Kulturchocken

Dagtid brukar Edda och jag gå till öppna förskolan åtminstone ett par dagar i veckan. Det är roligt. Där finns en massa trevliga människor.

En av dem som jag har umgåtts med mest av alla heter Sara. Hon är ålänning sedan sju år tillbaka, men kommer ursprungligen från Sverige. Idag avslöjade hon en jätteintressant kulturskillnad mellan Sverige och Finland som är helt omöjlig att gissa sig till om man inte har bott i det ena landet och sedan flyttar till det andra.

Nämligen. I Sverige, om någon hälsar på hos hos en för första gången och tar en liten tur i hemmet, skulle man aldrig komma på tanken att inkludera sovrummet i husesynen. På sin höjd kan man lämna sovrumsdörren på glänt och vifta lite förstrött "där är sovrummet", innan man raskt går vidare. Sen lämnar man det ämnet. Det skulle inte komma på fråga att bjuda in gästerna i kammaren för att se sig runt. Det är för privat.

Jag blev alldeles till mig, både av förvåning och iver. Det här hade jag aldrig anat! Hon berättade också att hon själv är betydligt obekvämare med att gå in i andras sovrum än med att andra tar sig in i hennes sovrum, så starkt rotad är känslan av rätt och fel beteende i den här frågan. Jag undrade naturligtvis hur hon upplevde det första gången hon hälsade på hemma hos oss, då jag inte bara drog runt henne i hela huset utan till och med uppehöll mig, henne och våra barn i mitt och Cajs sovrum en lång stund eftersom jag hade en maskin tvätt att hänga upp. "Tja", sa hon. "Först var jag lite obekväm, men när det visade sig att vi hade en mission där kändes det helt okej."

Jag undrar hur många gånger jag har trampat i klaveret. Jag tvekar aldrig inför att stövla in i nåns sovrum under en husvisning. Jag är inte det minsta obekväm med att nån kommer in i vårt sovrum heller, för den delen, Caj och jag valde ju till och med att sova i ett genomgångsrum under flera år. Nemas problemas. Å andra sidan har jag inte gått runt i särskilt många hus i Sverige, så kanske jag inte har gjort bort mig totalt. Och nu slipper jag det, när jag bär på den här värdefulla vetskapen!

En annan sak vi kom att tala om är badrumsskåp. Inte så att jag tycker att man tvångsmässigt ska gå och snoka i någon annans badrumsskåp nej, men om till exempel toapappret är slut och jag inte ser en ny rulle ligga framme skulle jag utan tvekan öppna skåpen och kolla om det finns en ny rulle där. Detta är också ett stort no-no i Sverige. I badrumsskåpet ska man kunna förvara sina allra hemligaste hemligheter.

Jag tycker sådant här är o-er-hört spännande att upptäcka. För en sådan här känsla för vad som passar sig och vad som inte passar sig är jättesvår att uppfatta på avstånd, via teveprogram eller filmer.

Sara lyfte förstås fram att hon ingalunda talar för alla svenskar när hon berättar om den här skillnaden, men en annan av våra kompisar hade iakttagit exakt samma beteende när hon fick besök av en svensk kvinna, som var totalt ointresserad av att gå in i sovrummet under husesynen, och Marc Levengood lär ha noterat samma beteende i någon krönika.

Visste ni om den här skillnaden?