Dag 3 – Mina drömmar

— Mera tid. Det skulle vara det bästa i världen. Jag har hela tiden grejer jag vill göra, men tiden tar slut. Jag sover för lite eftersom jag vill vara vaken. Det finns så mycket roligt att göra. Jag drömmer om att känna mig pigg trots att jag förverkligar alla mina idéer.


–– En stor familj. Det kan gott och väl bli så att vi inte får flera barn för jag vet inte om jag orkar med spädbarnstiden en gång till. Men jag drömmer ändå om att vilja ha fler barn.  Ser med beundran på dem som har tre, fyra eller fem. Men ja, jag vet inte. Den stora barnaskaran är kanske bättre i drömmen än på riktigt. Den är kanske roligare att vara en del av än att vara upphov till.


–– Disciplin att fila på mina egna texter minst två timmar om dagen. Det har jag inte nu. Men oj vad jag skulle åstadkomma mycket mer om jag hade ro och tid att sitta med mina texter.


–– En trädgårdsfixare. Jag älskar vår gård men har varken tid, lust eller intresse att göra den så fantastisk som den har möjlighet att bli. Jag skulle vilja anlita en konsult som också skulle sköta trädgården sedan, så att vi bara får njuta av den.


–– Att alla runtomkring mig får vara friska och lyckliga, förstås. Det kan jag inte låta bli att önska mig.


–– Att jag skulle kunna låta bli att oroa mig för saker.


–– Ett fortsatt varierat liv, utan att jag ändå känner mig rotlös. Att livet av sig själv bryter ny mark, går in i nya perioder, utan att jag behöver jaga efter det. Det är inget självändamål. Men variation är bra, tror jag.

Hittills har livet varit alldeles fantastiskt. Jag ångrar inte något, har ingen period av livet jag vill ändra på. Jag hoppas det kan fortsätta på detta sätt. Men det känns som att utmana ödet att förutsätta att jag skall slippa elände i livet, så jag uppskattar, uppskattar, uppskattar varje frisk och lycklig dag jag får.


Nyttigt att skriva ner drömmarna, svart på vitt.
Vad drömmer du om?

 

Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Dag 3 – Mina drömmar.
Dag 4 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.
Dag 5 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 6 – Bild på mig och min bästa vän.
Dag 7 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Dag 8 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 9 – En bild på ett ställe jag varit på.
Dag 10 – En bild på mig själv för ett år sen.
Dag 11 – Någonting jag ångrar.
Dag 12 – Vad jag åt idag.
Dag 13 – Min favoritfilm.
Dag 14 – En låt som får mig att gråta.

Facebookchat med Jakob

Ja har en konstig förkylning på G

 

 

 

 äh. Då finns det bara en sak att äta: FARZANS FASA

(a.k.a. vitlök)

 

 

ÄH

Kan int göra så mot oldtimern

 

 

ok

jag respekterar din respekt

 

 

Jag respekterar att du respekterar min respekt för våra respektive farsor, som i själva verket inte är många, utan en.

Dag 2 – En person jag vill träffa just nu

Här skulle det locka att säga något i stil med Ghandi eller nån annan viktig människa, för att verka tankfull, djup och ambitiös. Men jag har smutsigt hår och vill helst ligga kvar här uppe på sängen och läsa... så om jag tänker efter vem jag önskar träffa nu blir svaret Caj, som vanligt (han sitter på nedre våningen, så sannolikheten för att min önskan skall uppfyllas är ENORM!). Honom tröttnar jag nästan aldrig på, oavsett om jag är fräsch eller inte.

Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Dag 3 – Mina drömmar.
Dag 4 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.
Dag 5 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 6 – Bild på mig och min bästa vän.
Dag 7 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Dag 8 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 9 – En bild på ett ställe jag varit på.
Dag 10 – En bild på mig själv för ett år sen.
Dag 11 – Någonting jag ångrar.
Dag 12 – Vad jag åt idag.
Dag 13 – Min favoritfilm.
Dag 14 – En låt som får mig att gråta.

Den första

Just höll jag ett helt nytt liv i min hand. En liten, ljuvlig, kolsvart (!) kyckling, en araucana-blandning (är det en höna kommer hon på sikt att lägga grönskiftande ägg) har pickat sig ut ur ägget. Sex ägg kvar. Några av dem har sprickor. Men nu skall vi lämna dem ifred tills imorgon så de får jobba i lugn och ro, Agda och gänget.

