Listan över livet

Åhå, det blev en lång bloggpaus. Jag vet inte om jag är tillbaka ännu, ens. Och bloggfrånvaron beror inte ens på något omstörtande (typ överraskande graviditet, djup depression, weltschmertz – eller jo, lite kanske – pågående husrenovering, ett vacklande familjeliv, en livskris eller annan katastrof), utan snarare tvärtom. Saker händer förstås, men bara sånt som intresserar en pytteliten krets (typ mig).

Så här ser mitt liv ut:

– Jag är sjuk på alla olika sätt (just nu har jag en inflammation i nackmusklerna).
– Jag utför nån form av hushållsarbete.
– Jag blir galen på mitt manus, det är något allvarligt fel på det och jag lyckas inte klura ut vad det är. – Jag skriver, skriver om och skriver om och ändå blir det bara sämre hela tiden. Fattar inte vad som är fel. Kanske är det berättelsen, kanske är det jag. Blä.
– Jag försöker närma mig manuset med nya metoder: post-it lappar (gjorde misstaget att köpa en billig imitation, lapparna ramlar ner från väggen, så vissa är tejpade på plats, hahaha), genom konstiga scheman med det som ska hända i boken för att bygga upp något slags logik, men det har motsatt effekt, jag blir bara irriterad och arg och allt känns ännu mer fel.
– Jag jobbar med andra saker, som läseboken som blir mer färdig hela tiden. Den blir fin! Och nya boken som kommer i höst, jag ska högläsa den en gång till snart, så borde texten vara helt klar sen (nåja, den ska väl språkgranskas ännu tror jag).
– Jag förfäras över Donald Trump.
– Jag läser.
– Jag får idéer som jag inte vet när jag ska hinna förverkliga.
– Jag tittar på filmer eller serier.
– Jag tänker (nästan varje dag) på att jag ska tapetsera lite i hallen. Hittills har jag ändå inte fått det gjort.
– Jag plockar byggskräp på gården (på riktigt, det märks ingenstans, det finns oändligt mycket av den varan). Ett varningens ord förresten: rester av gipsskivor lönar sig inte att lämna ute i snön under vintern. De är hemskt svåra att samla ihop sen, etc.

Inte så intressant. Återkommer antagligen om en månad med en identisk lista.

Ett hett lästips

Jag såg idag att Between the Devil and the Deep Blue Sea är jättebillig som e-bok på Adlibris. Och ännu billigare som Kindle-bok. Hett tips alltså. Boken är jättebra, jag har läst den två gånger och älskar karaktärerna, dialogerna, och framför allt miljön. Och författaren April Genevieve Tucholke formulerar sig så snyggt! Jag har skrivit ner en del favoritpassager i mina anteckningsböcker, men kan inte skriva av dem nu eftersom jag har dem i mitt kontor.

Så här står det om boken på Amazons hemsida:

Nothing much exciting rolls through Violet White's sleepy, seaside town...until River West comes along. River rents the guesthouse behind Violet's crumbling estate, and as eerie, grim things start to happen, Violet begins to wonder about the boy living in her backyard. Is River just a crooked-smiling liar with pretty eyes and a mysterious past? Violet's grandmother always warned her about the Devil, but she never said he could be a dark-haired boy who likes coffee and who kisses you in a cemetery... Violet's already so knee-deep in love, she can't see straight. And that's just how River likes it.

De flesta i bolken är tonåringar, som alla lämnats vind för våg av olika förmyndare. Det stora huset Violet bor i är som en karaktär i sig, enormt och oändligt med skrymslen, vrår och hemligheter. Och havet, och syskonrelationerna i boken. Den är så bra. Läs den!

Dispositionen

Jag försöker mig på något jag sällan gör, nämligen att göra en disposition av boken jag jobbar med nu. Det är löjligt, det går inte alls. Mina idéer är till största delen dåliga, och kommer jag en bit på vägen vet jag ändå inte hur jag ska fortsätta. Jag har lust att be nån annan skriva boken åt mig, fast det går ju inte. Jag skulle kunna överge den och göra något annat, men det är bara ytterligare en dålig idé, för de första 19 kapitlen är jättebra (i förhållande till resten, och mest för att jag har bearbetat dem TUSEN gånger) och jag måste få veta hur det går. Problemet är bara att jag själv är tvungen att hitta på det.

