6 november 2012

Själv

Jag varnade er. Jag kan inte låta bli att hålla tyst om ordet själv längre, denna styggelse till ord som plötsligt har fått en ny betydelse utan att den gamla betydelsen har ersatts av något likvärdigt. Och trots att det nya ordet själv redan har ett eget, och mycket bättre ord, nämligen ensam.

Själv.

Själv betyder inte samma sak som ensam. Själv betyder på egen hand, utan hjälp, utan assistans. Inte ensam. Man kan inte säga att man är själv. Inte i min värld. Man kan säga att man är ensam, eller att man är för sig själv, men säger man att man är själv betyder det något annat. Det betyder att man existerar utan hjälp från någon annan. Att man är vid liv uttryckligen på egen hand. Och det är ett ganska konstigt påstående i de flesta fall. Säger en vuxen människa att hon äter själv borde man spontant tänka "vad är det med det? Den konsten behärskar väl de flesta vuxna?" Dessvärre har det blivit så vanligt att använda ordet själv när man menar ensam att alla blir förvirrade. Ibland behöver språk utvecklas. Men i det här fallet tycker jag det är helt onödigt.

Karin skrev ett insiktsfullt inlägg där ordet själv var på tapeten. Jag tror som hon, att ordet "själv" har ersatt ordet "ensam" eftersom ensam har fått en stämpel på sig. Det är inte fint att vara ensam. Det är inte självvalt. Att vara "själv" däremot är mycket mer självständigt och tufft.

Och nu skall jag, med ett exempel ur levande livet belysa varför det är viktigt att skilja orden åt.

När Caj var i Australien för många år sedan berättade han vid ett tillfälle för sin svenska kompis M att det var dags att hämta ut flygbiljetterna till Finland från en resebyrå i stan.
M: Åker du själv?
C: Japp. Laurie kommer också med.
Varpå M såg ut som ett levande frågetecken. Han tyckte att Caj just hade talat emot sig själv.

Hade M frågat "åker du ensam" hade svaret varit nej, eftersom Laurie ju skulle göra Caj sällskap. Men eftersom han frågade "åker du själv" tänkte Caj att M undrade om Caj själv skulle åka, eller om någon annan skulle hämta ut biljetterna åt honom.

Det säger väl sig själv att jag tycker Cajs tolkning av dialogen var den korrekta?

Jag kan tänka mig att många tycker det är överdrivet att bli så till sig över språkmissbruk (okej, jag medger att ordet missbruk kanske är att ta i). Men det är så viktigt att ord faktiskt har en överenskommen betydelse. Och även om ordet själv i betydelsen ensam blir alltmer vanligt kan jag inte tänka mig att använda det så, så länge det inte finns något nytt ord som ersätter ordet självs ursprungliga betydelse. Det blir ju bara fel då.

54 kommentarer:

  1. Jag tror inte det gör nån skillnad på vad folk tänker och tycker om den saken - den nya betydelsen i ordet själv är här för att stanna vare sig man vill det eller inte. Antagligen för att språk och ord förändras. Ibland hänger man med i svängarna, ibland inte. Själv gillade jag inte uttrycket för 10 år sen, men efter ett antal år med malmöradio och SvD & co så fastnade uttrycket och nu använder hela min familj uttrycket på rikssvenskt vis, och vi har hittills inte dött av det! :) En del kanske reagerar negativt (speciellt i text, men sällan ansikte mot ansikte), men nåt värre än så har hittills inte hänt, och själv skall jag alldeles snart åka själv utomlands och jag äter lunch själv varje dag. För mig själv. Så kan det gå när man blir indoktrinerad utan att man anar det! Och det är inte det minsta förvirrande för alla som själva använder ordet själv på det sättet. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är rädd att du har rätt, att ordet själv i betydelsen ensam snart börjar vara så etablerat att det blir korrekt. Men jag tycker det är en sådan förlust av ett bra ord. Och jag märker att jag själv ibland är på vippen att använda ordet fel, och det är kanske det som stör mest, att den felaktiga användningen förstör för oss som jobbar med ord och där det är superviktigt att det vi skriver blir tydligt.

