Dagens nyheter

Dagarna har en tendens att bara glida mig ur händerna numera, men i går kväll bestämde både Caj och jag några grejer vi skulle få undan idag och vi lyckades båda med våra projekt. Det känns mycket tillfredsställande.

Jag fick bland annat ihop två och ett halvt kapitel på ett manus jag håller på med nu (bok nummer tre i serien om Patrik och Pensionärsmakten). Man vet förstås aldrig hur mycket jobb det är kvar, men hittills har jag sju kapitel (som jag eventuellt får skriva om många gånger innan de blir bra). Jag har bara en vag känsla för vad som kommer att inträffa, hoppas det går att sy ihop det till något som fungerar. Jag är verkligen urusel på att planera berättelserna i förväg. Som tur är brukar det lyckas ändå, bara jag kämpar lite.

I helgen hade vi skördefest. Det var roligt. Och gott! Vi åt upp två tuppar och en höna (vi gjorde Kentucky Fried Chicken av dem), potatis ur eget land, en god sallad där tomaterna var odlade i vårt växthus, tsatsiki, majonnäs av våra egna ägg och öl som Caj har gjort. Jonas och Saija hade med sig en himmelsk svampsoppa och gott bröd och Hanna och Vicci hade gjort en läcker äppelpaj. Det är bra med skördefest, jag inser förresten i skrivande stund att det nästan är som Thanksgiving, för man känner sig så väldigt tacksam över maten man äter (mycket tacksammare när man har kämpat och odlat den själv, dessutom).

Edda har blivit tre månader. Hon sover fortfarande som en kung, mellan åtta och tio timmar på raken nattetid. Om hon sover åtta timmar somnar hon i allmänhet om direkt efter att jag har ammat henne, vilket gör att jag får sova länge och gott, förutsatt att jag lägger mig i tid (vilket inte är så enkelt alla gånger). Natten till idag vaknade hon till min förvåning både vid 23.00 när vi gick och lade oss och vid 04.00 och hon hade lite svårt att somna om igen efteråt, båda gångerna. Jag kände mig handfallen -jag har ju glömt bort hur man gör med ledsna bebisar som inte kan somna. Och så blev jag lite rädd -tänk om den här underbara första tiden är slut nu och hon börjar vakna jätteofta? Jag minns nämligen fortfarande hur det känns att ha ett barn som man inte alls har samma sovtakt som. Det är hemskt.

Nå, halv åtta ikväll var alla barnen i säng och Edda somnade som en stock, så kanske gårnatten bara var en liten svacka. Och nu, återigen medan jag skriver, undrar jag hur intresserade ni egentligen är av det här. Kanske det finns nån med en bebis som vill läsa om Eddas liv och leverne. Något som däremot alla är intresserade av är att veta hur hon ser ut just nu. Så här:

Lite allvarlig just här men ljuvlig och söt!

Edda är en glad bebis. Det är väldigt roligt. Och pratsam! Hon berättar långa haranger med hög och röst och ett stundom mycket oförrättat tonfall. Hon är stark och spänstig. Hon finner sig inte i vad som helst, protesterar om något inte är som det skall, och är bra på att äta och sova och på att dregla ner sina kläder.

Sist men inte minst vill jag dela med mig av mitt allra bästa wordfeud-drag genom tiderna. På bilden hade jag inte placerat bokstäverna än, men jag gjorde det direkt efter att min motspelare hade lagt ut sina bokstäver och det godkändes! Hurra! Det kändes extra bra eftersom Hanna, Jonas och Saija klår mig gång på gång i detta ädla spel. Men skam den som ger sig!

Dagens roligaste musik

Allra roligast blir rimmen och Josh Groban+Elvis-anspelningen mellan 1:07 och 1:26 och den Flight of the Conchords -liknande svadan vid 3:15.

Jag älskar när man satsar hundraprocentigt på att göra musik med fåniga texter.

SAOL

När jag gick i gymnasiet kom en ny version av SAOL ut. Vi gjorde en gemensam beställning till skolan och jag har fortfarande min precis framför mig här vid skrivbordet.

Numera kollar jag ofta upp orden på nätupplagan, men tanken slog mig att jag kunde beställa den senaste versionen av SAOL i fysiskt format. På AdLibris står det så här om upplagan från 2006:

Exempel bland de ca 10 000 nya orden ord är biffig, sunkig, blogg, domänförlust, sudoku, dissa, flippa ur, pierca, skatteväxla, sommarprata, överbelåna.

Samtidigt har ca 5 500 föråldrade ord strukits, bland dem ehuruväl, begråtansvärd, brackaktig, budoarstämning, förbrytarfysionomi, herdinnedräkt, kuskpojke.

FÖRBRYTARFYSIONOMI! Hahaha. Vilket fantastiskt ord. Synd att det försvann. (Och tur att det finns kvar i min bok från 1998.)

