30 november 2012

Gör som ni vill

Ibland känns det som om det lever kvar nån föreställning om att folk kvinnor tar jättemycket stress över onödigheter inför julen för att vara andra till lags. Gör ni det?

Jag gillar julen, men ställer inte till med julgodistillverkning eller julbak för att någon annan skall tycka att jag är duktig, och jag tror egentligen inte heller att det är särskilt många som funkar så. Eller är det?

Den enda julstressen jag nån gång kan skymta beror på att jag skulle vilja ha det på ett visst sätt, men att jag inte orkar fixa det. Men inte stressar jag för att nån annan skulle skämmas om jag inte skurar listerna eller panerar en skinka eller binder en krans. Eller för att min familj skulle tycka att det på något sätt hänger på mig att det blir jul här i huset. Om jag stressar beror det bara på att min vilja inte sammanfaller med den tid och ork jag har till förfogande. Det beror inte på att jag skulle känna att jag inte duger.

Det är helt okej att fira julen utan pynt och med färdigmat. Eller inte alls. Men det är lika okej att frossa i julförberedelserna, att njuta av julmusiken och pyntet och av att ställa i ordning. Det behöver inte vara något slags duktighetsbevis för omvärlden, utan kan bero på en förkärlek för julmys, helt enkelt. Och det måste ju också få vara okej.

Så mitt tips inför december: Gör som ni vill!

13 kommentarer:

  1. Du har rätt Malin. Själv älskar jag julen och alla förberedelser. Men det behöver inte betyda att måste finnas sjuttioelva olika saker fixade för att de skall bli jul.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förtränger.
      Förträng,förträng,förträng.
      Tills det är några dagar kvar till jul.
      Då hinner jag bara med det allra viktigaste.

      Detta är en utarbetad metod som fungerar varje år.

      Radera
    2. Christina: det låter som en sund attityd.
      Minna: det låter också som en sund attityd. Man behöver inte göra nästan nånting, egentligen. Särskilt inte om man inte hinner.

      Radera
  2. Min mamma sa att man skulle dammsuga efter jul. Det brukar jag leva enligt. Det är ju mer grannbarr och annan skit efter jul när alla rusat av och an och omkring. Så jag gör vad jag vill och struntar i resten. Gillar jul däremot. Mycket till och med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo så gjorde vi också något år, vi skulle ha släktträff här på juldagen och det var ju helt onödigt att dammsuga innan. Så vi dammsög efteråt. Då behövdes det VERKLIGEN. Julen är mysig och fin!

      Radera
  3. Vad skönt....men hur undviker man att ta stress över att höra andra säga att de har städat, pyntat o köpt alla julklappar =( ???

    SvaraRadera
    Svar
    1. a) man lyssnar inte
      b) man går hem till dem och njuter av deras pynt och städning. De delar säkert gärna med sig
      c) man tänker "oj, vad roligt det känns för dem att ha så fint och färdigt" utan att blanda in sig själv i resonemanget. Då behöver man inte stressa alls!
      :) lycka till och berätta om det funkar!

      Radera
  4. Ja, men det är ju just det där med att man vill ha det på ett visst sätt men inte orkar/hinner fixa som är svårt. Vad andra tycker om mitt fix och pynt kan jag ärligt säga att jag struntar i (när det gäller julfix, andra områden må jag noja mer över), men om man sjavar omkring i en lägenhet som ser precis lika rörig ut som årets alla andra dagar känns det ju inte så värst festligt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det gör ju inte det. Så det är en avvägningsfråga: vilket gör en mer stressad, att ställa i ordning eller att låta det vara? Och det kan ju variera från år till år. Och får variera från år till år.

      Radera
  5. Så rätt du har Malin! Igen! Jag känner precis så. Inte gör jag fint för att vara duktig. Det är ju för att det är så roligt och det är mysigt. Så får man försöka balansera så att man orkar, men det är ju med sig själv man får kompromissa .) Kraaam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! Ni verkar ha det så mysigt hos er nu inför julen. Det gör mig glad! Stor kram!

      Radera
  6. Jepp! Takk! Sånn er det!

    Dessverre er jeg ikke lenger noe særlig glad i jul. Jeg synes aldri at ungene krangler så mye som da (vi har 4). Og jeg har gått i fella med å strekke meg alt for langt (den gang jeg hadde jobb på toppen av alt) og være alt for sliten og tåle alt for lite fra ungene. Dess mer jeg gjør, dess verre er det når ungene begynner med mas og krangel. Dess mer jeg gjør, dess mer takknemlighet krever jeg fra ungene (jajaja, jeg vet det er galt!!!). Så nå gjør jeg minst mulig, og bare, BARE, det jeg selv vil. Men julen betyr ikke noe lenger. Dessverre. Men det plager meg egentlig ikke, altså. :)

    Ellen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch då, vad trist att du har tappat julkänslan. Men kanske den kommer tillbaka nu då du slutar försöka vara andra till lags. Jag kan förstå den där onda cirkeln som uppstår när man tycker att man gör saker för ANDRAS skull och så har de inte förstånd att uppskatta ens ansträngningar :) Då är det bäst att sluta försöka! God jul Ellen!

      Radera