Strike Two

Idag åkte Caj på jobb. Barnen älskar att vara här, i synnerhet Lovis och Idun är fyllda av något slags glädjerus och känner sig mycket fria och lyckliga. Ett exempel på detta var när jag kom ner från duschbyggnaden efter att ha bytt på Edda och fick syn på dem båda två, dansande på stranden i bara underbyxorna. Det var sjutton grader, visserligen soligt, men ändå inte jättehett. Fast det var ju bara jag som tyckte det, förstås. Själva njöt de.

Edda somnade, vi tog en liten promenad mot Lilla Holmen som ligger här bredvid, hittade en fantastisk klätterställning, klättrade ett tag och sen återvände vi eftersom en av oss behövde på toa (inte samma toalett som igår). De stora barnen sprang ut på stranden igen, jag fick en liten stund över för mig själv och låg på soffan och läste med dörren öppen. Sen började jag med lunchen, en tomatsoppa. Allt gick bra, Edda vaknade, soppan puttrade och jag ringde min mamma och pratade en stund. Hur det nu gick till föll locket till gasspisen plötsligt ner, knuffade till kastrullen med tomatsoppa som flög ner på vårt golv (igen) och skvätte. Överallt.

Jag blev så tagen att jag jämrade mig högljutt och sen började jag gapskratta. Så ABSURT! Jag brukar ha sånt flyt, men nu har jag varit med om två onödiga klottkatastrofer de senaste dagarna.

Jag avslutade samtalet, blev överväldigad av lättnad över att Edda inte stått i närheten av den heta tomatsoppan och torkade upp den enligt bästa förmåga, gick upp till receptionen och diskuterade tvättning (deras tvättmaskiner var inte i skick men de ordnade det under kvällen, tack och lov) och sen fick jag nöja mig med ett par ynka smörgåsar och en banan till lunch medan barnen fick lov att dela på det lilla som blivit kvar i kastrullen av soppan.

Den skrala lunchen fick jag kompensera med kvällens fantastiska middag. Och Å som jag åt. Det var förskräckligt gott. Karin och Fredrik bjöd oss på grillade åländska korvar i olika utförande, ålandspannkaka, åländsk ost, åländskt smör, ugnsgrillade nypotatisar och en massa andra åländska delikatesser. Och som jag åt. Ah. Tack! Ett ytterligare stort plus är att våra barn leker tillsammans som om de aldrig gjort annat, och det är roligt eftersom Karin och hennes syskon har lekt med mig och mina syskon ända sedan barnsben. Tredje generationens kompisar, alltså, eftersom också våra föräldrar umgås.

Bara vädret fortsätter i den här stilen kommer det gå bra så där praktiskt sett. Om det blir många regndagar vet jag däremot inte vad jag ska ta mig till med barnen. Det finns liksom inte utrymme att torka kläder här, eller så. 

Nå. En dag i taget.