25 mars 2015

Kulturchocken

Dagtid brukar Edda och jag gå till öppna förskolan åtminstone ett par dagar i veckan. Det är roligt. Där finns en massa trevliga människor.

En av dem som jag har umgåtts med mest av alla heter Sara. Hon är ålänning sedan sju år tillbaka, men kommer ursprungligen från Sverige. Idag avslöjade hon en jätteintressant kulturskillnad mellan Sverige och Finland som är helt omöjlig att gissa sig till om man inte har bott i det ena landet och sedan flyttar till det andra.

Nämligen. I Sverige, om någon hälsar på hos hos en för första gången och tar en liten tur i hemmet, skulle man aldrig komma på tanken att inkludera sovrummet i husesynen. På sin höjd kan man lämna sovrumsdörren på glänt och vifta lite förstrött "där är sovrummet", innan man raskt går vidare. Sen lämnar man det ämnet. Det skulle inte komma på fråga att bjuda in gästerna i kammaren för att se sig runt. Det är för privat.

Jag blev alldeles till mig, både av förvåning och iver. Det här hade jag aldrig anat! Hon berättade också att hon själv är betydligt obekvämare med att gå in i andras sovrum än med att andra tar sig in i hennes sovrum, så starkt rotad är känslan av rätt och fel beteende i den här frågan. Jag undrade naturligtvis hur hon upplevde det första gången hon hälsade på hemma hos oss, då jag inte bara drog runt henne i hela huset utan till och med uppehöll mig, henne och våra barn i mitt och Cajs sovrum en lång stund eftersom jag hade en maskin tvätt att hänga upp. "Tja", sa hon. "Först var jag lite obekväm, men när det visade sig att vi hade en mission där kändes det helt okej."

Jag undrar hur många gånger jag har trampat i klaveret. Jag tvekar aldrig inför att stövla in i nåns sovrum under en husvisning. Jag är inte det minsta obekväm med att nån kommer in i vårt sovrum heller, för den delen, Caj och jag valde ju till och med att sova i ett genomgångsrum under flera år. Nemas problemas. Å andra sidan har jag inte gått runt i särskilt många hus i Sverige, så kanske jag inte har gjort bort mig totalt. Och nu slipper jag det, när jag bär på den här värdefulla vetskapen!

En annan sak vi kom att tala om är badrumsskåp. Inte så att jag tycker att man tvångsmässigt ska gå och snoka i någon annans badrumsskåp nej, men om till exempel toapappret är slut och jag inte ser en ny rulle ligga framme skulle jag utan tvekan öppna skåpen och kolla om det finns en ny rulle där. Detta är också ett stort no-no i Sverige. I badrumsskåpet ska man kunna förvara sina allra hemligaste hemligheter.

Jag tycker sådant här är o-er-hört spännande att upptäcka. För en sådan här känsla för vad som passar sig och vad som inte passar sig är jättesvår att uppfatta på avstånd, via teveprogram eller filmer.

Sara lyfte förstås fram att hon ingalunda talar för alla svenskar när hon berättar om den här skillnaden, men en annan av våra kompisar hade iakttagit exakt samma beteende när hon fick besök av en svensk kvinna, som var totalt ointresserad av att gå in i sovrummet under husesynen, och Marc Levengood lär ha noterat samma beteende i någon krönika.

Visste ni om den här skillnaden?

38 kommentarer:

  1. Skillnad?? Det skulle aldrig falla mig in att visa vårt sovrum åt gäster, har alltid dörren på halvglänt om vi har gäster och jag tittar aldrig in i andras sovrum. Jag är finlandssvensk från Österbotten. Kanske det handlar om andra saker än svensk-finsk skillnad?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske du är svensk i din djupaste själ? Hehe. Nå nä, du har alldeles rätt, men jag har ju gjort en massa hemma hos-reportage och bara ett par gånger har det varit tal om att vi inte ska lägga ut bilder av sovrummet i tidningen. Vi har ALLTID fått komma och se, och det har inte varit något konstigt med det. (Samtliga reportage gjordes i svenskfinland.)

      Radera
    2. Hemma-hos reportage i Sverige brukar nog också innehålla sovrumsbilder. Det kanske är en annan grej när man vill fläka ut sitt hem för hela allmänheten.

      Radera
    3. Visst, det är säkert sant att man är mindre restriktiv ifall man väljer att vara med i en inredningstidning. Jag börjar fundera här nu ifall jag har betett mig som en buffel på hemmaplan också, att min artighetsnorm inte alls är likadan som andras... Hmm.