      Radera
    2. ... och jag kan inte använda det "rätt" längre, tror jag. Förlåt. Jag har svikit dig.

      Radera
    3. Inte bara mig, utan hela Ghettogränd. Jag måste börja bearbeta det här nu för att kunna gå vidare. Alternativt måste kan jag handleda dig i din doktorsavhandling (jag föreslår att du byter ämne, det är snabbt gjort, och börjar skriva om ensamhet bland ungdomar inom kyrkan för att få in ordet ensam tillräckligt många gånger).

      Nej förlåt. Nu känns det som om jag har helgerånat din avhandling. Jag tar tillbaka allt. Utom att du måste göra bot och bättring och börja tänka på mig, skuldmedvetet, varje gång du säger själv fast du menar ensam.

      Radera
    4. Avhandlingen skriver jag på engelska, så du behöver inte vara orolig. PILUTTA DIG.
      Angående ordet själv i tal: problemet är att jag inte längre hör när jag syndar, så tyvärr kan jag inte skuldmedvetet tänka på dig varje gång det kommer ett förlupet själv ur min mun. Å andra sidan så kanske det enda rätta är att jag ständigt tänker på dig i en skuldmedveten anda. Det kanske jag ska. Eftersom jag är så självisk.

      Radera
    5. Jag tycker du skall tänka på mig i skuldmedveten anda, konstant, jo. Och du menar väl ensamisk?

      Radera
  2. Hear hear Malin!

    Problemet, Ninette, är att vi inte i samma veva kommit på ett ord som uttrycker begreppet "själv" i den gamla betydelsen. Nu står ni som använder "själv" på det nya sättet utan den betydelsen.

    Hur säger man "han kan gå själv" om en ettåring? "Själv" i betydelsen "på egen hand" behövs, annars kan måste vi börja använda just det otympliga begreppet: "han kan gå på egen hand". Det var ett enkelt exempel, men man förstår faktiskt inte alltid av sammanhanget.

    Ärligt talat är det just svenskarnas okritiska användandet av "själv" som får mig allt mer övertygad om att svenskarna inte pratar särskilt bra svenska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis Karin! Vi är så oerhört överens i den här frågan.

      Radera
    2. man säger "han kan gå själv" fortfarande! det är faktiskt inte konstigare än så, att ordet kan ha två olika betydelser och betyda olika beroende på kontext. På samma vis som en mängd andra ord.
      Dessutom tror jag inte att det börjar vara så etablerat att det blir korrekt - det ÄR korrekt, åtminstone i Sverige och knappast nåt vi få finlandssvenskar kan påverka.

      Radera
    3. Är du säker på att det är korrekt? Om du slår upp ordet själv i SAOL på nätet står det ingenstans att det skulle ha något med ensamhet att göra.

      Radera
    4. det jag tänker sådär omedelbart är att finlandssvenskar har en tendens att förlita sig rätt så mycket på SAOL plus debattera om vad som är korrekt svenska eller inte - nåt som man kanske inte i samma höga grad gör på andra sidan pölen, av självklara orsaker (vi är en minoritet och vi löper risk att utarma språket om vi inte aktar oss). En sak är vad som är korrekt i skriven text som böcker eller gradun och annat, en annan sak är vad som är korrekt i tidningsartiklar och vardagligt tal och där är den nya betydelsen av själv helt klart korrekt. Som jag ser det alltså!

      Radera
    5. Japp, jag tycker att SAOL är en bra källa att ty sig till om man är osäker. Något slags rättesnöre är ju bra att ha.

      Jag tycker mig också märka att man slarvar mera med språket i Sverige, just för att man befinner sig i en så trygg position där. Det som skrivs i artiklar och det som sägs på radion påverkar också dem (oss) som skriver böcker och gradun och annat, och gör att det är mycket svårare för oss att skriva rätt om vi hela tiden läser felaktigt använd svenska. Och så kryper felen in i böckerna också, och så finns det ingen ordning och reda på något längre :) Jag inser att jag låter konservativ. Men jag menar det verkligen. Det är viktigt att kunna skriva rätt, och det kan man inte om man går med på att alla får bestämma hur man skall skriva.