Just den här hönan var vi lite osäkra på om skulle klara ruvningen eftersom hon är så liten och har haft hela sju ägg under sig. Att vi fått en kyckling är ett mirakel i sig, men jag hoppas på flera till.

Live från hönshuset

Kycklingarna kläcks! Kycklingarna kläcks! Jag återkommer när jag vet mera.

Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.

 Eftersom så många andra bloggare följer någon lista tänker jag göra detsamma.

Här är en bild på mig och Caj, tagen ungefär fyra på natten efter vår trettioårsfest.

1. Jag är född på sjuttiotalets sista självständighetsdag.
2. Jag funderar ofta på hur livet i andra länder vore. Hur jag vore i ett annat land. Trots att jag trivs hemma.
3. På grund av punkt nummer två kommer vi att bo utomlands till något varmare ställe under nästa års två första månader. Vi har inte definitivt slagit fast något än, men karibien ligger högt i kurs just nu.
4. På nian var jag på prao hos en kosmetolog och på operationsavdelningen på ett sjukhus (obs, inte som kirurg!)
5. Jag är som lyckligast när huset är städat, matförråden är fulla och barnen har somnat och Caj och jag får titta på en film. Eller när jag läser en jättebra bok.
6. Jag tycker mycket om att dansa men gör det alltför sällan. I tonåren planerade jag att bli expert på att dansa irländsk steppdans och tänkte vara med i Riverdance, till mina syskons stora munterhet och fasa.
7. Jag har tagit lektioner i klassisk sång i flera år men missade min slutexamen eftersom min lärare hade glömt att skriva in ett stycke i min repertoar. Eftersom läsåret tog slut och jag var på väg till Frankrike strax efteråt fick vi det inte korrigerat. Så här sitter jag, tretton år senare, utan examen.
8. Jag tycker mycket om att baka. Och att äta det jag bakar, men när jag har funderat på saken den senaste tiden tycker jag faktiskt ännu mer om att baka.
9. Jag var vegetarian under flera år och brukar ofta köra vegetariskt någon månad i året. Vi äter också ofta vegemat.
10. Jag tycker inte så värst mycket om hundar. Det har jag nästan lite dåligt samvete för. Men jag tycker de luktar illa och hårar ner så hemskt.




Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Dag 3 – Mina drömmar.
Dag 4 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.
Dag 5 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 6 – Bild på mig och min bästa vän.
Dag 7 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Dag 8 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 9 – En bild på ett ställe jag varit på.
Dag 10 – En bild på mig själv för ett år sen.
Dag 11 – Någonting jag ångrar.
Dag 12 – Vad jag åt idag.
Dag 13 – Min favoritfilm.
Dag 14 – En låt som får mig att gråta.

SVÄLTEN

Eftersom tjugo miljoner människor på Afrikas horn svälter, har Karin Erlandsson startat kampanjen Blogga mot hunger. Kampanjen uppmanar alla som bloggar att skänka minst 5 euro/50 kronor till en valfri hjälporganisation som verkar i det drabbade området.



Gör så här:

1) Skänk minst 5 euro/50 kronor till valfri organisation.

2) Kopiera följande text i ett inlägg på din blogg:

"Jag deltar i insamlingen Blogga mot hunger genom att skänka minst 5 euro (/50 kronor) till en organisation som verkar på Afrikas horn. Samtidigt uppmanar jag andra bloggare att också delta i kampanjen."

3) Meddela, om du vill, på kampanjens Facebook-sida (Blogga mot hunger) att du deltagit och ange bloggens namn.

Jag som startade kampanjen heter Karin Erlandssson och bloggar på http://lopptorget.ratata.fi .

Röda korset Finland: http://www.redcross.fi/
Röda korset Sverige: http://www.redcross.se/

Unicef Finland: http://www.unicef.fi/lahjoita-afrikan-sarven-katastrof

Unicef Sverige: http://www.unicef.se/stod-oss/afrikas-horn

Radiohjälpen: http://svt.se/2.94437/

Gammaldags torg

Jag har fått två bilder från torgförsäljningen av min vän A, som står till höger på den första bilden. Så här såg vi ut i lördags. Min outfit var kanske inte jättegammaldags eftersom den bestod av en klänning jag köpt på halpa-hallirea för fyra år sedan och en gammal (ja, den var ju faktiskt gammal) brödduk som jag knöt runt huvudet. Den gjorde susen. Jag började se jätteantik ut. Grejerna jag sålde var inte heller gammaldags, men det verkade inte göra något, för folk köpte dem ändå.

