Dagens citat

"Alltså internet får mig att må psykiskt dåligt. Det tar ju aldrig slut."

Ja, det kan tyckas konstigt att jag väljer att citera mig själv här på bloggen, särskilt som bloggen finns på internet och den redan handlar om mig alldeles tillräckligt utan att jag behöver och citera mig, till råga på allt. Men. Exakt det här sa jag just till Caj och jag kände samtidigt jag uttalade orden hur sant det är, så sant att jag måste skriva upp det här. Lite som med rymden, nästan.

Å ena sidan erbjuder Internet hur mycket användbart som helst, å andra sidan är det ett svart hål som äter upp mig tills timmarna bara rinner ut mellan tangenterna och det bultar bakom pannbenet och det enda jag har sett är vad hundratals människor har delat med sig av för länkar (t.ex. en hund som såg sin husse. Det var hemskt sött.) Internet är som en konstig drog eller nåt. Varje kväll sitter jag och känner hur jag hela tiden är på väg bort från datorn, jag ska bara kolla det ena och det andra, och så är klockan plötsligt halv elva, halv tolv eller något ännu värre (fast det händer sällan) och jag vet att jag kommer vara trött i morgon. Också. Det är stressigt och obehagligt och jag vet inte när det blev så här, att jag inte riktigt vill sitta här men ändå dras till skärmen som ett gem till en neodymmagnet.

Så här gick det med fastan

Jag har ju hållit på och fastat här i fyrtio dagar eller så. Ingen facebook när barnen är vakna, inget godis och inga bullar och andra sötsaker. Nu tänkte jag avlägga rapport.

Det har gått ganska bra. Svårast var faktiskt att avstå från Facebook. Det som underlättade mycket var att jag tog bort appen från telefonen, i måndags installerade jag den på nytt, men redan på kvällen tog jag bort den igen. För det mesta har jag klarat av att hålla mig borta från att kolla mitt flöde, men några svackor har jag haft, kanske två dagar, totalt.

Enligt den kristna traditionen brukar man ha paus i fastan på söndagar, och det har jag haft (inte alla söndagar, men många), och jag har märkt att det lägger ytterligare en dimension till fastandet. Jag har mycket lättare för att vara konsekvent om jag inte får provsmaka (bokstavligen) på mitt vanliga liv med jämna mellanrum. Jag har varit utan godis hela fastan (också på söndagar), det gick galant. Lite kakor och bullar har jag ätit, men bara en dag i veckan, på pausdagen oftast (en gång flyttade jag pausdagen, det var lite fusk kanske, men man får ju göra som man vill), och jag var också mycket mer sugen på bakverk de måndagar efter att jag hade ätit nåt gott på söndag.

Få se vad jag hittar på nästa år. Det är nyttigt att ge avkall på saker under en längre period, jag är ganska säker på att jag inte är den enda människan i världen som mår bra av att välja bort något som slukar hennes tid eller energi eller hälsa.

Den falska Bernice

"Bi-Keps är så förgrymmad att han gnisslar tänder. Sedan flera månader tillbaka sitter han och hans skurkar inlåsta i fängelset. Och allt är pensionärsmaktens fel! Men så uppenbarar sig en möjlighet till hämnd. Mästerskurken Holly Moms, specialist på kemi, hypnos och spagat, ska släppas ut från fängelset. När det visar sig att hon sedan tidigare har en del otalt med pensionärsmaktens ledare, Bengta-Louise af Pärlemor, hamnar pensionärsmakten i verklig fara."

Kan ni gissa vad jag hittade i postlådan i morse? Jo, Den falska Bernice! Äntligen, äntligen, äntligen!  Bok tre i serien om Patrik och Pensionärsmakten är här, den fjärde boken jag har skrivit (hittills). Min trogna vapendragare Joanna Vikström Eklöv står för illustrationerna och begåvade Pia Lehtinen har gjort layouten.

Jag har börjat läsa boken för barnen i kväll. De har i och för sig hört den förr, en gång i början av förra hösten när jag provläste för dem, men en hel del detaljer har förändrats sedan dess och nu har den ju illustrationer, pärmar och går att hålla i, så upplevelsen är annorlunda. De tycker det är spännande, trots att de vet hur allt slutar. Och jag tycker förstås också det är spännande att märka när de skrattar, när det blir nervigt och när de börjar gäspa (än har det inte hänt, tack och lov). Jättelyxigt att ha barn i rätt ålder för det jag skriver, verkligen!



Susanna på Schildts & Söderströms meddelar att samtliga böcker i serien går att köpa till kampanjpris (det rekommenderade priset -35%), för 11,70€/styck, i förlagets webbshop. Genom att skriva in kampanjkoden "Bernice" aktiveras rabatten. Easy peasy.

(Genom att klicka på titlarna kommer ni vidare till respektive bok i serien.)

Patrik och Pensionärsmakten
Irene och sedelsugen
Den falska Bernice

Skärtorsdagen som gjorde skäl för sitt namn

Del ett:
(Jonas, Saija, Lone och jag i köket.)

