Nina frågar

Nina frågar: Var det självklart för dig att flytta tillbaka till Österbotten? 

Jag studerade och bodde i Åbo i sex år, Caj i sju. Ungefär nio månader före jag skulle få min formgivarexamen och tio månader innan Caj skulle få sin diplomingenjörsexamen blev jag gravid. Eftersom ingen av oss hade något som band oss till Åbo det kändes det rätt självklart att vi skulle flytta någonstans. Att det blev Österbotten berodde på flera orsaker.

Även om Caj har vuxit upp i Borgå har han rötter i Jakobstad då både hans pappa och hans mamma är födda och uppvuxna här, och eftersom jag har vuxit upp i Nykarleby kändes en flytt norrut som ett  naturligt steg. Men vi flyttade varken till Jakobstad eller Nykarleby, utan till Purmo, där Cajs farfar har vuxit upp och där min pappa har tillbringat sina ungdomsår (och där han just har blivit kyrkoherde). Våra vänner bodde där och hade ett barn på väg ungefär samtidigt som vi, deras livssituation såg rätt långt likadan ut som vår med två föräldrar som tänkt tillbringa mycket tid hemma. Så vi tänkte att vi testar. Vi hittade ett skruttigt hus att hyra, målade om lite och flyttade in. Ett år senare hittade vi huset vi bor i nu och flyttade till Jakobstad, men Purmo gillar vi fortfarande skarpt.


Om vi inte hade fått barn tror jag inte att det hade varit lika självklart att flytta till Österbotten genast, så som vi gjorde. Så småningom hade vi antagligen sökt oss hitåt, men det kan hända att vi hade bott utomlands nån period först. Även om vi trivs här och gång på gång kommer fram till att vi bor optimalt fungerar vi ofta på andra ställen man kunde bo på. Och vem vet, kanske vi lämnar Österbotten nån period än i livet? Just nu är barnen så hemkära att vi nog hålls här, men man vet aldrig...