tag:blogger.com,1999:blog-21440215497385340822024-03-05T20:07:46.347+02:00en gul apelsinSå här ser mitt liv ut, iblandMalinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.comBlogger1893125tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-70678134829073006872023-04-12T10:31:00.004+03:002023-04-12T10:31:48.842+03:00Nära ögat<p>Ja, det var nog nära ögat i år. Aldrig förr har en vinter känts lika ändlös, aldrig tidigare har lusten att sälja allt, bryta upp, flytta till ett behagligare klimat varit lika stor. Sista veckan innan påsken och solen kom satt vi dagligen och beklagade oss över allt som var fel (inte uppbyggligt alls, men vi orkade inte annat) och över hur trötta vi var på vädret, kylan, snön. Till och med Edda drogs med, sa att hon gärna lär sig ett annat språk och att vi BRA kan flytta, för ett tag i alla fall. Jag googlade på billiga, italienska hus (Ja, vi har tittat på Husdrömmar i Sicilien!) och kollade resor (och kom varje gång ändå fram till att jag måste skärpa mig och undvika att flyga, började planera resor med Railplanner, men sen när jag såg hur länge det tar att ta sig till Sydeuropa med tåg från Jakobstad blev jag alldeles matt och googlade nåt annat istället).</p><p>Men sen kom solen! Vi blev långsamt på bättre humör. Och utan att vi märkte det slutade vi drömma oss bort, istället känns det som om sommaren kanske ändå är på väg. Men vi är trötta, så trötta. Jag tar en tupplur de flesta dagar, vi är alla helt slut. Jag undrar nog vad det gör med människan i längden att bo i det här klimatet. Det här var aldrig ett problem när jag var yngre, men nu är det det. Jag undrar hur jag ska orka vara här en vinter till. Bäst att inte tänka på det på ett tag.</p>Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-8237763266560664372023-02-16T22:23:00.005+02:002023-02-16T22:23:44.735+02:00Ho hooo<p>Igår på Helsingfors järnvägsstation kom jag plötsligt att tänka på att "ho hoo" betyder "är det nån där?", och att de flesta fattar det, trots att man aldrig aktivt skulle lära någon det i svensk språkundervisning. Det kändes som en uppenbarelse just då. Men nu när jag tänker på det nu är det inte alls lika omvälvande. Har jag bara vant mig vid tanken på att ett upprepat ljud kan ha en så tydlig betydelse? Eller var det några ovanligt pigga synapser som gav mig känslan av att jag hade upptäckt nåt nytt?</p>Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-86429345981065708462023-01-11T10:55:00.001+02:002023-01-11T10:55:24.971+02:00Badrumsrenovering<p>Ja, som jag skrev i förra inlägget så renoverar vi fortsättningsvis vårt sovrum. Det är inte klart ännu heller, haha! Men det går framåt, faktiskt. Inte mycket kvar nu. Å andra sidan är allt lite satt på paus just nu eftersom badrumsrenoveringen har påbörjats. </p><p>De gamla badrummen skulle nog ha hållit ett tag till, men ena toastolen har helt gett upp, en av väggarna är uppbruten eftersom vi ville se hur det såg ut bakom, golvbrunnarna är enligt nån gammal standard, det luktar alltid lite avlopp när vi använder tvättmaskinen, duschen har mögelfläckar som inte går att skrubba bort, golvet är onödigt kallt för att vara ett badrumsgolv och den ena vessadörren har vridit sig och går inte att stänga om man inte är van och bor i huset, vilket tonåringarna tycker är lite besvärligt och genant då de har kompisar på besök. Dessutom har hållaren till duschen gått sönder på ett sätt som inte går att reparera, och vi har bara haft en dusch på fem personer, trots att vi utrymmesmässigt har möjlighet till två, så nu har vi gjort slag i saken och satt igång. Plus att Lovis förmodligen bara bor hemma typ tre år till, och ju längre vi skjuter på det, desto mindre nytta kommer vi ha av att ha två duschar. Så där. Det var mitt försvarstal till denna dyra och besvärliga investering.</p><p>Det kommer hursomhelst att bli jättefint. Just nu är det däremot jättefult eftersom alla väggar, golv och tak är utrivna och vi för tillfället varken har dusch eller handfat i bruk. Vi har en toastol som man kan spola i med hjälp av en vattenhink när byggarna inte är på plats (man vill ju inte kissa mitt i deras arbetsplats just när de jobbar på för fullt, trots allt). Men men. Plågan är övergående, vi har snälla vänner och släktingar som ställer upp med dusch och tvättmaskin, och vi kommer snabbt att bli experter på att använda oss av offentliga toaletter så fort vi bongar en!</p>Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-38605478896832221402022-08-12T20:17:00.001+03:002022-08-12T20:17:04.341+03:00Ständigt denna längtan<p>Nu är det så länge sen jag har bloggat att jag inte kan föreställa mig att någon tittar in här längre. Så nu passar jag på!</p><p>På måndag börjar jag jobba igen efter en lång, men något otillfredsställande semester. Jag vet inte vad det är som gnager, men något är det. Kanske är det att vi har haft för mycket program och för lite fria dagar där vad som helst kan hända. Kanske är det att jag inte känner mig riktigt upptinad ännu, jag skulle behöva flera riktigt varma stranddagar då man inte gör något annat än simmar, läser, äter lite matsäck och pratar. Det har varit ganska sparsamt med sådana, på rak arm kommer jag på ... tre? Kanske är det att vi inte har varit nånstans och sett något annat, hela familjen, under hela sommaren. Ellen och jag var en sväng till Köpenhamn på en härlig bröllopsfest, det hjälpte lite, men inte helt. Det är obegripligt privilegierat att tänka så här, klart att det inte är så att man MÅSTE fara bort nånstans för att känna att man är ledig, men... man måste ju inte ha det allra värst för att vilja klaga lite.</p><p>I alla fall går jag ständigt omkring med en längtan efter något ogripbart, efter en annan tillvaro, ett annat sätt att leva. Många gånger varje dag får jag idéer som börjar med "tänk om vi skulle..." och det kan vara lite vad som helst, bara det är <i>något annat</i>. Just tänkte jag tanken att vi kanske borde resa till Sydamerika och hänga där ett tag. Jag har egentligen inte alls lust med det, men tanken på att göra något annorlunda gnager och skaver. De senaste veckorna har jag inte kunnat prata om annat än om att Lovis och Idun och jag funderar på att åka på interrail nästa sommar (Caj och Edda är inte så intresserade av att komma med, tyvärr). Jag vet fortfarande inte om vi kommer komma oss iväg, men jag kollar in tågbiljetter, läser i gruppen Tågsemester på facebook och funderar på praktiska angelägenheter. För säkerhets skull.</p><p>Caj och jag har också varit och tittat på en husbil, fast vi ändå nästan direkt kom fram till att den standard vi vill ha ligger väldigt långt över vår budget, och att vi inte är beredda att renovera en husbil, vi håller ju fortfarande på med huset för tusan! ("Håller på" är ett väldigt generöst begrepp, vi flyttade ut ur vårt sovrum i oktober för att renovera det och är fortfarande inte klara eftersom vi oftast bara <i>tänker</i> på att renovera det istället för att faktiskt skrida till verket). Ändå halkar jag ständigt in på #vanlife på instagram och drömmer om ett liv i en liten bil. Det säger ju sig självt att det inte funkar med fem personer, men man får ju drömma, och det är jag bra på, verkar det som.