Namnlekar

Maija skriver om efternamn och byten av dylika mitt i en karriär som bygger på att folk känner till en. Jag har funderat mycket på det där.

När Caj och jag gifte oss visste vi inte hur vi skulle göra med våra efternamn. Jag ville behålla Klingenberg av flera orsaker. Malin är ett rätt vanligt namn, vi är en liten släkt som heter Klingenberg, jag hade redan gjort en hel del jobb, att byta namn mitt i kändes då som att jag skulle behöva påbörja min karriär från början eller påpeka vem jag var (i efterhand inser jag ju att det inte alls skulle ha varit så komplicerat som jag trodde). Caj ville gärna behålla sitt efternamn. Men vi ville ha samma. En period funderade vi på att ta tillbaka ett gammalt släktnamn som min farmors pappa hade haft när han var barn. I så fall hade vi hetat Malin och Caj Fågel. Lovis Fågel, Idun Fågel, Edda Fågel. Fint, tycker jag. Jag minns inte vad det var som gjorde att vi sist och slutligen inte bytte namn, ibland kan jag ångra mig. Samtidigt som jag gillar att heta Klingenberg. Men jag funderar fortfarande på det där med Fågel.

Det blev så att jag behöll mitt namn och Caj tog dubbelnamn. Och efteråt insåg vi att vi visserligen har ett gemensamt efternamn, men att vi inte heter samma sak. Hans efternamn börjar på F, mitt på K. Vid det här laget har vi förstås vant oss, men det är inte enkelt det här med vad man skall heta när alla möjligheter finns.

Sen angående mitt företag en gul apelsin: när jag skulle starta 2008 hade jag funderat fram och tillbaka länge och inte kommit på ett enda vettigt namn. Jag pratade med Aja, som samtidigt höll på att starta upp Lundagård, och slängde ur mig att "nå, man kan väl heta vad som helst egentligen, en gul apelsin, till exempel". Mina idéer efter detta blev inte heller bättre (i detta fall är det svårt att förstå att jag jobbar med nåt kreativt över huvudtaget, haha) så det blev en gul apelsin. Och fast jag inte älskar namnet ännu i denna dag börjar det vara svårt att byta eftersom det sitter rätt hårt. Dessutom: vad skulle jag byta till? Jag har vant mig, folk har vant sig.

Hur har ni resonerat kring era släktnamn (om ni fått tillfälle att byta) eller företagsnamn? Berätta!

Bäst just nu

Det bästa just nu: Eddas lycksalighet över att hon kan tacka för maten. När hon har ätit klart och vi frågar henne "är du färdig nu?" skiner hon upp, fyrar av ett strålande leende, smäller ihop handflatorna upprepade gånger, samtidigt som hon gungar upp och ner med överkroppen. Ibland säger hon "ta, ta!".

Så priviligerat det här, att få följa med när en människa lär sig nya saker och har förstånd att glädjas över sin nyförvärvade kunskap.

Mindre kul och mer skrämmande är att hon plötsligt klättrade UPP i soffan idag. Hon har ingen aning om hur man tar sig ner, kan sätta sig rakt ut i luften om andan faller på. Nog lär hon sig backa ner försiktigt också så småningom, så klart, men tills dess får vi vakta, vakta, ännu noggrannare än hittills. I jämförelse med hennes vanliga hyss -att äta bark från vedklabbarna i korgen, tugga i sig delar av äggkartongerna och slicka på våra skor när vi inte hinner dra undan henne i tid- känns detta  riskfyllt.

Veckans frukosttips

Ja just ja! Jag skulle ju dela med mig av vårt bästa omelettrecept.

en omelett
2 ägg
1 msk honung
rivet skal från 1/2 citron
1 msk vatten
lite kardemumma och kanel

Värm en stekpanna. Rör ihop ingredienserna med en gaffel. Klicka kokosolja, honung eller smör i pannan och låt smälta. Häll i smeten, rör runt lite med stekspaden så att lös smet kan rinna ner till botten av stekpannan och stelna. När all smet har stannat viker du omeletten dubbel och låter den glida ner på en tallrik.

Servera med bär- och fruktsallad, kanske lite grynost. Strö kokos över.

Det här är jättegott! Jag lovar! Vi äter det ofta under helgen då vi har lite mer tid att sätta på frukosten. Smaken påminner om kanelbullar, så gillar man inte sådana kan man skippa denna rätt, men alla andra måste prova.

Drömnytt

I natt drömde jag en massa överraskande drömmar.