      Radera
  3. Jag är också helt för konservativ för att medvetet börja använda ord fel, vare sig det blir en allmän ny regel eller inte. Så jag håller med er Malin och Karin, men diggar dig Ninette jättemycket så du behöver inte känna dig själv <3 Men hur ser du Malin på ordet "lämna" som t.o.m. journalister i vår del av landet använder fel?

    SvaraRadera
    Svar
    1. (Jag diggar också Ninette fast jag inte håller med henne)

      Menar du lämna som i "jag lämnade och fundera"? Det dyker upp här och var och är helt fel.

      (Jag låter verkligen hård och sträng nu, så för att mjuka upp det hela och bevisa att jag trots min välvilja och iver inte är någon språkguru vill jag påpeka att jag via min blogg har lärt mig stava terrass och pyjamas korrekt, för det har jag inte alltid kunnat!)

      Radera
    2. Är inte "jag lämnade och fundera?" en finlandism? Vi säger inte så här på Åland vad jag kan komma på. Likaså "Kommer du och söker mig från busshållplatsen?" Har du tappat bort dig eller vad menar du?

      Radera
    3. Söka någon någonstans ifrån tror jag används främst i Nyland och Åboland, det var helt nytt för mig. Jag tror inte att lämnade och fundera är en finlandism utan att det är ett uttryck som folk tror att är korrekt svenska för att det används så allmänt när man pratar (åtminstone i Österbotten).

      Radera
    4. Jag kunde också vara SandraS, men använder bara Sandra i bloggvärlden och bor alltså i Ö:botten - men jag menade alltså ordet lämna i alla fall där det inte fortsätter med ett objekt. I början då jag flyttade hit och folk sa "jag lämnar här" frågade jag alltid vad de tänker lämna. Man kan ju inte lämna sig själv, i fall man inte är gravt schizofren... numera har jag själv svårt att hålla i sär rätt och fel - både vad gäller lämna och själv. Jag har också sökt folk från olika ställen under min uppväxt i Nyland och så brukade jag också säga "jag är hit" - men det har jag vuxit ifrån.

      Radera
    5. Yes, jag håller er i sär, Sandror!

      Jag tror inte att jag skulle skriva att jag "lämnar" någonstans, det heter att "bli kvar". Fast jag skulle kanske säga det. Jag vet inte. Jag är nog strängare med att skriva korrekt än att prata korrekt.

      Radera
  4. För att lägga mig debatten så heter det inte "det säger väl sig självT"? Eller tydde kursiveringen på att du visste att det var fel? Eller är jag helt ute och cyklar? Det var ju rätt länge sedan jag satt på skolbänken och lärde mig korrekt standardsvenska. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderade faktiskt när jag skrev, men jag är rätt säker på att det heter att det säger sig själv, som jag skrev. Jag kan inte motivera det med annat än att självt helt enkelt låter fel i mina öron. Har jag rätt eller fel? Är det någon som vet? Upplys mig!

      Radera
  5. http://www.vanligaord.se/sjalv.php
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=411&artikel=4589729

    Jag tror det är en sak vad språkvårdare tycker och tänker om folks språkbruk, en annan hur folk använder orden rent praktiskt, och det lutar mer och mer mot att ordet själv ersätter ensam i en del sammanhang tänker jag. Oberoende hur mycket det skär sig i en dels öron. Man vänjer sig, tänker jag! (som tycker det känns konstigt att höra österbottningar använda ordet lämna på det sättet som Sandra beskriver)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beträffande korrekt svenska tyr jag mig nog hellre till SAOL och språkvårdare än till en naturintresserad friluftslivsmänniska som gjort en hemsida om språk (som den första länken ledde till). Det är en sak hur folk pratar, men jag tycker att tidningar och andra medier (och BÖCKER! där man ibland numera kan påträffa stavningen dax istället för dags) har ett ansvar att skriva korrekt, annars blir språket bara ännu mer otydligt än det redan är när det talas. Ibland kan jag tycka att svenskan är ett ganska fattigt språk med få synonymer, och då känns det hemskt att utarma det ännu mer!