      Radera
  2. Nå här är en Pedersörebo som gärna visar upp all skrymslen och vrår åt gäster som inte tidigare besökt oss. Tycker själv att det är oerhört kul att se hur andra har det hemma och bjussar gärna på hur vi har det! �� Hade ingen aning om att det överlag är ett no-no i Sverige. Och badrumsskåp snokar jag alltid i, så intressant att se vad som finns där i...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå BRA. Vi är på samma linje då.

      Radera
  3. Oj, det hade jag aldrig hört om. Intressant att veta! Har aldrig känt mig besvärad att visa upp vårt sovrum eller titta in i någon annans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej jag hade ALDRIG tidigare anat att en sån här sak kunde vara kulturellt betingad (för det tror jag nog den är!).

      Radera
  4. Oj det visste jag inte... Kommer från Österbotten men bor i Sverige sedan många år. Undrar hur många gånger man gjort bort sig vad gäller detta... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får börja känna av vibbarna lite noggrannare och så får du gärna rapportera sen ifall teorin stämmer!

      Radera
  5. Oinbjuden går jag inte in i folks sovrum. Eller så är det för att jag stannat vid bokhyllan och inte lyckas ta mig därifrån. Om bokhyllan finns i sovrummet, tja, då har vi ett problem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej, oinbjuden skulle jag nog heller inte gå in så där bara. Men om vi går husesyn räknar jag med att sovrummet också är inkluderat. Så i det sammanhanget har jag liksom räknat med att jag ÄR inbjuden.

      Radera
  6. Kan inget om skillnaden mellan Sverige och Finland, men jag har bott i Australien i många år och här känns det definitivt konstigt att gå in i andras sovrum och alldeles särskilt familjens, typ svärmors och svägerskans. Det är så udda det här för hemma hängde man typ alltid i nån mosters eller mormors säng när man umgicks. Drack te och skvallrade. Här vågar jag knappt närma mig hallen som leder mot sovrummen. Det är mer som en känsla som blockerar för detta har faktisk aldrig kommit på tal. När jag själv visar runt folk i Australien-hemmet visar jag väldigt gärna sovrummet men tycker att jag ofta känner av andras obekvämhet, både familjen och andra. Synnerligen intressant!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha! Jag undrar ifall det är sådana som jag som är extremt opryda eller om det är vanligare att sovrummet är en underförstått helig zon.

      Radera
  7. Det är nog mera ovanligt att man visar upp alla rum än att man låter bli. I Tyskland visar man inte heller upp sovrummet. Man ser sig omkring i de sociala ytorna och brukar inte gå husesyn.

    Jag skulle säga att det är lite blandat här i Sverige, vissa visar upp sovrum, andra inte. Jag som finne brukar inte visa upp vårt sovrum, jag lämnar dörren på glänt.

    Då det gäller toapapper, det måste man ju leta efter om inte värden lagt fram tillräckligt men rätt osmakligt att snoka i andras skåp för att man är nyfiken. Vad är det för information man vill ha tag på? Hemorrojdsalva eller att någon i värdfamiljen har fotsvamp? Eller, tshii, det finns tamponger, tshihi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÄR det verkligen ovanligt att man visar upp/går in i sovrum. Gah! Ju mer jag läser, desto klumpigare och klantigare känner jag mig, särskilt som jag brukar känna mig väldigt säker på hur jag beter mig, oftast. Det här vänder på allt. ALLT! Haha.

      Radera
    2. Jag menar ovanligt i världen. I Finland är det väldigt vanligt. Så känn dig inte klantig.

      Radera
  8. När vårt hus var nyrenoverat och folk kom och tittade visade jag visserligen också vårt sovrum, men kände mig obekväm med det. Vilket jag nästan skämdes över att jag gjorde, kände liksom mig tvingad att visa allt. Nuförtiden visar jag bara nedre våningen (utan sovrum) åt såna som inte är riktigt nära vänner. Jag är med andra ord en typisk ålänning, lite mitt emellan. Fast tror du inte det är en personlighetsfråga mer än kulturskillnad? Jag är fortfarande oerhört fascinerad av att svenskar inte har diskskåp, visste du det?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har många gånger förundrat mig över att svenskarna saknar diskskåp och kanske ännu mer undrat varför ingen har exporterat denna mycket praktiska uppfinning över potten. Eller, kanske någon har försökt och misslyckats? Vet någon hur det är, får man diskskåp på Ikea i Finland?

      Radera
    2. Katarina: i så fall verkar det ju som om du ändå kände på dig att normen här i landet är att visa upp sovrummet, trots att du inte var bekväm med det? Så teorin är inte helt vriden? Det kan mycket väl vara mer av en personlighetsgrej än en kulturskillnad. Därför är det intressant att utreda det här. Just nu lutar jag åt att det är lite både och, kanske.

      Netta: jag TROR inte att man får diskskåp på Ikea i Finland. Det är ju ungefär samma sortiment överallt har jag för mig.

