Administrativa våndor

Jag är förstås fortfarande dödstrött efter att ha farit omkring åtta dagar (jag består inte av ungdomsmaterial längre), men var ändå tvungen att åka in till stan igår för att jobba undan lite. Jag har några skolbesök de närmaste veckorna som måste planeras, och så hade jag fått en hel massa mail medan jag var borta.

Och det fick mig att tänka på (det här är helt säkert ingen originell tanke, men ändå känner jag mig manad att dela den) hur obehagligt mycket arbetstid jag sätter på att administrera mitt författarskap. Jag vill ju helst bara skriva. Men när ska jag hinna det, när telefonen ringer stup i kvarten och jag får mail som måste besvaras och datorn har fnatt. Jag måste helt enkelt uppfinna något system som gör att jag inte låter mig avbrytas av minsta lilla distraktion från omvärlden.

Bloggalan 2015!

Mitt i allt annat roligt som hände förra veckan i bokmässovimlet och på Island (eller när det nu var, jag är alldeles vilsen på grund av tidsskillnader, helguppdrag och annat, hälften av detta hände den här veckan, förresten), fick jag veta att jag är nominerad i kategorin årets författare på den fina bloggalan som ordnas 21.11 i Vasa. Jag är supersmickrad och hoppas skamlöst mycket på att vinna. Kaj Korkea-aho, Malin Båtmästar och jag kammade hem flest röster i första omgången (bara det! bara det!), det känns som ett ärofyllt gäng att få ingå i, så oavsett vem av oss som vinner är det bra (men jag sticker inte under stol med att jag hoppas, hoppas, hoppas på att vinna). Och jag får gå på gala igen! Hurra! Jag älskar fina fester, både för att det är roligt att göra sig tjusig, för att jag faktiskt gillar att mingla och för att det är så skönt att sätta på sig pyjamas efteråt.

Så ja, nu tänker jag tigga om era röster. Snälla, gå in och rösta på mig (och på Den falska Bernice)! (Jag lät själv bli att rösta i de kategorier jag inte kände till, det gick helt utmärkt. Eftersom jag hittade flera av mina favoriter i de kategorier jag känner till, röstade jag hejvilt där istället.)

Klicka här, så kommer du till röstningssidan!

Nordiska rådets prisceremoni

Nu går det bättre med datorn igen. Åtminstone för en stund.

Ja oj vilka dagar jag har haft. Caj kom till Vanda på söndag kväll, vi sov på hotell för att flyga till Island tidigt följande morgon.

Redan utanför biljettkontrollen mötte vi Maria och hennes man. Hela halva söndagen hade gått åt till att reda upp resebyråns strul, istället för att boka Marias man och Caj på samma returflyg som oss, hade de bokat dem till Köpenhamn. (Detta var varken första eller sista gången något med arrangemangen kring hela prisutdelningen strulade, det blev fånigare för varje grej som dök upp: nominerade författare som inte hade nånstans att sitta under ceremonin, illustratörer som inte blivit inbjudna trots att också de var nominerade, författare som förväntades delta i paneldiskussioner, men inte meddelats om saken, jätteviktiga avfärdstider som meddelats i fyra olika varianter ... ja listan kunde göras hur lång som helst.) Också Peter Sandström och hans fru Ann-Katrin dök upp och i Oslo anslöt sig Karin och Fredrik Erlandsson till oss. Vi var muntra och uppspelta och jag insåg först senare hur märkliga vi måste framstå för de andra nominerade, som om vi var på en liten finlandssvensk gruppresa istället för en nervkittlande prisutdelning.

Det här är södra delen av Vatnajökull. Så häftig att få flyga över.

Jag åt fisk på Island, fast jag oftast väljer bort det. Gott.

Pippi Långstrump på isländska.

På måndag hann vi se oss runt i stan lite, vi tittade på garn, ylletröjor och souvenirer och njöt av den underbara utsikten. Vi åt gott i två omgångar och hade hemskt trevligt.