      Radera
    2. Det beror väl på hur man ser på saken, hur viktigt man tycker det är att det finns ett "korrekt" språk. Engelsmän och amerikaner har ju ingen motsvarighet till SAOl:s t ex. Det finns väl diverse ordböcker som följer med språken och noterar hur ord stavas, men inte ett styrande organ som bestämmer och avgör hur de skall stavas om jag har förstått det rätt. Det kan ju hända att det har med saken att göra att jag är rätt så mycket anti-auktoriteter som gör att just jag har dom åsikter om språket som jag gör (liksom så mycket annat) - jag vill avgöra själv hur jag pratar utan nån SAOL som säger åt mej att jag inte får säga så! I mitt tycke kunde man gärna reformera det svenska språket lite mer, speciellt stavningen av språket som är onödigt krånglig i många fall, men det där med hur ord används är en annan sak tänker jag - då skall man följa med HUR ord används, inte bestämma hur dom får användas.

      Radera
    3. Jag har alltid tänkt att jag också är lite anti-auktoriteter, men tydligen inte alls gällande språk, haha. Men för mig är språk lite som matte. Jag vill att det skall finnas tydliga och klara regler så man fattar vad man håller på med. Jag vill veta hur det heter PÅ RIKTIGT.

      Jag håller med om att språket måste leva och att reglerna skall styras av hur majoriteten använder språket. Men just i fallet ensam/själv tycker jag att svenska språket verkligen förlorar något på den utveckling som pågår just nu. Jag är väl medveten om att mina små protester knappast påverkar de stora massorna. Men jag viker mig inte. Förhoppningsvis inte på länge.

      Radera
    4. Bra! det behövs folk som står för sina åsikter! :)

      Radera
  6. Håller med dig Malin. Jag gillar inte alls att själv ersätter ensam allt mer. Kanske mest för att jag provoceras av att allt skall gå så FORT nuförtiden, att man inte värdesätter ett nyanserat språk. Men också för att jag tycker att ordet ensam är vackert, både som ord och det att ta sig tid till att vara ensam. Som i ensam med sig själv. Inte bara själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan också hända att vi som själva kan välja när vi är ensamma inte tycker det är jobbigt att vara ensamma och därför inte heller har något emot ordet ensam. Men jag tycker som du, att man borde ta sig tid att använda rätt ord och att man inte borde vara så rädd för att vara ensam.

      Radera
  7. Jag har en fråga: hur skulle rikssvensken ha formulerat sig om han hade velat fråga "tänker du åka in till stan och hämta biljetten själv?"? Alltså inte i betydelsen ensam.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske hen hade fortsatt meningen "eller skickar du någon annan efter den?" för att förtydliga?

      Radera
    2. Ja, kanske det skulle bli så. I så fall är det ju verkligen som du säger att utarma ett språk som redan har en massa buggar.

      Finns det någon här som brukar använda ordet själv i betydelsen ensam som kunde vara snäll och skriva hur den skulle säga?

      Radera
  8. Jag tycker också att ensam är ett vackert ord. Jag har alltid tyckt om att vara ensam och för mig har ordet ingen negativ betydelse. Problemet kommer när jag t.ex. ska presentera mig i ett nytt sammanhang och av 10 personer i detta nya sammanhang presenterar sig 8 personer med någon form av "gift", "barn", "sambo" etc direkt efter att ha sagt sitt namn. Om jag då säger att "jag heter NN och jag bor ensam", alternativt: "jag är ensamstående", får jag många medlidsamma blickar... Då tycker jag faktiskt att uttrycket "jag bor själv" är att föredra ;)! Jag har inte sett så många inlägg av ensammma människor (i betydelsen ensamstående/ensamboende) i den här debatten (här och på andra ställen), så här är ett!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kunde väl säga att man bor för sig själv.

      Radera
    2. Caj: Jo, det kunde man, men då associerar åtminstone jag till "jag talar för mig själv", dvs då är man också lite konstig ;)

      Radera
    3. Eller säga att " jag bor med mig själv". Ett utmärkt sällskap.

      Men egentligen tycker jag att "jag bor ensam" duger fint även i detta sammanhang. Du får väl se extra glad ut när du säger det, så får de som glömt bort ordet ensams ursprungliga betydelse en liten tankeställare.

