17 mars 2011

Systemet

Som mellanbarn är jag väldigt noga med att det skall vara rättvist. Jag minns hur svårt jag upplevde det  när Caj och jag skulle börja synka våra hushållssystem, vi är väldigt olika både gällande städbehov och initiativförmåga, och det har gjort att jag ofta får en känsla av att jag är något slags motor här i familjen vad beträffar hushållssysslor. För att jag inte skall känna mig förfördelad på något sätt har vi därför utvecklat olika system.

System ett körde vi med under ett par års tid. Det gick ut på att en veckohandlade tillsammans med barnen medan den andra var hemma och städade hela huset. Detta gjorde vi en gång i veckan (turades om demokratiskt) men det är så mycket mer som händer mellan fredag och fredag. Nu vill jag inte få det att framstå som om jag gjorde allt däremellan, för det gjorde jag inte alls, men ofta upplevde jag att jag hade kollen och att jag var den som satte igång olika saker, bara för att jag märkte dem först.

Sedan vi båda började jobba förra sommaren har systemet varit flytande, det har inte fungerat lika bra som tidigare eftersom vi har mer att göra, oregelbundnare tider osv. Jag har mer och mer tagit över rollen som projektledare. Eftersom min tolerans för rådd är ganska låg och jag var trött på att initiera olika städprojekt gjorde Caj för två veckor sedan upp en lista på olika hushållsgöromål i hemmet och sedan delade vi dem mellan oss. Så här ser vårt nya system ut:

Varje ny vecka börjar på torsdag. Då skall den ena städa hela huset: damma mattor, dammsuga, skura toaletter osv. Städarens uppgift i en vecka framåt är att plocka undan felplacerade saker, reda upp posten, tvätta kläder, vika, lägga fram kläder åt barnen inför följande dag. Den andra personen gör upp en matlista, åker och handlar med barnen och kokar all mat, diskar och håller köket i ordning under den kommande veckan. Och när det blir torsdag igen byter vi.

Efter de första två veckorna har vi konstaterat följande: Jag gör mindre än förr, Caj gör mer. Jag har lite svårt att släppa kontrollen över tvättandet (blev tvungen att kolla om han faktiskt kom ihåg det, vilket han gjorde) eftersom det av någon anledning har råkat bli mitt gebiet under de senaste åren. Men Caj lugnar mig och säger att det kommer att bli ett jättebra system bara vi övar på det. Och hittills är jag nöjd. Det är hemskt skönt att inte ha koll på allting, att ha en uttalad, rättvis ordning som vi har kommit överens om tillsammans.

När det gäller barnens uppfostran och arbetsfördelningen oss emellan där har det aldrig varit några problem, det har blivit rättvist av sig själv. Vi har samma syn i uppfostringsfrågor och har aldrig grälat om den saken. Caj är världens bästa pappa, han är närvarande, intresserad och engagerad. När det gäller hushållssysslofördelningen har det inte varit lika enkelt och självklart. Men vi jobbar på det.

7 kommentarer:

  1. intressant! jag är också mellanbarn. och jag anser att var man är placerad i syskonskaran säger väldigt mycket om en.

    SvaraRadera
  2. Tack för det här inlägget! Mycket intressant om syskonskaran. Jag är äldst och har aldrig upplevt mig orätttvist behandlad. Däremot tar jag (också) lätt till mig projektledarrollen. Tror jag åtminstone, ofta visar det sig senare att Magnus gör saker jag bara inte märkt att han gjort. Som att städa toaletten.

    SvaraRadera
  3. Jag är övertygad om att placeringen i syskonskaran säger en massa om en person. Det behöver inte definiera en helt, många kan bryta sig ut ur rollen man tilldelats, men jag ser stora likheter mellan mig och andra andrabarn, i synnerhet andrabarnen i min släkt, i ALLA generationer. Jag har en bok i ämnet. Tyvärr har jag inte orkat läsa den :)

    SvaraRadera
  4. Jag tror också stenhårt på att placeringen i syskonskaran/frånvaro av syskon påverkar en. Jag är också mellanbarn och noggrann med rättvis delning av saker. Vilket tog sig ett lustigt uttryck i december när vi hade en enda adventskalender och jag tog det som alldeles självklart att vi öppnar varannan lucka jag och sambon. Han igen (ensambarn) tyckte man kunde öppna lite hur det råkade sig och försökte t.o.m. lura mig att öppna när det var "hans" dagar. (Självklart föll jag inte i fällan för jag hade ju stenkoll på vems dag det var...)

    SvaraRadera
  5. Det var intressant! Och låter så väldigt genomtänkt, jag blir imponerad!

    SvaraRadera
  6. Lisa: exakt! Vad kul att få bekräftelse på den tanken, att mellanbarn är noga med rättvisan. Men det är ju en bra sak om man fixa det så att det blir rättvist istället för att man går och känner sig orättvist behandlad. Caj är betydligt mindre noggrann än jag, jag kan gott tänka mig att han och jag hade haft samma roller som du och din man i din berättelse om julkalendern. Han har inte så stor skillnad. Men det har jag! (Han är inte ensambarn, men yngst)

    Lena: Det är genomtänkt. Allt för att ingen skall bli bitter. Jag alltså.

    SvaraRadera
  7. Intressant! Och helt super fiffigt system! Jag är "storasyster" och van att dirigera och delegera, komendera och muta min stackars man och familj att fungera (som jag önskar)....Usch så fult det låter! Men också jag är känslig för oreda och vill att det är ordning och reda och de andra tyx inte alls ha samma behov( förståss eftersom jag dirigerar allt behöver de inte skrida till verket) är gift med mellanbarnet, lillebror så han e van att ta "komando"...... :/

    SvaraRadera