Min disposition är utförd med slarviga kråkfötter på ett vitt kopieringspapper. Jag inbillar mig att det på något sätt skulle kunna sätta igång hjärnan att skriva för hand. Än har det dessvärre inte gett resultat.

Ett av problemen är att två av huvudkaraktärerna borde umgås och prata om en massa saker, lära känna varandra, men jag vet inte vad de ska prata om. Mycket dialog är jättesvårt, tekniskt, men framförallt innehållsmässigt. Vad pratar man om när man går i sjuan och är så där tonårsklumpig, men ändå lyckas fastna för varann? När man är rätt udda, men ändå hittar något slags gemenskap? Jag hade väldigt få potentiella pojkvänner i högstadiet, så jag vet inte. Jag fattar ju att det kan vara vad som helst, men det är ju det som gör det svårt.

Ett annat är en lillasyster som behövs vid ett tillfälle, men som sen bara är i vägen. Hur ska jag göra mig av med henne utan att det blir konstigt?

(Livets två stora frågor, alltså. Har nån svar?)

Ingen röd tråd här inte

Sportlovet kom och gick. Min förkylning gjorde comeback och jag hade nästan ingen röst. Vi var i Vasa hos Jonas och Saija några dagar. Barnen åkte pulka, skidor och skridskor, vi gick och lade oss tidigt, firade min brorsdotter som fyllde år och hade det så där trevligt och avslappnat som man har det med folk man känner riktigt bra. 

Edda hade en frisyr. Hon tog bort den några minuter senare.

Saija och jag tog med oss våra fem barn ut i skidspåret.
Efter ungefär 50 meter tog vi paus och sen åkte jag
hem med de två yngsta. Alla var nöjda.

En bråkdel av den utrustning vi hade med oss till Vasa.

Edda och Lone blev hårtorkade i ansiktet av sin mommo/fammo.
Världens bästa lek.

Jag spontanmålade vardagsrumsbordets skiva.
Det passade inte alls med resten av rummet.
Snart ska jag måla om det igen.

Aja tog nya foton av Joanna och mig.
(Vi hade för lite rynkor på de gamla.)

De slutliga bilderna får man se i SetS höstkatalog.

Och nu är den vanliga vardagen här. Jag sitter i mitt arbetsrum och jobbar. Jag har äntligen tagit itu med ett manus jag har dragit mig för att bearbeta och är nära ett genombrott. Det vill säga: jag tror jag vet var felet ligger nu. Det är mycket större än jag anade, och jag blir förmodligen tvungen att radera ungefär halva boken. Vad jag ska ersätta de kasserade partierna med har jag heller inte kommit på. Just precis nu är det inte så roligt. (Fast byta jobb vill jag aldrig göra!) Det är bara att kämpa vidare. Gah.

Edda och jag, fast tvärtom, men man ska ju inte nämna sig själv först. 

Under ägget

Igår var vi till bibban. Jag hade inte tänkt låna något eftersom jag har flera olästa böcker hemma, men fyra böcker följde med mig hem trots mina avsikter. Under ägget, Röta (fortsättning på Odinsbarn, som jag läste i höstas, den var jättebra), Boktjuven (som jag har tänkt läsa jättelänge) och När hundarna kommer av Jessica Schiefauer. Jag började genast med Under ägget, och kommer läsa ut den idag. Hur den börjar kan ni se på bilden ovan. Lovande, eller hur?

Skidklippet

Innan vi inledde fastan hade vi lagt in en klausul om att vi eventuellt ändå blir tvungna att tumma på regeln då det gäller skidutrustning. I flera år har vi tänkt skaffa skidor åt oss, och barnen hade vuxit ur alla skidor, den enda som hade vad hon behövde var Edda.

Sportlovet inleds i eftermiddag (tycker jag – att vänta till måndag med att börja räkna är ju bara onödigt) och i går insåg jag att jag måste göra något åt den här skidsituationen. Jag var fem före att gå in till Halpahalli för att se vad de har i skidväg, men så tänkte jag "skärp dig" och ringde mamma. Hon och jag har olika stora fötter, men jag hade för mig att hon har ett par skidor jag kanske kunde låna. Och det hade hon! Sen åkte jag till loppis och letade efter skor. Jag hittade bara ett par för barn, men plötsligt såg jag en lapp på väggen: "mera skidskor på vinden". Jag gick upp på vinden och hittade ett par bekväma, mörkblå skidskor med rätt bindning i fint skick för tre euro. Åt barnen har vi också lyckats hitta begagnade skidor och skor (ett par skor är lånade, resten är köpta för en betydligt billigare peng än nya skulle ha kostat), så nu är vi alla redo för sportlovet (Caj har också hittat låneskidor). Och jag är så nöjd över att jag inte tog den snabba vägen (eller det gjorde jag ju, för det här tog inte alls länge fast jag trodde det skulle göra det) och köpte nytt då jag inte ens vet om jag gillar att skida längre, jag har nämligen inte skidat sedan gymnasiet.

