Camilla och dom

Edda äter ett äpple i fjärdedelar. Plötsligt tar hon tag i en äppelbit och hugger till, i mitten, där kärnhuset hade suttit.
Edda: Visst åt man så här förr i tiden?
Jag: Nja, det tror jag inte.
Edda: Jo visst. Det gjorde de ju. Camilla och dom. Visst pappa?
Caj börjar skratta, för nu syns det att Edda egentligen bara drar en rövarhistoria.
Caj: Jo, det gjorde de ju. Camilla och dom.
Edda: Just det.

Några timmar senare får Edda ett sår i fingret.
Jag: Ta ett plåster. Vet du förresten vad man gjorde förr i tiden om man fick ett sår? Man klippte av hela tummen! Det gjorde Camilla och dom.
Edda: Du vet inget om Camilla och dom. Det gör bara pappa och jag.
Jag: Vadå, jag vet allt möjligt om Camilla och dom.
Edda: Nä. Du har egna kompisar.

Där får man för att man försöker knycka nån annans låtsaskompisar. Just nu berättar hon om en bebis som heter Brikter som knep henne i magen här nyligen. Jag vågar inte hålla med.