</p><p>Men idag gjorde jag undan lite kontorsarbete och på måndag börjar jag som sagt jobba igen, så där på allvar. Jag ska skriva en bilderbok och en kapitelbok i höst (nåja, kapitelboken kommer inte bli klar på många månader), och så ska jag börja skriva läromedel för årskurs sex. Det brukar bli bra då jag kommer in i det. Jag har ju alltid gillat rutiner, och fast jag inte känner det just nu tror jag att jag nog vänjer mig ganska snabbt.</p><p>Och! På måndag och tisdag har det utlovats riktigt varmt väder, så jag hoppas på att kunna vrida det sista ur sommaren när mina förpliktelser är slut för dagen.</p>Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-61759499795048243362021-04-13T15:21:00.005+03:002021-04-14T09:21:10.477+03:00Tre olika jobb<p>Det här med att vara författare är egentligen tre olika jobb.</p><p><b>Ett jobb är att skriva böcker.</b> Jag hittar på en massa, det är superroligt. Jag kan få en idé, och mitt jobb går ut på att spinna vidare på den här idén, ibland i några veckor eller månader, ibland i flera år, som just nu. Jag jobbar för femte året i rad på samma bok, det tar en evighet och har förändrats helt otroligt mycket, det är väldigt spännande och jag har ingen aning om vad det kommer sluta i. Jag har full tillåtelse att som vuxen vandra omkring i mina egna fantasilandskap, hitta på människor som inte finns, bygga världar, gå på äventyr i mitt eget huvud. Det är makalöst och helt otroligt att det faktiskt är mitt jobb. Nästan varje dag tänker jag på vilken tur jag har!</p><p><b>Ett annat jobb är att i tanken gå bredvid mig själv</b> hela tiden och iaktta hur jag jobbar, eftersom den tredje delen av mitt jobb går ut på att prata om mitt jobb, och för att kunna göra det måste jag analysera mitt skrivande. Det här är något jag gör mer och mer, och det känns lite ... fånigt. Samtidigt som det förstås är nödvändigt. Kanske de flesta jobb är så här i någon mån. Men nog är det ju lite lustigt. Det blir så <i>meta</i>, alltihop. Det känns symtomatiskt för den här tiden också, att det inte räcker med att man gör det jobb man tror man har, man har dessutom ett extrajobb som går ut på att iaktta och analysera hur man utför sitt grundjobb, eftersom en del av ens jobb går ut på att diskutera sitt arbetande med andra. Det är som om jag frivilligt är min egen vakt, min egen övervakare. Det är både bra och dåligt, bra för att jag kan lära mig av mig själv, dåligt för att jag blir så självmedveten.</p><p>Det är så introspektivt och navelskådande, alltihop. Samtidigt är det förstås också väldigt utvecklande, och den här introspektionen gör att jag lugnar ner mig i vissa skeden av skrivprocessen. Som just nu, när jag som sagt håller på med samma text som jag har jobbat med jättelänge och skriver om slutet för jag vet inte hur vilken gång i ordningen. Då är det till stor hjälp för mig att prata med andra författare, eller läsa om andra författare som befunnit sig just exakt här, och kommit ut på andra sidan med förståndet i behåll, och som kan berätta om sin process just för att de också har analyserat sig själva.</p><p><b>Det tredje jobbet ja, det är förstås då att prata om mitt jobb</b>. Att berätta för andra hur jag jobbar, vad jag egentligen gör när jag är författare. Att resa runt i skolor och på bokmässor och prata och prata. Vissa saker jag säger har jag upprepat hundratals gånger, det är inte så farligt om det bara är jag som hör mig själv på repeat, men jag kan tycka det är lite genant ifall någon annan måste höra mig dra samma prat flera gånger. Den här delen av jobbet är verkligen någonting helt annat att skriva, men jag gillar det också!</p>Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-51919260185841390172021-03-11T11:18:00.000+02:002021-03-11T11:18:36.586+02:00Orwell, jag och internet<p>Jag minns när jag läste Georg Orwells 1984 för länge sedan. Jag borde läsa den igen, det känns som om den inte längre skulle verka särskilt absurd.</p><p>Ibland kan jag känna att vi är där nu. </p><p>Jag skrev dagbok under många år. För hand, givetvis. Jag har en hel bananlåda med dagböcker: sida upp och ner med meningslöst, pinsamt pladder, inte ens jag orkar läsa det mesta. Det är banalt, inte alls så där roligt som de där utdragen ur Mortified Nation, utan mest bara en ointressant tankesvada med upprepningar, tråkigheter, inget särskilt. Så där som tankarna går i ens (eller åtminstone mitt) huvud, ofiltrerat, oredigerat, fult och fånigt.</p><p>Efter många års paus har jag återupptagit dagboksskrivandet igen. Till en början för hand, men min handstil är hopplös, och jag har blivit vanare att skriva på tangentbord, det går snabbare och är betydligt mer lätthanterligt, så nu har jag övergått till att föra dagbok i ett helt vanligt skrivdokument på datorn istället.</p><p>Att erkänna det här på INTERNET känns dumt, förstås. Nästan som att bjuda på en hackningsmöjlighet. Stig på, stig på, bryt dig in och avslöja allt! Inte för att det är några snaskiga avslöjanden från Svenskfinlands kulturliv som finns här, nej, det är samma eländiga dravel som jag alltid har skrivit när det handlar om dagboksskrivande, den enda skillnaden är att det inte längre är skyddat av min horribla handstil, och att det finns en reell länk till världen eftersom internet finns på samma dator som min dagbok.</p><p>I alla fall inser jag att dagens ständiga uppkoppling gör att jag känner att jag <i>potentiellt</i> är iakttagen hela tiden. De mest hemliga tankarna raderar jag därmed direkt efter att jag har skrivit ner dem. För att ingen någonsin ska veta att jag har tänkt dem. För att jag har en känsla av att storebror kan se mig om han råkar titta hitåt.</p><p>Trots att jag raderar de hemligaste tankarna känner jag att det finns en poäng i att formulera dem först, att skriva ner dem. Det gör att jag under några minuter får syn på dem och förstår mig själv lite bättre. Allt jag tänker är ju inte sant. Men vissa saker jag skriver förstår jag inte förrän jag ser orden framför mig. <i>Aha, det är sån jag är. Det är så här jag tänker.</i></p><p>För det är ju den funktionen skrivandet har för mig. Jag inser vad som är sant och viktigt, och vad som verkligen är löjligt, banalt, bara en flyktig känsla.</p>Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-63043487239718138632021-01-22T16:10:00.003+02:002021-01-22T16:10:29.619+02:00Det lilla livet (och döden)<p>I dag då jag skulle gå efter tidningen kunde jag nästan inte ens öppna dörren, det var så mycket snö utanför. Blåsten hade gjort drivor och jag sprang hela vägen till postlådan med högt lyfta knän och var så andfådd efteråt att familjen inte fattade vad jag hållit på med. Mina pyjamasbyxor var helt blöta, dessutom. Det var lika så bra att klä på sig efteråt. Edda hade kokat gröt åt hela familjen och det var en bra fredag.</p><p>Coronan har gjort att livet har blivit litet. Jag gör inte så mycket, rör mig inte så långa sträckor, och trivs bra med det. Årets största händelse var när jag gjorde en arbetsresa till Tammerfors förra veckan. Jag åkte över dagen bara, men det var så spännande att jag sov dåligt och var orolig på förhand. Ja, förresten, då jag säger att det var årets händelse menade jag alltså inte årets som i årets händelse 2021, utan som i att det var första tågresan på ett år. Sen coronan började, alltså. Så <i>underligt</i>, i vanliga fall åker jag jättemycket tåg. Då det inte är en pandemi. Ändå har jag gjort rekordmånga skolbesök under 2020. Det går förvånansvärt bra att göra dem virtuellt, och det är otroligt skönt att vara hemma när besöken är slut.