Sociala studier i hönshuset

Detta inlägg är tillägnat Melli, som för ett tag sedan önskade att jag skulle skriva något hönsrelaterat.
 
Det är intressant att iaktta hur Prippi (en av våra mäktigaste hönor) beskyddar sina kycklingar till hundra procent, ända tills de kommer upp i en viss ålder. Då skjuter hon dem vänligt men bestämt ifrån sig. Och vid det laget är de alltid redo att klara sig själva.

Alla hennes kycklingar befinner sig högt i rang, bara för att hon själv besitter en sådan självklar makt. Och det här är inte alls genetiskt eller rasmässigt betingat, för varje kull hon har ruvat fram har varit ett hopplock av ägg från andra hönor blandat med hennes egna ägg. Det är så uppenbart hur viktig uppväxtmiljön är, hur viktigt det är med goda förebilder och hur mycket man får gratis om man känner sig trygg med sina föräldrar/sin förälder. Självkänsla och trygghet har inget med gener att göra.

Caj berättade hur han häromkvällen gick in i hönshuset efter att det hade blivit mörkt, bara för att kolla att alla höns var på plats så han kunde stänga dörren. Visst fanns de där, som de brukar. Prippi satt på en av pinnarna med sina fyra senaste kycklingar prydligt uppradade bredvid sig. Så fort ljusstrålen från Cajs pannlampa träffade dem sköt Prippis ena vinge ut i sidled och täckte över kycklingarna. Alla fyra. Sedan satt de där och kikade på Caj genom fjädrarna.

Prippi i somras