10 november 2012

Hemligheter

I morgon är det farsdag. Caj fyller dessutom 33 på samma dag. Barnen har känt till det här i en dryg vecka och har gjort rigorösa mentala och konkreta förberedelser. Lovis har förberett sig, hon har varit sansad och diskret. Idun har tillverkat presenter och små kort som hon har gömt under en pall i vardagsrummet. Hon är inte lika sansad. Och definitivt inte lika diskret.

För Idun har så oerhört svårt att hålla hemligheter. Hon försöker, men sen måste hon bara berätta lite. Och kanske ge en och annan liten present i förskott. Eller kanske ett litet kort.

För några dagar såg jag en present ligga på bordet, öppet och synligt. Jag visste att hon hade tillverkat den, gömt den under pallen i sedvanlig ordning och tänkt ge den på söndagen. Men Caj berättade hon i en svag stund hade vikt sig för sin iver och överräckt den. Det var en yttepytteliten mikrofon i papper.

Mikrofonen i närbild

Mikrofonen i användning
Igår bestämde vi oss för att vi skulle baka en chokladtårta idag på förmiddagen medan Caj är och klättrar. Jag instruerade Idun noga att hon inte fick berätta det för Caj. Vi var helt överens.

Hon sprang genast ner en sväng och kom upp igen och berättade att hon hade hållit sig, hon hade bara berättat för honom att vi skulle baka en överraskning åt honom, och att det var något med choklad.

Åh, dessa femåringar. Så ljuvliga. Så genomskinliga.

7 kommentarer:

  1. Sötnos!
    Här har femåringen faktiskt kunnat hålla sig i år fast det var lite jobbigt då han nyss kommit hem från klubben med sitt kort de pysslade (och pappan ännu var hemma). Men imorgon är den stora dagen då de får överräcka presenten och korten. Inte långt kvar nu. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Duktigt! Det är bra om man påbörjar förberedelserna så sent som möjligt, har jag lärt mig. Så man inte måste hålla sig så länge.

      Radera
  2. Så sött! Ungar är bara för härliga.

    SvaraRadera
  3. Vanna var tvungen att ge en present till Jonas på lördagkväll, för hon kunde INTE vänta till söndagmorgon. Hon grät för att det var så länge till farsdag. Joar vaknade på natten till söndagen och viskade till mig att vi kan gömma oss och paketen under täcket och så får pappa leta efter oss när han vaknar. Men pappa Jonas hann aldrig leta-barnen sprang till honom kl 05.30 och öppnade paketen själva innan Jonas hann slå upp sina blå. Så ivriga över att visa vad de målat!

    SvaraRadera