</p><p>I alla fall har all den här hemmavaron gjort att jag hinner tänka på döden jättemycket igen. Jag ältar och grubblar och oroar mig över mitt åldrande och min oundvikliga död. Jag funderar på dödsögonblicket, på sorgen, på ensamheten över den egna döden. Jag funderar på saknad, på att överrumplas, på hur förskonad jag har varit från förluster, på att jag inte alltid kommer vara det. Det är inte alls särskilt kul, och det känns nästan som om jag slösar bort tiden då jag faktiskt lever på att vara ledsen över att jag och mina närstående en dag inte kommer att göra det längre. Det är ju dumt. </p><p>Som motvikt finns det mycket bra på Netflix, många trevliga promenader att gå på, barnen är stora och roliga och Caj kramar och pussar mig varje dag. </p><p>Och i dag är det fredag.</p><p>Nu ska jag gå in från min lilla arbetsstuga och marinera grönsaker som jag ska sätta på fredagspizzan och försöka att tänka lite mindre på döden.</p>Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-36670427480398935362020-08-06T09:55:00.006+03:002020-08-06T09:55:51.392+03:00Drömmen om en husvagnVi ska på dop! Min första brorson ska döpas, och hela släkten ska tränga sig in hos min bror Jakob och hans Susanna under några dagar. Eftersom vi har blivit gamla och bekväma tänkte vi först att vi skulle slå på stort och hyra en husbil, men efter cirka arton nekande svar gav vi upp. Det verkar vara hot stuff att hyra husbil dessa dagar och tider, och inte en enda var ledig.<div><br /></div><div>I alla fall återuppväcktes drömmen om en husvagn eller ett mobilt boende för mig, åtminstone för en stund. Jag vet inte vad det är som charmar mig med det hela, men jag tycker det verkar så mysigt och behändigt att ha ett eget hem på hjul. Våra bilar är inte alls lämpade för husvagnar, den ena har ingen dragkrok (hade den en skulle den kanske orka dra en cykelkärra på sin höjd) och den andra orkar bara dra 1100 kg, eftersom den har så liten (och bränslesnål) motor. Jag har därmed surfat på husbilar nu istället och fantiserat om härliga resor (i min fantasi finns ingen Corona) där familjen är sams, alla skrattar och har det mysigt och ingen blir någonsin irriterad på någon annan, HAHA!</div><div><br /></div><div>Sen läste jag tillbaka om vår förra husvagn här på bloggen.</div><div>Det började med<a href="http://engulapelsin.blogspot.com/2013/02/fantasihusvagnen.html"> den här drömmen.</a></div><div>Sen <a href="https://engulapelsin.blogspot.com/2013/09/monza-1975.html">skaffade vi vår Monza.</a></div><div>Sen bodde vi i husvagnen i tre veckor. Vi sov jättegott, men en dag var t.ex. <a href="https://engulapelsin.blogspot.com/2014/06/o-dessa-tider.html">så här.</a> Inte husvagnens fel, men ändå. </div><div><br /></div><div>Vad hände sen då? Jo, husvagnen blev för liten för oss alla fem, vi hade ingen vettig vinterförvaring, ett fönster läckte in, och till sist sålde vi den billigt till en händig familj som kunde byta ut det som hade skadats av väder och vind. Jag fick bilder av den sen, den blev jättefin. Och vi var väldigt lättade över att inte behöva ha ansvar för husvagnen längre.</div><div><br /></div><div>Men nu har det alltså gått några år, och jag håller på att glömma det som var jobbigt med att ha en husvagn att förvalta. Nu har vi dessutom ett stort garage där vi i princip kunde förvara en husbil (om den är tillräckligt kort). Som tur är, är jag lite för trött av all renovering för att ta mina drömmar på allvar. Men ändå...</div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-29195454487162941342020-08-04T09:08:00.004+03:002020-08-04T09:08:56.815+03:00I mitt lilla husNu är semestern slut och jag har börjat jobba igen. Jag har hundratals mail som behöver gås igenom (mest spam), en nyutkommen bok som ska börja marknadsföras så småningom (hej Seniorkampen), ett soffbord som behöver målas, en stor yllematta som inte har anlänt ännu ... och en massa böcker som behöver skrivas, så klart. Tillräckligt att göra på jobbet, med andra ord. Allt är som vanligt. Bortsett från en stor förändring: jag sitter inte mitt i familjelivet och gör det! Nu har jag nämligen flyttat in till mitt lilla hus på gården. Här är råddigt och eländigt ännu, men mer färdigt än nånsin hittills, och det går faktiskt väldigt bra att sitta här och skriva redan nu, trots oredan. Här är tyst som bara vad (åh, så glad jag är över att jag valde vanliga elbatterier istället för luftvärmepump, de har inget ljud alls) och ingen stör mig! För det mesta alltså. Eftersom min stuga ligger cirka 60 meter från huset där vi numera bor är tröskeln lite högre för allehanda ärenden.<div><br /></div><div>Och tror ni inte att PRECIS då jag hade skrivit det här så kom Edda och knackade på. Tur att jag inte hade börjat jobba ännu!</div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-49690140046397842912019-11-06T22:00:00.001+02:002019-11-06T22:00:39.503+02:00En nöjd, medelålders damJag reser ganska mycket i jobbet, och bor en hel del på hotell nuförtiden. Först var det roligt och lyxigt, nu tycker jag oftast att det skulle vara skönare att vara hemma i min egen säng. Men en sak som jag verkligen njuter av är att få klä på mig pyjamas redan klockan åtta, knycka täcket från den tomma grannsängen och ta rummets ALLA kuddar och lägga mig bekvämt i sängen och bara slappa med Netflix, en kopp te och kanske lite Wordfeud på telefonen.<br />
<br />
Alltså det är så enkelt att göra en medelålders dam som jag nöjd. Faktiskt.<br />
(Missnöjd också. Faktiskt. Men nu handlar det inte om den saken.)<br />
<br />
I dag är det för övrigt EXAKT en månad tills jag fyller 40.Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-89345149768028977352019-11-05T20:51:00.002+02:002019-11-05T20:51:33.646+02:00RenoveringHej och hälsningar från Ekenäs, där jag ska hänga de närmaste dagarna på bokkalas. Just nu är klockan tjugo i nio på kvällen, det känns om om Ekenäs är i en annan tidszon för jag är jättetrött och min kropp tror att klockan är närmare elva. Jag sitter därmed redan i sängen i pyjamas och ska antingen titta på Netflix eller läsa en tidning som jag har köpt. En inredningstidning! Det hör inte till vardagen, men det borde det kanske göra.<br />
<br />
Det är så länge sedan jag har bloggat att det har hänt en massa saker i mitt liv. Till exempel har vi flyttat. Ja, om du som läser känner mig eller följer mig på Instagram eller är kompis med mig på Facebook, eller varför inte alla tre, så är det här old news. Men det präglar ändå familjens vardagsliv så pass mycket att jag inte kan låta bli att nämna det så fort jag öppnar munnen eller börjar skriva ett blogginlägg.<br />
<br />
