21 december 2012

Svårt att bromsa

Det jag tycker är allra, allra jobbigast med att vara gravid är att bromsa. Just så här inför jul, till exempel, finns det en massa saker jag gärna skulle lyfta, fixa, flytta, klättra upp på en pall för att hänga upp, baka eller koka när andan faller på. Men. Jag märker att jag inte mår bra av att vara på benen alltför mycket. Bekanta krämpor från tidigare graviditeter gör sig påminda (- jag bara i vecka 16, dessutom) och jag får genast släppa det jag har för händer och fokusera på att göra ingenting istället.

Igår när jag kom hem från jobbet hade Caj hämtat gran, knäskurat köks- och matsalsgolvet, bytt lakan i alla sängar, lagat mat och var mitt uppe julstädningen av resten av hemmet. Jag hade också tänkt hugga i. Men fick istället vackert gå och lägga mig och sova i en och en halv timme tills jag kände mig bättre. Jag vet att jag inte skall känna mig lat. Jag vet att jag hade varit på jobb hela dagen innan och att det enda som hjälper mot att ha varit på benen för mycket är att lägga sig ner. Men ändå kändes det som om jag smet, på något sätt.


Det är frustrerande att inte kunna följa minsta lilla impuls när jag vill. Men belöningen är förstås värd allt vilande i världen. Jag är så nyfiken på vem det är som växer i min mage.

13 kommentarer:

  1. Ja, jag förstår det så bra! Jag har varit väldigt trött under mina graviditeter. Jag har upplev att jag inte har varit vanlig Elina då. Jag deltog i en ledarekurs "Toimiva perhe" under min senaste graviditet. Jag var väldigt oaktiv under kursen för jag var så trött och mådde lite dåligt. Alla deltagare gav feedback att jag är så lugn. Någon hade skrivit att jag är lugnande som diapam. Då kände jag inte alls igen mig. Jag brukar nog vara mer sprallig och energisk än lugn och lugnande :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan tro att folk som träffar en första gången när man är gravid får ett helt annat intryck av en. Och du gav mig nog ett aktivt och energiskt intryck i somras när vi träffades, så din diapam-fas har nog gått över :)

      Radera
  2. Ta det med ro då du kan. Men ett barn är nog ingen belöning men det tror jag inte du menade heller även om du skrev så ;) ha en skööön jul

    SvaraRadera
  3. Anders E(re julfest ikväll, jaaa, hurra!)22 december 2012 kl. 12:50

    Det går nog ingen nöd på Caj, det är ju inte han som är gravid och trött. Låt honom skura, tvätta, fixa julen och vardagssysslorna nu medan du med gott samvete kan luta dig tillbaka och läsa en god bok. Vi finns till för att hjälpa varann, brukar frun säga, vilket ju är så sant. Förutsättningarna ändras ju för båda när den ena är gravid, och att vila kan ju faktiskt vara skönt också har jag hört...:)

    Njut istället av att bli lite extra ompysslad och gosa ner dig under en yllefilt, att vara gravid är ju ett heltidsjobb det också, så det är ju inte som om du latar dig fast du vilar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå jo. Jag är överraskande bra på att ta det lugnt. Och jag vänjer mig långsamt av med att känna mig lat. Problemet är väl att det är svårt att veta när jag latar mig för att jag är lat och när jag tar det lugnt för att jag är gravid-trött, därav de tvetydiga känslorna.

      Radera
  4. Instämmer, det är minsann ett heltidsjobb att odla en alldeles ny människa inuti sin egen kropp, så VILA du. Tänk dej att nu är det tid för vila, helt enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att odla en människa inuti sin egen kropp, det var tydligt och bra sagt, det är ju det jag gör när jag tar det lugnt. Fortsätter med det! (Fast det blir ju svårare när jag börjar jobba i januari)

      Radera
  5. Vet du, du SKA ta det lugnt! Jag har gjort det under en rätt stor del av graviditeten. Ungefär sen v. 15 har jag inte överhuvudtaget befattat mig med den pågående renoveringen, bara handlat golvmaterial och målarfärg :-), och även annars undvikit sånt som jag befarat att kunde leda till att jag skulle bli tvungen att vila på soffan flera veckor senare i graviditeten. Tyvärr har det lett till att konditionen är i botten, men det är smällar man får ta. Pointen är i varje fall att det har funkat. Senaste läkarkontroll visade inget onormalt (motsvarande då jag väntade dottern var den kontroll som hänvisade mig till soffan) så jag kan fortfarande sköta mitt halvtidsjobb och annars greja på hyfsat normalt. Men det är klart att jag vilar rätt mycket på lediga dagar. Hoppas att det går lika bra för dig! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå, vi vet ju precis hur det går när man gör för mycket, båda två. Jag behövde aldrig bara ligga när jag väntade Idun, men hon var på väg ut nästan tre månader för tidigt och jag fick sluta lyfta saker och gå med huvudvärksframkallande nitro-plåster på magen i två månader och sen kom hon 12 dagar tidigare än beräknat (det var inte särskilt mycket, som tur, men oj vad hon kändes liten). Så med det i åtanke tvingar jag mig att inte göra mycket nu.

      Radera
    2. Jag hade aldrig heller helt soffläge då jag väntade K, men oron gjorde att jag nog vilade snäppet mer än läkaren ordinerade. K beräknades ju vara liten också så vi ville jag att hon skulle stanna i magen så länge som möjligt. Hon kom sen först i v. 40+3, vägde ändå bara 2990g, så det var nog bra att hon inte föddes tidigare. Kommande bebis beräknas bli lika liten, så jag hoppas verklige att den hålls inne lika länge. Fastän K var liten så var hon väldigt färdig.

      Radera
  6. God jul söta du och

    a) vila
    b)håll dej varm om fötterna
    C) Låt andra härja på.
    Odottavan äidin tulee olla niin kuin
    lehmä laitumella, sade en läkare då jag väntade trean.
    Jag vill occcå vara ko men jag är korp. Nuförtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. God jul, Fin-Minna!
      Jag har:
      a)vilat (sover oftast minst en gång extra varje dag)
      b)hållit mig varm om fötterna (jag fick tre par yllesockor till julafton och väntar på två par till som jag skall byta till mig med Maria T och Linda. Jag är mycket glad!)
      c) nästan låtit andra härja på, men inte helt. Jag har till exempel inte kokat så många julgodissorter i år fast jag vill. Istället har jag läst under en filt. Det ville jag också, och det var lugnare.

      KRAM

      Radera