Maggie frågar

Maggie frågar:
Hade ni ett kontaktnätverk (förutom Aja &co i Purmo) när vi flyttade upp till Österbotten och sen till Jakobstad? Om, inte så hur skapade du ett nytt om du har gjort det?

I Purmo kände vi till en del människor, så där som att jag visste vem folk var eftersom de gått i samma skola som nån jag kände, eller som jag själv, men det var absolut inte så att vi flyttade tillbaka till ett stort kompisgäng.

Purmo är speciellt på det sättet att byborna verkligen inte har skillnad på folk, eller så verkar det i alla fall inte. Vi kände oss mycket välkomna och i synnerhet via Lovis träffade vi en massa intressanta människor. Purmoborna kom fram och hälsade, presenterade sig, jag blev själv bättre på att presentera mig och ta reda på vem folk var, och på det hela taget gick det väldigt snabbt att känna sig hemma där.

I Jakobstad tycker jag också att vi har hittat vår plats. Här kände jag flera personer från tidigare, men sist och slutligen har vi inte umgåtts mest med dem jag kanske trodde vi skulle träffa oftast. Vår vardag och vår familjesituation gör att vi håller oss rätt mycket hemmavid, men vi har många trevliga bekanta och vänner som det inte känns ett dugg svårt att bjuda hem (eller våldsgästa) när andan faller på. Mest umgås jag med mina kollegor på tidningen (som jag också har känt privat sedan tonåren), med några goda väninnor från studietiden och med några nya vänner som jag lärt känna via barnen. Familjemässigt umgås vi allra oftast med min bror Jonas och hans fru Saija och deras barn, samt min kusin Hanna och hennes man Vicci och deras barn. Och det är ju lite överraskande med tanke på att de bor i Vasa, 100 kilometer söderut. Men vi är bra på att träffas. Och har inga problem med att sova över hos varann, det gör vi jämt.