<b>Vi har flyttat.</b> Vi renoverar. Och precis som det brukar så blev allt mycket mer omfattande och därmed också mycket dyrare än vi hade planerat. Vi hade inte tänkt göra annat än byta taket, mura ett par spisar och göra klart en toa som var på hälft. Sedermera har vi bytt tak, låtit mura två spisar, målat de flesta väggarna, bytt ut hela köket, bytt ut alla kranar i hela huset, installerat en toalettstol, pikat sönder en betongfot så vi har hål i sovrumsgolvet, installerat ett badkar, slipat de flesta golv, slutfört installationen av husets värmesystem, köpt och monterat otaliga möbler, lagt om lite golv, tapetserat, målat innertak osv. Så kan det gå (obs! många av de saker som låter svåra har hantverkare gjort, men golvläggning, -slipning och oljning samt målararbeten och tapetsering har vi skött själva) Jag tror det kommer att bli fint bara vi blir färdiga, men vi är inte riktigt där än, trots att vi flyttade in för över en månad sedan. Eller vadå TROTS? Haha, tror jag att jag är släkt med Ernst? (Nu slog mig tanken att jag kanske är det! Man vet aldrig säkert! Borde kolla upp det!)<br />
<br />
En månad är ju inte särskilt länge i renoveringsvärlden, väl? Det går framåt, för det mesta i alla fall. Men ibland känns det nästan som om det går åt andra hållet istället. Som när det störtregnade ute en horribel höstdag, och plötsligt började rinna in vatten genom vårt sovrumsfönster. Just vid det här tillfället var vi mitt i takbytet och jag var ensam hemma, för Caj var i Sverige på jobb. Jag tog direkt till kofoten och drog loss fönsterlisterna för att kolla var vattnet riktigt kom in (ovanför fönsterkarmen var svaret på den frågan) och försökte fånga upp så mycket vatten som möjligt med ett gammalt lakan och en handduk som Caj fick på Teneriffa på åttitalet. Det slutade regna och följande dag kom Caj hem. Några dagar senare var takläggarna klara och det har inte regnat in sen dess. Men istället för att lägga tillbaka listen (jag kom av mig) har Caj skurit loss stora bitar av väggen för att kolla hur pass fuktskadad den är (lite mörk men inte alls mjuk ovanför fönstret, ljus och torr och hård på alla andra ställen). Ja, så nu måste vi väl fixa om väggarna också i sovrummet lite snabbare än vi hade tänkt, för plötsligt ser det ganska risigt ut. Ännu risigare än det gjorde då vi bara hade hål i golvet! Jag trodde att vi skulle vara klara till jul i år, men det blir nog till julen 2020 istället. Jag har börjat vänja mig vid den tanken också.Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-91778651026600338622019-07-05T21:10:00.001+03:002019-07-05T21:10:24.360+03:00Eddas kalas-kafeVi var i Sverige över midsommar, men nu kommer vi att hålla oss i hemknutarna resten av sommaren, tror jag. Det känns skönt. Jag håller på att renovera det vi "skulle göra klart själva" (HAHA) i Lovis och Iduns rum då vi renoverade huset 2015. Jag har bland annat målat taket, takbjälkar, fönsterfoder och dörrlister. Och så har vi målat om väggarna i Iduns rum helt och hållet. Kalklitir må vara snyggt, men det är ingen hit på barnrumsväggar, särskilt inte hos ett barn som regelbundet använder handkräm, väggarna suger i sig som svampar och det är inte snyggt. <i>Var</i> inte snyggt, alltså. Nu är det jättefint då väggarna är målade med helt vanlig väggfärg.<br />
<br />
I går hade Edda kompiskalas. Det var ännu bättre än förra året, då det bara var tre som grät, för i år var det bara en! Caj och Edda hade byggt en kiosk där festföremålet sålde kalasmat som gästerna fick köpa för pengarna som fanns i skattjaktsskatten. Jag tyckte konceptet var alldeles briljant då jag kom på det, sen när jag berättade om det för Jonas och Saija visade det sig att de hade kört något liknande på Lones kalas några dagar tidigare. Jag vet inte om "great minds think alike" eller om jag borde inse att jag verkligen har överskattat originaliteten i min fantasi.<br />
<br />
Vi har råkat på en jobbig sommarförkylning här i huset, så nu går vi alla omkring och hostar ikapp. En natt kliade min hals så mycket att jag bara sov 3,5h! Men annars har vi det rätt bra. Caj har äntligen semester och kvällssolen på terrassen är inte av denna världen. Jag älskar den!<br />
<br />
De senaste timmarna har Edda, Idun och jag legat i vårt terrasmöblemang och läst, eftersom vi var till bibban tidigare i dag. Lovis har legat i en solstol och lyssnat på en podcast och Caj har reparerat gräsklipparen som nu verkar gå bra. Idun fixade smoothie och sålde till oss andra från Eddas kalaskafé (de där pengarna vi printade ut har redan visat sig vara väldigt användbara), sen tog Lovis över och sålde godis och planscher, och nu ser det ut som om någon har plockat fram smörgåsingredienser därute. Borde man installera ett helt kök där, och printa lite mera pengar? Kanske jag skulle slippa laga mat resten av sommaren då?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDeo0ililRmFooFkCmpBzWmRZb95zakVSwf5XTwV-7aMNo25JHazVm7KrkCIWNm_UjEw8gbMruvpTFPvAjISRkO-WM6d-S562UDQAqqAC_UGcJEW7s-id7nFzIWKE8UvU45arn2fNFxJ4/s1600/IMG_1527.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDeo0ililRmFooFkCmpBzWmRZb95zakVSwf5XTwV-7aMNo25JHazVm7KrkCIWNm_UjEw8gbMruvpTFPvAjISRkO-WM6d-S562UDQAqqAC_UGcJEW7s-id7nFzIWKE8UvU45arn2fNFxJ4/s320/IMG_1527.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
Bilden på pengarna är en av de roligaste som har tagits på Edda, jag skrattar lika mycket varje gång jag tittar på den. Edda själv (som har betydligt mer självdistans än sina äldre syskon) tycker också att den är väldigt festlig.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgs5xn2eTjqKa8X08d-fE0vy67tiY1HI7GY7K64bmv8gJ0aRTIhGecIWOf7K2-ucSFhwZ6zlyB1vNvgkxf51xZIhAI2256gduhwqvU9274kGXfFALUlt-qa3au5IIlZtA6m9m01BVoPFoc/s1600/IMG_1528.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="732" data-original-width="1600" height="146" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgs5xn2eTjqKa8X08d-fE0vy67tiY1HI7GY7K64bmv8gJ0aRTIhGecIWOf7K2-ucSFhwZ6zlyB1vNvgkxf51xZIhAI2256gduhwqvU9274kGXfFALUlt-qa3au5IIlZtA6m9m01BVoPFoc/s320/IMG_1528.jpg" width="320" /></a></div>
<br />Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-88155811461829947472019-06-27T09:46:00.004+03:002019-06-27T09:46:44.793+03:00HoudanVi har tagit tre kycklingar! De heter Vallmo, Felicia och Åsa och är jättesöta och har redan sina tydliga personligheter. Åsa är väldigt sprattlig och amper, Vallmo är också lite vild och pigg, men lugnar ner sig då man håller henne i famnen, Felicia är en sömntuta som somnade cirka åtta gånger (utan överdrift!) i mina kupade händer igår. Just nu är de gul-svart-fläckiga, men de kommer att se superknäppa ut som vuxna. Se bara:<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh24MGT_IdgaKfc1gnAAqsX8gwrxd4FWOL9yOWi03tc_aUe6uCjFlvI6TWH8-qUWF4NGeoU87HeEE_P1X-h4EoXTaBBIfgvv6CJFR1DdchSzhcndRTe3WGvnsvueIgjTAbFHKYOVSPzRJg/s1600/Houdan+Chicken.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="641" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh24MGT_IdgaKfc1gnAAqsX8gwrxd4FWOL9yOWi03tc_aUe6uCjFlvI6TWH8-qUWF4NGeoU87HeEE_P1X-h4EoXTaBBIfgvv6CJFR1DdchSzhcndRTe3WGvnsvueIgjTAbFHKYOVSPzRJg/s320/Houdan+Chicken.jpg" width="299" /></a></div>
<br />