Åtminstone skriver jag

Drygt 1700 ord har jag skrivit idag. En bra dag.

Om det inte var för det här:
ju mer jag skriver, desto knäppare och mer fel känns hela berättelsen. Den far åt alla håll, riktar sig till flera olika åldrar, och inget blir rätt. Det är inte det att jag inte hittar formuleringarna, det är snarare idéerna som är så flummiga och svåra att jag trasslar in mig. Idag skrev jag dessutom ett kapitel som hade så tydliga influenser från en annan bok jag gillar att det är skrattretande. Den delen av texten måste strykas, så klart. Och jag märkte ingenting medan jag skrev. Vilket jag inte kan förstå, kopplingen är så uppenbar.

Spretigheten kan i och för sig påverkas av att de två böcker jag läser just nu är så olika. Den ena heter the Sound of Gravel (av Ruth Wariner) och är en fruktansvärd men intressant självbiografi av en kvinna som har vuxit upp i en mormonfamilj där pappan delas mellan fyra olika familjer (och dessutom förgriper sig på flera av flickorna). Familjen har inga pengar och mamman får flera barn hela tiden, de bor ömsom i en liten husbil, ömsom i ett hus fullt med möss och livsfarliga elinstallationer överallt. Det är en barndom som är så diametralt annorlunda än min egen att jag gärna läser om den, trots att det är hemskt för det mesta. Den andra boken heter Yokos nattbok (av Annika Sandelin) och är superrolig. Lovis fick den till julklapp av oss och älskade den, själv har jag inte hunnit läsa den förrän nu, men den är mycket bra. Jag fnissar och läser högt för Caj med jämna mellanrum. Till exempel när Yoko och hennes bästis Anna hissade ner en middagskyckling i ett rep från höghusfönstret för att skrämma en sur granne i våningen under. Heta tips alltså, båda böckerna (fast kanske inte samtidigt, och kanske inte samtidigt som ni skriver egna böcker. Fast vad vet jag, ni är kanske mycket bättre på multitasking än jag).

Sjukvintern 2016

Och just precis efter att jag började känna mig frisk, började jag känna mig krasslig igen. Jag som hade tänkt aktivera mig på studio z* (jag har inte varit på ett enda gympapass sedan innan vi började renovera), promenera eller cykla till och från jobbet (det har jag gjort den här veckan, men i dag fick jag åka bil, det svider i näsan, halsen känns tjock och jag har huvudvärk), och som dessutom har tagit itu med mitt bristande vitaminintag (från och med några dagar tillbaka äter jag d-vitamin, vitamintabletter, ett konstigt grönt pulver som innehåller spirulina, vete- och korngräs och andra mystiska substanser, dricker msm och gör egen kefir som jag inmundigar varje dag) och ändå kryper den i kroppen, förkylningen.

Det är inte det enda som tar ner på arbetsmotivationen. Jag har jag skrivit 23 kapitel på en bok och den spårar ur mer och mer hela tiden. Det som var så roligt i mitt huvud håller på att bli mörkt och eländigt istället. Det passar kanske inte ens målgruppen. Jag vet inte vad jag håller på med längre. (Längre, eller just nu? Hoppas på det senare, för i så fall är det övergående. Bara jag får tag i Caj ska jag be honom komma och hämta mig, så jag får ligga under en filt och läsa barnböcker, har minst tre jag ska läsa "i researchsyfte". Fast mest för att jag har på känn att de är bra, så klart.)

Jag väntar med spänning på att min blogg ska bli ett mecka för muntra tankar och positiva upplevelser. När ska det hända, när ska det ske?

*Tro det eller ej, men det är jag som har fotat bilden på studions framsida! Den där instruktörerna hoppar. Jag är mer imponerad över att de lyckades hoppa upp i luften samtidigt, än jag är över min insats i det hela.