Det lilla livet (och döden)

I dag då jag skulle gå efter tidningen kunde jag nästan inte ens öppna dörren, det var så mycket snö utanför. Blåsten hade gjort drivor och jag sprang hela vägen till postlådan med högt lyfta knän och var så andfådd efteråt att familjen inte fattade vad jag hållit på med. Mina pyjamasbyxor var helt blöta, dessutom. Det var lika så bra att klä på sig efteråt. Edda hade kokat gröt åt hela familjen och det var en bra  fredag.

Coronan har gjort att livet har blivit litet. Jag gör inte så mycket, rör mig inte så långa sträckor, och trivs bra med det. Årets största händelse var när jag gjorde en arbetsresa till Tammerfors förra veckan. Jag åkte över dagen bara, men det var så spännande att jag sov dåligt och var orolig på förhand. Ja, förresten, då jag säger att det var årets händelse menade jag alltså inte årets som i årets händelse 2021, utan som i att det var första tågresan på ett år. Sen coronan började, alltså. Så underligt, i vanliga fall åker jag jättemycket tåg. Då det inte är en pandemi. Ändå har jag gjort rekordmånga skolbesök under 2020. Det går förvånansvärt bra att göra dem virtuellt, och det är otroligt skönt att vara hemma när besöken är slut.

I alla fall har all den här hemmavaron gjort att jag hinner tänka på döden jättemycket igen. Jag ältar och grubblar och oroar mig över mitt åldrande och min oundvikliga död. Jag funderar på dödsögonblicket, på sorgen, på ensamheten över den egna döden. Jag funderar på saknad, på att överrumplas, på hur förskonad jag har varit från förluster, på att jag inte alltid kommer vara det. Det är inte alls särskilt kul, och det känns nästan som om jag slösar bort tiden då jag faktiskt lever på att vara ledsen över att jag och mina närstående en dag inte kommer att göra det längre. Det är ju dumt. 

Som motvikt finns det mycket bra på Netflix, många trevliga promenader att gå på, barnen är stora och roliga och Caj kramar och pussar mig varje dag. 

Och i dag är det fredag.

Nu ska jag gå in från min lilla arbetsstuga och marinera grönsaker som jag ska sätta på fredagspizzan och försöka att tänka lite mindre på döden.