På tisdag delade vi upp oss, Maria och jag hade våra seminarier att delta i, en trerätterslunch att bli bjudna på och en utflykt till nobelpristagaren Halldór Laxness hem, vilket var riktigt intressant. Hans dotterdotter, som också är författare, kom dit och berättade om sin speciella författarmorfar. Utsikten var alldeles makalös.

Vinnaren Jakob Wegelius och Maria utanför Halldór Laxness hem.

Maria och jag utanför samma hem.

Sen åkte vi tillbaka till stan. Jag hoppade av vid Harpa (Reykjaviks otroligt fina kulturhus) för att kolla var vi skulle sitta, upptäckte att man glömt peta in alla våra respektive, fixade saken och trodde att jag var lugn inför kvällen. Men sen blev det ändå pirrigt, för det är ju så fint och stort att få gå på gala.

Jag hade nog inte fattat vilket jätteevenemang det var. Harpa var fyllt av festklädda människor.

Under ceremonin satt Caj bredvid mig, sen Maria, sen hennes man (men han syns inte här)

... och framför oss satt Karin och Fredrik 

samt Peter och Ann-Katrin 

Och vi såg ut så här, just innan ceremonin skulle börja

Det var så fint, alltsammans! Levande musik nästan hela tiden, en rolig komiker, helt fantastiska artister och jättefina bidrag som tävlade. Jag älskade varje sekund! Jag blev också jätteglad över att Jakob Wegelius vann första pris i barn- och ungdomsbokskategorin, min tippning låg 50% på honom och 50% på Marias Maresi (fast jag hade säkert ylat till ännu högre i ren eufori om Maria hade vunnit!).

Sen var det slut och vi minglade vidare. Alla statsministrar och en massa andra ministrar var på plats, jag bongade både Sipilä, Stefan Löfvén med livvakt, Alice Bah Kuhnke, Britt Lundberg och Kalle Haglund. De två sistnämnda gick Caj och jag faktiskt och presenterade oss för (en ålänning och en finlandssvensk, det var ju klart vi måste hälsa). Och så hängde vi rätt länge med Frida Nilssons förläggare Johanna från Natur och Kultur, samt den norska författaren Simon Stranger, som var glad, rolig och snäll. Bokbranschen är full av sympatiska individer, så är det bara. Vi pratade också med Niillas Holmberg som var nominerad för litteraturpriset och fick höra att när han hade kommit hem till sin pappa en dag för att berätta om nomineringen, hade pappan bara svarat "jaha, det är väl inget, jag är också nominerad" (Niillas pappa heter Veikko och var nominerad i samma kategori som Maria och jag). Så om vi i svenskfinland sköter nordiska rådets kulturprisnomineringar inom bekantskapskretsen, sköter man det inom familjen i det samiska språkområdet. Haha.

Anmärkningsvärt är också förstås att man, bland de nominerade för svenskfinland och Åland, hittar inte mindre än tre författare som har vuxit upp i Nykarleby (Karin, Peter och jag, alltså). Väldigt spännande med tanke på hur pytteliten stad Nykarleby är.

Ja, sen gick Caj och jag hem till vårt lyxiga hotell och kände att vi verkligen hade tagit ut allt av kvällen.

På onsdag åkte vi hem igen. Den största behållningen från hemresan var kanske att Maria upptäckte världens godaste karamellpopcorn på flygplatsen, och att jag sedermera har hittat ett recept på dem. Ska testas. Återkommer med rapport ifall det lyckas.

De sista andetagen

Nu är vi hemma igen, Caj och jag! Jag hade tänkt avlägga en utförlig rapport med bilder och beskrivningar men det verkar som om min dator flämtar på sina sista andetag (jag hoppas jag har fel och det bästa är nån programuppdatering som ... saknas), så jag gör det per telefon istället, vilket innebär en mycket mer kortfattad rapport. Får återkomma med detaljer senare.

Summa summarum: jag har haft det fantastiskt de senaste dagarna. Fantastiskt trevligt, roligt, frustrerande, utmattande och gala-lyxigt. Jag har minglat med världsberömda författare och illustratörer, med goda vänner och med ministrar. Jag har ätit god och mindre god hotellfrukost. Jag har känt doften av fiskar och svavel. Jag har räddat livet på en vän och gråtit uppgivna tårar inför konduktören på tåget. Och fast den här resan har innehållit det mesta är det jätteskönt att vara hemma igen. (Fy så jag saknade mina barn där på slutet.)

