En karelsk pirog fylld med bin

Jag är lite mer uppåt idag. Framförallt för att jag sov så otroligt gott i natt! Nio och en halv timme på raken (bortsett från alla toalettbesök, men dylika slipper jag nog inte undan i det här skedet längre). När jag vaknade halv tio låg Caj också fortfarande och slumrade bredvid mig och barnen hade stigit upp och satt nere vid matbordet och åt smörgås. Lyxliv!

Dessutom har jag sytt ett babynest. Inte för att jag vet om det behövs (har nån haft ett sånt? Är de bra till något?). Jag tänker mig att det kanske kan vara praktiskt med några kanter runt bebisen de nätter vi är fem i sängen. Det händer förvisso alltmer sällan att Lovis och Idun sover med oss, men alltid nu som då kommer de tassande, och då är det ju bra att vara förberedd så att alla ryms tryggt.

Anvisningarna fick jag härifrån.
Resultatet ser ut så här (vänligen bortse från den icke så mästerliga bildkompositionen):

Som en karelsk pirog, ungefär. Men mysigare att ligga i.

I morgon börjar min bloggturné! Först av alla besöker jag Mia.

Dessutom händer det andra nervkittlande saker nästa vecka.
Vi ska på ultraljud.
Och så småningom kommer den nya boken att recenseras (det är framförallt skrämmande, man vet aldrig hur det kommer att gå).
Min fammo fyller 90.
Vi (okej, Caj) skall kanske gräva fram bebisängen ur skjulet och se om den behöver målas om och fixas upp, vilket vi misstänker.
Och så vidare.

And the winner is...

Med hjälp av en slumpgenerator blev ingen mindre en Heidi vinnare till uggleväskan. Så om du vill vara snäll och maila din adress till mig på engulapelsinSNABELAgmailPUNKTcom så får du väskan i postlådan så småningom (kanske redan i morgon eftersom vi bor i samma stad). Grattis!

Och till alla er som inte vann den här gången:
Inte mindre än två jättespännande lotterier är på kommande (det är sant! Jag som nästan aldrig brukar arrangera lotterier har fått spunk på slumpmässiga vinnare!) Och priserna blir bara bättre och bättre!

Leidon

NU börjar jag ha fått nog. Usch vad jag är trött på att bara ligga. Igår var vi och tittade på att par bilar (vi har tänkt köpa en lite större) med resultatet att foglossningen blomstrade upp som aldrig förr. Jag får sammandragningar av minsta lilla och får inte luft när jag sover. Om jag sover, vilket jag hade problem med i natt. Så idag har jag varit på riktigt uruselt humör.

Det är inte klokt det här att vara gravid, egentligen. Tänk att man ägnar nästan ett år (per graviditet) åt ett undantagstillstånd när man inte riktigt känner igen sin kropp. Man är helt utelämnad åt biologin. Det kolliderar så med inställningen som tutas ut överallt: att man har makt över allt i sitt liv. Bara man vill något tillräckligt mycket är allt möjligt. Allt har att göra med inställningen. HA! När man är gravid gör kroppen precis hur den vill, inte hur jag vill.

Och då har jag ändå haft långt ifrån den värsta graviditeten man kan ha. Bebisen är inte i fara. Jag har bara varit sjukskriven i två månader. Jag har turen att ha en man som har möjlighet att sköta allt i hela hushållet och jag har så pass stora barn att de klarar av det mesta själva. Jag kunde till och med  (med hjälp av min svägerska och mina föräldrar, vilket också är något att vara tacksam för. Och det är jag!) att vara ensam med barnen en hel vecka förra månaden. Det kunde vara så otroligt mycket värre.

Men idag känns det mörkt och dystert. Jag har svårt att minnas upplevelsen av att gå raskt eller springa nånstans. Jag minns inte hur det känns att vara pigg och vakna riktigt utvilad. Eller att kunna uträtta saker genast jag får en ingivelse! Det är så långt ifrån min nuvarande sits jag bara kan komma. Nästan allt (utom att ligga i sängen och läsa eller sitta vid datorn) förblir på idéstadiet. Och det är frustrerande. Jag blir dessutom så irriterad på att vara så här gnällig. Hoppas det inte är ett tillstånd jag fastnar i. Det är ju så väldigt mycket trevligare att vara glad.

He's got a way with words

Min mage börjar vara stor.

Exempel: Caj försökte gå förbi mig i köksdörren idag och fast han var rätt långt ifrån resten av mig stötte han ihop med min mage.
"Oj, förlåt förlåt, jag anade inte att du hade blivit så ... lång... på djupet" sa han finkänsligt.
Haha.

Lotteri!

Ni kanske minns hur det var. Jag lyckades faktiskt åstadkomma en väska till mig själv nästan genast efter att blogginlägget skrevs. Den andra färdigt tillklippta låg däremot kvar på mitt tryckbord och stirrade anklagande på mig för att den aldrig fick bli färdig. Igår orkade jag inte längre hantera dess kvävande tystnad, så jag tog mig i kragen och färdigställde den och det tog verkligen inte alls länge. Precis som jag anade.
Så här ser den ut.

Vinsten. Den kan vara värd flera miljoner.

Vill du ha den? Jag behöver inte två och tycker att ni är så trevliga typer att jag gärna ger bort den. Om du vill vara med i utlottningen får du lämna en kommentar i kommentarsfältet här under. Skriv dessutom ner en färgkombination du gillar. Sånt är alltid spännande. Jag upptäckte till exempel kombon orange och rosa en gång när min moster visade ett par snygga sockor hon hade stickat. Det är en av mina favoriter just nu.

Jag drar lott på söndag, den 5.5. Senast på måndag meddelar jag vem som vann. May the odds be ever in your favor.

Boknytt!

Nästa vecka kommer jag att göra en bloggturné. Men redan nu kan jag tipsa om att man äntligen kan beställa Irene och Sedelsugen både på Schildts & Söderströms och på t.ex. AdLibris.

Dessutom har tredje (jag kursiverar eftersom jag inte kan låtsas som om jag inte är väldigt glad över det här) upplagan av Patrik och Pensionärsmakten också kommit från tryckeriet, så nu går boken att få tag i igen, efter att ha varit slutsåld rätt länge. Här. Eller här.

Amningskläder

Jag har inga amningsvänliga kläder. De senaste åren har jag mest gått omkring i tajts och tunikor, och om jag överhuvudtaget lyckas komma i dem efter att bebin är ute är det allt annat än diskret att sitta med en tunika eller klänning upphalad under armarna när bebin ska äta.

Jag googlade efter amningsklänningar och hittade den här sidan. Kläderna är förvisso eleganta och snygga, men det är inte många nyförlösta som kan identifiera sig med modellen på bilderna. Det är nästan ett hån mot de allra flesta, som kanske har väntat på att få ha sin kropp för sig själva men som ändå inte känner igen sig alls. De två gånger jag har mött min postpregnanta lekamen har den verkligen inte passat in i vanliga kläder. Så nä. Jag blev inte särskilt inspirerad att shoppa den här gången (heller).

Vad har/hade ni som ammar/ammade på er? Finns det nåt nytt och smart?