Manuskaos

Det hjälpte tydligen att erkänna hur mycket jag funderar på mitt manus -nu har jag läst igenom det.

Det är kaotiskt som inget annat. Manuset består av två delar, en ny och en gammal, och de passar inte alls ihop sinsemellan eftersom två av personerna har samma namn men helt olika funktion i respektive version (hängde ni med?). Hur skall jag reda upp det här?

Å andra sidan var vissa delar, särskilt slutet, så pass medryckande att jag gärna hade läst mer. Synd bara att jag själv måste skriva det för att få reda på hur det ska gå. Jag fattar varför jag ofta undviker att ta itu med mina egna texter och hellre läser andras, det är ju så mycket enklare. Hoppas motståndet minskar snart så jag orkar börja trassla mig ur härvan.

Nästa etapp: öppna Scrivener och börja sortera texten. Kanske inte idag. Men kanske snart.

Saker jag tänker på

• Att återuppta manus som jag började skriva för jättelängesen som jag inte har tittat på på evigheter. Jag tänker på det många gånger varje dag, ruvar på idéer om element jag vill ha med. Men vågar inte öppna dokumentet. Tänk om allt jag har skrivit hittills är riktigt, riktigt dåligt.
• Att mitt solpuder är fem före slut. Det känns bra att använda upp smink, ofta hinner det föråldras innan det tar slut.
• Att jag kanske faktiskt är beroende av att läsa. Och att det är ett av de minst destruktiva beroenden som finns.
• Att jag borde dricka mera vatten.
• Att det bara är två veckor kvar av sommarlovet och att det är helt underbart att jag inte behöver gå i skola eller återvända till ett jobb om två veckor utan istället får fortsätta softa här hemma.
• Att jag snart borde sluta klämma i mig en massa godis och bullar så att jag kan börja klämma mig in i flera av mina vanliga kläder igen. Men det känns jobbigt att ändra på mina dåliga vanor.
• Att jag snart får börja inreda vår nyinköpta sjuttiotalshusvagn.
• Alla roliga resor vi förhoppningsvis kommer att göra med husvagnen i släptåg.
• Att Peppes liv just nu är som en film. Det är härligt att läsa om!
• Att Edda fortsättningsvis är så lätt att ta hand om. Vi är inte alls vana med barn som sover, rätt mycket på dagen och jättemycket på natten. Jag njuter!
• Att rensa bland ägodelarna. Jag skulle gärna vara med i det här projektet, men vill göra det ordentligt i så fall, och se till att inte skaffa 100 nya grejer bara för att jag gör mig av med 100 jag redan har. Huvudsaken vore i alla fall att uppnå en känsla av kontroll. Av att jag vet vad vi har i skåpen här hemma och att alla saker är sparade av en anledning (en annan än lättja!).
• Att det sällan är antalet människor i en familj som behöver ett stort hus utan snarare antalet prylar. Det är ju egentligen helt från vettet att bygga jättestora hus och värma upp jättestora hus för att kunna förvara en massa konsumtionsprodukter. Ja, vi är inte kloka.
• Att jag har 140 olästa inlägg på bloglovin. Det har säkert hänt en massa intressant jag gärna skulle läsa men jag orkar inte.

Vad tänker du på?

Park

Två av barnens nio kusiner är på övernattningsbesök (de har faktiskt träffat ALLA sina kusiner den senaste veckan, trots att de flesta bor minst 500 km bort). De har roligt tillsammans, de byter lek i en hejdundrande takt, är utomhus nästan hela tiden och grälar överraskande lite. Jag tror vi har rett upp tre små dispyter det senaste dygnet. (Lovis och Iduns fredliga första år verkar i övrigt lida mot sitt slut, och hoho vad det är svårt att veta hur man ska reda upp sånt på ett rättvist sätt.)

Vi brukar sällan gå till parken -hela vår gård är ju en park. Men det är varmt och barnen ville ha variation så nu ligger vi alla på en filt i skuggan i en lekpark en kilometer från vårt hus (utom Edda som ligger i vagnen) och ritar.

potato potato

Pia brukar prata om att hon får köksdamp när hon börjar baka hejvilt. För min del handlar det om köksrelaterad optimeringseufori. Jag tänker på att man inte skall slösa. Då ugnen ändå är igång kan man ju baka något annat samtidigt för att spara el. Och då man ändå håller på att mäta upp vissa ingredienser kan man ju baka nåt annat på samma gång när nu mjölmåttet är uppvärmt. Och så vidare.

