20 juli 2016

Livstecken

Undrar ni vad jag gör?

Jag målar hus, lagar mat och sover. Jag läser böcker och sover lite till, bara för att jag inte har några tider att passa. Att vara ledig är verkligen det bästa som finns (hur ska jag nånsin kunna börja jobba igen?) trots att vi alla har varit på osedvanligt buttert humör idag.

Vårt hus känns numera enormt, för ytterväggsytorna tar aldrig slut. Och allt ska målas två gånger. Förra helgen hyrde vi en skylift. Mest målade vi, men en gång åkte vi femton meter rakt upp i luften, bara för att se på utsikten (jag fotograferade också, snabbt så jag inte skulle ramla ner). Ibland yogar jag. Vi går på kalas och vi har gäster. Idag bar jag (Caj hjälpte till) en säng uppför trappan. (Edda sover numera i en "storabarnssäng" och det var så spännande att hon nästan inte kunde somna, utan måste pussa mig på fötterna och berätta olika saker och hitta på en godnattbön som handlade om en katt och en hund och ett moln och så måste hon berätta för mig att hon själv har en mamma och en pappa, men hennes bästis Moj har faktiskt fyra mammor och sju pappor och när hon somnade låg jag med huvudet i fotändan och benen i x-hoppsposition, medan Edda själv hade slingrat sig runt min vad och somnade hopkurad till ett litet lingon.) Men mest målar vi alltså. Jag undrar om vi någonsin kommer att bli färdiga? Och jag undrar hur det kommer att kännas då vi tvättar penslarna en sista gång.

Huset i nysandblästrad skepnad. Det ser hemskt slitet ut.

Här är en halv vägg grundmålad.
(Fast nu ser den inte längre ut så här, för jag har målat den ockragul idag.)

Åtta kusiner på kalas. Mina egna barn och alla mina syskonbarn. 
Utsikten över hustaket. Halva vår gård.

7 juli 2016

Spökhuset

I natt vaknade jag 03.30 av att Edda hade en mardröm. Hon skrek i panik och jag blev så till mig att jag inte somnade om på resten av natten. Jag har varit lite smått zombieaktig idag. Om det är något jag är riktigt dålig på är det att somna om.

Annat rafflande som har hänt idag är att vi har låtit sandblästra huset. Eller rafflande, nej, äckligt och smutsigt är vad det är, och vår husfasad har förvandlats till något färglöst och diffust som påminner om ett spökhus eller en knarkarkvart. Bara det slutar regna ska vi börja måla, och jag vet inte hur vi ska orka. Men det är bara att bita ihop och börja på.

(här kommer förresten en öppen inbjudan: den som har lust att komma hit till oss och måla lite är varmt välkommen!)

4 juli 2016

Måndagslistan

Den här listan stal jag från Pamppo, tack tack!

Brukar du skratta för dig själv?
Jo, så klart!

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?
"Rabarber, å tack! En annan gång :) ”

Nästa mål i ditt liv:
Att plocka bort sakerna runt huset eftersom sandblästringsfirman kommer på onsdag eller torsdag. Huga.

Hur svarar du i mobilen?
Hallå! (tror jag)

Vem ringde dig senast?
Sandblästringsfirman.

Antal timmar sömn inatt:
Ungefär 8,5. Fantastiskt bra. Jag har sovit så gott på sista tiden. Semester, det är grejer det.

Tycker du om din pappa?
Japp. Han ställer alltid upp när man behöver hjälp, det är fint!

Brukar du komma i tid?
Ofta, särskilt om det bara är jag som ska vara någonstans. Om hela familjen ska med är jag inte lika punktlig. Jag satsar alltid på att komma i exakt rätt tid, jag avskyr att sitta och vänta. Men till mina föräldrar eller syskon är jag konstigt nog oftast jättesen, ibland flera timmar.

När mår du bra?
När jag har sovit gott. När jag får tid att tänka på annat än att jag ser kaos omkring mig. När jag håller på att läsa en riktigt bra bok och vet att jag har tid att göra det. När jag får träffa inspirerande människor. När jag har en bra idé.

Hur känner du dig nu?
Riktigt äcklig och svettig, men avslappnad och glad (jag har klippt gräset och sen varit på yoga).

Vanligaste färg på dina kläder:
Svart, antagligen, ändå går jag omkring och inbillar mig att jag är en färgsprakande person. Haha. Vilket skämt.

Var du aktiv i skolan?
Ja, jag var duktig. Inte så jag slet ihjäl mig och var knäckt för att jag inte hade tior i allt (min enda tia var i teckning, och det hade nog betydligt mer med min entusiasm och iver än med min talang att göra), men jag var noga med mina läxor och har aldrig ännu fått underkänt i ett enda prov.

Favoritdryck på morgonen:
Te. Definitivt.

