5 juni 2015

Back to the future

Så där en gång per år brukar jag leverera någon stor nyhet här på bloggen. Det är alltid spännande. I år är nyheten denna:

Caj har sagt upp sig från jobbet och vi flyttar tillbaka till Jakobstad om några veckor.

Det har inte varit ett enkelt beslut. Det hade lika gärna kunnat gå tvärtom. Att sälja Jakobstadshuset och flytta hit permanent har varit ungefär lika sannolikt som att välja ett annat spår. Återvända till Jakobstad, eller flytta någon annanstans.
Exempel 1: jag har googlat jobb i Canada och Nya Zeeland säkert trettio gånger det senaste halvåret.
Exempel 2: jag (och Edda) har sprungit på bankmöten på samtliga Mariehamnskontor och utrett möjligheterna att ta antingen ett helt nytt lån (så vi skulle äga två hus) eller bara ett, vi har beviljats lån, diskuterat marginaler och lånepaket.
Exempel 3: vi har varit på mer än en handfull husvisningar, hela familjen.
Exempel 4: vi har en massa idéer om hur vi kunde förbättra vårt hus i Jakobstad så att det skulle passa oss alla fem på ett ännu bättre sätt än det brukar.

Sen inträffade en del saker på Cajs jobb som gjorde att det plötsligt stod fullständigt klart för oss vilket alternativ vi åtminstone måste välja bort. Eftersom det är lättare att flytta barnen på sommaren mellan två skolår, och eftersom vårt hus ändå skulle byta hyresgäster i juli, och eftersom huset vi bor i här på Åland är till salu just nu är valet rätt lätt. Från och med början av juli återvänder vi till vårt betydligt stillsammare liv i Österbotten.

Det finns så mycket med Åland vi kommer sakna, framförallt alla fina människor vi har lärt känna under året. Mitt hjärta brister när jag tänker på att jag inte längre kan träffa Karin och Fredrik, Sara och Hasse, Aino och Matias och Albin och Liv när andan faller på. Jag sörjer förlusten av barnens underbara skola och skolans alldeles fenomenala skolbibliotekarier Anna och Elspeth som jag verkligen kommer sakna. Och alla andra människor som jag har lärt känna, via barnens klasskompisar, via sångstunden på Margarethagården och via öppna förskolan. Vilket år det har varit, alltså.

Och samtidigt ser jag fram emot att få återvända till vårt eget hus. Jag ser fram emot att bo nära familjen, släkten, vännerna igen, och jag längtar efter att få leta reda på nya höns som vi kan ta hand om. Jag ser fram emot att inte behöva pussla så förtvivlat för att få två heltidssysslor och tre barn, varav ett hemma på heltid, att löpa smidigt. Caj är hemma med Edda från och med om en vecka, jag fortsätter jobba, men under betydligt humanare tidpunkter, och barnen får återvända till sina gamla klasser i skolan.

Tack Mariehamn för allt vi fått uppleva.

Tack Jakobstad för att vi får komma tillbaka.

13 kommentarer:

  1. Spännande med så många alternativ, men det verkar ju vara hur rätt som helst ändå. Är själv i den fasen att jag verkligen inte har någon aning om var jag (vi) bor om ett år, vad jag jobbar med osv... Så känner igen fiilisen. Hoppas allt med flytten går bra! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kugge! Även om vi flyttar är det ju inget som säger att det blir för evigt den här gången heller. Livet är spännande och världen är stor. Men det blir skönt med en lugnare vardag!

      Radera
  2. Välkomna tillbaka! Tack att du delar öppet inre striden i processen...det är livet som alla känner till innerst inne; människan kan välja men ack vad det är svårt nån gång..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Arja! Att kunna välja är både ett privilegium och en kamp. Men jag är ändå jätteglad över möjligheten. Vi ses säkert i sommar :)

      Radera
  3. Hurra! Hurra, hurra, hurra! Vad roligt, då blir ni tvungna att träffa oss MYCKET OFTARE. Men också frånsett mitt eget eget perspektiv så tror (nej, vet!) jag att det är rätt beslut och rätt hem för er. Välkomna tillbaka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja HURRA, att bo närmare er (och era höns) är ju en definitiv fördel. Det var så kul att ses hela familjerna då i påskas, och sånt har vi ju mer möjlighet till nu då vi har en mer likriktad livsstil. Det blir nog bra det här! :)

      Radera
  4. Ibland måste man nog flytta bort för att inse att man vill flytta hem tror jag. Inte för att det nödvändigtvis alltid hade varit det slutgiltiga valet, men man får i alla fall välja det en gång till. Det kan göra mycket för själen och hemkänslan tror jag. Hoppas jag! Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag tror vi kommer välja många gånger ännu i livet. Alla möjliga saker. Det är spännande att leva!

      Radera
  5. Bra beslut. Mycket bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tror jag med. Vi är hellre fattigare och har mycket tid än rika och stressade.

      Radera
  6. Åh, det här har helt gått förbi mig!! Jag skyller på vår flytt, som ätit upp all energi! Och ja, jag känner så bra till det där med en månad fylld av farväl. Det är ett sorgearbete för hela familjen att flytta.
    Nu har vi i en och en halv vecka bott i ett nytt hem och det viktigaste är att det faktiskt redan känns som ett hem. Inget är färdigt och kommer säkert inte att vara det på länge, men det är ett hem, vårt hem. Och det är klart att vi sörjer allt det som vi måste lämna bakom oss, men vi är också ganska förtjusta i det vi har omkring oss.
    Men ja, det är förstås först på hösten, när vardagen kommer igång, som vi riktigt ser hur det blir. Men lycka till med allt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ännu värre för er som varit borta i TVÅ år och som dessutom flyttar till ett nytt ställe. Men vad härligt att höra att det redan känns som ett hem, det är ju på bästa sätt och vis! Lycka till på nya stället nu då, och hoppas vi ses i höst. Det gör vi säkert, för det brukar vi :)

      Radera