Idag gjorde vi en pastagratäng till middag, den skulle gratineras en kvart i ugnen på hög värme. Så jag bestämde mig för att baka majs- och zucchinibröd när ugnen ändå var varm. Och sen, när jag ändå hade fått upp farten med att riva zucchini på rivjärnet rev jag så mycket att det räckte till en zucchinikaka. Receptet fick jag för tre år sedan när jag gjorde en intervju, den intervjuades fru hade bakat en supergod chokladkaka med massor av zucchini i som jag hastigt och slarvigt skrev ner receptet på. Lappen fanns i tryggt förvar i en mapp (oerhört!) och jag hittade den på första försöket (oerhört!).

Hastigt och slarvigt hade jag skrivit, ja. Jag vispade hurtigt ihop ingredienserna och tyckte det var ett intressant recept som innehöll sex dl mjölk. Fast efter en stund började jag undra när mjölet skulle blandas i och insåg att jag hade läst fel. Smeten var lös.

Jag improviserade och öste dit SJU dl mjöl och några extra ägg och tänkte att det kanske blir pannkaka av alltihop. Bokstavligen alltså, det är nästan bara pannkaka det skall vara så där mycket mjölk i. Och det blev helt okej. En söt, mörkbrun. ugnspannkakeliknande skapelse som smakade riktigt gott. Tydligen är det inte så stor skillnad på sex deciliter mjölk hit eller dit i en kaka.

Fast jag borde nog renskriva receptet.

Den bleka

Jag undrar om det är ett tecken på att jag är osedvanligt blek att en mal just valde sätta sig på min bara axel här i mörkret. Trots att det fanns en ljus dataskärm att välja istället.

Idag har jag igen insett att jag ogillar att sitta och svettas i direkt högsommarsolljus. Men att sitta i min sköna solstol i skuggan och läsa en bok. Ja det är grejer det.

Dopet

Igår hade vi dop för vår ljuvliga Edda Lisa-Maria Klingenberg. Hon döptes i Pedersöre kyrka i en nittio år gammal dopkolt som hennes systrar, hennes mamma, moster och morbröder, hennes morfar med syskon och hennes gammelfarmor med syskon alla har blivit döpta i. Samt en hel massa andra småkusiner och äldre släktingar. Trettiofem personer totalt, tror jag. Dopkolten är sydd av min farmors mammas brudslöja efter att hon gift sig i den 1922. Det känns fint att få möjlighet att använda ett så anrikt plagg.

Och så är jag så glad över släktingarna som deltar i allt som behöver göras. Min pappa som döpte Edda. Min farbror som spelade piano i kyrkan. Mina mostrar som serverade och min syster och min svåger som sjöng och spelade så fint i kyrkan. Och alla gästerna som kom, många långt ifrån, för att vara med. Det var en fin dag!

Edda och jag har ett pep-talk i sakristian

Sen körde vi igång.

Storasystrarna var taggade

Efteråt tog morbror Jack bebis och dopkolt och gled iväg mot dopkaffet

Punk-Idun hade blå naglar

Jag hade bakat som en tok. Som tur gick det att äta.

Min mor underhöll 4/7 av barnbarnen

Jag och pappa kisade mot sol och kamera

Lovis gick barfota

Vi tog en familjebild

Och plötsligt ploppade en mamma/mommo/svärmor in i bilden. Haha!

Idag har Edda sovit hela dagen, det var säkert ansträngande att bli döpt (fast hon var glad och lugn under hela dopet, kanske för att det bara var bekanta röster hon hörde). Vi åkte till After Eight på lunch, tog en vända på torgloppiset och sen fick vi besök av min syster med familj som hjälpte oss äta upp resterna från gårdagen. I synnerhet cheesecaken var ännu godare idag. Tydligen är två dagar den optimala mognadstiden!

Tre systrar, ett plagg

Först kom Lovis. När hon föddes fick hon en body med en brun bubbla av min gudmor Cia.

Sen kom Idun. Hon fick ha samma body på sig.

Efteråt åkte bodyn till Vasa, till Tova och Lone. Men när vi packade upp arvegodset från kusinerna för att förbereda oss på Eddas ankomst hittade vi bodyn igen. Hållbart plagg, det här.

Vi tog säkert sjuttio bilder utan att lyckas få henne att le på beställning. Hon är svårflörtad, vår yngsta. Men nog liknar de varandra ändå.