      Radera
    3. Joo-då. Man får diskskåp på Ikea, både i Finland och Sverige men svenskarna är inte intresserade.

      Radera
  9. Hmm... När vi köpt vårt hus för några år sedan och folk ville gå husesyn så viftade jag mest "jaa där inne är sovrummet då" varvid folk allt som oftast klämde sej förbi mej och på snabba fötter tog sej in i sovrummet. Lätt besvärad var jag nog i början, både för att det var sovrummet men också för att det inte alls blivit fixat ännu ; )
    Men jag lär väl få vänja mej iom att sovrummet också är genomgång till nya terassen... Huga!
    Vad som är VÄRRE är att vi har ett helt orenoverat rum fullt med grejjer från golv till tak, vår "extra skrubb" lixom. Hit vill jag V E R K L I G E N inte att främmande ska gå. Och brukar dessutom säga det på ett fint sätt. ÄNDÅ har det hänt flera gånger att gästen i fråga trängt sej förbi och själv öppnat dörren "nääää men få ja nu siii nu"... Whaaat?
    Jag tror faktiskt att det beror på att vi inte här i österbotten är uppfostrade att vara så, tja. Fina i kanten (talar här åxå för mej själv.. : P)
    De gäster vi haft som i övrigt har "finare uppfostran", om vi nu säger så. De som aaaldrig skulle ta sista kexet från fatet osv.. ; ) de skulle aldrig riva upp dörrar olovligt. Österbottningar eller ej : )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det här som får mig att bli så perplex: jag tycker jag är en mycket väluppfostrad individ. Jag skulle inte tränga mig in i någons skrubbar mot deras vilja, förstås, men ser som sagt inga problem med att inkludera sovrummet i husesynen. Och nu när jag får veta att det kan uppfattas som oartigt börjar jag tvivla på ALLT jag nånsin har lärt mig om livet. Så förvirrande!

      Radera
  10. Det som jag lagt märke till här i Bryssel där man umgås med folk från en massa olika länder är att husesyn överlag verkar vara väldigt nordiskt, övriga visar upp och håller sig i de allmänna utrymmena som oftast ligger på nedre våningen men sovrum etc är privat. Mina svenska vänner har glatt travat in i vårt sovrum när vi gick husesyn efter att ha flyttat så är inte så säker på att det är så annorlunda i Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar om det hänger ihop med att folk är så intresserade av heminredning i norden (eller är det något jag bara fått om bakfoten, måhända), man är van att gå runt och titta och inspireras här, medan hem på andra ställen inte uppfattas som lika intressanta?

      Radera
  11. Intressant iakttagelse, och fick mig att analysera lite mitt beteende! Jag kom fram till att det är skillnad på sovrum och sovrum. Det skulle aldrig falla mig in att titta i någon bekants sovrum, och det skulle onekligen kännas lite för privat om inte det var ett "öppet sovrum. Med öppet menar jag att det är fast i dom allmänna utrymmena med typ dubbeldörrar som står öppna eller rent av en alkov. Då skulle det kännas mycket mera naturligt. Spegelskåpet är nej nej, men vessapappret finns ju ofta i nedre skåp eller så, och där skulle jag nog kunna kika. (Är från södra Finland om du för statistik ;) )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag borde nästan föra statistik, märker jag :) För att få veta SANNINGEN. Hehe.

      Det stämmer nog att det är skillnad på sovrum och sovrum, lite i alla fall. Men som sagt: är det husesyn så är det. Då tittar jag överallt om ingen stoppar mig. Fast det kanske är slut på det nu när jag vet hur det ligger till. Äsch.

      Radera
  12. Jag är obekväm både med andras sovrum och toalettskåp - österbottning här, hej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm. Okej. Är du också obekväm med att andra ser var du sover?

      Radera
  13. Jag har nog svårt att tro att det där gäller sådär överlag i Sverige. Är själv född i Sverige men uppvuxen i Finland. Min syster har flyttat tillbaka till Sverige sen länge tillbaka... Nej, känns inte alls bekant att svenskarna inte skulle vilja visa sina sovum, utan har nog den uppfattningen att de gärna visar upp sina hem. För mig personligen är sovrummet ett rum som alla andra, däremot klädrummet är för privat och definitivt toalettskåpen, där har ingen gäst att göra (förutom ev. övernattningsgäster OM pappersrullar inte finns framsatta) :).
    Min svägerskas man engelsman, och hans mamma förfärade sig om att vi här har för vana att visa upp rum efter rum till gäster. Då jag sa att jag tycker det är intressant att se hur folk bor, för då lär man känna personen bättre - då satte hon handen över munnen för att hon förfärade sig så.
    Jag är lite tudelad själv, vi har byggt hus och för mig känns det naturligt att visa upp mitt hem, men jag har ändå börjat begränsa vem jag gör det till, för att inte "fläka ut mig" för sådana som är totalt ointresserade av inredning till exempel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar nog bero mer på person kanske än på var man bor, jo. Och jag har heller inget behov av att trycka vårt hem i ansiktet på ointresserade besökare, men brukar nog erbjuda en husesyn första gången folk besöker oss, mest för att jag själv är så vansinnigt nyfiken på hur folk bor!

