Jag känner tydligt att familjen är inne i en övergångsperiod i livet. Hittills har det alltid varit fullt, fullt upp hela tiden. Barnen har haft program, vi vuxna har haft program, varje dag ska det lagas mat, huset är uppochner för jämnan och jag har inte haft en lugn stund. Men nu håller något på att hända. Det har till och med uppstått stunder då jag har hunnit fundera på vad jag vill, vad jag har lust med, om jag skulle ta itu med något av det där som alltid hamnar längst ner på listan. Jag har inte kommit så långt att jag faktiskt har verkställt något. Men bara det att hinna tänka "jo, nu kanske det skulle passa att måla en list" (för att sedan konstatera att jag inte riktigt litar på det här lugnet tillräckligt mycket för att ägna det åt något som är ganska tråkigt och som inte märks) känns som något nytt. Spännande. Ovant. Och trevligt.
Oftast tar jag tag i en bok, förstås. Just nu håller jag på med flera stycken, som jag brukar. Ellen tipsade om Min katt Jugoslavien som jag hittade på bibban, jag läser en roman på engelska som heter Vivian Rising, och så läser jag Maskrosguden som jag inte har kommit mig för att läsa förrän nu. Gillar alla tre.
Två bra serier har jag sett på Netflix också. Sex Education är en, den var rolig och innehöll en massa bra saker, roliga karaktärer, oväntade förhållanden, ett otroligt fint hus osv. En annan inspirerande serie är Consumed, där folk får hjälp med att rensa sina hem. Mycket mer fart och fläkt och bättre regi än Mari Kondo-serien, måste jag säga. Och bra på det sättet att de stora barnen på eget bevåg började rensa och sortera och har mycket bättre koll på vad de har för saker, plötsligt.
I år har jag fortsatt att försöka vara ute varje dag. Jag har lyckats alla dagar utom två. TVÅ! Adrienes yoga är jag också med på, och för första gången någonsin har jag inte halkat efter (ännu). Det här året har börjat riktigt bra, faktiskt. Frisk luft, dagsljus, lite motion, lite stretch. Jag är hemskt nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar