26 november 2012

Payday del 2

Lovis är besatt av städerskor. Både hon och Idun har byggt om sina dockvagnar till städvagnar, fyllt dem med trasor och tvålar och wcpapper och traskar omkring här hemma och ordnar olika saker. En av städerskorna på skolan är Lovis största idol, i några dagar nu har hon gett rapporter på vad städerskan i fråga har gjort. (M är jättesnäll! Idag fick vi till och med känna på ett tvålpaket i hennes städvagn!)

När Idun och jag kom hem från Iduns dans ikväll hade Lovis diskat allt jobbigt i hela köket (sånt där som andra antagligen diskar undan direkt, men som i vår sunk-odling ofta kan ligga i flera dagar innan det försvinner). ALLT jobbigt hade hon diskat undan. Och jag kan plötsligt förstå hennes indignation över att jag ibland antyder att hennes städerskeroll bara är en lek. Det är det bevisligen inte. Inte när Caj och jag slipper diska i verkligheten.

12 kommentarer:

  1. Hahahahahahahaha, jag skrattar ihjäl mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag VET, det är dödsroligt. Speciellt när hon har på sig sina tofflor av telefonkatalogspapper samtidigt som hon städar (det hade hon i söndags). Och så blir hon så sträng med oss andra också, så vi inte förstör hennes verk.

      Radera
  2. Svar
    1. Ja, verkligen! Det var en fröjd att vakna till ett rent kök i morse.

      Radera
  3. Ja. Det här ju det som vår huspedagog Jesper Juul kallar delaktighet och att få vara viktig på riktigt. Att inte bara bli ett objekt för föräldrarnas kärlek.
    Susanne Ringell har skrivit en underbar novell om en kvinna som städar sitt eget hotellrum. Hon kan inte låta bli.
    Jag förstår det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag köpte en Jesper Juul-bok när barnen var små och har inte läst den. Kanske jag borde? Susanne Ringell gillar jag.

      Jag kommer nu att tänka på Tekla och Ulle i Dadlar och Dromedarer (av Viveca Sundvall), som vill göra en städerska glad och städar sitt eget hotellrum. Men städerskan märker inte utan börjar visslande städa allt som T & U redan har fixat. Snopet.

      Radera
  4. Skulle behöva en sån där städerska. Hos oss är alla lika sunkiga och utan städintresse. Så då ska man leka polis. Det är en hemskt tråkig lek. Värsta leken nånsin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det är ju bättre om alla är på samma sunk-nivå. Då är det i alla fall nån form av balans.

      Radera
  5. Jag känner ju inte dina barn speciellt bra, men jag tycker de är så brutalt bra. Ljuvliga. Smarta, roliga, bildsköna och charmiga. Det gjorde ni bra!

    Tusen tack för den vänliga kommentaren i ett blogginlägg här under om att jag borde ha blivit nominerad för mest välskrivna blogg. Jag tror du vet att de orden betyder mycket för mig. Dessutom kommer de ju från en som minsann borde veta vad hon talar om. Stort tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det värmer alltid när någon annan ser ens barns storhet, haha! Tack, Amanda.

      Jag hejar fortfarande på dig inför prisutdelningen, man vet aldrig vad bloggprisjuryn hittar på i sista minuten. Kram!

      Radera
  6. Så det finns också andra som lämnar tråkiga diskar att stå i flera dagar, trodde att vi fick va ensam om det ;)Vi har dock skärpt oss de senaste veckorna och det e så skönt med en ren diskbänk varje dag! Våra barn kunde också komma och hämta lite städiver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju verkligen skönt de gånger man har diskat. Fast ibland är det lika skönt att låta bli och skjuta upp det. Det är fint att vi är flera sunkiga här i världen.

      Radera