      Radera
  14. Och i Indien kryper alla kvinnor ner i värdinnans säng och myser tillsammans under täcket. Fast det gäller kanske främst släktingar när jag tänker efter, men ändå (det är möjligt att vår släkt har indiska drag och att detta har format dig, haha). I tisdags tittade jag förstås bakom ert draperi när toalettpappret var slut, skulle ha varit enormt konstigt om jag ropat på dig då. Sovrummen är klurigare. Har nog känt av vibbar " titta, men gå inte in". Badrumsskåp skulle det aldrig falla mig in att snoka i. Speciellt de övre. De känns definitivt för privata!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag känner ett starkt släktband till Indien nu, särskilt när jag tänker på sängen på Fagerlid där en massa folk ligger hullerombuller och läser Hemmets veckotidning. Jag har aldrig ens tänkt på att fråga mommo om det är okej (men hon brukar ju vara med ibland, så det verkar ju som om det går bra). Jag är mycket uppmuntrad av att du tog dig en titt bakom toalettdraperiet.

      Radera
  15. Hos oss är det hjälpköket som är absolut OBEHÖRIGA ÄGA EJ TILLTRÄDE! område... Vi har t.o.m en lapp på dörren: endast för husfolket :) Hjälpkök är lite "bra-eller dålig" husmors stuff... och jag kan ärligt säga att jag inte hör till dom som manglar och fejar, i hjäpköket är arbetsbänken täckt av ett klä-berg och tvätt hänger på tork och smutskorgen svämmar över...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men DÄR säger du något hemskt intressant: jag kan absolut förstå om man tvekar inför att visa upp delar av sitt hem om man skäms jättemycket för att det är råddigt. Men det är just då det blir lite farligt, jag tror nämligen att vi alla skulle må SÅ mycket bättre av lite okonstlad vardag, det får ju en själv att känna sig så väldigt mycket mer normal!

      Radera
    2. Ja jag håller med om att vi "borde" dela med oss av den osminkade vardagen mera, just för att vara lite "nådiga" mot varandra.

      Radera
  16. Hehe, folk brukar stanna i dörröppningen och kika in i vårt sovrum, men det beror nog mest på att det är så pyttelitet att med dubbelsäng, vagga, byrå och klädskåp finns det typ ingen golvyta kvar. ;) Men snart är det färdigrenoverat, med förhoppningsvis liite mer utrymme och då känns det naturligt att visa upp det. Tidigare har jag också dragit mig för det eftersom väggar och golv bara osat gammal fulhet... Intressant fråga! Jag har inte ens vetat hur jag själv riktigt gör. Men jag tror det beror på värden/värdinnan, för om de "bjuder in" tycker jag det är roligt att se deras sovrum, men knallar inte dit objuden.

    Husesyn överlag vet jag inte heller hur det "brukar vara". Jag brukar inte insistera och dra runt folk som kanske inte är intresserade, men om de ber om husesyn blir jag jätteglad och tycker det är roligt att de visar intresse.

    Vessapapper måste man förstås leta efter! Kommer liksom inte på nåt bra alternativ. :D

    SvaraRadera
  17. Alltså detta inlägg och kommentarer vad verkligen det roligaste och intressantaste på länge! Självklart bör sovrummet/-n vara inkluderade då man går husesyn, tycker jag. Jag älskar också att se hur andra bor och vill se allt! :) nu slår det mig att det inte alls är omöjligt att nån upplevt mig påträngande som per automatik räknar med husesyn då man hälsar på hos nån för första gången.
    Jag är också hur bekväm som helst med att visa upp alla rum i vårt hem. Gällande råddiga hjälpkök så har jag det senast året medvetet försökt att inte plocka och städa så mycket inför besök just för att sänka ribban lite, att man inte ska behöva fixa så perfekt för att kunna träffas och umgås.

    Absolut se alla utrymmen alltså, men att öppna skåp däremot skulle jag inte göra. Knepigt det där med wc papper. Möjligen kunde jag försiktigt kika in i skåpet under lavoaren om det finns ett sådant men att kika i andra skåp i badrummet känns definitivt för privat just eftsom sannolikheten att man stöter på intima produkter är mycket hög.

    Hälsningar, en till nyfiken österbottning

    SvaraRadera