Hahaha.Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-28918512689502978102019-03-18T10:59:00.003+02:002019-03-18T10:59:31.818+02:00En arbetsdagI dag har jag en bra dag på gång. Jag steg upp halv åtta, som jag gör de flesta morgnar. Jag yogade en kvart, åt frukost (två havrebröd med avokado och tomat, lite yoghurt och mysli, samt en stor kopp apelsinchai med havremjölk), gick upp för att väcka Edda, som inte alls sov, utan hade gömt sig under täcket tillsammans med Caj för att jag skulle leta efter dem. Jag tycker det är roligt att det här fortfarande är en av Eddas bästa lekar, hon håller alltid på att fnissa ihjäl sig när man slutligen hittar henne.<br />
<br />
Lovis cyklade iväg till skolan och Idun packade sina simkläder eftersom de har gympa i simhallen i dag. När alla hade ätit och klätt på sig körde jag Edda till dagis och Idun och ett av grannbarnen till simhallen, och Caj åkte iväg till sitt jobb. Jag kom hem igen, skrev en handfull mail och två fakturor, och nu ska jag ta mig en tankepromenad i det oerhört tråkiga och slaskiga vädret. Förhoppningsvis kommer jag på något bra. Eller så går jag bara och funderar på annat, och det är också helt okej. Oftast har jag inga särskilda mål med mina tysta promenader, men i dag ska jag faktiskt försöka smida lite planer.<br />
<br />
Förr veckan gjorde jag nämligen det drastiska beslutet att börja från noll igen med boken jag håller på med, trots att jag redan har skrivit femton kapitel. Det är alltså den sjätte boken om Pensionärsmakten, den är ultrasvår att skriva jämfört med de två senaste. Jag kommer förmodligen nog att kunna använda en del av den gamla texten, men vi ska se, vi ska se. Jag skrev i alla fall en ny, otroligt actionspäckad början förra veckan, och nu är jag hemskt nyfiken på vad som ska hända. Jag måste hitta på något bra, så jag får veta hur det går och vad som ska hända.<br />
<br />
Nu ska jag således ta på mig ytterkläderna, mata hönsen (Caj och jag har ett nytt system där vi sköter dem varannan vecka, han tog förra veckan och nu är det min tur), och sedan ska jag försöka hitta den <i>minst</i> slaskiga vägen att vandra på. Det blir förmodligen en ganska tråkig promenad eftersom det är bäst plogat längs de största cykelvägarna, men som känt är tråkighet bra för kreativiteten, så det är väl bara att promenera på även om omgivningen är hemskt ostimulerande. Sedan ska jag äta lunch, och sen skriva, skriva, skriva.<br />
<br />
Förra veckan fick jag annars besked om att jag har beviljats ett ettårigt arbetsstipendium från Svenska Kulturfonden för en bok som jag länge har velat skriva! TACK! Det är otroligt skönt att veta hur jag ska finansiera det projektet. Lika roligt är att åtminstone tre av mina vänner också har fått arbetsstipendium för sina konstprojekt. Det blir roligt att se vad de kommer åstadkomma under sina skaparår, jag tror det blir fantastiskt!Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-8336233483482814282019-03-10T19:38:00.001+02:002019-03-10T19:38:19.418+02:00SkidaJa, någon hann kanske redan hoppas att jag hade slutat blogga, men precis som löss eller springmask dyker jag upp igen när alla redan tror att allt är förbi. Moahahah.<br />
<br />
Vet ni vad jag har gjort? Jag har köpt skidor! Och jag har redan skidat ungefär åtta kilometer i vinter. Nu förstår jag att många kanske tänker att det inte är så mycket, men vet ni vad, om man slår ut mängden på alla de år som har gått sedan jag skidade sist blir det <i>ännu mindre! </i>Min gissning är att jag kanske skidade sist för cirka tjugofyra år sedan, och åtta delat på tjugofyra leder till i medeltal 333 meter i året sedan dess. Jag kommer ju inte ens ett varv runt en sportplan PER ÅR med den mängden. Ska nog skida lite till för att få upp statistiken.<br />
<br />
Just nu är jag nästan som besatt av att <i>prata</i> om att skida. Jag har ägt skidorna i en vecka, och skidat bara två gånger, men jag pratar om skidning varje dag. Ofta med väldigt stor entusiasm, vilket får mina barn att himla med ögonen och tycka att jag är löjlig. (Det är jag å andra sidan van vid från cirka alla andra livssituationer.) Men jag tycker det är så spännande att göra något jag har avskytt, och varit riktigt usel på, och faktiskt märka att det inte är så hemskt som jag trodde. Jag är långt ifrån skidfrälst och kommer nog aldrig att delta i Vasaloppet. Dessutom känner jag mig väldigt okoordinerad, jag trodde att skidtakten skulle sitta i kroppen på ett naturligt sätt, men väldigt många av mina moves är väldigt onaturliga. Nå. Ganska trevligt är det ändå när man får upp farten (i en nerförsbacke, alltså), och svischar iväg.<br />
<br />Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-89576338388836028402019-01-27T22:20:00.002+02:002019-01-27T22:20:58.862+02:00Vi har en vinnare!Det var 47 personer som ville vinna fem små böcker, och vinnaren blev Ulrika som kommenterade på Facebook! Grattis! Jag kommer och ploppar in böckerna i din postlåda någon dag!<br />
<br />
Och alla ni andra som var med i utlottningen: ni kan ändå ta del av de här fina texterna! Gå in på enlitenbok.fi och beställ hem dem, till exempel!Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-19686534968662538422019-01-24T23:03:00.000+02:002019-01-24T23:05:54.196+02:00#FFF Fridays For FutureDe flesta har säkert hört om Greta Thunberg, som började skolstrejka mot att politikerna inte gör tillräckligt för att stoppa klimatförändringen. "Om ni struntar i min framtid tänker också jag göra det", lär hon ha sagt, slutade gå till skolan om fredagarna, och ställde sig på riksdagstrappan i protest mot vuxenvärldens slapphet inför framtiden. Det här är i dag en världsomspännande rörelse där ungefär 70 000 människor är med och protesterar om fredagarna. Också jag.<br />
<br />
Jag funderar ofta på mina vardagsval. Jag äter till exempel inte kött längre, och fisk väldigt sporadiskt. Jag återvinner så mycket jag kan och just nu handlar jag inga kläder alls. Men jag skulle kunna göra mera. Mycket, mycket mera. Förra året flög jag både till England, Danmark och Sverige, till exempel. Det var både nöjesresor och jobbresor. Jag älskar att resa, men känner starkt att just flygandet är en sak som ändå oftast är en lyx jag kan välja bort, hur gärna jag än skulle upptäcka världen och hälsa på vänner i andra världsdelar. Men sjutton också vad det är motigt.<br />
<br />
Det är jättesvårt att alltid välja det som man vet att är det bästa för miljön. Jag tycker det, och då är jag ändå intresserad av en grön livsstil. Det att jag väljer bort resorna och låter bli att flyga spelar ingen roll om inte många, många andra gör samma val, tänker jag ibland. Och många kommer inte att välja bort flygresor utan politiska påtryckningar. Om vi inte gör något för att bromsa klimatförändringen har vi snart ingenstans att resa överhuvudtaget. Och ingenstans att resa från.<br />
<br />
Minns ni på 80-talet då det var mycket tal om hur vår livsstil höll på att förstöra ozonlagret? Tack vare Montrealavtalet som FN skrev under 1987 finns egentligen bara ett stort hål kvar, ovanför Antarktis. Och det ser ut som om det också långsamt håller på att växa fast. Situationen blev bättre tack vare att besluten fattades politiskt och att man slutade gå och hoppas på att varje individ, fabrik och land självmant skulle välja det rätta. Det går att påverka positivt bara man gör det också politiskt.<br />
