6 november 2019

En nöjd, medelålders dam

Jag reser ganska mycket i jobbet, och bor en hel del på hotell nuförtiden. Först var det roligt och  lyxigt, nu tycker jag oftast att det skulle vara skönare att vara hemma i min egen säng. Men en sak som jag verkligen njuter av är att få klä på mig pyjamas redan klockan åtta, knycka täcket från den tomma grannsängen och ta rummets ALLA kuddar och lägga mig bekvämt i sängen och bara slappa med Netflix, en kopp te och kanske lite Wordfeud på telefonen.

Alltså det är så enkelt att göra en medelålders dam som jag nöjd. Faktiskt.
(Missnöjd också. Faktiskt. Men nu handlar det inte om den saken.)

I dag är det för övrigt EXAKT en månad tills jag fyller 40.

5 november 2019

Renovering

Hej och hälsningar från Ekenäs, där jag ska hänga de närmaste dagarna på bokkalas. Just nu är klockan tjugo i nio på kvällen, det känns om om Ekenäs är i en annan tidszon för jag är jättetrött och min kropp tror att klockan är närmare elva. Jag sitter därmed redan i sängen i pyjamas och ska antingen titta på Netflix eller läsa en tidning som jag har köpt. En inredningstidning! Det hör inte till vardagen, men det borde det kanske göra.

Det är så länge sedan jag har bloggat att det har hänt en massa saker i mitt liv. Till exempel har vi flyttat. Ja, om du som läser känner mig eller följer mig på Instagram eller är kompis med mig på Facebook, eller varför inte alla tre, så är det här old news. Men det präglar ändå familjens vardagsliv så pass mycket att jag inte kan låta bli att nämna det så fort jag öppnar munnen eller börjar skriva ett blogginlägg.

Vi har flyttat. Vi renoverar. Och precis som det brukar så blev allt mycket mer omfattande och därmed också mycket dyrare än vi hade planerat. Vi hade inte tänkt göra annat än byta taket, mura ett par spisar och göra klart en toa som var på hälft. Sedermera har vi bytt tak, låtit mura två spisar, målat de flesta väggarna, bytt ut hela köket, bytt ut alla kranar i hela huset, installerat en toalettstol, pikat sönder en betongfot så vi har hål i sovrumsgolvet, installerat ett badkar, slipat de flesta golv, slutfört installationen av husets värmesystem, köpt och monterat otaliga möbler, lagt om lite golv, tapetserat, målat innertak osv. Så kan det gå (obs! många av de saker som låter svåra har hantverkare gjort, men golvläggning, -slipning och oljning samt målararbeten och tapetsering har vi skött själva) Jag tror det kommer att bli fint bara vi blir färdiga, men vi är inte riktigt där än, trots att vi flyttade in för över en månad sedan. Eller vadå TROTS? Haha, tror jag att jag är släkt med Ernst? (Nu slog mig tanken att jag kanske är det! Man vet aldrig säkert! Borde kolla upp det!)

En månad är ju inte särskilt länge i renoveringsvärlden, väl? Det går framåt, för det mesta i alla fall. Men ibland känns det nästan som om det går åt andra hållet istället. Som när det störtregnade ute en horribel höstdag, och plötsligt började rinna in vatten genom vårt sovrumsfönster. Just vid det här tillfället var vi mitt i takbytet och jag var ensam hemma, för Caj var i Sverige på jobb. Jag tog direkt till kofoten och drog loss fönsterlisterna för att kolla var vattnet riktigt kom in (ovanför fönsterkarmen var svaret på den frågan) och försökte fånga upp så mycket vatten som möjligt med ett gammalt lakan och en handduk som Caj fick på Teneriffa på åttitalet. Det slutade regna och följande dag kom Caj hem. Några dagar senare var takläggarna klara och det har inte regnat in sen dess. Men istället för att lägga tillbaka listen (jag kom av mig)  har Caj skurit loss stora bitar av väggen för att kolla hur pass fuktskadad den är (lite mörk men inte alls mjuk ovanför fönstret, ljus och torr och hård på alla andra ställen). Ja, så nu måste vi väl fixa om väggarna också i sovrummet lite snabbare än vi hade tänkt, för plötsligt ser det ganska risigt ut. Ännu risigare än det gjorde då vi bara hade hål i golvet! Jag trodde att vi skulle vara klara till jul i år, men det blir nog till julen 2020 istället. Jag har börjat vänja mig vid den tanken också.

