Jag är hopplöst efter nu, men så blir det när man gör annat i en månad. Jag vill också vara med och
tycka till om ordet hen.
Själv inser jag absolut den praktiska nyttan av ordet. Många
gånger har jag irriterats när jag skall skriva om ett möjligt scenario och
måste skriva saker som ”Det här är något som han eller hon inte vet hur han
eller hon skall ställa sig till, men han eller hon försöker hålla sig på lagens
sida” (den där meningen är totalt fiktiv och saknar textuell förankring, men ni
fattar). Å andra sidan får jag inte hen att sitta riktigt bekvämt i mina
textflöden, ännu sämre sitter ordet i min mun. Det känns fortfarande klumpigt,
ovant och stolpigt, och det känns som om användandet av ”hen” snabbt kan styra
bort fokus från det som texten egentligen handlar om för att övergå till en
debatt om ”hens” vara eller inte vara.
Sedan är det förstås det här med grammatiken. Böjningen
av ordet hen verkar fortfarande vara godtycklig och görs inte konsekvent, inte
ens bland de vanaste skribenterna. Det är förstås svårt att korrekt använda ett ord
man inte är van med. Jag vill gärna veta hur det skall användas innan jag använder det.
Jag minns när JT (Jakobstads tidning) övergick till att heta
ÖT (Österbottens tidning) och hur det skrevs om det nya namnet. Vid ett
tillfälle gick man ut med att tidningen skulle heta Norra tidningen, men på
redaktionen hade man redan bestämt vad tidningen skulle kallas i folkmun,
nämligen ”Norran”. En tidningsexpert uttalade sig och påstod att det är väldigt
fel att lägga slangord i användarens mun, och det är lite det här som är problemet
med ordet hen. Hur praktiskt och nödvändigt det än är tror jag ordet skulle
upplevas mycket mer naturligt om det smög sig in i form av slang, det skulle
också befästas på ett helt annat sätt än det gör nu. Och det är egentligen
på det sättet ett språk lever och utvecklas mest naturligt, tror jag. (Fast det här skall jag återkomma till en annan gång när jag skall gnälla om ordet själv!)
Å andra sidan läste jag på Linns blogg
att ordet snippa var precis lika omdiskuterat när det infördes. Och lika
konstruerat. Idag är det ett både oladdat och smidigt ord att använda. Ordet är
ett bevis på att det går att konstruera ord det finns ett behov av. Så kanske hen kommer att kännas riktigt naturligt om ett par år.
Min slutsats: jag dömer på inga vis ut ordet hen. Men det
kommer nog att ta ganska länge innan jag kan använda det utan att vara
supermedveten om det.
(Och vilket lamt åsiktsinlägg det här blev. Jag tycker antagligen lika som ungefär 87% av befolkningen. Haha.)
Haha, jag är lika lam i min åsikt. Å ena sidan och å andra sidan. Helt okej, men jag exploderar mej inte ut i en fontän av glädjemolekyler. Hen. Det är kanske helt enkelt ett lite lamt ord. HÖRR, skulle vara roligare. HIM. HOCK. HECK!
SvaraRaderaRoligt att du är tillbaka!
Skönt att höra. Det är ju oftast de med en stark och klar åsikt som hörs. Kan man inte få babbla fast man är lite mittemellan? Jo det kan man om man har en egen blogg, moahaha. Kanske DET skulle bli min nya nisch, förresten, att aldrig tycka något särskilt. Att bara vela. Fast det blir nog kanske trist. Om man inte bygger upp det så att man försvarar den ena sidan i varannat inlägg och den andra i varannat. Och avslutar med att hålla med sig själv. Fast vi såg ju igår vad som händer om man väljer att hålla med sig själv under falskt namn. Man blir avslöjad. Äh vad jag svamlar. Kul att du är här, Sara!
RaderaÄh, sätt fart på bloggen genom att kommentera t ex som "Nilam". Håll med dej själv, och förtydliga ditt budskap! :)
RaderaBra pseudonymidé där. Ingen kommer att se kopplingen. Jag skall använda mig av den metoden nån gång då INGEN håller med mig. Utom jag själv. Nu skall jag börja grunna på kontroversiella åsikter jag kan tänkas ha.
RaderaNämen det var intressant tycker jag, hade inte tänkt på det där "hela vägen", nämligen om konstruerar ord som ska läggas i munnen på folk. Säger man "Så här ska du göra/säga", är det nog inte bara småbarn som backar :)
SvaraRaderaFast jag är också pro-hen, samtidigt som det är knepigt. Som om det faktum att jag använder det i en text genast skulle stämpla mig som en rabiat hen-ivrare
Fast nu när du säger DET: småbarn backar ju egentligen inte när man säger vad saker heter, de lär sig bara och börjar använda det som om det var det naturligaste i världen. Som med ordet snippa, det är en hel generation barn som växer upp nu som inte har en aning om att det inte alltid har hetat så. Eftersom vi föräldrar har presenterat det som ett självklart faktum. Kanske motståndet till ordet "hen" bara beror på att vi vuxna är så dåliga på att lära oss nya ord?