<br />
Jag hör inte till dem som är mest insatta i klimatfrågan. Ändå väljer jag att gå till rådhuset här i Jakobstad de flesta fredagar klockan 15 för att manifestera tillsammans med andra. Första gången var vi fyra eller fem, sen sex, sen åtta, och förra gången var vi femton. Långsamt ökar antalet, och jag hoppas att vi blir fler och fler för varje fredag som går. I morgon åker jag till Educamässan i Helsingfors och kommer missa Fridays For Future i Jakobstad. Den här veckan väljer jag därför att dra mitt strå till stacken genom att skriva om #FFF här. Alla är välkomna, med eller utan skylt. Stanna där i fem minuter eller sextio. Ta med barn eller partners, eller kom ensam. Vi har haft många intressanta samtal där på trappan de senaste veckorna, och man måste inte känna nån för att vara med.<br />
<b><br /></b>
<b>Så: Välkommen till rådhustrappan i Jakobstad i morgon klockan 15! Sen joinar jag er igen 1.2 (och då ryktas det att typ hela Norden är med. Inte på rådhustrappan i Jakobstad alltså, utan så där lite här och var).</b><br />
<br />
Och om du vill hålla koll på vad som är på gång här i stan kan du leta upp Fridays For Future Jakobstad på Facebook, där står det mesta!Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-69675736859468353992019-01-22T17:18:00.001+02:002019-01-22T17:18:24.954+02:00En liten bok<span style="font-size: x-small;"><i>Samarbete med En liten bok</i></span><br />
<br />
Ida-Lina och Kajsa, två utmärkta läromedelsredaktörer och bra typer som dessutom är mina kompisar, startade ganska nyligen (med medelålderstidssyn mätt, alltså) ett företag som heter <a href="http://enlitenbok.fi/">En liten bok</a>. Det första gänget små böcker kom i höstas och har klimatpåverkan som gemensamt tema. Deras omfång och variation är perfekt för att alla ska hitta något de gillar. Så här står det på En liten boks hemsida:<br />
<br />
<i style="caret-color: rgb(17, 17, 17); color: #111111; flex: 0 1 auto; font-family: futura-pt; font-size: 16px; letter-spacing: 0.1599999964237213px; word-wrap: break-word;">Vi erbjuder dig små böcker som du kan läsa under en bussresa, i skolan och egentligen var som helst. Texterna är bland annat noveller, dikter, serier eller populärvetenskapliga texter. I den första textsamlingen ingår fem texter, med temat klimatpåverkan. Till samlingen hör en lärarhandledning som gör novellerna lätta att använda i undervisningen. Böckerna passar barn, unga och vuxna, både i skolan och för fritidsläsning.</i><br />
<br />
Johanna Holmström, Emma Juslin, Martina Moliis-Mellberg (också känd som världens bästa kramare), Basse Nyberg och Marcus Roselund, har skrivit varsin liten bok i den här första omgången. Det finns dikter, noveller och faktatexter, och jag tycker det är roligt att första laddningen små böcker känns så enhetlig trots variationen.<br />
<br />
Själv blev jag (överraskande nog) allra mest berörd av Marcus Rosenlunds faktatext i boken <b>Människan- och andra naturliga orsaker</b>, som handlar om vad jorden har gått igenom under sina olika skeden. <span style="font-size: x-small;">Håhå, så liten och obetydlig jag kände mig plötsligt.</span> Jätteintressant läsning, det föranledde dessutom att jag skaffade Vädret som förändrade världen av samma författare, åt Caj till julklapp, med baktanken att jag också ska läsa den.<br />
<br />
Om du är lärare kan du använda böckerna i undervisningen. Flera av böckerna har nämligen lärarhandledningar, med förslag på hur man kan använda texterna i större grupper. Smart koncept!<br />
<br />
Nu har du chansen att vinna alla de fem böcker som En liten bok hittills har gett ut. Det enda du behöver göra är att lämna en kommentar (antingen här eller på FB), så är du med i utlottningen! Vinnaren dras på söndag kväll!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUrKPnW6VKx5EYT-Afef_ZMQvOPywBmqc4bGzlonG-9zjqt21Odv-0gLmhw42Bdk4BmAZpb96TWUKP6IiFn35OFaMZOibaOR0Zwf35jOedPlEPW7yebCvp7tC8erOpU4Y7UfH5uDKMwNQ/s1600/IMG_0149.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1184" data-original-width="1600" height="236" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUrKPnW6VKx5EYT-Afef_ZMQvOPywBmqc4bGzlonG-9zjqt21Odv-0gLmhw42Bdk4BmAZpb96TWUKP6IiFn35OFaMZOibaOR0Zwf35jOedPlEPW7yebCvp7tC8erOpU4Y7UfH5uDKMwNQ/s320/IMG_0149.JPG" width="320" /></a></div>
<br />Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-4117705778174954552019-01-21T21:10:00.000+02:002019-01-21T21:10:40.818+02:00Bra börjanJag har i stadig takt prickat av arbetsuppgift efter arbetsuppgift längs med månaden, och börjar snart se slutet på min lista. Målet är att gå in i en längre skrivperiod (med sedvanliga, men ganska få, avbrott för skolbesök) i februari. Jag håller på att knyta ihop texttrådarna för årets två böcker, båda borde komma under sommaren. Den ena heter Kråkslottet och är fyrornas läsebok. Den andra är lite hemlig ännu, men så fort höstkatalogen kommer ska jag berätta mera!<br />
<br />
Jag känner tydligt att familjen är inne i en övergångsperiod i livet. Hittills har det alltid varit fullt, fullt upp hela tiden. Barnen har haft program, vi vuxna har haft program, varje dag ska det lagas mat, huset är uppochner för jämnan och jag har inte haft en lugn stund. Men nu håller något på att hända. Det har till och med uppstått stunder då jag har hunnit fundera på vad jag vill, vad jag har lust med, om jag skulle ta itu med något av det där som alltid hamnar längst ner på listan. Jag har inte kommit så långt att jag faktiskt <i>har</i> verkställt något. Men bara det att hinna tänka "jo, nu kanske det skulle passa att måla en list" (för att sedan konstatera att jag inte riktigt litar på det här lugnet tillräckligt mycket för att ägna det åt något som är ganska tråkigt och som inte märks) känns som något nytt. Spännande. Ovant. Och trevligt.<br />
<br />
Oftast tar jag tag i en bok, förstås. Just nu håller jag på med flera stycken, som jag brukar. Ellen tipsade om Min katt Jugoslavien som jag hittade på bibban, jag läser en roman på engelska som heter Vivian Rising, och så läser jag Maskrosguden som jag inte har kommit mig för att läsa förrän nu. Gillar alla tre.<br />
<br />
Två bra serier har jag sett på Netflix också. Sex Education är en, den var rolig och innehöll en massa bra saker, roliga karaktärer, oväntade förhållanden, ett otroligt fint hus osv. En annan inspirerande serie är Consumed, där folk får hjälp med att rensa sina hem. Mycket mer fart och fläkt och bättre regi än Mari Kondo-serien, måste jag säga. Och bra på det sättet att de stora barnen på eget bevåg började rensa och sortera och har mycket bättre koll på vad de har för saker, plötsligt.<br />
<br />
