Påskens lärdomar

• Det här med att långkok är gott är ingen myt. Vi (Caj alltså) gjorde en lammstek i går, den och en massa grönsaker var i ugnen i sex timmar. Åh, så läckert!
• Min yngsta bror är inte bara en fenomenal innebandyspelare, han är också surdegsbrödsguru. Du milde tid vilket gott bröd han hade med sig till middagen igår.
• Godis är aldrig så gott som man tror när man godisstrejkar.
• Jag måste börja läsa om något annat än trasiga, ångestfyllda blyga flickor som blir ihop med skolans kontrollerande och vid behov överbeskyddande värsting (han doftar alltid något speciellt och har inte velat binda sig till någon innan han träffar Henne, bokens huvudperson.) Jag vet hur ALLA böcker slutar från sida ett, men av nån anledning är det det enda min sömndepriverade hjärna orkar läsa just nu, jag går på alla rekommendationer Goodreads ger mig. Jag tror dock jag försöker mig på något lite mindre förutsägbart till näst trots att jag kanske tappar bort mig på vägen. Zzzzz.
• Jag sov bättre i två nätter (inte ikapp, men min sömnskuld blev i alla fall inte större). I natt vaknade jag dock på mitt standardklockslag, 03.40, igen och lyckades inte somna om. Tur att det har bytt till sommartid. Då kan jag i alla fall inbilla mig att jag sov nästan till klockan fem.
• Att vika mig för sjukledigheten var årets beslut 2013. Jag förstår inte hur jag ens kunde inbilla mig att jag skulle klara av att jobba som jag mår nu.

Och så lite bilder på det.

På långfredagen påskpysslade vi

Jag hade allt möjligt konstigt i mina lådor

Färgerna var glada, familjen likaså

Idun har blivit en fena på att pyssla snabbt och mycket

Caj gjorde påskkort med hönstema

Min pappa och Lovis förolämpade varandra på skoj

Min bror Jakob, Idun och min mamma slappade i soffan

Enkelt roligt

Idun ritade in lite action i Elloskatalogen.

Sjuklingen och frustrationen

Lovis har varit sjuk hela veckan. Feber, hosta och snuva har hon.

Hon har inte så mycket att göra. Hon läser, tittar på Barney på iPaden och retas med oss alla, konstant. Hon gråter åt att det är så råddigt i hennes rum och tycker att nån skall städa åt henne. Jag fattar att man blir lite frustrerad av att vara inne i nästan en hel veckan när man är sex år, solen skiner och två av ens kompisar har kalas som man missar på grund av en utdragen förkylning. Men jag förnekar inte att det blir skönt på många sätt när hon blir frisk igen.

Lovis: Alltså mamma. Skulle ni kunna köpa en boxningssäck åt mig så jag inte alltid behöver slå Idun? Jag vill ju inte att ni skall bli arga på mig, men jag bara MÅSTE få slå nån ibland.

(Hon är inte så våldsam som hon låter, men har ett sinne för dramatik. Med jämna mellanrum kastar hon sig till exempel också på vår säng och leker att hon är (jag citerar) "halvdöd".)

Kastar in handduken

Nu går det nog inte längre. Jag har i och för sig varit sjukskriven i två veckor redan, men har nu konstaterat att jag helt enkelt får ge mig. Jag kommer ju inte att klara av att jobba mera före bebisen kommer ut när jag har så här svårt att ta mig runt, och när jag sover så uruselt som jag gör.

Så i morgon går jag till jobbet, träffar min vikarie (vikariens vikarie, alltså) och berättar för henne vad jag har gjort och vad hon kan göra. Äter lite lunch och säger tack och hej.

Det känns skönt att veta att nån tar över mitt jobb. Det känns skönt att ha bestämt sig, för ni anar inte hur svårt jag har haft att släppa det här och inse att jag faktiskt inte riktigt är fit for fight i nuläget.
Men jag är också lite ledsen. För jag har trivts SÅ bra med mitt jobb, med mina arbetskamrater, med uppgifterna och med mina fina praktikanter. Jag håller tummarna för att jag ska få en ny chans att jobba på After Eight i framtiden nån gång. Men nu skall jag vila, föda barn, vara mammaledig och därefter skriva böcker så det står härliga till. Det är ju minst lika roligt.

Berg och dalar

Jag hade en ganska usel dag till att börja med. Kuskades runt mellan ett par olika läkare, hade som vanligt ont när jag rörde mig och hade dessutom ännu en natt med alltför lite sömn bakom mig.

Medan jag stod och väntade på att få anmäla mig på mödrapolikliniken tog jag upp min telefon och kollade mailen. Och där och då fick jag veta att min ansökan om ett ettårigt arbetsstipendium för att idka litterär verksamhet (alltså för att skriva, jeee!) hade beviljats!

I likhet med många andra har jag ansökt om det här stipendiet i många år. Hittills har det inte varit min tur. Förrän nu! Tänk att någon tror på mig och tycker att det jag har åstadkommit hittills är tillräckligt lovande för att jag skall få jobba i ett helt år med det! Jag blev så glad att jag fällde en tår. (när jag ringde åt Caj för att meddela den glada nyheten blev han först förskräckt när han hörde min röst. Han hade ju släppt av mig utanför sjukhuset bara några minuter tidigare och trodde att något förfärligt hade hänt. Som tur var det inte så.)

Sen pratade jag med min syster i telefon, blev fastspänd i en maskin så bebisens hjärtljud (som ackompanjerades av ett ihärdigt sparkande) blev kontrollerade (allt var bra), jag blev ultraljudad (bebin har huvudet uppåt och jag hoppas verkligen att den bestämmer sig för att snurra runt medan det finns plats att göra det) och undersökt och sjukskriven till efter påsk eftersom foglossningen tyvärr inte verkar ge med sig med annat än med vila. Jag åkte hem, lade mig på sängen och den helt vanliga dagen fortsatte.

Här sitter jag nu och är häpen, dödstrött, tacksam och har huvudvärk (av sömnbrist + bokfrossa - jag har läst 25 böcker den här månaden, nästan en om dan alltså. Det finns inte så jättemycket annat att göra när man ligger ner). Livet är fint och tungt och överraskande och glatt och vanligt och ovanligt på samma gång. Så där som liv kan vara ibland.

Grattis till alla andra som fick arbets- och projektstipendier, bland annat min duktiga kusin Emma!

Vad man hittar hos oss just nu

Tuschpennor i drivor på golvet.
Snorpapper.
Halväten ugnspannkaka på matbordet.
En tallrik matrester på diskbänken som hönorna skall få bara nån orkade gå ut.
Teckningar.
Böcker.
Tidningar.
Kuddar.
Smulor.
Filtar.
Disk.
Dammsugare som stått framme sen i torsdags.
Strumpor med hål i.
Tråkiga brev.
Koftor (ja, de är mina).

Hur ser det ut hos er?
Lika?
Eller tipptopp?

Ingeborg

Vi turas om att känna oss förfärliga. Lovis har feber, Idun har ont i magen, Caj är förkyld och jag har varit vaken mellan 03.30 och 06.30 i natt igen. Medan vi vilar leker barnen sköldpaddsungar och hittar på berättelser.

Jag filmade en av dem. Här kommer berättelsen om Ingeborg, deras gamla kompis.