21 december 2014

Broccolin

Jag började som sagt sticka en mössa. (Eller sa jag det?) Men nu har jag kommit av mig, det är kanske inte så smart att börja med svåra mönster när man inte har stickat på tio år. Jag sprättade upp ett par varv häromdagen och har svårt att studsa tillbaka. Men kanske den blir klar till julen.

Mössan jag stickar ser ut så här. Fast jag stickar min i grönt. När jag just försökte visualisera hur jag kommer se ut i min nya huvudbonad insåg jag att jag förmodligen kommer påminna om en broccoli. Nåja. Grönsaker är nyttiga och goda, så det kan jag stå för.

20 december 2014

Den goda nyheten

Mitt i min koma-aktiga trötthet fick jag ett brev från författareföreningen! Jag har fått fem månaders arbetsstipendium, så nu har jag inkomsten säkrad fram till slutet av augusti nästa år.

Hurra! Hurra! Hurra för fonder som vill understöda det jag gör.

Och tack, tack tack så mycket!

Netflixtipsen

Just det, jag lovade ju dela med mig av mina tre Netflixtips! Här kommer tre dokumentärer som jag tycker ni ska se om ni orkar och vill.

1. Mortified Nation
Folk läser ur sina tonårsdagböcker inför publik. Så sjukt roligt. Mycket roligare än man kan föreställa sig. Jag har aldrig, aldrig skrattat åt en dokumentär så att jag har fått kramp i magen och tappat kontrollen. Det gjorde jag nu.

2.  No Impact Man
En man bestämmer sig för att leva ett år utan att göra något ekologiskt fotavtryck. Hans fru är med på det, men när hon inser vad det innebär blir hon lite perplex. All mat de äter ska vara producerad inom en radie på 40 miles från New York (där de bor) de använder inga fordon som drivs av annan energi än benenergi (de cyklar alltså, jag kunde absolut ha uttryckt det där på ett smidigare sätt), producerar inget avfall och stänger slutligen av elektriciteten till sin lägenhet. Mycket intressant och inspirerande på sitt sätt. Även om jag inte fick lust att leva på samma sätt fick det mig att inse hur mycket mer jag verkligen skulle kunna göra.

3. Blackfish
En dokumentär om späckhuggare i fångenskap, om deras enorma känsloliv och om hur en av dem, Tilikum, med tiden drabbas av en psykos och dödar flera av sina tränare.

Har ni andra tips? Jag tycker Netflix kan vara en sann djungel ibland, där finns en massa filmer och serier, men rätt många är dåliga, och dem orkar man ju inte sätta kväll efter kväll på att sålla igenom..

18 december 2014

Julstress

Här har jag gått omkring och trott att jag inte är julstressad. Och så märker jag att jag är så trött att jag nästan går av. Det är kanske nu, när ledigheten hägrar, som jag släpper fram allt det där som har byggts upp under sommaren, hösten och vintern. Det har inte varit lätt att flytta, att ha en ettåring som inte sover särskilt bra, att försöka finna sig till rätta, att bolla två jobb, en skrivarkurs och en familj... allt har gått omlott hela tiden och vi är alla jättetrötta. Men mest märker jag förstås av min egen trötthet eftersom jag befinner mig mitt i den. Just nu är jag så slut att jag känner mig alldeles bedövad och bedrövad. Jag vill bara sova. Huset har inte blivit städat på flera veckor. Dammråttorna virvlar fritt, klädhögarna växer. Håhå.

Under julen ska vi åka hem till mina föräldrar. Vi kommer alltså att befinna oss i närheten av en massa vänner som vi inte har sett på alltför länge. Men när jag tänker på antalet människor jag skulle vilja träffa, antalet timmar jag borde vila och antalet dagar vi kommer vara i Nykarleby, ja då misstänker jag att ekvationen inte kommer att gå ihop. För nu när vi för en gångs skull faktiskt är lediga borde vi nog vila. Hittills, sedan början av juni, har Caj jobbat utan paus och när han har kommit hem har jag stuckit iväg för att jobba, vilket gör att vi inte har tagit det lugnt ett enda veckoslut sedan... ja när? Innan vi började packa i våras, antar jag. Det är inte konstigt att jag är trött, att vi alla är trötta. Så vi måste se till att faktiskt vara lediga när vi är lediga, i bemärkelsen att vi inte har en massa program. Hur roligt det än skulle vara.

Och allt det här får mig att tänka på hur vi hade det för ett år sedan. Helt annorlunda på alla sätt. Så där ekonomiskt och samhällsanpassningsmässigt har vi det bättre nu, men på nästan alla andra sätt har vi det jobbigare. Och det är ju rätt intressant, att gå från en extrem till en annan så här snabbt gör att det är rätt lätt att jämföra våra två olika livsstilar. Vår nuvarande för oss onekligen allt längre bort från våra ideal. Det är svårt att hinna leva eftertänksamt, medvetet, ekologiskt, hållbart och i enlighet med alla våra värderingar när vi har så bråttom hela tiden.