När brukar du oftast gå och lägga dig?
Vintertid mellan tio och halv tolv. Nu har det börjat dra ut till halv ett, eller till och med ännu senare. Men det går bra eftersom barnen har börjat sova till niotiden (!!!)

Är du blyg?
Nä, inte alls. Nog pirrig inför att hålla tal inför många människor, men inte blyg, jag är jätteintresserad av att prata med folk.

Sysslar du med någon idrott:
Säger som Pamppo: Eh. Är yoga en idrott?

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Vilken fråga! Nu kommer jag ju att outa mig antingen som naiv romantiker eller som trist cyniker. Dessutom vet jag inte. Men rätt romantiskt lagd är jag nog, så jag svarar ja (men tror att kärleken inte lever lycklig i alla sina dagar utan lite jobb).

Är du bortskämd?
Oerhört, om man med bortskämd avser att man får ha det man vill. Jag har det så extremt bra. Det går inte en dag utan att jag går omkring och är tacksam för att mitt liv är så fantastiskt. Jag har världens bästa familj! Världens bästa jobb! Världens bästa hus och världens bästa höns (utom Tomten som är lite vrickad). Jag är en lyckans ost, sanna mina ord.

30 juni 2016

Hemma hos oss

Ni som har följt med bloggen ett tag vet att vi renoverade i höstas. Än är vi inte riktigt färdiga, vi saknar fortfarande en fungerande terrass + trappa på utsidan, huset ska sandblästras och målas och en massa småfix på insidan är ogjort. Vi orkar inte stressa.

Små glimtar inifrån har jag delat med mig av på instagram, men eftersom Caj tog barnen och åkte till villan igår medan jag hade infokväll om Enjo här igår (det var jätteintressant!) var det både städat och tomt, så jag passade på att fotografera lite på nedre våningen innan gästerna dök upp. Voilà.

Först ut: köket. Vi beställde en platsbyggd kökshalvö från Elsa möbel i Kronoby (på rekommendation av Linn), och den är vi supernöjda med. Beslagen är från Lundagård, ugnen och spisen från Ikea och ekskivorna är ett hopplock av vår gamla som slipades upp och vaxades, och en ny som Evalis lyckades sammanfoga med den gamla på ett mycket smidigt sätt.

Här står vi och lagar mat
Så här ser det ut från matrummet. Förr var det en vägg här.
Disken i diskhon är en fast installation (tror jag).

Och numera ser man rakt ut i matrummet
istället för att titta in i en vägg när man lagar mat

På håll ser köket ut så här
I vardagsrummet tapetserade jag en vägg till, och Caj slipade upp golvet i hela nedre våningen. Vi installerade en ny kakelugn som vi tyvärr inte är jättenöjda med eftersom det ryker in. Vi måste kolla vad det är för fel när det blir kallare igen. Men något skumt är det som gör att det inte drar riktigt ordentligt.

Bra med ett extrabord, i synnerhet när vi har många gäster.
Notera bioduken vi drar ner från taket när vi ska se på film.
Vi skaffade den + projektorn 2007 och det var nog bland det smartaste vi har gjort.

Här i lilla soffan sitter vi ofta och tittar på film.
(Och nu märker jag att vår nya kakelugn skyms av en stol, hrmpf)

Vi trivs så mycket bättre i vardagrsummet efter renoveringen!


Så här ser det ut när man kommer in i huset genom pardörrarna.
Efter en del funderande kom vi fram till att vi nog ska måla dem också.
Någon gång.

Så här ser det ut i hallen mot toaletten.
Strax bredvid toadörren finns en städskrubb, men jag har
tapetserat dörren, så det anar man inte.

Tapeten är från pipstudio.com och jag gillar den verkligen!

Vi fyndade en sekretär på loppis för ett par månader sedan.
Den har nu hittat sin plats nedanför trappan. (Ballongerna
är en kvarleva från Lovis kalas i maj. Haha.)



29 juni 2016

Obama

Ja, jag är jätterädd för att Trump ska bli president. Men det är inte det jag ska skriva om här.

Utan.

De senaste månaderna har det ibland dykt upp filmklipp i min facebookfeed där Obama har varit huvudperson. Han är så BRA. Han verkar så sympatisk och klok och även om någon nu helst vill säga "det är den som skriver hans tal som ska ha äran" tycker jag ändå att Obama är jättebra på att framföra dessa tal. Han känns redig och trovärdig och rolig. Men det är inte det jag ska skriva om heller.

Utan.