I vanliga fall brukar jag försöka ha något nytt mönster eller någon ny, rolig produkt, men i år har jag haft NOLL minuter för produktutveckling, så jag körde på med gamla tryck och samma mössor som vanligt. Det skulle vara så roligt att förnya sig lite. Mitt mål är att jag skall ha gjort minst ett nytt mönster under det kommande året. Japp. Då var det bestämt.

Jag och fru Lundagård som alltid står bredvid varandra och säljer. Fast inte så här nära.

Några av grejerna på mitt försäljningsbord. Syns det att jag gillar färger?

Bääär

Så. Det var den semestern. Tur att jag har ganska korta arbetsdagar ibland, för nu har jag redan jobbat klart för idag.

Det här blir ett tråkigt inlägg för alla som inte tycker om bär eller uppräkning av hur mycket någon (jag och Caj i det här fallet) har lyckats plocka. Om detta faller utanför ditt intresseområde ombeds du sluta. läsa. nu.

Björnbär redo att frysas. En sort hette Sonja

Hej, du som inte slutade läsa. Vi har alltså plockat en massa bär, när jag var ledig. 12 kilo jordgubbar och kanske 4 kg blåbär. Vi har också köpt över 2 kg björnbär från ett ekologiskt växthus här i närheten. Frysarna är smockfulla. Var skall lingonen, hallonen, blåbären vi ännu inte har plockat, svampen och älgköttet rymmas? Kanske vi får skaffa en ny frys...

Egentligen tycker jag inte så mycket om att plocka bär. Men jag älskar att kunna äta dem hela vintern. Och det är faktiskt viktigare.

Sista semesterdagen

Idun och Michel

Lovis och Henni Lintunen

Hitta kycklingarna. De är fyra, alla syns.

Idag har jag legat i solstolen och läst, hela dagen. Caj har jobbat flitigt på gården med att bygga reden och hämta en isolerad lekstuga som hönsen skall bo i i vinter. Hönorna har kacklat och kucklat, och barnen har lekt, lekt, lekt. Mest prinsessa, som vanligt.

The solstol, full med kuddar. En uppskattad morsdagsgåva.

Men jag har bara legat stilla i solstolen och läst min bok. Ibland har jag stigit upp och lagt mig i hängmattan istället och läst där en stund. Ofantligt härligt. Det stör mig lite att jag inte tog mig tid att slappa så här mycket förrän sista semesterdagen. Nåja, bättre med en dag än ingen dag, tycker jag. Och jag kommer förhoppningsvis inte att jobba dygnet runt, så jag kan ta det lugnt efter jobbet, tänker jag mig.

Dagen avslutades med ett utlovat dopp vid Sandåsen. Förfärligt uppfriskande. När de har somnat (det har de inte än) skall vi se på en film.

Barnen

Jag: När barnen är stora skall vi gå på danskurs, Caj.
Idun: Glömde du bort vad vi heter? Du sa ju barnen.

Dagboken.

Jag har haft fullt upp med att semestra de senaste dagarna. Det har varit roligt!

Första delen av min sista semesterperiod gick åt till att förbereda mig inför Gammaldags torg. Jag tryckte och sydde, men mössorna lät jag duktiga Åsa som är sömmerska sy, det tyckte jag att jag kunde unna mig. Skönt. Och så läste jag tre eller fyra böcker. Det var också skönt.

Lördagen var HET! Min snälla moster försåg mig med vatten och jordgubbar och jag hade duk på huvudet, men ändå blev jag smått yr av att stå och sälja i tryckande hetta i flera timmar. Affärerna gick lite trögare än vanligt, på grund att hettan tror jag, men ändå var jag nöjd.

