Innan jag började skriva var jag säker på att den bästa stunden i bokprocessen skulle vara den dagen boken kommer från tryckeriet. Dagen då jag får peta upp tejpen på paketet, öppna lådan och se hela högen med alldeles tryckfärska, obrutna böcker ligga där och brösta sig.
Visst är det trevligt och bra och allt det där, men vid det laget är jag ofta ganska långt inne i nästa projekt redan. Den nytryckta boken har stötts och blötts så många gånger att den inte känns som bara min längre.
Nej. Den verkliga euforin infinner sig för min del då jag har kommit igenom hela berättelsen från början till slut. Då jag vet att jag lyckades få ihop det, att jag löste alla problem, att jag fick allt att funka, och att jag kan skicka iväg hela paketet till den allra första läsaren. Innan jag har skrivit igenom hela berättelsen är det nämligen inte alls säkert att det ens blir någon berättelse. Jag kan aldrig vara säker. Jag litar ganska mycket på min skrivförmåga vid det här laget, men ändå. Jag vet ju aldrig.
När jag skriver och skriver och är mitt i en text kan det ibland kännas lätt tröstlöst. Jag vet inte vart berättelsen är på väg, men jag har stängt en massa möjligheter genom att välja vissa saker och välja bort andra. Dessutom vet jag ju aldrig exakt NÄR jag är halvvägs, att halva vägen är passerad märks först när berättelsen får fart igen. Ibland har jag ingen aning om vad berättelsen riktigt handlar om, och då är det bara att skriva på tills jag upptäcker det. Ett av mina pågående projekt är just sånt. Jag har skrivit massor, jag älskar den där världen jag har skapat, men har inte riktigt koll på vad berättelsen går ut på ännu. Riktningen är oklar. Och för att få reda på det måste jag bara skriva vidare, hur underligt det än låter.
Förra veckan blev jag klar med första versionen av en bok som kommer nästa år. I ett par dagar gick jag omkring med en särskild känsla i kroppen och hjärtat, en känsla som bara infinner sig då jag är färdig med första versionen av en bok. Det är den bästa känslan! Jag klarade det ännu en gång! Jag fick veta hur boken slutade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar