11 juni 2015

Familjebilen

Det tog ju över ett år för oss att hitta en sån bil som vi ville ha. När vi väl råkade bonga den slog vi till direkt. Det var lite dramatiskt, så där, vi impulsåkte till Åbo från Mariehamn utan att reservera bilen på förhand, provkörde den, bestämde oss för att köpa den. Medan vi provkörde den kom en annan intressent till bilhandlaren (han hade testat bilen dagen innan) med avsikten att betala och köra hem bilen till sig, men då sa försäljaren att vi hade förköpsrätt om vi ville ha den eftersom den andra spekulanten inte heller hade reserverat bilen. Trots att det fanns en annan köpare lyckades vi (mest jag, jag är en fasansfull förhandlare, hård som flinta, seg som kåda) pruta ner priset, och sedan dess kör vi en Citroën Grand C4 Picasso. Det här var i augusti i fjol.

I morgon ska vi åka till Österbotten på begravning (som barnen verkar betrakta som en jätterolig familjefest, vilket jag tror fammo skulle gilla). I samma veva ska vi ta med oss så många lådor vi bara kan, allt för att krympa flyttlasset sen om tre veckor. Och vid sådana här tillfällen glänser vår bil som en sällsam stjärna på trafikhimlen.

Jag älskar verkligen vår bil! Den är så otroligt rymlig. Utöver fem personer, varav tre i bilstolar, i bredd, i baksätet (inga problem där), kommer den i morgon att frakta tio flyttlådor, en barnvagn, två cyklar samt vårt bagage för helgen (bagaget är i och för sig knappast särskilt stort, vi stannar så kort stund, men ändå.)

På vägen ner till Åbo sen, när bakluckan är tom ska vi också frakta min syster. Det låter förfärligt, men är det inte – det går nämligen att dra upp två extrasäten ur golvet i bakluckan. Bilen rymmer sju personer, vid behov. Lite bränsle drar den också (snittar på under 6 liter på hundra km), och så är den mycket bekväm att åka i länge. Så ja, om ni undrar vilken familjebil ni som har minst tre till fem barn ska köpa, ja då kan jag verkligen rekommendera denna. Den här bilen var verkligen värd att vänta på.

(Kuriosa: två av mina absoluta favoritbloggare och -människor, nämligen Jungerstens Sara och Amanda råkade ungefär samtidigt som vi skaffa likadana bilar, samma årsmodell, till och med. Tycker det är fint att vi stöttar varandra i bilköpen här på internet, även om det sker oplanerat.)

3 kommentarer:

  1. Japp, bilen känns som en såndär transformersleksak från åttiotalet: man kan vrida ihop den lite hur som helst, enligt behov.

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA, det är ju precis det den är. Och jag älskar grejer som har en massa funktioner som kan gömmas undan när de inte behövs (t.ex. de två extrasätena i bakluckan, som man aldrig ens kan ANA när de är ihopfällda!)

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera