Nu måste jag verkligen skärpa mig. Eller inte nu men i morgon. Varje dag ser jag duktiga kollegor (jag får väl kalla er så?) som producerar text inför NaNoWriMo och själv gör jag inte ett dugg. Eller jo, jag skriver ju annat, men jag har helt kommit av mig med mitt barnboksmanus. Nu (eller alltså i morgon) måste jag rycka upp mig. Jag bör skriva minst ett kapitel, helst två. Ta mig ur den här svackan. Som beror på att jag inte vet vad huvudpersonerna skall göra, vart de riktigt är på väg. Och varje dag begår jag samma misstag och sitter och väntar på att jag skall komma på det trots att jag vet att jag inte funkar så. Jag kan inte tänka först och skriva sedan. Jag måste skriva tills jag kommer på vad som fungerar.
Men än så länge är det farsdag. (Min egen pappa är på vift, så honom fick vi tyvärr inte träffa, och min
svärfar bor i andra ändan av landet, så honom kunde vi bara gratta per
telefon, och jag hann inte hälsa, så nu gör jag det här istället:
Grattis Jan på farsdagen!)Än så länge är det födelsedag (Cajs). Än så länge är köket fullt av disk och klockan är för mycket för att jag skall orka pressa mig igenom mitt motstånd.
Så: i morgon. (Eftersom jag har skrivit om mina planer på bloggen hoppas jag på att jag inte täcks göra annat än skriva i morgon.)
Vi var förresten på farsdagslunch till det här stället. Gourmet Garage. Alldeles fantastiskt. Så god mat. Så fina utrymmen. Där finns plats för 37 gäster, och trots att vi bara bokat bord till oss fyra var stället fullsatt och vi kände alla andra som var där. Haha. Sånt händer bara på små ställen som Jakobstad. Sedan åkte vi hem, tittade på halva Kalle och Chokladfabriken, bakade pizza, tog fram chokladtårtan som barnen och jag bakade igår och fick gäster.
NaNoWriMo är en så fin grej tycker jag, men jag lyckas heller aldrig, men tanke finns där varje november. Men du tog ju oktober istället :) Kram!
SvaraRaderaJag tog ju faktiskt oktober istället, jo. Jag gillar också idén med NaNo, det känns säkert roligt när man är i det tillsammans med en massa andra. Skrivande är i oftast så ensamt. Kanske du och jag satsar hårt nästa år istället? Vad tror du? Lyckas vi då?
RaderaDet är bra. Nu har du skrivit det på bloggen och det är väl nummer ett, då ska man inte väja längre utan ta itu med sitt barnboksmanus. Så skriv de där kapitlen. Jag ska ägna mig åt NaNo. Det går bäst när man, just det, skriver. Lycka till!
SvaraRaderaJust det. Man skall inte väja. Nu dyker jag.
Radera