I år har jag fortsatt att försöka vara ute varje dag. Jag har lyckats alla dagar utom två. TVÅ! Adrienes yoga är jag också med på, och för första gången någonsin har jag inte halkat efter (ännu). Det här året har börjat riktigt bra, faktiskt. Frisk luft, dagsljus, lite motion, lite stretch. Jag är hemskt nöjd!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheR9O47I0uUOyccTuIKNg48JWW3NwXGHEMBRVBovXqTjbGkgxTFu9Hk57qWP6ANuBLPh3taWtcgxknBFMCPXqydlQZpzCI_abs6zHasHFA3O7uN7EnEvoScgjifftHPPJQMfNXX7e7h2Q/s1600/IMG_0779.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheR9O47I0uUOyccTuIKNg48JWW3NwXGHEMBRVBovXqTjbGkgxTFu9Hk57qWP6ANuBLPh3taWtcgxknBFMCPXqydlQZpzCI_abs6zHasHFA3O7uN7EnEvoScgjifftHPPJQMfNXX7e7h2Q/s320/IMG_0779.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-43416671431643924642019-01-10T18:48:00.003+02:002019-01-10T18:49:46.604+02:00First look wedding photos<a href="https://engulapelsin.blogspot.com/2019/01/first-look-wedding-photos.html">Linn</a> skrev en lista på saker som får henne att cringekrampa, och jag insåg hur ute jag är! Jag hade nämligen aldrig hört om First Look Wedding Photos (hahaha, skrev weeding först, det skulle vara något det, bilder av trädgårdsentusiastens möte med vårens första ogräsrensning, hur hen gråter av sorg över arbetet hen har framför sig). Det är alltså bilder av när brudparet ser varandra första gången med bröllopskläderna på sig. Det här tänkte jag när jag googlade fenomenet:<br />
<br />
<ol>
<li>Måste allt verkligen dokumenteras och bli ett <i>begrepp</i> med ett eget <i>namn?</i></li>
<li>Tja, det här var ju 50% rörande och 50% fånigt.</li>
<li>Har de alltså aldrig sett varann i finkläder förr?</li>
<li>När har jag, som brukade vara romantiskt lagd, blivit så här cynisk?</li>
<li>Varför tog vi inga officiella bröllopsfoton? (Det här har jag frågat mig med jämna mellanrum. Det kändes inte jätteviktigt då vi gifte oss, men jag har faktiskt en video som nån hade filmat av oss då vi traskade in i kyrkan. Den är jättekort men det är alltid lika roligt att se den, så nu ångrar jag att vi inte fixade lite mer dokumentation, vi var mentalt i helt andra ändan av dagens dokumenteringsspektrum på den tiden.)</li>
<li>Jag undrar om vi borde ta officiella bröllopsfoton nu istället, vi har ju kläderna kvar. Då kunde vi åtminstone ta Second Look-foton, hahaha.</li>
<li>Förresten! Kanske både barnen och Caj skulle gråta av glädje om jag städade upp mig och klädde på mig brudklänningen. Främst för att jag då inte skulle vara klädd i underställ, som barnen nästan använder som ett skällsord då det gäller mig. Jag har nästan alltid på mig underställ då jag är hemma, vintertid. Då kan jag gå ut på promenad eller yoga utan att byta om, och jag kan existera utan att frysa. Att inte frysa får allt högre prioritet ju äldre jag blir.</li>
<li>Om jag skulle gifta mig nu kanske jag skulle göra det i underställ.</li>
<li>Det där sista var en fånig tanke, även om det låter bekvämt.</li>
</ol>
Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-39610309820959078172018-12-30T21:02:00.000+02:002018-12-30T21:02:56.576+02:00Nytt år, nya möjligheter (nä fy vilken tråkig rubrik även om det är precis det mitt inlägg handlar om)På samma sätt som skolstarten kan sätta igång en förnyelseiver i mig, har årsskiftet den effekten på mig. Jag har i flera dagar gått och småmyst åt allt jag ska lyckas med och uppleva under 2019. Dessutom har jag bara några ynka sidor kvar i min gamla anteckningsbok, så för ovanlighetens skull sammanfaller en ny anteckningsbok med ett nytt års början. Så otroligt tillfredsställande (eller "satisfying", som mina tre barn brukar säga).<br />
<b><br /></b>
<b>Saker jag funderade på under 2018</b><br />
<br />
<ul>
<li>utmaningarna med att vara förälder till barn i olika åldrar</li>
<li>att jag har börjat se dåligt, men är lite för slö för att gå till optikern fast jag borde få starkare glasögon.</li>
<li>att jag verkligen är en periodare då det gäller motion. Under första delen av året yogade jag nästan varje dag, under november och december promenerade jag istället. Men att göra båda, som antagligen skulle vara det bästa, det lyckas jag inte med.</li>
<li>världen och klimatet och vad som håller på att hända med vår kära planet.</li>
<li>hur jobbigt det är att <i>älska</i> att resa långt bort med flyg, och samtidigt vilja vara en miljövän.</li>
<li>hur vi ska bo. Vi har funderat på allt och just precis som vi hade bestämt oss för att bygga ut istället för att göra en uthusbyggnad på gården, ändrade vi oss igen och bestämde oss för att vi nog främst måste spana efter ett större hus, allt annat är för jobbigt. Det kommer att sluta med att vi velar tills barnen flyttar hemifrån, och sen är vi nöjda med storleken på vårt hus igen.</li>
<li>att jag verkligen ska anstränga mig för att vårda min kreativitet, och också att jag måste se till att jag ska skapa saker utan krav på kvaliteten. Jag tror nämligen det är så man håller skaparlusten vid liv: man gör lustfyllda saker, och inte bara sådana saker som lönar sig ekonomiskt.</li>
<li>att ha totalt köpförbud under 2019, men om vi t.ex. köper ett nytt hus är ju det lite svårt. Dessutom har jag reserverat en begagnad overlockare som jag inte fick innan julen som jag hade tänkt, så jag vet redan att jag kommer punga ut med en hel del pengar direkt i januari.</li>
</ul>
<div>
<b>Saker jag lovar mig inför 2019</b></div>
<div>
<ul>
<li>att inte handla kläder, smink eller skönhetsprodukter (shampo och deo är ok, om det behövs) under årets fyra första månader. Det här löftet hittar jag på medan jag skriver, så vi får se hur det går med den saken. Men ok, jag kör!</li>
<li>att göra<a href="https://www.youtube.com/watch?v=Ok2N3NuXMo0"> Dedicate med Adriene </a>på Youtube i januari (och februari, eftersom jag inte brukar klara av att yoga exakt varje dag, oavsett hur höga mål jag lägger upp för mig).</li>
<li>att fortsätta leva hälsosamt (ok, jag har ätit massor med godis under julen, men under november och december har jag faktiskt klarat av att äta som jag önskar och vara ute ordentligt nästan varje dag, i dagsljuset. Maten har varit vegetarisk, innehållit minimalt med socker, jag har ätit mycket surkål och kefir och sånt som är bra för magen. Och som resultat hade jag nästan ingen migrän eller annan huvudvärk, och ingen magkatarr heller. Men nu under julen då jag har ätit lite vadsomhelst i sockerväg kom allt det där tillbaka, så det är nog verkligen en bra sak för hälsan att anstränga sig lite.)</li>
<li>att inte jobba för mycket utan försöka hålla arbetsmängden på en förnuftig nivå.</li>
<li>att fortsätta sova bättre än 2012-2017.</li>
<li>att läsa lika mycket som jag brukar.</li>
<li>att ha mera tumistid med barnen. Under 2018 blev jag lite bättre på den saken, men det finns stor utvecklingspotential ännu! I dag var jag ute på en lång promenad med Lovis och det är alltid så bra att tillbringa tid med barnen, ett och ett, så vi faktiskt hinner prata.</li>
<li>att vara en snällare mamma som inte blir vrålarg så ofta (jag känner redan hur <i>svårt</i> det här kommer bli)</li>
<li>att göra roliga, kreativa saker som inte har direkt att göra med skrivandet. Rita, läsa, måla, sy, pyssla och sticka, till exempel.</li>
</ul>
<div>
<b>Saker jag hoppas på inför 2019</b></div>
</div>
<div>
<ul>
<li>att något stort händer så klimatförändringen stoppas.</li>
<li>att jag ska kunna slappna av och bli en lite bättre förälder <i>som vet vad hon gör.</i></li>
<li>att vi och våra nära och kära ska få vara friska</li>
<li>att min 40årskris inte blir värre än så här</li>
<li>att Caj och jag orkar ordna en rolig fest då vi fyller år.</li>
<li>att det kommer gå bra för det jag får publicerat under 2019 (i nuläget två böcker och en text i en antologi).</li>