Dilemman och val

På torsdag, i övermorgon alltså, är det dags för förlagets höstfest. Jag har tackat ja. Jag har en plan för hur det ska lyckas, med bebis och allt. Men nu börjar jag tveka.

Eftersom jag har maten och Edda är liten kommer hon förstås med till Helsingfors, vilket gör att Caj också måste komma med om jag ska kunna gå på fest ensam. Han kommer. Om jag vill. Jag tror också att vi lyckas få barnvakt till våra stora barn om vi pusslar lite (okej, pusslar massor).

Orsaken till att jag hemskt gärna vill fara är att det här är ett av de få tillfällen när jag har möjlighet att träffa andra som är inblandade i bokvärlden. Som Pia och Maija, till exempel. Dem träffade jag förra året. Och Maria, Jenny och Peppe. I år vet jag att jag får träffa Ida-Lina som jag satt bredvid på kursen hela förra helgen. Och Heidi. Kanske Mia. Och en massa andra trevliga människor som jag gillar och gärna skulle mingla med. Dessutom vet man aldrig hur länge det tar innan jag får ut en bok igen. Om jag alls lyckas fler gånger.

Men. Att resa ner till Helsingfors på en blixtvisit tar tid. Det kostar en massa pengar. Jag har inget att ha på mig. Vi ska ha skördefest i helgen och har en del höns att slakta. Edda har rådgivningstid på torsdag. Det blir så trassligt och krångligt att genomföra det här att jag inte vet om det är värt det.

Jag kan ju göra vad jag vill. Det mesta går att förverkliga. Frågan är bara om det faktiskt är värt ansträngningen.

(En annan plan är att jag rätt och slätt bestämmer mig för att inte åka i år och jobbar hårt mitt manus, så kanske jag får ihop en bok och kan gå nästa år istället. Ja, så får det kanske bli.)

Hur urbana legender uppstår

"Mamma, en i min grupp sa att om man ser en svart-vit katt måste man spotta tre gånger på dess vänstra axel"
"Det tror jag inte stämmer"
"Okej, det KAN ha varit den högra"

Åh!

Hemma igen. 
Vilken helg det har varit.

Det började ju som sagt inte så där strålande, men det blev så mycket bättre på lördag och söndag. Jag missade nästan ingenting för Edda var nöjd, också när hon var vaken.

Och Åh! Vad roligt det var. Och Åh! Vad begåvade alla är. Vilka texter!
Vi gavs tio eller tjugo minuter att skriva övningstexterna och alla bara sprutade ur sig mästerverk. Varje gång.
Alla skriver olika och alla skriver så bra. Tänk vilket privilegium att få vara med bland alla dessa strålande skribenter.

Så ja. Jag är nöjd och tacksam. Glad över att jag sökte in, glad över att jag kom in. Glad över att jag fick Hannele Mikaela Taivassalo som handledare, glad över att bilresorna med Ellen och Maja var så trevliga att tiden på vägen bara flög iväg. Och glad över att jag fick bo hos Jenni och luncha med Heidi. Och över att Edda verkar ha haft det åtminstone nästan lika bra som jag.

(Och ni skulle ha sett hennes min igår när hon fick syn på Caj. Jag har aldrig sett henne le så stort och så länge. Hon ville nästan krypa ur sitt eget skinn i ren och skär fröjd. Haha.)

Nummer ett

Det började ju så bra. Att åka ner till Åbo med liten bebis var ingen konst, hon sov hela vägen och jag körde hela vägen. När vi kom fram var hon vaken, nöjd och lycklig. Hon skrattade till och med högt för första gången ( jag har ett barn med extremt kittlig hals, upptäckte jag av en slump. Oh vilken fröjd att se när hennes ögon rullar tillbaka i huvudet av välbehag och höra ett skratt som bara väller fram. Ljuvligt!)

Klockan sex började kursen. Ungefär tio över hade fått Edda nog av dagens äventyr, hon gallskrek visserligen inte konstant men gnällde, kinkade och grät mer eller mindre i en och en halv timme. Det blev säkert ännu värre av att jag spände mig (bebisar blir nervösa av oroliga mammor) och när hon äntligen lugnade sig övergick kursen till en restaurangkväll. Men då gick Edda och jag hem, hon för att äntligen sova, jag för att gräva ner mig i känslan av misslyckande för en stund.

Ja, sen gick jag visserligen till sängs i tid men kombinerade det med veckans andra magkatarrsanfall och somnade inte förrän vid midnatt.

Såattja, det blev alternativ ett: kånka bebis. Jag hoppas innerligt att det går bättre idag. (Jag tror emellertid att vi är rätt långt ifrån underbarns-scenariot) Och jag hoppas att de övriga kursdeltagarna inte störs av att jag har Edda med mig.