19 september 2014

Höstfest

Ah, nu har jag fått vara på en snabbresa till Helsingfors. Att flyga gör onekligen att den här ön känns lite mindre perifer, men så där ur miljösynpunkt är väl nog båten att föredra. Nåja.

Det var superroligt! Först hade Joanna (min vän som utöver att vara trevlig och trofast också gör de fantastiska illustrationerna i Patrik-böckerna) och jag möte med vår redaktör Jonna på Schildts & Söderströms. Lukrativt och inspirerande!

Sedan råkade jag snubbla över (inte bokstavligen, hon var på benen hela tiden när vi möttes) min härliga släkting Lena på Akademen, vi gick på kaffe direkt, för det vill man om man får chansen. Efteråt smög jag mig in på toaletten, bytte om och försökte piffa upp frisyren och makeupen lite och sedan gick jag på fest. Tänk om man fick leva ett sådant här jetsetliv lite oftare. Och att man rör sig snabbt när man inte har tre minitanter i släptåg.

Jag fotograferade oregelbundet och oplanerat, en massa fina människor kom aldrig på bild men här är några av dem jag hängde med. Jag gillar verkligen att socialisera med hel- och halvbekanta (för att inte säga helt okända) på dessa tillställningar, det finns alltid massor att prata om. (Det finns också en möjlighet att jag på grund av mitt hemmamammande och mitt ensamma skrivande verkligen tar ut varenda liten sväng när jag har chansen.)

Jessica, Ida-Lina och Mia. Jag föredrar att tro att Ida-Lina hälsar.

Den sprudlande Tahvanainskan

Maria, hemlige Basse och Pia.

Mäster Taivassalo och jag efter ett antal ännu märkligare selfies

Min kära Joanna som ritar Patrik & co. Och jag ja.

Mina hotellföreståndare Ida-Lina och Janne
Jag somnade sent.

Idag: en galen fart. Jag vaknade av mig själv 06.20 (VEM gör sånt dagen efter en baluns? Jag tydligen) och steg upp, klädde på mig och promenerade till flygbussen, checkade in, åt en frukost-i-farten, flög hem, började läsa en fånig bok, blev hämtad av Caj, Lovis och Edda, skjutsade Lovis till skolan, gick med Edda på barnens sångstund, gjorde några jättetrevliga nya bekantskaper, hämtade Idun, promenerade hem, lade Edda, låg på soffan och kliade Idun på ryggen medan jag läste vidare i den där jättefåniga boken, var med om ett par oproduktiva timmar där jag inte har en aning om vad jag gjorde, vilade gjorde jag i alla fall inte fast jag ville, cyklade med barnen till bibban och lånade en 20, 30 böcker, cyklade till sjökvarteren på plåtbröd, åkte hem, nattade barnen, läste ut den där fåniga boken (varför satte jag en hel dag på den? Tur att jag har nya bibbaböcker att kasta mig över), började läsa en ny bok av Frida Nilsson för barnen, tog emot min hårt arbetande make som fått flexa väldigt mycket för att jag skulle kunna åka på fest, och här sitter vi nu och tänker inte gå och lägga oss fast vi borde eftersom man ju faktiskt måste göra något annat än bara susa förbi varandra. Så nu ska vi montera upp projektorn och se på något, tror jag.

Solen lyser ALLTID i Mariehamn när vi kommer hem nånstans ifrån. Också idag.

17 september 2014

Kliande lungor och sånt

Jag har inte så mycket att tillägga, därav tystnaden. Barnen är sjuka i olika omgångar (inget jättefarligt, bara en skrällande och smärtsam hosta som är seg som årsgamla tuggummin). Jag har också en krypande förkylning i ansiktet och är lite rädd att den ska tillta, i morgon ska jag nämligen flyga (!) till Helsingfors i bokärenden. Och så är det förlagets höstfest, jag bestämde mig för att delta, det känns rätt och roligt. I övrigt skriver och korrekturläser jag så mycket jag bara hinner, mina arbetstider är minst sagt märkliga men ger resultat trots att det t.ex. i förrgår handlade om en halvtimme medan Lovis dansade och i går fyrtiofem minuter speedskrivning på bibban medan Lovis spelade fotboll...