Efteråt ilade jag hem för att ta en dusch, sen for jag tillbaka för att heja på Caj (min man alltså) och Jonas (min bror alltså) som deltog i den årliga beachvolleyturneringen mitt i stan. Vi var många på plats, jag räknade till 19 släktingar i hejaklacken (syskon, kusiner, mostrar, mommo osv.). Jag hade mycket gärna åkt och tittat på Olle Hedberg mitt i natten, men eftersom det inte ordnade sig med barnvakt stannade vi hemma. Jag harmas inte så värst, bara lite.

På söndagen hade jag äran att delta i Spetsgalan, festklädd i min egen brudklänning för andra gången i mitt liv. Det var Sara i Spetsfabriken som bjöd till privat bloggala (hennes blogg är stängd, så jag ids inte länka) och alla gäster ombads klä sig i brudklänning eller motsvarande, flärdfullt plagg.

Alla var så fina. Och så trevliga! Jag var lite nervös på förhand eftersom jag nästan inte träffat en enda av bloggarna tidigare, bara Sara själv när hon och hennes man köpte barnvagn av oss, men allt förlöpte väldigt väl, och jag hoppas det blir flera galor av det här slaget, jag är fortfarande på gott humör idag. (Och i den här åldern (medelåldern?) är det inte så lätt att få mig på ihållande gott humör, så det måste verkligen ha varit en lyckad tillställning!). För att få se FINA bilder skall ni hälsa på i Evas blogg.

På kvällen åkte vi till min mommos villa och Saija (min svägerska) och jag for ut på joggingtur! Vi kände oss svinduktiga eftersom vi joggade fem kilometer i jämn takt. Vi avslutade med ett dopp i Lojlaxviken och en omgång Fortuna med våra män.

Idag har mommo, Saija, Lovis, Idun, Caj och jag plockat blåbär. Vår familj fick ihop nästan en hel hink innan myggorna tänkte förgöra oss, så nu har vi lite att rensa.

Fantastiska dagar. Fabulöst med sommar. Jag önskar att den kunde fortsätta länge, länge...

Brodern

Jag skulle betala en räkning och gick in på nätbanken där jag hittade en inbetalning från min yngsta bror. Han lånade lite pengar av mig i början av sommaren. Meddelandet löd: THE DEBT IS PAID, THE QUARREL FORGOTTEN, PEACE UPON FORSBYGRÄND IS ONCE MORE RESTORED. Haha. Tur att jag inte missade det.

Jakob är den av mina bröder som i varje situation har ett engelskt citat till hands, uttalat med djup, mullrande filmkommentatorsstämma. Han är rolig, min broder.

Åh vad du har smala ögon

I bilen för några veckor sedan sa Idun ledset: "Mamma, Lovis säger att jag är tjock". Jag blev helt bestört men frågade lugnt (faktiskt) av Lovis varför hon sa så. "För att Idun säger att jag är smal!"

Så tog vi då, Caj och jag och barnen, diskussionen om att alla är olika och att man inte skall påpeka hur folk ser ut om om det var något dåligt.
Jag: Som du Idun, du har ju runda ögon, och det är jättefint, men om någon skulle säga åt dig "Nä Idun, FY vad du har runda ögon" så låter det ju som om det är något fel med det fast det bara är fint. Och då kanske det känns dåligt för dig.
Lovis verkade förstå precis vad vi menade. Iduns tolkning lät så här:
– Mamma nästa gång som jag ser någon som är jättetjock skall jag bara säga "OJ vad du har smala ögon!"

Hahaha.

Nytt ord

Lovis: Mamma, jag skulle gärna leka med min hamster, men hon är SÅ sovspridd.
(Jag: Vad betyder sovspridd?
Lovis: att hon bara vill sova och sova...)

Jag förmodar att ordet är en variant av tankspridd. Snyggt ord, tycker jag.

Pirret

Av någon anledning har dagen börjat på högvarv. Nästan som om jag hade druckit kaffe, inte te. Nästan som om jag kunde uträtta kreativa storverk.


Men först skall jag jobba. Och sedan är jag illa rädd att jag är för trött för att göra annat än läsa. Igår läste jag ut min femtionde bok för i år. Den var bra, Juno och Juliet av Julian Gough.

Vad skall du göra idag?

Det som är skönt med sommarlov

Jag: Tycker ni att det är skönt med sommarlov? Vad tycker ni att är bäst?
Lovis och Idun: Att man kan ligga och vila i trädets topp.

