Konkursrisk och afternoon tea

Den här dagen har varit riktigt, riktigt bra. Vi har gått nästan överallt, London är förvånansvärt tillgängligt också till fots. Det känns i benen att vi har tillryggalagt många kilometer, men vi har sett massor.

Vi började med att promenera i Regent's Park. Solen sken och en massa rosor blommade fortfarande. Det är lätt att begripa varför Londons parker är så berömda och jag kan inte låta bli att tänka på hur härligt det skulle vara om jag fick komma tillbaka under varmare och grönare omständigheter. Vi råkade promenera rakt in i en löptävling, det var lustigt. Jag blev helt utmattad av farten och mängden människor som svepte förbi oss på den lilla stigen trots att jag själv vandrade i maklig takt.

Regent's Park

Därefter blev det dags för Primrose Hill, som bjöd på ännu mer sol, en del fransmän, en hel hög skällande hundar och en fin utsikt över London.

Primrose Hill

Vi gick vidare via en rolig kanal, åt lunch på Camden Lock Market och tog sedan bussen ner till China Town och Leicester Square för att gå på bio. Och ÅH vad jag är nöjd att vi gick! Dels var stolarna oerhört sköna (bara det!) och filmen, the Perks och Being a Wallflower, var suverän. Ibland fungerar inte filmatiseringar av bra böcker, men den här gången gick det över förväntan. Skådespelarna var så rätt för sina roller och eftersom den handlade om ett av mina (och Cajs) favoritteman: udda vänskaper, var den perfekt.

En av portarna in till China Town. Röd och fin.

Klockan fem hade vi stämt träff med Jonna och Johan för att dricka afternoon tea på Bea's of Bloomsbury och oj vilken fest. Fantastiskt. Små baguetter, scones med sylt och clotted cream, cupcakes, brownies, blondies och maränger. Jag är fortfarande mätt.

Jag kom bara nästan ihåg att fota bakverken. De flesta hade vi redan slukat.

Jag, Johan och Jonna på afternoon tea (Johanna fotograferade oss)

Vi tillbringade ett par synnerligen trevliga timmar på caféet och eftersom vi råkar bo på ett hotell som bara ligger ett par hundra meter från J&Js hem kikade vi in där på hemvägen och fick se hur fint de bodde. (Nina: Jonna hälsar tillbaka!)



Sedan över till en sämre nyhet beträffande min hemresa:
SAS, som jag borde flyga hem med i morgon, håller på med avgörande förhandlingsmöten och kommer eventuellt att gå i konkurs ännu i dag. Och då vet jag inte hur och när jag skall ta mig hem. Jag kan ju inte påverka hur det går så jag försöker hålla mig lugn och tänker att det nog slutar väl hur det än går, men eftersom jag är inställd på att få återförenas med min fina familj i morgon vill jag ogärna leva i spänning. Håll tummarna för att jag får komma hem i morgon som planerat!