Linn avslöjade t.ex. att Marica och Nadia är samma person. Jag kände mig så idiotisk över att jag inte fattat det att jag inte kunde sova (i drömmen alltså. Tänk er så frustrerande: när jag för en gång skull faktiskt sover så drömmer jag att jag inte kan somna.)

Jag drömde också att man i Åbo stad hade installerat turisttåg längs med sluttningarna ner mot ån, och att dessa var så branta att tågen körde helt på sidan. De satt inte heller fast nånstans, så man fick hoppas på god tur när man åkte så man inte föll i vattnet.

Den sista delen i drömmen gick ut på att jag spelade alfapet med en avlägset bekant som ville få mig att gå med på att hennes son (som är ett spädbarn!) skulle få byta ut en blank bricka som ersatte bokstaven i i ordet taxi, eftersom han hade ett i. Han hade nämligen inte kunna placera ut några brickor alls än. Men jag var benhård och vek mig inte en tum. Regler är regler, tänkte jag i sömnen.

Skönhetssömn

Nu är jag där igen. Samma sak hände ungefär samma tid förra året när jag kämpade med min graviditetsrelaterade sömnlöshet, jag fick torra, röda, svidande fläckar i ansiktet. I år fortsätter det på grund av bebisen själv, jag har sedan många veckor tillbaka ett irriterat, rött, svidande område under mitt vänstra öga.

Det försvinner inte fast jag försöker smörja. De dagar som följer på riktigt usla nätter är huden extraömtålig och sjuk, om jag har sovit bra gör det inte lika ont. Vad kan man göra åt sånt här? Hur nära ögonen får man sätta hydrocortison?(idag har varit en sån dag, det lilla uppsvinget här i helgen var tyvärr tillfälligt, i natt var Edda t.ex. vaken mellan kvart i fyra och sex. Sen sov jag hela förmiddagen för att ta igen det och det är så frustrerande, jag vill sova på natten och GÖRA saker på dagen, inte ligga och höra på barnskrik om natten och sova bort förmiddagarna.)

Dagens fynd

Idag har jag gått igenom en massa papper och lådor. Jag gjorde en del fynd.

1) en massa vykort jag fått av olika vänner. Heidi är t.ex. fenomenal på att skicka kort. De var roliga att läsa igen och titta på. Tack!
2) ett brev från en av städerskorna i barnens skola. Hon känner alla barn, pratar med dem och vet vad de pysslar med. När jag hade bloggat om hur barnen beundrade henne och lekte att de var som hon blev hon glad och gav dem några städtrasor att leka med i ett fint paket, dessutom skrev hon ett brev till mig som jag hittade igen. Så jättesnällt!
3) ett utprintat blogginlägg av Sara på den nedlagda spetsfabriken där hon skrivit en massa snälla saker om mig. Jag skrev ut det för att kunna läsa det när jag känner mig dålig, jag har inte sett det på väldigt länge men blev överlycklig över att nån tänkt så gott om mig en gång i tiden.
4) en tidning som jag gjorde med Aja när jag var barn. Min hette Wonderful Women och var en underklädestidning. Mitt ritande lyckades inte alltid (och aldrig lika bra som Ajas, hon var verkligen en mästare!), men jag hade fiffiga sätt att mörka min okunnighet. Under en misslyckad bild av ett underklädskit hade jag bland annat skrivit denna catchiga slogan: "Om du köper underkläder av oss kommer du ALDRIG att behöva se ut så här." Hahahaha!
5) ett tackkort från när min brorsdotter Lone föddes för ett och ett halvt år sedan, av Saija och Jonas TILL Hanna och Vicci. Jag vet inte varför jag har erbjudit mig att ge dem kortet eftersom båda familjerna bor i Vasa, väldigt nära varandra. Och vi har alltså fortfarande inte lyckats överräcka det trots att det legat här och väntat på leverans i långa tider. Och jag skäms inte ens utan tycker det är lite lustigt.
6) Och på datorn hittade jag den här alldeles makalöst gulliga videon av Idun som läser en ramsa när hon är nästan tre år.

Tre nätter

Det här känns så fragilt att jag bara vågar prata tyst, tyst om saken. Men: Edda har sovit exemplariskt i tre nätter nu. Hon har somnat nån gång mellan halv åtta och halv nio, sovit i ett sträck (eller hon har gnytt till en eller två gånger men somnat om genast av sig själv, så det räknas inte) till halv sex, sextiden, ätit lite och somnat om till 07.00-tiden. Jag inbillar mig förstås inte att det kommer att vara så här för evigt. 










(Men jag hoppas, hoppas, hoppas detta är en lång fas. Jättelång!)