Äppelträdet har en bred klyka, i vilken Lovis har placerat en matta och en filt. Hennes hund Hassam har en egen klyka lite högra upp, men på bilderna får hon sitta i famnen. Idun ligger på en handduk under trädet och njuter av solen. Det ser verkligen skönt ut. En bit bort pickar hönorna i sig gräs och flugor.

Och jag är glad över att barnen utnyttjar varje sekund av dagen till att njuta, att de nästan blir arga varje kväll när de måste gå och lägga sig. För att det är så roligt att leva.

Tuppens afsked

Vi måste avskeda vår tupp. Hans ljudnivå stiger dag för dag, den tidigareläggs alltmer och en av våra grannar vaknade en morgon klockan tre och kunde inte somna om på grund av Algots envisa galande. Vi anser oss tvungna att ta adjö av honom, för vi månar trots allt med om grannsämjan än om tuppens vara här hos oss. Grannen själv är en snäll människa som på inga vis tvingar oss till det vi kommer att göra, men vi vill inte störa och vi vill inte bli störda. Jag sover ofta med öronproppar numera.

Caj ringde mannen vi köpte tuppen av och vi fick lov att lämna tillbaka honom. Men nu när det är ett faktum att hönshusets herre skall lämna oss kniper det till lite i hjärteroten.

Berätta sagor utan bok

Förra veckan tror jag det var, när vi var hos Jonas och Saija väntade Lovis, Idun och jag tysta på att deras lilla kusin Tova skulle somna. Under tiden viskade vi sagor i vardagsrummet.

Lovis lyssnade andäktigt på min improviserade saga om prinsessan med det blåa håret, men Idun frågade hela tiden om det är långt kvar, om sagan snart är slut. Till sist var den det och det blev (äntligen) hennes tur att berätta.

"Det var en gång en pojke som hade ingen mamma och ingen pappa och inga syskon och han gick ensam i skogen. Han gick och han gick och han gick i skogen. Han gick jättelänge. Faktiskt så gick han JÄTTELÅNGT. Det var så långt att han måste ta bil."

Där frustade jag till. Men sedan, när hon började berätta nästa saga kunde jag inte hålla mig. Med vitt uppspärrade ögon inledde hon berättelsen med orden "Det var en gång en OSK-FILÉ..." och då kunde varken Lovis eller jag låta bli att skratta. En oxfilé alltså. Den bodde i en frysbox. Fortsättningen på sagan handlade om den som skulle äta upp oskfilén. Det var en gubbe som bara hade ögon och händer och som trottade in oskfilén i ögonen, hon demonstrerade noga hur det gick till. Oj oj. Om ni inte berättar sagor med era barn skall ni göra det, det kan vara fantastiskt (vi gör det alltför sällan här också).

Det är alltid svårt att veta om man kan förmedla det som är så kul med det som ens barn säger så här i skriftlig form, ibland har det mer att göra med deras personligheter och minspel än med det de säger.

Lite nostalgiskt är det att hon håller på att bli så stor vår lilla Idun. I oktober fyller hon ju fyra.

löftet

Barnens kusiner och farbror är på besök. Precis när de skulle börja städa sitt rum anlände gästerna. Idun började storgråta.

Jag: Men Idun varför gråter du?
Idun: Buhuuuu, jag hann inte stäääädaaaa...
Lovis: Hon gråter för att jag lovade att om hon städar allt, ensam, så skall jag ge henne en Hello Kitty-dagbok när hon blir stor.

(Tänk att det skulle ta längre för mig än för Lovis att komma på ett effektivt sätt att muta någon och slippa undan själv)

Pekpinnen

Innan jag blev mamma hade jag bestämt mig för att bli en förälder som inte säger nej per automatik. Det var en fin tanke. Tyvärr är den väldigt svår att omsätta i praktiken.

Som förälder säger man ofta nej för att man inte orkar med konsekvenserna av att barnen testar något de inte riktigt behärskar. Man orkar inte låta barnen hälla upp saften själva eftersom det kan resultera i att allting hamnar på golvet. Man orkar inte sopa upp skärvorna efter glasvasen som föll i golvet efter att man lät dem klättra på byrån i vardagsrummet. Man vill inte låta dem klippa sönder sina kläder trots att det säkert är en god övning för finmotoriken.

