30 september 2011

Harvest Feast

En rolig sak med barnens nya dagis är att det ordnas olika aktiviteter. En tråkig sak är att jag är lite trög i vändningarna. Till en början.

Ikväll har vi varit på Harvest Feast. Det innebar bland annat att man skulle klä ut sig. Det här har jag vetat ända sedan augusti, men tror du jag har lyft ett finger för att göra något åt min kostym? Icke.

I morse låg jag i sängen och mosades långsamt till liv av mina små strutsar som krupit ner under mitt täcke någon gång på småtimmarna. Eftersom jag inte kunde sova låg jag istället och funderade på vad jag skulle klä ut mig till. Efter att jag konstaterat att indian vore ett möjligt alternativ slog det mig att kunde innebära ett politiskt klavertramp på något vis, men slutligen kom jag fram till att det nog måste vara okej. Men då var det dags att stiga upp och börja jobba.

När jag  jobbat några timmar med mitt vanliga jobb fick jag eld i baken. Jag grävde fram ett gammalt velourtyg som jag köpt för länge sedan, ett mönster som jag ritat utgående från en favoritt-shirt  för länge sedan samt en klänning av lämplig längd. Jag hittade också en rulle snedremsa som jag köpt på loppis för länge sedan. Med hjälp av dessa element klippte jag (inte särskilt trådrakt och noga, men tydligen tillräckligt) och gasade på maskinerna så mycket jag hann. Klippte lite fransar här och var och zickzackade fast lite snedremsor på lämpliga ställlen. Och jag klarade det! Jag klarade av att göra en indiandräkt, jag tror inte det tog mer än en timme sammanlagt. Kanske lite mer. Men absolut inte mer än en och en halv. Så jag är jättestolt. Caj råkade dessutom hitta en fjäder som Henni tappat, och den passade klänningens färg precis, så den hade jag i håret (fjädern alltså, inte klänningen. Förstås.)


Lovis och Idun ville vara prinsessor som vanligt. Caj klädde ut sig till en hippiesjörövare. Och jag var indian.

Festen var lyckad. Vi hade hjälpts åt att dekorera salen igår och alla bidrog med något. På slutet städade vi gemensamt bort allting och det var fantastiskt att se hur snabbt det går när man är många.
 Och jag kan bara konstatera att det inte egentligen är så viktigt att vara ute i god tid. Man kan hinna ändå.
Här poserar jag. Om ni undrar.

Paret Klingenberg. En sjörövare och en indian.

Lovis och Idun byltade på sig allt prinsessigt de hittade.

På kaffe


Jag säger alltid att jag skall på kaffe med någon fast jag oftast dricker te. Ordet fika ligger inte bekvämt i min mun, men det vore betydligt mer praktiskt.

Igår hade jag nöjet att gå på kaffe med en av mina favoritbloggerskor, Sara. Det är så roligt att träffa bloggare på riktigt och märka att det är lika lätt att hänga med dem på riktigt som i cybervärlden. Förutom att vara trevlig, rolig och snygg har Sara gett ut sin första bok (av många, hoppas jag) på samma förlag som jag. Så här dagen efter vår date kan jag bara konstatera att det utöver att diskutera familj och jobb var superintressant att jämföra förlagserfarenheter och skrivande. Sara, du är bra!

28 september 2011

Down By The Laituri

Saker beträffande resan ordnar sig sakta och säkert. Hönorna har fått löfte om att bo hos en annan familj medan vi är borta. Jag har meddelat vår internetleverantör om ett uppehåll i abonnemanget. Caj håller just nu på att kolla upp om vi behöver några vacciner när vi åker.

När jag letade efter mitt vaccinationskort hittade jag de här två bilderna. Den ena är tagen på Down By The Laituri sommaren 2002, just precis när jag och Caj hade blivit ihop. Den andra är tagen på samma festival ett år senare. Och det är så himla länge sen. Jag kan inte fatta att det snart är tio år sedan. Otroligt. Och roligt.

