Renovering

Hej och hälsningar från Ekenäs, där jag ska hänga de närmaste dagarna på bokkalas. Just nu är klockan tjugo i nio på kvällen, det känns om om Ekenäs är i en annan tidszon för jag är jättetrött och min kropp tror att klockan är närmare elva. Jag sitter därmed redan i sängen i pyjamas och ska antingen titta på Netflix eller läsa en tidning som jag har köpt. En inredningstidning! Det hör inte till vardagen, men det borde det kanske göra.

Det är så länge sedan jag har bloggat att det har hänt en massa saker i mitt liv. Till exempel har vi flyttat. Ja, om du som läser känner mig eller följer mig på Instagram eller är kompis med mig på Facebook, eller varför inte alla tre, så är det här old news. Men det präglar ändå familjens vardagsliv så pass mycket att jag inte kan låta bli att nämna det så fort jag öppnar munnen eller börjar skriva ett blogginlägg.

Vi har flyttat. Vi renoverar. Och precis som det brukar så blev allt mycket mer omfattande och därmed också mycket dyrare än vi hade planerat. Vi hade inte tänkt göra annat än byta taket, mura ett par spisar och göra klart en toa som var på hälft. Sedermera har vi bytt tak, låtit mura två spisar, målat de flesta väggarna, bytt ut hela köket, bytt ut alla kranar i hela huset, installerat en toalettstol, pikat sönder en betongfot så vi har hål i sovrumsgolvet, installerat ett badkar, slipat de flesta golv, slutfört installationen av husets värmesystem, köpt och monterat otaliga möbler, lagt om lite golv, tapetserat, målat innertak osv. Så kan det gå (obs! många av de saker som låter svåra har hantverkare gjort, men golvläggning, -slipning och oljning samt målararbeten och tapetsering har vi skött själva) Jag tror det kommer att bli fint bara vi blir färdiga, men vi är inte riktigt där än, trots att vi flyttade in för över en månad sedan. Eller vadå TROTS? Haha, tror jag att jag är släkt med Ernst? (Nu slog mig tanken att jag kanske är det! Man vet aldrig säkert! Borde kolla upp det!)

En månad är ju inte särskilt länge i renoveringsvärlden, väl? Det går framåt, för det mesta i alla fall. Men ibland känns det nästan som om det går åt andra hållet istället. Som när det störtregnade ute en horribel höstdag, och plötsligt började rinna in vatten genom vårt sovrumsfönster. Just vid det här tillfället var vi mitt i takbytet och jag var ensam hemma, för Caj var i Sverige på jobb. Jag tog direkt till kofoten och drog loss fönsterlisterna för att kolla var vattnet riktigt kom in (ovanför fönsterkarmen var svaret på den frågan) och försökte fånga upp så mycket vatten som möjligt med ett gammalt lakan och en handduk som Caj fick på Teneriffa på åttitalet. Det slutade regna och följande dag kom Caj hem. Några dagar senare var takläggarna klara och det har inte regnat in sen dess. Men istället för att lägga tillbaka listen (jag kom av mig)  har Caj skurit loss stora bitar av väggen för att kolla hur pass fuktskadad den är (lite mörk men inte alls mjuk ovanför fönstret, ljus och torr och hård på alla andra ställen). Ja, så nu måste vi väl fixa om väggarna också i sovrummet lite snabbare än vi hade tänkt, för plötsligt ser det ganska risigt ut. Ännu risigare än det gjorde då vi bara hade hål i golvet! Jag trodde att vi skulle vara klara till jul i år, men det blir nog till julen 2020 istället. Jag har börjat vänja mig vid den tanken också.