Det mesta Obama har gjort på sista tiden genomsyras av en uppsluppenhet som jag tolkar som en enorm lättnad över att han snart ska slippa axla ansvaret för en av världens mäktigaste nationer. Han skämtar och går an och verkar verkligen glad. Också i de klipp där det han säger inte alls handlar om livet efter presidentskapet tycker jag mig ana en hemlighet han bär på. Men hemligheten är inte fördold för mig, faktiskt. Det är nämligen helt uppenbart att han hela tiden tänker på hur skönt det ska bli att sluta bestämma. Och jag förstår honom. Fast jag bara är en liten sketen författare från Jeppis kan jag verkligen leva mig in i lättnaden, tänk att slippa vara president för USA. Alltså verkligen. Det måste ju vara ett av världens värsta jobb.

Det var det jag skulle skriva om.

Hejtå.

27 juni 2016

Bloggolust

Jag försöker analysera varför jag helt har tappat blogglusten. Jag har kommit fram till följande.

  1. Jag känner mig inte inspirerad av mig själv. Det gjorde jag förr. Numera undrar jag ständigt: vem sjutton skulle få ut något av att läsa om mina tankar som bara loopar och loopar och loopar? (Det här är inget rop efter att någon ska stryka mig medhårs och säga emot mig, utan faktiskt, jag känner mig oerhört oinspirerande just nu, jag har en svacka i mitt förhållande till mitt bloggande.)
  2. Jag har sagt allt.
  3. Det är ointressant att läsa om någon som klagar på att hen inte har något att skriva om- Jag ursäktar mig härmed för att det här inlägget handlar om just det.
  4. Andra inte bara uttalar utan tänker mina tankar mycket bättre än jag själv. Ibland när jag läser Amandas blogg, till exempel, önskar jag innerligt att jag skulle ha orkat både tänka och formulera det hon har skrivit. Sen när jag försöker (både tänka och skriva) slutar jag genast eftersom det inte blir till nåt. Och jag är så sent ute hela tiden, när jag har bildat mig en åsikt om något har alla andra redan bloggat om det och gått vidare.
  5. Jag är så trött på världen, det känns faktiskt som om det håller på att skita sig. Syrien. Trump. Brexit. (Mina yogautmaningar som avbryts dag tre eftersom jag inte hittar en lucka då jag inte just har ätit/ingen klättrar på mig/jag inte håller på med något annat som är viktigare. Ibland tänker jag också att jag ska bli en som promenerar. Men jag kommer mig inte längre än till soffan, eller i bästa fall trädgården.)
  6. Allt roligt Lovis och Idun gör, och som jag gärna skulle blogga om känns ändå för privat, de är så stora. Mycket av det jag kunde blogga om beträffande Edda känns också som om det är roligare för oss än för någon annan (självkritiken är på topp, som ni hör).
  7. När jag någon gång bloggar känns det som om ingen läser eftersom kommentarkulturen har förändrats så mycket de senaste åren. Jag beskyller inte nån, jag har själv blivit urusel på att kommentera på folks bloggar, men faktum kvarstår: det är inte alls lika roligt att slänga ut sina tankar i bloggrymden när ingen svarar. (De kommentarer jag däremot får vårdar jag i mitt hjärta så pass att jag ibland tar dagar eller veckor på mig att svara.)
  8. Det är lättare att läsa andras bloggar än att blogga själv.
Okej, nu gjorde Island mål och det är 1-1, här går det undan. Det skulle vara häftigt om Island gick vidare. Och jag måste tillägga här att jag inte är ett dugg intresserad av fotboll, men nog av överraskande underdogs.

16 juni 2016

Eddanytt

I måndags fyllde Edda tre år. Hon är i en fantastisk ålder just nu. Både jobbig och underbar.
Här kommer några exempel:

Edda fick en cykel till födelsedagen, en röd Puky som vi köpt av Eva. Första dagen gick vi på en promenad och Edda cyklade 3 kilometer utan att klaga eller bli det minsta trött. Följande morgon vaknade hon 06.50, frågade "mamma, är den där nya cykeln på gålden ännu?" och då jag svarade ja, viskade hon "yessss" och somnade om. (!)
I natt vaknade hon 04.40 och var jättearg för att hon jag sa nej när hon ville "gå nel och titta lunt lite".
Senare på eftermiddagen hade vi den här diskussionen
Jag: Men Edda. Du FÅR inte slå Lovis. Det gör ont och hon blir ledsen. Tänk hur det skulle kännas om Lovis slog dig.
Edda: Om Lovis slål mig sku jag ba (sen stod Edda stilla en lång stund medan hon sneglade nonchalant åt sidorna) INT BLY MEJ!
Och ikväll när vi skulle läsa godnattsaga hade hon förberett genom att bära ADERTON böcker till sängen. Man kan ju alltid hoppas, eller hur?
Ja. Jag håller fast vid min tes att den tyngsta perioden i föräldraskapet är när barnen är riktigt små. Kanske jag ändrar mig ännu, men efter tio år har det inte hänt, utan jag tycker fortfarande att det blir lättare och bättre ju äldre de blir.