5 juli 2019

Eddas kalas-kafe

Vi var i Sverige över midsommar, men nu kommer vi att hålla oss i hemknutarna resten av sommaren, tror jag. Det känns skönt. Jag håller på att renovera det vi "skulle göra klart själva" (HAHA) i Lovis och Iduns rum då vi renoverade huset 2015. Jag har bland annat målat taket, takbjälkar, fönsterfoder och dörrlister. Och så har vi målat om väggarna i Iduns rum helt och hållet. Kalklitir må vara snyggt, men det är ingen hit på barnrumsväggar, särskilt inte hos ett barn som regelbundet använder handkräm, väggarna suger i sig som svampar och det är inte snyggt. Var inte snyggt, alltså. Nu är det jättefint då väggarna är målade med helt vanlig väggfärg.

I går hade Edda kompiskalas. Det var ännu bättre än förra året, då det bara var tre som grät, för i år var det bara en! Caj och Edda hade byggt en kiosk där festföremålet sålde kalasmat som gästerna fick köpa för pengarna som fanns i skattjaktsskatten. Jag tyckte konceptet var alldeles briljant då jag kom på det, sen när jag berättade om det för Jonas och Saija visade det sig att de hade kört något liknande på Lones kalas några dagar tidigare. Jag vet inte om "great minds think alike" eller om jag borde inse att jag verkligen har överskattat originaliteten i min fantasi.

Vi har råkat på en jobbig sommarförkylning här i huset, så nu går vi alla omkring och hostar ikapp. En natt kliade min hals så mycket att jag bara sov 3,5h! Men annars har vi det rätt bra. Caj har äntligen semester och kvällssolen på terrassen är inte av denna världen. Jag älskar den!

De senaste timmarna har Edda, Idun och jag legat i vårt terrasmöblemang och läst, eftersom vi var till bibban tidigare i dag. Lovis har legat i en solstol och lyssnat på en podcast och Caj har reparerat gräsklipparen som nu verkar gå bra. Idun fixade smoothie och sålde till oss andra från Eddas kalaskafé (de där pengarna vi printade ut har redan visat sig vara väldigt användbara), sen tog Lovis över och sålde godis och planscher, och nu ser det ut som om någon har plockat fram smörgåsingredienser därute. Borde man installera ett helt kök där, och printa lite mera pengar? Kanske jag skulle slippa laga mat resten av sommaren då?


Bilden på pengarna är en av de roligaste som har tagits på Edda, jag skrattar lika mycket varje gång jag tittar på den. Edda själv (som har betydligt mer självdistans än sina äldre syskon) tycker också att den är väldigt festlig.


27 juni 2019

Houdan

Vi har tagit tre kycklingar! De heter Vallmo, Felicia och Åsa och är jättesöta och har redan sina tydliga personligheter. Åsa är väldigt sprattlig och amper, Vallmo är också lite vild och pigg, men lugnar ner sig då man håller henne i famnen, Felicia är en sömntuta som somnade cirka åtta gånger (utan överdrift!) i mina kupade händer igår. Just nu är de gul-svart-fläckiga, men de kommer att se superknäppa ut som vuxna. Se bara:



Hahaha.

18 mars 2019

En arbetsdag

I dag har jag en bra dag på gång. Jag steg upp halv åtta, som jag gör de flesta morgnar. Jag yogade en kvart, åt frukost (två havrebröd med avokado och tomat, lite yoghurt och mysli, samt en stor kopp apelsinchai med havremjölk), gick upp för att väcka Edda, som inte alls sov, utan hade gömt sig under täcket tillsammans med Caj för att jag skulle leta efter dem. Jag tycker det är roligt att det här fortfarande är en av Eddas bästa lekar, hon håller alltid på att fnissa ihjäl sig när man slutligen hittar henne.