Åbo 2002

Åbo 2003

27 september 2011

Dagens ungdom

Det finns två olika sorters tanter. Den första gruppen består av visa kvinnor som tar saker och ting med ro och som inte stressar upp sig eftersom de lärt sig att allting ordnar sig med tiden … den andra gruppen som är obehaglig, men beklagligt nog större, utgörs av bittra tanter som till fulländning har utvecklat konsten att hitta fel i det mesta.
För mig, som så småningom kommer att bli tant, vore det önskvärt att utvecklas i en sådan riktning att jag småningom ingår i den förstnämnda kategorin.

Men nu tänker jag aktivt välja fel spår och klaga lite på ungdomarna. Ja, du läste rätt. I min aktningsvärda ålder har personer mellan tolv och sjutton stundom börjat te sig som en grå, homogen massa.

Mina klagomål idag (med en lätt antydan om att jag kanske kommer att återkomma till det heta ämnet dagens ungdom) riktas mot dem som kör omkring på sina mopeder med hjälm på huvudet. Alltså inte kring huvudet utan balanserande ovanpå, som en krona. Det ser inte bara riktigt fånigt ut, utan det är  totalt onödigt. Jag ser inga fördelar med det. Eventuellt att ungdomen i fråga ser längre ut bakifrån. Men bortsett från detta undrar jag om det är någon form av ögontjänande som gör att hjälmen sätts på huvudet utan att göra den minsta nytta. Kanske det är en trend. En trend jag är för gammal för att förstå mig på. Men så har jag aldrig heller varit den skarpaste pennan i modepenalen. Höhö.

Over and out (och nu skall jag börja jobba på att bli vis och lugn.)

Min look alike

Jag läste Peppes blogg igår. Hon frågade vem som skulle spela huvudrollen i filmen om ens liv. Eftersom klockan var mycket och jag inte kom fram till något vettigt önskemål  (jag tänkte lite på Kristen Wiig och Natalie Portman jag också) googlade jag på olika celebrity look alike-sidor och laddade slutligen upp ett foto av mig som jag tyckte var helt okej.

När resultatet dök upp på skärmen skrattade jag så mycket att jag överröstade eltandborsten i vessan och Caj blev tvungen att avbryta sig i sin aftontvagning för att komma och titta vad som stod på.


(Tur att jag har andra talanger än att se ut som Boris Becker)


24 september 2011

Reality check

Lovis: TACK Mamma för att du hjälper oss att städa!
Jag, högmodigt: Jag är ju världens bästa mamma.
Lovis: NÅ, inte är du ju det.
Jag: Jaså, vem är det då?
Lovis: nån annan, som är gladare. Du är ju sur ibland. Du är förresten sur ganska ofta.
 

Äsch då. Jag som trodde att jag var världsbäst. Nåja.

23 september 2011

Mina vänner light

Marika hade en rolig variant av mina vänner i sin blogg.
Fyll i dina svar i kommentatorsfältet här under, eller i din egen blogg. Inga motiveringar eller förklaringar till era svar behövs alltså, utan svara bara rakt av (om du kommenterar här under behöver du inte ens skriva ut alternativen utan kan bara rabbla upp dina val i en enda lång harang :) OK, nu kör vi.


Kaffe eller te?
te

Hobbyn eller soffhäng?
hobbyn

Att rida på hästen eller äta en medwurstsmörgås?
smörgåsen

Fakta eller fiktion?
fiktion

Böcker eller tv?
Böcker

Pest eller kolera?
Kolera

Sommar eller Höst?
sommar

Kyssar eller Kyskhet?
kyssar

Realist eller Pessimist?
optimist

En snygg jeansbak eller ett snyggt julbak?
julbak

Leva för att dö eller dö för att leva?
förstår inte frågan

Humor eller Humör?
Humor

Jobb eller studier?
Jobb

Konstnär eller bokförare?
Konstnär