      Radera
    4. Emma: Den kunde jag testa, jo!

      Radera
  9. Jag är helt med dig, Malin! Kan inte tåla användingen av "själv" i bemärkelsen "ensam". Likaså är det, som någon redan nämnde, i Österbotten man "lämnar", i södra Finland stannar man kvar. Övriga språkliga olikheter mellan Nyland och Österbotten kan man kolla upp i kommentarsfältet på inlägget Linn skrev häromdagen. När det kommer till att säga sig självT så tror jag också det heter självT, men det är bara mitt öra som säger så. Inga fakta här, inte. Överlag så ÄLSKAR jag inlägg om språket, de regionala olikheterna och svenskarnas nonchalanta användning av sitt modersmål ;) Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det var en intressant diskussion hos Linn, speciellt intressant tyckte jag det var att språk ofta väcker väldigt starka känslor. Och det är ju bra.

      Jag måste nog ta reda på det där med själv eller självT, för spontant tänkte jag också att det hette självt, men när jag tänkte efter kunde jag inte förstå varför. Man säger ju aldrig självt någon annan gång.

      Fast kanske det heter att DET säger sig SJÄLVT lika som DE säger sig SJÄLVA, för att man böjer ordet enligt subjektet (haha, heter det så ens? Min grammatik är inte vad den var i gymnasiet). Det skulle ju vara logiskt. I så fall måste jag ändra.

      Radera
  10. Måste ännu säga att jag nästan börjar gråta av förvirring och sorg när folk här i Helsingfors SÖKER en massa saker. När de i själva verket skall HÄMTA någonting. Jag är väldigt mycket för dialektala olikheter, men just i det här fallet blir det ju bara konstigt och fel. Det låter ju som att man aldrig kan hitta det man skall ha. Att när man skall hämta sitt barn från dagis, så går man där och söker och söker. Eller mjölken i kylskåpet, man söker i varje litet skrymsle. I mina öron låter detta bara helknasigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. nu tog jag i. Jag gråter ju verkligen inte av förvirring och sorg. Men kalla kårar det har jag.

      Radera
    2. Hahahaa Ems! Jag tycker att vi gråter av förvirring och sorg alltför sällan. I den kombinationen, alltså. Du är så himla rolig. Jag skrattar fortfarande åt bilden av hur du ropar "Mitt liv! Mitt liv!" medan du äter kladdkaka. Förlåt, nu kom jag från det oerhört viktiga ämnet SJÄLV. Hejdå.

      Radera
    3. ... eller vänta, det var ju inte det vi skrev om, det handlade ju om att SÖKA saker, ju. Förlåt. (Förresten, jag håller med dig alldeles oerhört på den punkten.) Tror du att Malin uppskattar att det är roligt att jag är här och förvirrar...?

      Radera
    4. Ja, det låter väldigt underligt att söka saker när man menar att man skall hämta dem, jag håller absolut med! På franska är dock ordet hämta och söka samma (fast det är ännu konstigare, är det inte så att franskan har rykte om sig att vara ett rikt språk?)

      Vad synd att du inte gråter av förvirring och sorg på riktigt. Jag hade på något sätt blivit glad om du reagerat så starkt på språkmissbruk. Haha.

      Radera
  11. Ja, men visst hade Caj rätt! Och du! Det där med själv och ensam har jag funderat på ända sedan jag var liten och undrat varför folk pratar så konstigt :) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Människan är en konstig varelse. Kram.

      Radera
  12. Jag vill också använda ensam som ensam och själv som själv. Och så tycker jag att vi kunde lobba lite för att "allena" kunde få göra comeback. Det är så fint.

    ... och en annan styggelse jag stör mig på: När så många finlandssvenskar börjat ta bort "är" från "som tur är".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allena är ett fint ord! Men att folk säger som tur stör mig överraskande nog inte alls.