Ja. Så där går mina dagar. Som ni ser: inte så mycket att tillägga.

12 september 2014

Två fredagspunkter innan lunch

1. Jag gick in till frissan för att artigt fråga om mitt hår verkligen fått den färg det skulle ha eftersom det blivit jätteljust, jättefort istället för att behållas mörkbrunt. Jag kom ut två timmar senare med en ny, helt fantastisk färg (jag är nöjd) och en massa lockar eftersom jag testade en ny locktång. Dessutom var jag flitig och jobbade faktiskt medan jag satt där i stolen. Tänkte att det verkligen inte är alla förunnat att kunna gå till frissan under arbetstid och faktiskt få något gjort. Jag redigerar alltså manus (Alberta Ensten och Uppfinnarkungen), det skall till tryck på måndag, så det börjar verkligen vara på slutrakan nu, vet inte hur många gånger jag har läst igenom det, men det är många och ALLTID hittar jag något jag vill ändra på. Men. skönt att vara effektiv och bli pillad i håret samtidigt.

2. Mitt pågående projekt gjorde att jag hittade denna fantastiskt informativa Wikipedia-artikel om avstavningar. Jag älskar sånt här. Regler. Så vet man precis hur det ska vara. Ah.

10 september 2014

Mitt nya intresse

Jag upphör inte förvånas över alla gömda skrymslen i min själ.

Först vill jag klargöra en sak: jag har aldrig varit en stor hundvän. Detta beror främst på att jag blev jagad av en kompis hund när jag var barn, hunden ville bara leka, men leken gick ut på att jaga mig över hela huset och nafsa mig överallt. Jag var skräckslagen då och under många år efteråt. Men det är inte bara det, ofta tycker jag också att hundar är för håriga och slemmiga för att jag ska vilja gosa med dem. Jag skäms lite när jag säger sånt här, jag vet att det finns en risk för att jag förolämpar nån hundägares bästa vän. Det vill jag inte alls. Och det finns jättegulliga hundar som jag gillar. Men så där i allmänhet är jag inte en stor hundvän.
Nåja.

De senaste dagarna har jag emellertid skrattat allra mest åt olika hundrelaterade inlägg i min facebookfeed. Hundar som rutschar. Katter som beter sig som hundar. Hundar som stirrar ut i fjärran och säger något i stil med "What if I never find out who's a good boy?" (ja Minna, det var du som delade den bilden och den fick mig att frusta högt och se mönstret). En hund var utklädd så den såg ut som två hundar som bar ett paket mellan sig (den bilden resulterade i ett gapskratt som fick mig att vika mig dubbel och Cajs ögon att svämma över. Jag vet. Ingen är mer förvånad än jag.)

På riktigt. Vad har hänt? När har hundar blivit det roligaste som finns?