Lovis cyklade iväg till skolan och Idun packade sina simkläder eftersom de har gympa i simhallen i dag. När alla hade ätit och klätt på sig körde jag Edda till dagis och Idun och ett av grannbarnen till simhallen, och Caj åkte iväg till sitt jobb. Jag kom hem igen, skrev en handfull mail och två fakturor, och nu ska jag ta mig en tankepromenad i det oerhört tråkiga och slaskiga vädret. Förhoppningsvis kommer jag på något bra. Eller så går jag bara och funderar på annat, och det är också helt okej. Oftast har jag inga särskilda mål med mina tysta promenader, men i dag ska jag faktiskt försöka smida lite planer.

Förr veckan gjorde jag nämligen det drastiska beslutet att börja från noll igen med boken jag håller på med, trots att jag redan har skrivit femton kapitel. Det är alltså den sjätte boken om Pensionärsmakten, den är ultrasvår att skriva jämfört med de två senaste. Jag kommer förmodligen nog att kunna använda en del av den gamla texten, men vi ska se, vi ska se. Jag skrev i alla fall en ny, otroligt actionspäckad början förra veckan, och nu är jag hemskt nyfiken på vad som ska hända. Jag måste hitta på något bra, så jag får veta hur det går och vad som ska hända.

Nu ska jag således ta på mig ytterkläderna, mata hönsen (Caj och jag har ett nytt system där vi sköter dem varannan vecka, han tog förra veckan och nu är det min tur), och sedan ska jag försöka hitta den minst slaskiga vägen att vandra på. Det blir förmodligen en ganska tråkig promenad eftersom det är bäst plogat längs de största cykelvägarna, men som känt är tråkighet bra för kreativiteten, så det är väl bara att promenera på även om omgivningen är hemskt ostimulerande. Sedan ska jag äta lunch, och sen skriva, skriva, skriva.

Förra veckan fick jag annars besked om att jag har beviljats ett ettårigt arbetsstipendium från Svenska Kulturfonden för en bok som jag länge har velat skriva! TACK! Det är otroligt skönt att veta hur jag ska finansiera det projektet. Lika roligt är att åtminstone tre av mina vänner också har fått arbetsstipendium för sina konstprojekt. Det blir roligt att se vad de kommer åstadkomma under sina skaparår, jag tror det blir fantastiskt!

10 mars 2019

Skida

Ja, någon hann kanske redan hoppas att jag hade slutat blogga, men precis som löss eller springmask dyker jag upp igen när alla redan tror att allt är förbi. Moahahah.

Vet ni vad jag har gjort? Jag har köpt skidor! Och jag har redan skidat ungefär åtta kilometer i vinter. Nu förstår jag att många kanske tänker att det inte är så mycket, men vet ni vad, om man slår ut mängden på alla de år som har gått sedan jag skidade sist blir det ännu mindre! Min gissning är att jag kanske skidade sist för cirka tjugofyra år sedan, och åtta delat på tjugofyra leder till i medeltal 333 meter i året sedan dess. Jag kommer ju inte ens ett varv runt en sportplan PER ÅR med den mängden. Ska nog skida lite till för att få upp statistiken.

Just nu är jag nästan som besatt av att prata om att skida. Jag har ägt skidorna i en vecka, och skidat bara två gånger, men jag pratar om skidning varje dag. Ofta med väldigt stor entusiasm, vilket får mina barn att himla med ögonen och tycka att jag är löjlig. (Det är jag å andra sidan van vid från cirka alla andra livssituationer.) Men jag tycker det är så spännande att göra något jag har avskytt, och varit riktigt usel på, och faktiskt märka att det inte är så hemskt som jag trodde. Jag är långt ifrån skidfrälst och kommer nog aldrig att delta i Vasaloppet. Dessutom känner jag mig väldigt okoordinerad, jag trodde att skidtakten skulle sitta i kroppen på ett naturligt sätt, men väldigt många av mina moves är väldigt onaturliga. Nå. Ganska trevligt är det ändå när man får upp farten (i en nerförsbacke, alltså), och svischar iväg.

27 januari 2019

Vi har en vinnare!

Det var 47 personer som ville vinna fem små böcker, och vinnaren blev Ulrika som kommenterade på Facebook! Grattis! Jag kommer och ploppar in böckerna i din postlåda någon dag!

Och alla ni andra som var med i utlottningen: ni kan ändå ta del av de här fina texterna! Gå in på enlitenbok.fi och beställ hem dem, till exempel!