      Radera
  13. Håller fullständigt med Malin, tydlighet är viktigt, och vill samtidigt slå ett slag för det vackra ordet "allena", som har en lite annan nyans än "ensam". Men det är möjligt att det bara går hem på den nyländska landsbygden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allena har faktiskt en annan nyans än ensam. Det är lite mer poetiskt och vemodigt, men ändå inte så att man tycker synd om den som är allena.

      Radera
  14. Inte för att jag brukar använda själv fel annat än i provokativt syfte, men jag tycker ändå att den nya användningen har nåt lite mer än ensam i sig. Alltså att "hämta biljetten själv" "bo själv" och varför inte ettåringen också "gå själv" att det finns en självständighet i det hela. I stil med att man inte lider av sin ensamhet och därför är "själv". Och jag är övertygad om att det fina i det hela är att språk utvecklas och lever vilket betyder att uttrycket fastnat. Eftersom det används, hur det än låter i nåns öron, så finns det. Behöver ju inte betyda annat än att man får prata lite mer med varann, kolla ifall det är själv si eller själv så det betyder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att ettåringen kan gå själv kan jag hålla med om. Då går hen ju utan hjälp från andra. Och visst framgår det av konversationer hur man menar. Men i de fall där texten är det enda man har att ty sig till är det viktigt att vara tydlig, det håller jag fast vid. Där har man sällan samma möjlighet att fråga om något är oklart.

      Radera
  15. Ett par åsikter från en finlandssvensk svensklärare i Sverige. Jag håller med dig Malin med flera om ordet "själv". Jag tycker också att ordet ensam är fint och förknippar inte alls det med något negativt som måste uppdateras med något annat ord. Jag rättar alltid mina elever när de skiver själv i betydelsen ensam. Skriftspråk är en sak och talspråk är en sak. Det tycker jag är viktigt att lyfta fram. Hur normtrogen man ska vara tycker jag också beror på syfte och forum. Jag har höga krav t.ex. på journalister och författare. Senast för ett par veckor sedan var jag på vippen att maila en sportjournalist som använde "finlandssvenska" när han egentligen menade "en finne som talar svenska". Men det är ju egentligen ett annat ämne...

    Hur som helst. När det gäller eleverna på gymnasiet så finns det regler och normer som gäller i skriftspråket och de styr "rättningen". I nationella provet ska bedömning t.ex. göras huruvida språket är korrekt, varierat, innehåller goda eller träffsäkra formuleringar, är stilistiskt säkert m.m. De normer som finns följer jag och mina kolleger. Sen tycker ju även jag att språket ska och får utvecklas och småningom kanske den utvecklingen blir en norm.

    Genren är viktig. I en artikel eller vetenskaplig text är kravet på normriktighet större. I talspråk kan jag även acceptera vissa normbrott. Dock får det ju inte bli otydligt vad det är man menar. Det tycker jag också är viktigt att framhäva.

    Överlag måste jag få försvara "svenskarnas nonchalanta användning av språket": många av mina elever (jag undervisar och bedömer minst 150 st. 16-19-åringar/läsår) skriver bra texter. Vissa av dem skriver riktigt bra texter. Vissa har lite sämre känsla för språket och i deras alster kan följande återfinnas:
    själv i betydelsen ensam
    vart i betydelsen var
    han i stället för honom (objekt)
    dem i stället för de (subjekt)
    biblen i stället för bibeln
    särskrivningar



    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har alldeles rätt. Det är skillnad på vad man säger och vad man skriver. (Fast jag stör mig nog också på när man säger själv och menar ensam, men där känns det som om jag inte ids börja protestera i situationen. Det vore nästan oförskämt.) Det skulle vara intressant att höra någon lärare i en finlandssvensk skola: är det samma språkproblem som dyker upp här, eller är det helt andra?

      Radera
  16. Orkar inte läsa igenom alla kommentarer, så det här kanske redan sagts.
    Men jag tycker "själv" förekommer främst i Österbotten här i Finland, och kanske allra mest i Sverige. Och jag tror precis som du att "ensam" har fått en negativ klang och att folk därför inte vill använda det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så länge sedan jag har bott på sydligare, finska breddgrader, så jag har ingen aning. Kanske du har rätt, vi österbottningar tittar ju mycket på svensk teve, så det vore underligt om vi inte påverkades.

      Radera