hon vaknar för att äta ett par ggr om natten och jag har svårt att somna om eftersom jag redan sovit bort den värsta tröttheten under de första timmarna av natten. Stadigheten känner jag också igen, Alma sitter stadigt och skrattar så det förslår, tycker om när man grimaserar åt henne och älskar att stå upprätt (dock fortfarande med vårt stöd) och hoppa och dansa. Kul med aktiva bebisar tycker jag! Men sömnlösheten, fy! Stor styrkekram!
SvaraRadera