17 december 2014

Våga vila

Barnen hade ingen skoldag idag eftersom de hade julfest nu under kvällen. Först hade vi en fotografering inbokad eftersom jag ska vara i tidningen på lördag. Vi klädde upp oss lite, försökte äta gröt och gjorde alla andra morgonsysslor, sen kom fotografen, så vi poserade och kråmade oss en stund. Vi gick till öppna förskolan alla fyra, sjöng, handlade lite mat, kom hem, pysslade och pratade. Full fart. Sen började jag baka bröd, jag kokade kola och gjorde grönsakssoppa som vi åt innan vi skulle ställa oss i ordning till kvällens julfest. Och så var det strumpbyxor som var på vift, flätor som skulle flätas och örhängesbeslut som skulle fattas. Caj kom hem en halvtimme innan vi skulle åka, så det var ganska tight, men vi kom nästan i tid. Julfesten var fin och trevlig och nu sover barnen. En helt vanlig dag för de flesta barnfamiljer, skulle jag tro.

Och jag är helt slut. Vi har haft ovanligt mycket program den här veckan, jag har fortfarande inte återhämtat mig från helgens stora sömnsvacka. Jag tittar nästan i kors av overload.

I morgon skulle våra goda vänner egentligen komma på middag, men jag avbokade just. Och trots att det här är en sak jag alla gånger uppmuntrar andra till, att avboka också roliga saker för den egna orkens skull, så kändes det betydligt svårare att genomföra än att rekommendera. För jag vill ju inte att våra vänner ska tänka att jag inte vill vara med dem. Naturligtvis är de tillräckligt fiffiga för att fatta det, men ändå. Och jag antar ju att det jag valt i och med det här är en helt vanlig kväll med yoghurtfläckar, smågnabbande och vanligt kaos istället för en rolig middag. Men. Jag är ändå tämligen säker på att beslutet är rätt. För trots att jag fortfarande är lika trött känner jag mig inte stressad över allt jag vill hinna med längre.

Sällan tycker jag att jag måste göra saker för andras skull, längre. Jag tror överhuvudtaget att folk i min omgivning har ganska låga krav och förväntningar på mig. Däremot är min vilja så mycket större än min ork att jag helt enkelt måste välja att ha det tråkigt ibland bara för att jag inte ska köra slut på mig.

Klart att ni alla redan vet att man kan göra så här. Men jag tänkte ändå berätta att man inte bara KAN göra så här, utan att nån faktiskt också GÖR så här, nämligen jag. Det var inte så farligt. Och förhoppningsvis får vi ha dem över på middag om några dagar istället, då jag är piggare igen. Då kommer jag tycka att det är desto roligare.

Julstök och julgodis

I går fick jag vara med på Nya Åland med mina bästa jultips.

En sak sa jag emellertid inte att jag också brukar göra (en! bara en!!) nämligen att göra eget julgodis. Det här beror dels på att jag älskar sötsaker (vi klarar dock fortfarande av vår godis- och bullastrejk bra, måste jag säga), dels på att jag gillar saker som är hemlagade, dels på att jag faktiskt gillar pysslet med att koka, skära och förpacka hemlagat julgodis. En bonus är att det går att göra godiset helt laktosfritt och helt ekologiskt om man är lagd åt det hållet.

Jag har mina favoriter. Här kommer länkar till två recept som jag bloggat om förr:

Claras apelsinkola (fast ibland har jag bytt ut apelsinen mot några droppar pepparmyntolja och tagit vanlig, mörk choklad)

Här kommer ett par andra recept som jag verkligen gillar.

Kolafylld choklad 
ca 25 st

100 g ljus choklad
kola:
1 dl vispgrädde
1/2 dl ljus sirap
1/2 dl fint socker
1/2 dl florsocker med chokladsmak
ca 25 små folieformar

Smält chokladen i vattenbad. Pensla insidan av folieformarna med smält choklad. Minst två varv behövs för att det ska bli tillräckligt tjockt!

Blanda alla ingredienserna i en glas-/ porslinsskål som tål mikro (true story: en gång gjorde jag kolasmet i mikron i en plastkål. När jag kollade nästa gång hade botten smultit och hela mikron var full med plastblandad kola. Rekommenderas inte).

Koka smeten på 600 w i 5 minuter. Rör om och koka ytterligare 2-3 minuter. Låt smeten svalna lite och fyll folieformarna. Täck med smält choklad när de har svalnat.

Mycket jobb och petande, men extremt gott!!!

Kokosbitar
ca 50 st
50 g smör
1 dl socker
2 dl vispgrädde
200 g kokosflingor

glasyr:
200 g choklad
25 g kokosfett

Blanda smör, socker och grädde i en kastrull och koka fem minuter. Blanda i kokosflingorna. Häll upp i en form och låt svalna helt. Skär upp i små bitar.
Smält chokon och kokosfettet i en skål i mikron ( i omgångar) eller i vattenbad, i kastrull. Doppa kokosbitarna och låt dem svalna på ett nytt bakplåtspapper. Slå in i cellofan.

Nu får ni berätta: vilka recept brukar ni följa? Vilka julgodissorter är era favoriter? Share, share!

16 december 2014

Tävlingsdags!

Idel fina recensioner har hon fått, Alberta Ensten. Senast idag i HBL. Det ska vi fira, det har blivit dags för det utlovade lotteriet!

Du kan vinna ett exemplar av Alberta Ensten och uppfinnarkungen genom att kommentera detta inlägg (berätta gärna vem du ska läsa boken för (dig själv? ett barn? en gatumusikant med litterära brister? - eller om du till och med ska ge bort den.) Om du dessutom delar inlägget på facebook får du två lotter i dragningen (nämn det i så fall i kommentarsfältet nedan, annars har jag inte koll). Tävlingen avgörs nu på söndag, den fjärde advent 2014.

Lycka till!