Där Wikipedia är stum träder Malin in

Lena belyser ett av livets stora mysterier i sin fråga. Vart försvinner den andra strumpan??

Det här är en fråga som har förbryllat vetenskapsmän i alla tider sedan strumpan uppfanns, till den grad att man har börjat fråga sig om strumpor alls är nödvändiga. Många timmar har ägnats åt att leta efter de försvunna fotkläderna. Legender om små, övernaturliga strumptroll har uppstått. Folk har gråtit, slitit sina hår och skruvat sönder sina tvättmaskiner i vånda, utan resultat. Ingen, jag säger ingen, vet vart den andra strumpan har försvunnit.

Mitt svar låter så här: vart strumporna försvinner är inte den stora frågan utan varför. Försvinnandet finns för att vi skall påminnas om hur bra vi har det de gånger vi faktiskt får ett helt par strumpor att hänga upp. De försvinner för att vi skall lära oss uppskatta även de minsta och obetydligaste tingen i livet, som att hitta båda strumporna, att våra tandborstar inte fäller borst i våra munnar och att vi har något att äta i våra skåp. Dessutom är ju glädjen oerhörd de gånger en försvunnen strumpa plötsligt dyker upp. Det är nämligen inte så självklart som det verkar.


Lena kom också med en följdfråga; Har du stuvbitar av bityg till salu? Det tror jag. Hur långa bitar behövs? Är det nödvändigt att de töjer i nån viss riktning? Om jag hittar nånting i mina gömmor och om du mailar din adress åt mig kan jag skicka några bitar åt dig, det kostar ingenting.

Veterinären informerar

Mia skriver så här:
" Hej veterinärn. Kan du ge mig lite goa lektips till en katt med bandage på foten och tratt runt huvudet? Så att han inte blir helt apatisk."

Givetvis har jag ett svar på denna fråga: läs Martrådar eller någon annan bra bok för katten. Spela lite Mozart, Bach eller Händel på en gammal LP-skiva. Eller leta efter berörande konstverk på internet med katten i famnen. Det finns ett mycket känt ordspråk som lyder " kultur, kultur, kultur -för människa och för djur". Kultfilmer går också bra, men de bör vara svartvita.

Ett annat alternativ är att låta katten prova på några verklighetsförhöjande substanser, som kaffe, knark eller karameller. Men jag tror mer på en behaglig kulturdusch. Och många tupplurar.

hälsningar
Din veterinär

Livsstilscoachen träder fram

Annas fråga lyder så här: Vad ska man bli när man blir stor om man har akademisk examen som man inte längre känner sig du med, är hyfsat bra på lite det ena och det andra, men inte är proffs eller passionerat intresserad av något speciellt på det professionella planet.

Kära Anna. Om jag var du skulle jag kanske jobba med något helt annat ett tag. Sitta i kassan på Siwa. Jobba på dagis. Jobba halvtid medan jag funderar. Prova på nya saker som inte har med utbildningen att göra.

För att kunna ge ett ännu bättre svar på din fråga vände jag mig till min visa make. Han sa så här: "låt inte din höga utbildning stänga dörrar för dig. Du har fortfarande kvar alla alternativ på samma sätt som du hade innan du utbildade dig, plus några till. Dina tidigare valmöjligheter har alltså inte försvunnit nånstans trots att du nu har en hög utbildning." Här vill jag tillägga att du tack vare din akademiska utbildning dessutom har bevisat din förmåga att lära dig nya saker, vilket är en fördel inom vilket jobb som helst.

Och för de flesta jobb behöver man inte vara proffs eller vara passionerat intresserad. Proffs blir man med tiden och passionen kan man i värsta fall syssla med på fritiden (det bästa vore förstås att hitta det inom jobbet, men som du har märkt är det inte alltid lätt att veta exakt VAD man vill göra, så man kan ju syssla med annat medan man funderar.)

Lycka till i livet!

Hälsningar
din livsstilscoach

Frågerutan

Jag är glad över att ni har ställt så många frågor! Nu har jag en massa intressant att skriva om igen.

Mia ber mig om middagstips, och jag står givetvis till tjänst!

– Mannagrynsgröt slår ALDRIG fel (inte i detta hushåll i alla fall). Kan med fördel ätas med en massa goda bär.
– Eddas faddrar bjöd på kållåda i söndags och det var jättegott. Jag har aldrig gjort kållåda själv, men tror det är bra mat. Försök!
– Vegetarisk lasagne. Receptet finns här.
– Ratatouille med fetaostcreme. Mums. Här finns det receptet.
– Tomatsoppa. Så här: stek hackad lök i lite olivolja tills löken är mjuk och glansig. Tillsätt ca 1 dl ris. Låt fräsa en liten stund. Tillsätt tomatkross (ca två burkar), vatten (ca 2 burkar), en buljongtärning, lite tomatpuré och eventuellt lite pressad vitlök. Släng i lite socker, oregano, basilika och mynta (viktigt med mynta!) Låt koka i ca 20 minuter. Ät med gott bröd och ost.

I morgon kommer flera svar, jag lovar.
Godnatt!

Den desperata frågerutan

Kära ni. Ni är lojala och hänger här fast jag gör annat och inte bloggar nästan alls. F'låt, som Långben skulle säga. Jag har ingen inspiration.

Det här betyder att jag måste hitta på något nytt. Så vi kör en frågerunda. Jajjamen. Vad vill ni veta? Det kan handla om vad som helst. Ifall varken jag eller google vet svaret lovar jag fabulera fritt. Fråga alltså. Vad som helst. Personligt, vetenskapligt, kvasiteoretiskt. Sätt igång. Jag kan vara din livscoach, din terapeut eller din sagotant.

Medan ni frågar ska jag städa huset, det har inte gjorts på ett par veckor.

Det bästa

Det bästa med att få sitt tredje barn när de två första är rätt stora är att vi är fyra som kan ta hand om bebisen. Som nu när vi packar ihop efter ett besök hos barnens faffa: Caj och jag packar i lugn och ro medan storasystrarna tar hand om Edda som gnäller. Och Iduns famn är så skön att Edda somnar. Ja jag säger då det, livet med tre barn är överraskande smidigt!

Mina fina barn