RaderaTrue that, det är vi vuxna som backar. Så snippa är nu alltså vedertaget? Har ju inte barn och har bara sett "Introducera nytt ord"-delen, var inte 100 % säker på att det faktiskt används (och dessutom i Finland)
RaderaMen hen är ju inte något språkexperter rekommenderar, tvärtom. Nyans och HBL:s språkexperter förfasar sig. Hen är snarare något som börjat användas av oss som skriver mycket, så på så sätt har det växt fram ur ett behov.
SvaraRaderaOch Malin! Vad kul att du är tillbaka!
Aha, det rekommenderas alltså inte? Det har jag helt missat. Är du bekväm med att använda ordet hen? Som sagt: trots att behovet finns där blir mitt eventuella användande så MEDVETET, att jag (själv) tycker att det styr bort fokus från textens egentliga innehåll. Förhoppningsvis känns det smidigare snart. För det är onekligen praktiskt.
RaderaOch hej, KUL att du också är här!
Och här sitter vi i arla morgonstund och kommenterar varandras inlägg. Kul!
SvaraRaderaJo, alltså vår språkexpert (som också är HBL:s) menar att hen enbart syftar på transpersoner. Jag hävdar ett ordet har uppdaterats.
Jag känner ofta ett behov av hen, till exempel då polisnotiser ska skrivas: chauffören körde till vänster varpå hen krockade...". Språkexperten menar att om jag skriver så är det transpersoner som står för alla trafikolyckor på Åland. Det skulle i och för sig vara lite lustigt, men inte sant.
Jag använder gärna hen, men varken i någon jämställdhetsbetydelse eller politisk, utan enbart av praktiska skäl. Använder man ordet så själv, störs man inte då andra använder det heller. Texterna flyter bättre.
Jag har också noterat att flera krönikörer i HBL smyger in ordet, så jag tror på hens framtid.
Jag har aldrig uppfattat att hen skulle ha något med transpersoner att göra. Det tror jag få gör, även om det må vara så att ordet härstammar därifrån.
RaderaJag avvaktar och ser, ännu har jag inte börjat använda hen i mina egna tidningstexter, men fortsätter det så här är det nog en tidsfråga.
En bra analys tycker jag. Problemet som jag ser det är när det argumenteras på flera håll i Sverige för att hen till stor del ska ersätta han och hon. Enligt mig så blir språkets funktion förtydliga, nyansera och beskriva satt ur spel.
SvaraRaderaI Sverige har det nog aldrig diskuterats att det endast skulle vara transpersoner, men jag tror att begreppet har sitt ursprung i queer-sammanhang.
Som komplement till ordet "vederbörande" tycker jag att "hen" kan platsa i språket, även om böjningar av ordet blir problematiska. Det är väldigt intressant att få ett finlandssvenskt perspektiv på debatten eftersom det är mer språkligt korrekt (om man bortser från finlandismerna).
Välkommen tillbaka Malin!
Tack, Johan! Jo det där är nog en rätt vanlig missuppfattning tror jag, att hen på något sätt HELT skulle skuffa undan hon och han, och så är det väl inte tänkt.
RaderaJag kan nog inte säga jag är så förtjust i ordet hen precis, skrattade gott åt Solsidans parodi på denna ganska så tidstypiska grej. Ser inte behovet, men förstår varför det uppkommit. Ronnie G Lundins lilla krönika av ordet hen tycker jag belyser problematiken väl. "Hen eller Hum....Hen är den feminina varianten av det könsneutrala pronomet, Hum är den maskulina varianten"...."Ordet mänskligt är också borttaget då det ansågs alltför maskulint. Nu heter det hensklig eller humsklig, beroende på vilket kön man menar".....It never ends...:)...
SvaraRaderaSER du faktiskt inte behovet, trots att jag åskådliggjorde det så tydligt i mitt fiktiva exempel ovan :)? I likhet med Karin är det inget politiskt eller feministiskt ställningstagande för mig ifall jag börjar använda ordet utan ett helt praktiskt, eftersom behovet verkligen finns där. Ovanan inför ordet kan jag förstå, men den här rädslan som får många att försöka förlöjliga ordet kan jag inte riktigt begripa.
RaderaJo, jag förstår behovet i skrift, att det underlättar osv...syftade egentligen på den kanske lite andra debatten ur en feministisk/maskulin synvinkel som jag tycker är tidstypiskt intressant.
RaderaMen är det rädsla som får många att skämta om detta eller kan det vara så att många upplever att hela projektet känns just lite, ..ja, löjligt, eller rentav onödigt?
Jag är också här! Glömde att titta in igår, men har faktiskt varit här några gånger under pausen bara för att kolla :) Jag har också funderat på logiken med hen och hur man använder ordet i olika situationer. Tycker att hen absolut borde få någon motsvarighet till henne och honom, för att passa bättre in i svenskans logik. Konstigt att man inte hittat på något sådant. Eller har man? Dessutom kan jag inte ännu heller rå för att jag förknippar hen med henne och hönor, så det blir nog feminin klang i ordet. Och det har inget att göra med att jag skulle försöka göra mig lustig :)
SvaraRaderaHej Minna och välkommen!
RaderaDen där logiken borde jag kolla upp, för jag har den inte heller på klart. Det är en böjning av ordet hen som låter språkligt felaktig i mina öron, och det är den genitiva formen, hens. Det funkar inte för mig, inte alls.