<li>att jag ska komma på en riktig kanonidé till den sjätte och sista boken om Patrik, Irene och Pensionärsmakten.</li>
<li>att vi antingen ska bli engagerade hönsägare igen, eller gör oss av med hönsen.</li>
<li>att vi ska hitta ett drömhus som vi har råd med.</li>
<li>att vi ska få vara glada och lyckliga och tillfreds med livet.</li>
</ul>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ5JSoYr5IT-8lJWAac6NHuRfiX6iROBrj1xLOKy3yAYbr7Yd4fyOBjjPTe2zCtReadTTdgtU1PmYdhcPYw1b67Sa6pLikuqjc0xQLjfBB_RFtDhuc2QJ8pKM87iPAvO_Sm3uL8-vUKTY/s1600/memento.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1068" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ5JSoYr5IT-8lJWAac6NHuRfiX6iROBrj1xLOKy3yAYbr7Yd4fyOBjjPTe2zCtReadTTdgtU1PmYdhcPYw1b67Sa6pLikuqjc0xQLjfBB_RFtDhuc2QJ8pKM87iPAvO_Sm3uL8-vUKTY/s320/memento.jpg" width="213" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Idun och jag (foto: memento / Linda Tallroth-Paananen)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxPKWO-J_ZVF1lQkIwFhgDU4m_kpOLNMxJi5dvDbRZoqhDSZwlKkt_4uVz6zZSDyvZckxV9wki5i-fT7oFommFzySpDz_qv2BDQx6Km2qFHPFPLtfpDEGSeJgCVQhsVwMCiGEBu7ETbjM/s1600/IMG_0039.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1280" data-original-width="960" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxPKWO-J_ZVF1lQkIwFhgDU4m_kpOLNMxJi5dvDbRZoqhDSZwlKkt_4uVz6zZSDyvZckxV9wki5i-fT7oFommFzySpDz_qv2BDQx6Km2qFHPFPLtfpDEGSeJgCVQhsVwMCiGEBu7ETbjM/s320/IMG_0039.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Caj, jag och Edda</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvP0jv6SDiSic5E3qAwWgurI5zzPxUxniCRzB16zj8-uxItGdGHNPel_X821OI-5pwWiwb-aRZslxw2nFXUz0OU3WzIj1yxHp763Rr0fUeggPQSja8kfghWR1niLRvzg7MUYDZvv0haMg/s1600/IMG_0630.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="960" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvP0jv6SDiSic5E3qAwWgurI5zzPxUxniCRzB16zj8-uxItGdGHNPel_X821OI-5pwWiwb-aRZslxw2nFXUz0OU3WzIj1yxHp763Rr0fUeggPQSja8kfghWR1niLRvzg7MUYDZvv0haMg/s320/IMG_0630.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag och Lovis</td></tr>
</tbody></table>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
</div>
Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-31838628121046581332018-12-14T09:49:00.000+02:002018-12-14T09:49:00.938+02:00Den bästa stundenInnan jag började skriva var jag säker på att den bästa stunden i bokprocessen skulle vara den dagen boken kommer från tryckeriet. Dagen då jag får peta upp tejpen på paketet, öppna lådan och se hela högen med alldeles tryckfärska, obrutna böcker ligga där och brösta sig.<br />
<br />
Visst är det trevligt och bra och allt det där, men vid det laget är jag ofta ganska långt inne i nästa projekt redan. Den nytryckta boken har stötts och blötts så många gånger att den inte känns som bara min längre.<br />
<br />
Nej. Den verkliga euforin infinner sig för min del då jag har kommit igenom hela berättelsen från början till slut. Då jag vet att jag lyckades få ihop det, att jag löste alla problem, att jag fick allt att funka, och att jag kan skicka iväg hela paketet till den allra första läsaren. Innan jag har skrivit igenom hela berättelsen är det nämligen inte alls säkert att det ens blir någon berättelse. Jag kan aldrig vara säker. Jag litar ganska mycket på min skrivförmåga vid det här laget, men ändå. Jag vet ju aldrig.<br />
<br />
När jag skriver och skriver och är mitt i en text kan det ibland kännas lätt tröstlöst. Jag vet inte vart berättelsen är på väg, men jag har stängt en massa möjligheter genom att välja vissa saker och välja bort andra. Dessutom vet jag ju aldrig exakt NÄR jag är halvvägs, att halva vägen är passerad märks först när berättelsen får fart igen. Ibland har jag ingen aning om vad berättelsen riktigt handlar om, och då är det bara att skriva på tills jag upptäcker det. Ett av mina pågående projekt är just sånt. Jag har skrivit massor, jag älskar den där världen jag har skapat, men har inte riktigt koll på vad berättelsen går ut på ännu. Riktningen är oklar. Och för att få reda på det måste jag bara skriva vidare, hur underligt det än låter.<br />
<br />
Förra veckan blev jag klar med första versionen av en bok som kommer nästa år. I ett par dagar gick jag omkring med en särskild känsla i kroppen och hjärtat, en känsla som bara infinner sig då jag är färdig med första versionen av en bok. Det är den bästa känslan! Jag klarade det ännu en gång! Jag fick veta hur boken slutade!Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-80202508020000889192018-11-28T22:09:00.000+02:002018-11-28T22:09:11.249+02:00das Elchmädchen<a href="http://www.helsinkiagency.fi/2018/11/28/klingenbergs-elk-girl-sold-dtv/">Roliga, jätteroliga nyheter!</a> Älgflickan ska bli översatt till tyska av förlaget Reihe Hanser! Boken utkommer våren 2020. Det här är superspännande! Detta blir min tredje översättning (Alberta Ensten utkom på danska 2017, Patrik och Pensionärsmakten utkommer på finska nästa år, och så den här då). Nu har jag ingen aning om vad Älgflickan ska heta på tyska, kanske das Elchmädchen? Vi får se! Hurraa!Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-42238186069559168032018-11-25T21:32:00.001+02:002018-11-25T21:32:52.782+02:00Och vinnaren av ljudboken är...<b>Malin Wiklund</b>! Grattis till dig! Jag kontaktar dig direkt så du får din vinst!<br />
<br />
<br />Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2144021549738534082.post-2362849507985822452018-11-23T12:21:00.001+02:002018-11-23T12:28:06.749+02:00Ljudboken är här!<b>I somras</b> åkte jag ut till Monäs för att läsa in Patrik och Pensionärsmakten som ljudbok. Inspelningen gick väldigt fort och smidigt, och att samarbeta med Henry, som är producent för boken, var väldigt trevligt. Ett exempel: när jag föreslog att vi skulle tonsätta och spela in Pensionärsmaktens kampsång, istället för att bara läsa upp texten rakt av, var han genast med på noterna (hehe). Han drog ett rivigt ackord på gitarren (precis som det stod i boken), och en timme senare hade vi en färdig låt med två instrument och många stämmor på band. Inte illa!<br />
<br />
<b>Från och med nästa veckas onsdag</b>, den 28.11, finns boken tillgänglig på ljudbokstjänsterna Nextory och Storytel. Den kan också köpas på Ad Libris, Bokus och Elisa, och går att låna på biblioteket. <b>Men redan nu</b> går den att förhandsbeställa direkt från Book Sounds hemsida, <a href="http://booksounds.com/">klicka här,</a> så kommer du raka vägen dit! Och kampsången, den kan du höra här:<br />
<br />
<br />
<iframe allow="autoplay" frameborder="no" height="166" scrolling="no" src="https://w.soundcloud.com/player/?url=https%3A//api.soundcloud.com/tracks/523112202%3Fsecret_token%3Ds-FD1Ht&color=%23ccd490&auto_play=false&hide_related=false&show_comments=true&show_user=true&show_reposts=false&show_teaser=true" width="100%"></iframe><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<b>Dagen till ära lottar jag ut en gratis nedladdning av boken! Lämna en kommentar antingen härunder eller som kommentar på Facebook, så drar jag en vinnare på söndag! Lycka till!</b>Malinhttp://www.blogger.com/profile/01206342913134193140noreply@blogger.com2