Island!

Tidigt i morgon bitti åker Caj och jag till Island. Vi borde ha somnat för en timme sedan för att hinna sova en hel natt innan väckarklockan ringer klockan fem. Men det är så mycket att packa och fixa och ställa att vi inte hinner med.

Jag skjutsades till hotellet klockan fem i eftermiddags och satt sen surfade på nätet och försökte se på två Netflix-filmer, men jag var för trött för att koncentrera mig. Mest satt jag bara och stirrade. Och sen kom Caj och vi gick till grannhotellet och åt kvällsmat och vi har båda (särskilt jag, jag tycker ju om att tala) avgett detaljerade rapporter på vad som har hänt de senaste dagarna. Fast vi har pratat i telefon varje dag är det helt annat än hemma, där vi kan kommentera och berätta allt i realtid. Skönt att vara tillsammans igen.

Jag har aldrig förr varit borta från barnen så här många dagar och nätter på raken, det är fyra nätter kvar nu och jag längtar efter dem. Särskilt tänker jag på Edda, som inte riktigt har koll på dagar och sånt.

Jakten på Minna

Jag älskar att vara på bokmässan. Joanna och jag kom till Böle lite före elva och fick till vår förvåning tillgång till hotellrummet direkt (att teven inte går att styra och att telefonen till receptionen bara har en ton och inte slutar tuta ut den tonen fast man lägger på luren kan eventuellt ha något med saken att göra - ingen annan ville ha det här rummet, kanske?). Vi lämpade av våra väskor och gick sedan raskt till mässan, jag hade siktat in mig på att gå och säga hej åt min idol Minna Lindeberg som skulle läsa högt ur sin och Linda Bondestams senaste bok Boggan och Kyösti Kekkonen, men ve och fasa, vi hann inte fram innan hon var klar och borta. Och eftersom jag i min dumhet inte hade stämt träff gick jag miste om att träffa henne. Blä.

Sen insåg vi snabbt att vi skulle förgås av hunger, så vi gick för att äta och därefter hade vi plats på scen. Så här blev det.

Halv fem hade jag ett uppträdande till, på HBL:s scen, om bloggskrivande och fiktivt skrivande, tillsammans med Nanó Wallenius, Satu Laukkanen och Julia Wickholm, för Ratatas del. Det blev en intressant diskussion, det är länge sedan jag har pratat om bloggrelaterade ämnen och det är nog nyttigt att fundera på motiv, avsikter och system ibland, inser jag. (Dessutom drog jag mig plötsligt till minnes min första blogg som jag startade 2005, den hette Von Malin och innehåll korta, lite fåniga texter som inte hade något alls med mig att göra.) Den diskussionen fortsätter på lördag klockan 11. Välkommen!

Höstens intensivaste vecka är här

Jag har lånat en resväska av min moster. Jag har tvättat mina kläder, jag kommer att behöva nästan alla kläder jag brukar använda. Jag har packat. Jag har färgat om håret. Jag har skaffat en ny hårddisk och gjort en extra backup på datorn. Jag har mailat med olika människor. Jag har inte förberett mig tillräckligt, men lite tid finns ännu i morgon på tåget, tack och lov. Tåget som går 06.15. Joanna och jag har bestämt att vi ska ha smörgåsar med. För i morgon åker vi på bokmässan, tjoho!

Så här ser mitt program ut:

bild ur bokmässokatalogen, var för trött för att skriva av

bild ur bokmässokatalogen

screenshot från ratatas hemsida

Kom, kom! Och säg för allt i världen hej till mig! Hoppas vi ses!

(Sen, på måndag morgon, tidigt, tidigt, åker Caj, jag, Maria, Travis, Karin och Fredrik och en massa andra till Island för att få vara med på Nordiska rådets utdelningsceremoni i Harpa. Det kan jag berätta mer om sen när jag har bokmässat klart. Nu måste jag packa färdigt, (väckning i morgon 05.10).)