Loopar i mitt huvud

Vår vardagstillvaro går på som vanligt (mekaniskt: hämta och lämna barn, byta blöjor, jobba, skriva, hjälpa med läxor, städa, tvätta, laga mat, plocka i och ur diskmaskin osv.) men på ett mentalt plan tycker jag allt är så konstigt och märkligt. Var vill vi bo? Hur vill vi bo? Hur vill vi att våra vardagar ska se ut? Vad är viktigt? Om vi nån gång flyttar tillbaka till Jakobstad, kommer det att kännas som vanligt eller kommer det att kännas som att rycka upp rötterna igen? Om vi flyttar nån helt annanstans om några år, kommer barnen att få fel i huvu av att hela tiden bli uppslitna ur sitt sammanhang? Om vi köper ett hus på Åland snart, hur ska vi hitta ett sånt vi vill ha? (Det enda vi kommit fram till i nuläget är att vi helst vill bo i ett hus som är minst hundra år gammalt. Och det verkar nästan omöjligt att hitta här.) Hur ska vi kunna skiljas från Staffansnäs om den dagen kommer? Varför går det så otroligt mycket mer pengar åt när man jobbar än när man är hemma utan jobb (skillnaden är verkligen enorm, tycker jag, man hinner inte alls med de billigare lösningarna utan köper sig en enklare vardag, vilket man inte alls skulle behöva om man hade mer tid)? När ska vi hinna titta på film eller bara hänga och göra ingenting? Hur hinner folk träna, lyssna på podcasts, se på teveserier och städa sina hus OCH jobba heltid och varför hinner/orkar vi inte ens packa upp våra lådor och skaffa vettiga förvaringsmöbler? Och så vidare, och så vidare, och så vidare. Sånt här går jag och tänker på om dagarna och kommer inte fram till några svar, och om jag mot förmodan gör det fortsätter jag ändå att ställa mig samma frågor gång på gång för att se om jag får ett mer tillfredsställande svar följande gång. En off-knapp till hjärnan skulle sitta fint. Går kanske att beställa på e-bay?

8 september 2014

Dofter

På vägen hem från Sverigeresan åkte vi som sagt båt, och åker man båt i dryga två timmar tar man nästan varje gång en tur genom taxfreen, oavsett om man ska köpa nåt eller inte (jag köpte inget den här gången, inte ens godis, mycket båt har jag åkt, ja).

Och så snubblade jag över den där parfymen som jag bytte till mig av min roomie Johanna när vi var tjugo år och bodde under takåsarna i Paris. Estee Lauders Pleasures. Jag sprutade en skvätt på min handled, sniffade lite och sögs tillbaka fjorton år i tiden, till min ungdom, till friheten och utlandet och baguetterna och kaffedofterna och alla fantastiska stunder jag delade med Johanna, Sara och Sara.

Och sen blev jag så nostalgisk plötsligt och kände mig så evigt gammal. Nu vet jag vad jag utbildade mig till, vad jag började jobba med, vem jag gifte mig med och hur många barn vi fick. Hittills, påpekar säkert någon. Och visst. Men då visste jag ingenting.

Missförstå mig inte, det är inte resultatet av tiden och valen jag sörjer -jag skulle välja precis likadant om jag levt livet en gång till och tycker verkligen från hjärteroten att jag fick det bästa av allt, men det är den där aningslösa förväntan, det där pirret i hela kroppen när man är så redo för allt, precis allt som världen har att erbjuda en och vadsomhelst kan hända, och inget har hänt, inget som ger en enda vink om vad som komma skall, som jag saknar. Den har ju sin charm den också, nämligen. Ovissheten.

Åh.

(Snälla, berätta också om era doftminnen. Vilka dofter triggar igång minnet hos er? Och hur känns det?)

Efterlysning!

Nån gång i somras fick jag ett samtal av en man som bad mig ringa honom om och när vi börjar vara beredda att sälja vårt hus. Vi har fortfarande inte bestämt oss för om vi ska sälja det eller fortsätta hyra ut det när de nuvarande hyresgästerna drar vidare i slutet av mars nästa år (eller om vi ska flytta tillbaka, det är fortfarande ett alternativ men kommer knappast att ske nästa vår). MEN JAG HITTAR INTE LAPPEN DÄR JAG SKREV NER KONTAKTUPPGIFTERNA NÅGONSTANS och jag tänker mig att de kan vara mycket bra att ha en vacker dag. Så, unge man, om du läser detta, kan du snälla skicka ett mail åt mig med ditt telefonnummer så jag får lägga in dig på listan över intresserade husköpare? Tack! (Andra som vill ha besked om försäljning när det nu än blir av kan också höra av sig, förstås)

engulapelsin(a)gmail.com är adressen.