6 juni 2017

Flashbacks

Caj jobbar långa dagar just nu, och när han inte jobbar, jobbar jag. Vi går om varandra helt och hållet, och jag får flashbacks till det som var allra tyngst när vi bodde på Åland. Vi mixtrade och jämkade i ett helt år för att barnen skulle få vara hemma så mycket som möjligt, men det gick ut över min och Cajs tid tillsammans, och över kvaliteten på de timmar vi hade gemensamt, alla fem.

Nu har jag verkligen inget att klaga på, det har bara varit mycket program i några dagar, men trots att jag vet att det är tillfälligt, är det tillräckligt för att mina känslor ska reagera. Tydligen var det livsarrangemang vi levde enligt på Åland känslomässigt tyngre än jag insåg då.

På plussidan: efter att ha funderat i flera veckor på att slå på stort och införskaffa ett soffmöblemang till trädgården hittade jag i dag en gammal snickarbänksstomme som har perfekt höjd för att funka som trädgårdsbord. Vi har redan tre udda rottingstolar som är bekväma, och om vi flyttar en bänk för två till sydsidan av huset kan vi äta frukost i solen, hela familjen. Jag hade tänkt skruva ihop skivan ikväll, men skruvdragaren var i bilen, så det blev till ingenting. Det är bara sjätte juni, så jag hinner väl ändå.

Och i morgon ska det vara ännu mera sommarväder. Tjugotvå grader och sol. Tjoho!

4 kommentarer:

  1. Jag tänker lämna en kommentar mest för att ingen nästan kommenterar på blogginlägg längre, och det är trist! Jag gillar din ekoversion av utemöbler och hoppas på att få joina er vid dem nån dag denna sommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, tack för det! Det är sant att nästan ingen kommenterar längre, det känns som att ropa ut i tomheten. Men nu vet jag att åtminstone du läste det här (JÄTTEVIKTIGA) inlägget!

      Jag ser fram emot att sitta med dig vid våra återvunna ekomöbler i sommar och dricka saft och äta bullar eller något annat läckert! Välkommen när som helst <3

      Radera
  2. Vi har alla våra gropar, som en fiffig psykolog sa en gång. Apropå vad man klagar på och o jämförelse med... Det kan och behöver inte alltid vara så stort, dramatiskt eller livshotande. Så klokt tyckte jag.

    SvaraRadera
  3. jag läser, men kommenterar sällan

    SvaraRadera