Lone: Idag fick pappa ett sår. Han började gråta.
Jag: Oj, vad säger du. Är det sant Jonas?
Jonas: Nästan, jag skar mig i fingret och Lone blev så förskräckt att hon blev jätteledsen. Det var ju du som grät, minns du Lone?
Jag: Får jag se?
(Jonas visar fram sin tumme som saknar en stor bit på ändan.)
Jonas, halvt skamset skrattande: det var när jag hackade lök till pizzasåsen. Och jag hittade aldrig biten. 
Jag: Neej! Usch! Och jag som dessutom är vegetarian nuförtiden, haha. Tänk om jag äter upp den.
Jonas: absurt att gå från vegetarian till kannibal!

Del två, en stund senare. Caj (som inte var med om diskussionen ovan), Saija, Jonas och jag i köket.

Jonas: hämtar du två skedar så smakar vi av såsen Caj.
(Caj hämtar skedar som de doppar i såsen och smakar.)
Jag: Hur är det?
Caj: Gott. Men starkt på något sätt.
Jonas, Saija och jag, i olika varianter: Det är säkert tummen, haha.
Caj: Tummen?
Vi hjälps åt att berätta om incidenten.
Caj: vänta lite (spottar ut något). Den här?

När vi tittar noga har Caj faktiskt råkat få Jonas borttappade tumbit i munnen. Det finns ungefär 1,5 liter sås och mängden Caj fått upp är ungefär ett kryddmått. På den pyttelilla skinnbiten ser vi till och med en del av fingeravtrycket. Hur osannolikt är det inte att skinnbiten har hamnat i den mikroskopiska mängd tomatsås som Caj fick på sin sked? Svar: helt sjukt osannolikt. Vi skrattar oss halvt till döds och äter pizza utan att behöva vara rädda för att få i oss av min brorsas tumme (fler gånger).

Påsklov

Vi är i Vasa hos Jonas och Saija. I går var en helt fantastisk dag på många sätt.

1. Vi åkte hela familjen och hälsade på hos Jungerstens. Sara och Marcus alltså. Vi pratade om höns och hur man vill leva, fick äta en delikat kladdkaka och jag var alldeles proppfull av energi efteråt, så där som jag blir av att träffa trevliga människor.

Sara och Elvina

2. Jag lyckades speedshoppa tråkiga nödvändigheter. Barnen behövde en massa saker: underbyxor, gummistövlar, strumpbyxor, utebyxor, påskpysselmaterial och chokladkaniner, jag handlade allt på en kvart vid Halpa-Halli, hittade till och med stövlarna jag sökte i snygg färg i exakt rätt storlek nedsatta till fem euro. Flax.

3. Vi var med om en otroligt underlig incident som fick oss att skratta oss halvt fördärvade. Jag ska berätta om den i nästa inlägg. Skärtorsdagen gjorde skäl för sitt namn, kan man säga.

4. Hanna och Vicci kom hit på middag i går, vårt vanliga gäng var alltså samlat igen. Vi dök direkt in på en massa tunga och intressanta och privata ämnen och satt och pratade till närmare två på natten medan vi ät delikat, hemlagad pizza. Nog är jag tacksam över att få fortsätta dela livet med människor som har känt mig sen vi föddes, det är så lätt att prata om saker och förstå dem i ett sammanhang när man känner till en människas bakgrund.

Slutsats: fortsätter påsken i den här stilen kommer den att bli en högtid i särklass. Dessutom hade jag sovmorgon i morse. Fruktansvärt behagligt.

*****

Bonus: Edda och Lone leker bättre tillsammans än nånsin. I morse hördes gapskratt med jämna mellanrum från övre våningen. Jag gick upp och frågade vad de gör.

Edda: Katta (skrattar)
Lone: Vi vill ifed (Vi vill vara ifred)

(Foto: Saija)

Så oerhört mysigt.

Vilken dag!

När jag stod och vek (vikte?) tvätt i sovrummet i morse plingade det till i telefonen. Det var fem* mail från kulturfonden, fyra av mina ansökningar fick avslag men en, den jag hoppats nästan allra mest på, hade godkänts! Jag fick ett ettårigt arbetsstipendium och kan fortsätta skriva så fingertopparna glöder.

Och inte nog med det, i dag har man offentliggjort vilka verk som har nominerats till Nordiska rådets barn-och ungdomslitteraturpris och Åland har nominerat Alberta Ensten och uppfinnarkungen! Gissa om jag är glad! Det är en sån ofantlig ära att för en stund få ingå i samma sammanhang som Maria Turtschaninoff, Jakob Wegelius och Frida Nilsson (deras böcker finns också bland de nominerade).

*att alla fem mailen kom på samma gång är en grov lögn men vad gör man inte för att förtäta ett textavsnitt. Jag tränar där jag kan.

April, april

Barnen (de äldsta, alltså) har längtat ihjäl sig efter första april. När man får luras.

Hittills, bland annat:

• Tejp på osthyvelns öppning (jag blev själv tvungen att byta sida på den för att det skulle fungera, men det gjorde liksom inte så mycket, så länge jag var förvånad när det inte gick att skära i osten)
• Tejp på vattenkranen (de påpekade att jag nog borde tvätta händerna genast, så där annars bara, dessutom höll de på att testa hur det fungerade när jag kom in, så jag blev inte jätteförvånad.)
• "Mamma, om man har sånt där svart skräp under ögonen så är det ögonloppor". Det hade de lärt sig i skolan.
• Och mitt aprilskämt: "tyvärr så är all vår mat slut, så ni får flingor och vatten till frukost." "NEEEJ!" (undrar vad det säger om vår familj att de trodde på det, hahaha.)