Ett eget rum

Lovis och Idun delade rum -och under över ett år också säng- ända tills förra månaden. Vi har haft en liten, kallvind på sex kvadratmeter här på övre våningen som isolerades i somras, och inför Iduns födelsedag försökte vi färdigställa den så pass att hon skulle kunna flytta in.

Vi hann inte riktigt till kalaset, men nästan. Tre dagar efter att hon fyllt fem fick hon ett eget rum att rå om. Och hennes engagemang visste inga gränser. Det var så oerhört sött. Hon hittade ett utrymme bakom sängen som passade perfekt för ett gammalt, urtvättat tropicanajuicepaket som hon hade sparat. Lådorna som hennes bästa present discolampan levererades i fick nytt liv: på den ena skrev hon KLEDER, på den andra PJAMAS och de fungerar som förvaring av nämnda persedlar när hon inte använder dem. I en glasburk ovanpå sänglampan tryckte hon ner tre par rena underbyxor för att kunna ta av när det behövs. Och i ett litet, litet kvisthål i väggen stack hon in en tops. Det är hennes mikrofon. I den vill hon helst läsa aftonbönen när tillfälle ges.

Iduns eget rum

Det var så ljuvligt att se den där ivern över att få ha en egen plats där hon får bestämma alldeles själv. (En annan sak som hon bestämde själv var golvfärgen. Tjusigt, eller hur?)