Hur det påverkar barnen att få höra nej, nej, nej är säkert olika från person till person. Vissa har en sådan viljestyrka att det inte spelar någon roll hur ofta de hör ordet nej, de fortsätter ändå inte att experimentera och pröva när de får chansen. Andra däremot låter sig kuvas med en gång, gillar läget och håller sig till de föreskrivna reglerna. Jag tänker ofta att jag kanske borde vara mer tillåtande med småsaker och jag försöker hejda mig när det där onödiga nejet (alltför ofta) håller på att slinka ut mellan mina läppar.

Å andra sidan finns det tillfällen när det verkligen är på sin plats att säga stopp. Det finns föräldrar som säger ja till allt. ”Låt alla blommor blomma. Låt barnen experimentera. Mitt barn är så nyfiken, undersökande… ”Till en viss gräns är väl det här bra, men när ramarna för vanligt folkvett ruckas på tycker jag inte det är okej. När barnen tillåts störa andra, tillåts leka vårdslöst med saker som inte tillhör dem i någon annans hem, när man tar för givet att barnen får äta glass i soffan hos gästerna utan att fråga om det är okej, när ingen stoppar barnet från att knycka saker av andra barn… (”Det där klarar barnen av att reda upp sinsemellan” – Nä, det tror jag inte. Det är alltid det starkare barnet som vinner och det är inte rättvist). Nej då tycker jag inte längre att det är okej att säga ja till allt.

Den gyllene medelvägen borde råda också på det här området i livet Men det är svårt att vara förälder. Svårt att veta vad kombinationen av barnets personlighet och ens egna regler kommer att innebära för trauman eller få för fantastiska resultat i framtiden.

I alla fall: jag tycker att folkvett är viktigt, och lite underskattat. Om man är ett barn skall man lyda de vuxna. Man skall säga kan jag få, tack och förlåt. Man skall inte vara hänsynslös. Man skall veta sitt eget värde, men också andras. Om det inte sitter i ryggmärgen kanske man inte blir så trevlig att umgås med som vuxen. Vad tänker du om den här saken?

Fotbollsspelaren

Jag intervjuade just en fotbollsspelare från Senegal. En mycket angenäm typ.

En av anledningarna till att han var så angenäm var att han gav mig två komplimanger. För det första kunde han inte tro att jag var nästan tio år äldre än han eftersom jag ser så ung ut (när började jag månne bli smickrad av den sortens komplimanger?!), för det andra tyckte han att min franska är perfekt. Ha! Det gläder mig att han sedan ville att vi skulle byta över till engelska eftersom hans sällskap inte hängde med i diskussionen, för då hann han aldrig upptäcka hur ofta jag får leta efter rätt ord.

Det här skall jag leva på en stund.

Hönsnytt

Nu har Milla också börjat lägga ägg. Hennes ägg är långsmala och gräddvita. Det är jättekul att man kan se skillnad på alla ägg, det är ingen liten skillnad kan jag tala om.
Så just nu får vi fyra ägg om dagen. Och när Prippi börjar lägga ägg igen efter att hon skött om sina kycklingar färdigt kommer vi att komma upp i ca 35 ägg i veckan.

Kycklingarna växer så det knakar. Från att ha varit små, duniga gula ullbollar är de numera små, duniga ullbollar med vingar och stjärt. Det är oerhört spännande att följa med hur de börjar se ut, för alla utom Michel(le) är blandraser och kan se ut precis hur som helst. Sara har till exempel plötsligt fått alldeles spräckliga vingpennor. Jag skall fota dem snart.

Hennes kamp

Jag: Men nu MÅSTE ni städa om vi skall kunna fara till Vasa när vi har tänkt.
Idun: Men MAMMAAA. Man måste ju kämpa och kämpa och kämpa. Det är ju inge lätt.

Nå, jag kan inte förmedla hur kul det där lät i kombination med tonfallet och den martyriska minen. Det finns ingen som tycker sämre om att städa än Idun, tror jag. Och ingen som glömmer lika fort vad hon håller på med. Jag hoppas att det går om med åren...

... för så här såg det ut fem minuter senare när jag kollade om de kommit någonvart. Jovars. De hade kommit sig ända till sängen där de låg och låtsades att de skypade med varandra (Av någon anledning svarade de "Livet på landet" när det ringde). Men leksakerna, de låg kvar.